Gubbe, jag går emot allt vad du står för

I sin ilska valde mannen att kalla mig gubbe. Jag smakade på ordet. Ordet gubbe vill tala om för en äldre man att han inte har samma värde som den yngre mannen, att den levnadsvisdom han eventuellt uppnått inte räcker till inför de moderna värderingar som den yngre mannen står för.

Även jag har varit en yngre man övertygad om att det min mor stod för var passé. Jag visste inte att jag var högmodig, för jag visste ju bara hur det var.

Det finns inga moderna människor, det finns bara människor. Människorna är sig lika över tiderna men tankekonstruktionerna växlar. Dessa tankar som styr vad människan uppfattar sig vara. Om Gud vore en tankekonstruktion bland andra så är han helt ointressant.

Vad är meningen med livet. Den grundläggande existentiella frågan. Svaret som många söker och de nöjer sig inte med ordsvamlet som ska övertyga. Svaret ligger djupare.

Författaren Strindberg landade i Bibeln i slutet av sitt liv. Dessförinnan ropade han ut sin vrede över det instängda, det som han uppfattade begränsade människan.

Bibeln är en unik bok som inte är tillrättalagd för att framvisa en enhetlig lära. Detta gör den än mer trovärd. Människor inspirerade av den helige Ande uttrycker sig och deras ord sammanlänkas över tiden.

I sovjetisk historieskrivning kunde en människa retuscheras bort från ett foto för att historien skulle stämma med makthavarnas intentioner. Om Bibeln var en mänsklig konstruktion för att övertyga om en viss religion så borde texterna anpassats till varandra men så är inte fallet.

Ta fram din Bibel och läs. Börja i evangelierna. Själv älskar jag Johannes poetiska språk som likt en ljuskaskad uppvisar Guds kärlek till människan och som talar om det offer Han är beredd att göra för att relationen mellan Gud och människa ska återupprättas.

Den brinnande oljelampan

Det får bli ett undantag genom att jag skriver detta blogginlägg. Tänkte vila till slutet av januari.

I morse var jag stilla i bön. Många omtumlande saker i mitt andliga liv har inträffat i höst.

Andligt liv och andligt liv. Jag har bara ett liv men det innehåller en andlig dimension eller snarare en gudsrelation.

Under bönen i morse lämnade jag bakom mig allt det jag upplever av andlig kamp. Namn efter namn av de människor som finns i min omvärld dök upp i mitt inre och jag bara välsignade dem. Jag lämnade varje uppfattning jag bär bakom mig och bara välsignade.

Den helige Ande vet vad varje människas inre innehåller. Steget från att vara Guds motståndare till att bli ett hängivet Guds barn är inte längre borta än en bön om förlåtelse. Vem är jag att vara domare.

Inför Gud i bön står jag som en del av en kultur som avvisar Gud. Men du avvisar inte Gud kan någon invända. Likaväl är jag en del av en mänsklighet som avvisar Gud. En kultur som själv vet bäst. Kampen går rakt igenom min egen kropp för jag lever inte i en glasbubbla isolerad från omvärlden.

Under bönen i morse såg jag mitt andliga liv som en oljelampa av gammalt slag. En lampa av bränd lera, terrakottafärgad.  Lågan brann i bland med klar stor låga, ibland fladdrade den och det hände även att lågan var så svag att den knappt var synlig.

Lämna tankar om ditt egna liv bakom dig och brinn för andra.

Jag sträckte fram min lampa för att få den påfylld. Men ingen olja hälldes på. En hand tog emot lampan och återlämnade den påfylld. Nu brann den med jämn klar låga. Ingen vind kan släcka ut den om det inte är du själv som blåser ut lågan tonade det i mitt inre.

Jag målade för många år sedan en tavla av en brinnande oljelampa. Om jag nu skulle måla en ny så vet jag att jag skulle måla i en annan färgskala. En omvärld, Rembrant-mörk, omsluter en klart lysande låga  som ger ett varmt sken och fyller bilden med en förväntan om framtiden, om evigheten.

Tack för en tid

Det finns en berättelse om en pastor som ska öppna en verksamhet på en ny ort. Han gör inte detta genom att agera offentligt utan genom att ständigt vara i bön till dess att Gud öppnar möjligheterna.

I mitt eget liv är jag nu i en brytningspunkt där jag starkt längtar efter en koncentration i bön. Som ordförande i Turistkyrkan i Fuengirola har jag avtackat en pastor och välkomnar i februari en ny. Vi upplever en Guds närvaro i det vi gör. Eller rättare sagt vi får vara med i det arbete Gud öppnar.

Jag har också en stark kallelse till förbön för nationer och den kommande väckelsen över Norden som jag känner doften av.

Mitt bloggande får vila till slutet av januari, om inget inträffar som korrigerar detta beslut. Sedan får vi se.

Vill du vara i kontakt med mig för förbön så är adressen borge@bonehuset.se

Bön och Jantelagen

När jag var på väg att pensionera mig tänkte jag och talade jag om att bli en förebedjare på heltid. Men vandringen fram till detta har inte varit helt lätt, men nu är jag där. Ett antal år senare. Jag vaknar i bön, somnar i bön, drömmer i bön och upplever gudstjänsten som en bön. Musik och sång blir upplevelser som lovar Gud. Information om ondskans härjningar blir kampsignaler till bön.

Vad är nu detta för märkvärdigt säger kanske en helgjuten kristen. Så har jag haft det hela livet och så är det säkert, en del behöver längre tid för att nå fram och jag är väl en slow-starter.

På tisdag ska jag leda ett bibelsamtal om bön. Bön är inte en massa ord som jag rabblar för att uppnå det jag vill eller det jag fantiserar om. Bön är i grunden gudsrelationens djupaste dialog som grundar sig på Guds löften till människorna genom sitt ord, Bibeln. Men också personliga tilltal till en enskild människa.

En människa som inte alls känner Gud kan från sitt inre slänga ut en bön och bli bönhörd för det som kommer från hjärtat. Gud söker närhet till varje människa och vill möta det som är sant för denna människa. Tillrättalagda ord som ska möta det vi tror en troende människa ska säga är inte önskade.

I går kväll talade Elisabeth Muren i vår kyrka. Hon och hennes man Robert har gjort en musikal om Israels historia som framförts i Israel i stor omfattning. Bara det ett under eftersom de som kristna har en gigantisk mur att passera, muren av kristnas förföljelser av judar under många hundra år. Musikalen heter Pakten.

Nu bär de visionen om en Jesus-musikal på film som ska möta hela världen och de är på god väg på denna trons vandring. Smakbitar av musik och lyrik berör djupt.

När Elisabeth talar om tro så grundar det sig i en gudsrelation som lever i nuet. När hon uppmanar till att exportera den nordiska jantelagen till Nordamerika så är det för att vi ska bli av med den och de kanske kan ha ett visst behov av den. Jag upplever Elisabeth som ett inspirerande föredöme.

Att leva med be böneuppdrag jag fått

En förbönsledare berättade en gång att det var svårt att få aktiva förebedjare att be för något annat än det Herren lagt på deras hjärta. De kunde vara egensinniga på detta område.

Jag känner igen detta. Visserligen tar jag med stor respekt emot alla förfrågningar om förbön som jag får och vet att det ingår i mitt uppdrag detta, att stödja i bön. Men redan i och med att någon tar initiativ till att få förbön så har Herren hört detta. En förfrågan i tro rinner inte ut i sanden.

Men det finns vissa böneämnen som har etsat sig in i mitt inre. Det kan vara en ort, en församling, en enskild människa. Varför just dessa lyfts  fram på ett speciellt sätt vet jag inte. Det känns som om det handlar om att vara med och strategiskt riva murar som inte borde finnas och att stödja bygget av det som borde finnas.

Dessa böneämnen är mycket familjära trots att det kan handla om personer som jag egentligen inte känner. Det verkar som  om den helige Ande fördelar dessa sina uppdrag mycket personligt på olika förebedjare. De aktualiseras också över tiden så att vissa kan vila en stund men sedan få ny fart inför strategiska tillfällen.

Visst är det spännande att få vara en liten del i ett nätverk av förebedjare ledd av någon som har en överblick som vi själva saknar, även om vi ibland får profetiska bilder över vad som sker eller är på väg att ske.

Vissa saker får inte vara sanna

Vi var några vänner som talade om situationer där Gud gripit in och på ett övernaturligt vis helat människor från sjukdomar. Det finns exempel när media varit med och kunnat kontrollera saken. Men det skrivs inte om dessa under. Varför?

Enkelt uttryckt: I en sekulariserad värld vill man inte höra talas några Guds under för om detta skulle vara sant så rycks hela världsbilden undan. Det finns ingen Gud och det är ett fakta och då kan det givetvis inte finnas några Guds under. Finns det något som skulle peka på ett Guds under så finns det givetvis en annan orsak till det som hänt och då gäller det att finna denna förklaring. Tills vi har funnit denna så tiger vi.

Den är modig som vågar bryta detta mönster.

För att vara tydlig: Alla människor som fått förbön har inte blivit helade. Jag vill inte bli anklagad för att påstå detta.

Mitt gudsmöte

När jag vaknade på morgonen den 1 januari 1994 hade jag inte en tanke på att söka Gud. Allt vad religion var hade jag lämnat bakom mig och jag hade inte den minsta längtan att komma tillbaka. Jag hade uppfostrats in i en frikyrkomiljö men aktivt tagit avstånd från denna. Detta val var medvetet och grundat på att jag upptäckt en livslögn hos mig och andra.

Min blivande fru, själv motståndare, till kristendom förde mig till en kyrka eftersom hon tyckte om andlig sång.

Väl därinne kom hela mitt inre att fyllas av en gudsnärvaro och jag blev helt klar över att jag var på en felaktig väg. Den helighet som uppfyllde mig går inte att beskriva i ord, mina ögon fylldes av tårar.

En person sa nyligen till mig: Du ska var klar över att din gudsupplevelse bara är en fantasiprodukt i din hjärna. Du är hjärntvättad.

Mot detta säger jag. Hur kan en sådan hjärntvätt ske på någon sekund hos en person som inte alls önskar möta Gud. Ingen talade till mig. Ingen påverkade mig. Guds helighet omslöt mig.

Händelser i mitt liv efter det att jag vänt om och vandrat Guds väg  bekräftar Hans närvaro och existens.

O att du hörde mig. O att du ville släppa in Gud i ditt liv. Det är min bön och denna bön är äkta.

Jag kanske är en gammal fånig gubbe men jag lever tillsammans med en levande Gud.

En ursäkt

Tidigare i morse hade jag ett inlägg ute som jag nu lyft bort. Anledningen är att jag fått synpunkten att jag talade om något jag inte fattade och på ett sätt som jag inte hade rätt att göra. Med tanke på vem det var som framförde åsikten så har jag valt att ta bort inlägget och ber om ursäkt. Jag ber dock inte om ursäkt över min kristna tro.

Varm trots snön

Fotograf: Frugan.
 
Tillfälligt i Stockholm och snövinden viner runt öronen. Jag lämnade Fuengirola riktigt varm i hjärtat och det fortsätter jag att vara. Återförenad med frugan efter en alltför lång tid. Det känns bra.

Har läst igenom Matteus-evangeliet under en tid. Tänkte på Jesus undervisning om äktenskapet. Den talar om man och kvinna och att de två ska vara ett kött. Förenade med varandra och utgivande för varandra.

Tidsandan talar inte om detta. Den ställer i stället frågan vad kan min partner ge mig? Vad kan jag få ut av detta? I bästa fall talas det om två pelare som oberoende av varandra bär upp relationen. Bibeln talar om förening och det är något annat.

Själv är jag med mitt liv inte ett skolexempel på hur det bör vara, men med åren tilltar visdomen och en sak är klar att egoismen aldrig ger lycka. Den för oss från den ena förhoppningen till den andra för att landa i tristess. Relationen med Gud landar aldrig i tristess om den är på riktigt.

Jag sätter mig inte till domare av andras liv. Beslut i relationsfrågor är svåra och kan innehålla allt från förtryck till kärlek.

Man och kvinna förenade till en enhet. En genusfråga? Frihet att göra karriär? Frihet att bli konsument av en annan människa? Frihet att utveckla varje särdrag i mitt register av önskningar?

Vi kan inte bortse från Satans bländbilder av vad som är lycka. En illusion som blossar upp och får  sinnet att känna längtan för att övergå till en vandring i den aska som den utbrända illusionen orsakat.
Egoismen leder vidare till en ny "bättre" illusion som puff... blir aska även den.

I modet ska modellerna uppvisa att vara blasé. I kändis-reportagens bilder lyser den inre misären igenom. Ju rikare, ju mer blasé. Vem vill efterstäva att bli blasé?

Vid en gemensam vandring i livet förenade genom den helige Ande blir man inte blasé, inte heller vid en "ensam" vandring med den helige Ande, för då är jag inte ensam. Jag blir genom den helige Ande förenad med hela kroppen, församlingen.

För salig för att skriva?

Under en tid har jag varit i bön på ett speciellt vis. Detta tillsammans med att jag förberett och hållit föredrag i Alpha har gjort mig salig så att jag studsar fram ;)

Detta med vad den helige Ande gör i enskilda människors liv. Så där riktigt nära och personligt är något berör mig djup, faktiskt till tårar. Numera får män erkänna att de gråter.

I lördags var jag en av Alpha-talarna och jag höll ett Alpha-fördrag om hur den heliga Ande verkar och om deltagarna blev lika välsignade som jag själv blev av vår Alpha-dag, så är de att gratulera. Som alltid går det att lita på ATT den helige Ande verkar.

På söndagen hade vi en gudstjänst där vi efteråt kunde se att den helige Ande lagt varje liten detalj till rätta. Vår tidigare pastor Kjell Ohldieck talade med stor kraft och inspiration. Kjell har numera en tjänst där förkunnelsen står helt i centrum. Hans hemförsamling stödjer att han kan resa till olika församlingar och tala och detta är hans kallelse. Tänk om fler församlingar var så lyhörda för vad Gud vill. Vi får inte vara fyrkantiga i hur tjänster ska se ut. Vi ska omsluta hela Guds verk. Vår lilla del läggs in i Guds helhet.

Jag har upplevt att Kjell även ska tala i Sverige med början i västra Sverige. Vilken församling öppnar först?

Den bönevision som formades i mig under Stanley Sjöbergs besök i våras blir allt starkare. Böneteam för Europa - från Gibraltar till Nordkapp.

Om Alpha

Jag höll ett Alpha-föredrag i måndags kväll om hur vi står emot ondskan. Kursboken i Alpha har verkligen en tydlig bild av Bibelns undervisning, även om ondskan. Fick fin respons på föredraget och det gladde mig eftersom det mitt livs första Alpha-föredrag.

Alpha är ett fint verktyg som växt fram världen över och det är en stor glädje att vara delaktig i en sådan grupp. Det är en otroligt fint team som arbetar med denna kurs här i Fuengirola. Entusiastiska och självuppoffrande. Makarna Edeborn är initiativtagare och det kan detta med Alpha. Jan är ordförande i Alpha Sverige.

Det är underbart hur en församling i den Anglikanska kyrkan fått vara en resurs för den kristna kyrkan över hela vår värld. Alpha finns i hela skalan från pingstvänner till katoliker. Jag minns med glädje mitt eget besök i Holy Trinity Brompton för många år sedan, församlingen jag talar om. Jag var inte där för Alpha utan besökte en vanlig gudstjänst. Församlingen präglades av samma öppenhet och gudstilltro som präglar Alpha. Det låg i luften och vid samtal med min bänkgranne bekräftades det.

Att rakt upp och ner stå för sin tro som något naturligt. Inte tillkrånglat på något vis. Det är bilden jag har med mig från London-visiten och som jag känner i Alpha-arbetet.

Nu ber jag att våra Alpha-deltagare här på Solkusten ska möta Herren på ett speciellt vis i lördagens Alpha-dag om den helige Ande.

Bönesamling med liv

Fredagens bönetimme i Turistkyrkan är sanningsenligt veckans minst besökta samling. Men den har liv. De som kommer är motiverade att komma inför Herrens ansikte och samlingen har stor betydelse.

Kjell Sjöberg undervisade om att kyrkan bör vara en samlingsplats där de troende i bön får kraft för att gå ut ur kyrkolokalen och förkunna evangeliet på gator och torg.

Visst ska vi vara trygga i Herren och trivas med våra trossyskon. Om de första lärjungarna sa man "se hur de älskar varandra". Men kyrkan är inte avsedd att vara ett vuxendagis och jag säger inte heller att den är det. Men det kan vara så skönt i stugvärmen att det känns tungt att lämna den.

Levande naturliga människor som på ett naturligt sätt deltar i samhället runt sig. Delar arbete och delar glädje. I världen men inte av världen. Besluten i det egna livet grundar sig på samvaron med den helige Ande.

I min barndoms frikyrka isolerade man sig mot världen för att inte bli besmittad av det onda.

Därför kom kyrkan att utifrån betraktas som människor som sade sig vara bättre än andra och i vissa fall trodde man nog detta själv. I vilket fall uppstod en skillnad mellan det man önskade och det som var en verklighet. Utifrån kallades detta för dubbelmoral. Inifrån en sorg över en otillräcklighet att leva som man borde.

Det segerrika kristna livet är ett liv i gemenskap med den helige Ande. Dock tror jag det perfekta felfria vägen  är ovanlig. Hur kan då Bibeln tala om de troende som de heliga? Inte ens på Bibelns tid var församlingarna på något vis perfekta. Jo Bibeln använder sig av Guds måttstock och Han förlåter och glömmer alla synder som bekänns och därmed finns de inte längre. Heliggjorda genom tron.

Bönestunder är rätt tillfällen att "lämna över till Gud" och själv bli fri. Kallad till frihet och relation med Honom. Det inre byggs upp.

Jag möter oerhört mycket kärlek här i Turistkyrkan och här finns många människor som haft och har spännande liv tillsammans med Herren. När jag får dela deras erfarenheter så fylls mitt hjärta av glädje. Men inte ens vi är perfekta.

Kärlekens väg är större än teologiska sanningar

Tårarna rinner ur mina ögon när jag läser om den helige Andes ledning i människors liv och närhet i deras vardag. Religionshistoria skapas inte ur tomma intet. Det råkar inte bara bli på ett visst sätt. Nej Andens ledning skapar förändring när en människa accepterat lydnad.

Om jag är katolik kanske jag tror att Gud på ett speciellt sätt arbetar genom kyrkans ledare, Påven. Om jag tillhör motsatt ytterkant av kyrkan kanske jag tror att Gud arbetar på ett speciellt sätt genom den karismatiske frie predikanten.

Tänk om det är så att båda har rätt. Kan det vara så att Gud arbetar genom  alla människor som står till den helige Andes förfogande? Men säger vän av ordning. Hallå, teologin då. Den är så olika.

Teologi är en mänsklig vetenskap. Ibland går den med Herren, ibland emot. Människors försök att beskriva Gud och de Andliga sammanhangen.

Sanningar kan vara sanna och framföras på ett sådant vis att de går emot Guds vilja. Orsaken? Läs Första Korinterbrevets 13:e kapitel.

I David du Plessis kamp med Gud innan han som pingstpastor öppnade en ny dörr mot de traditionella samfunden så kom en hälsning från den helige Ande. "Predika aldrig för människor om du inte känner kärlek för dem i ditt hjärta". David sa "De har gått emot oss, de har förföljt oss, de har på alla sätt gått emot allt de vi känt oss kallade av dig att göra". Herrens svar var: "Älska dem!"

Om vi förstod hur nära Herrens hjärta denna text i Korinterbrevet är.

Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
 

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.

Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.
 

När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.

Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
 

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.

(Folkbibelns översättning).

Guds glömska är en gåva - människors minne kan va en plåga

När Gud förlåter en synd så minns Han den inte mer. Det är inte som när vi tömmer en dators hårddisk på information men där en kunnig datatekniker kan återskapa informationen. Det är vi som påminner Honom om våra felsteg hela tiden. Jag tror Han tycker det är tjatigt. Har jag nu glömt din synd så har jag.

Om jag minns rätt så var det pastor Swärd som berättade om den unge mannen i hans församling som ville bli "världens största gudsman". Vi ler lite eftersom vi vet att det inte går till på det viset. Eller.....

Tiotusentals grabbar vill bli världens bästa fotbollsspelare men bara en blir det. Åtminstone en åt gången. Men vi tycker det är bra att ha ambitionen. Jag följer en ung golfare på nätet och han vill bli bäst i världen. Koncentrationen är enorm. Lite ensidigt liv kan tyckas men ska man lyckas så...

Detta om ambitioner eller orealistiska önskningar. Själv bad jag Gud i morse om att kunna glömma som Han glömmer och fick snabbt svaret: Du är människa och kan inte glömma som jag, men du kan få gåvan att förlåta och att med kärlekens ögon se på det som du upplevt som negativt. Då tappar det sin betydelse och fångar inte ditt sinne. Men dina minnen, som är jobbiga, kan få vara en hjälp för andra som upplevt liknande händelser.

Jag har en god och superintelligent vän som har problem med sin mångsidiga och komplicerade personlighet. Han ber: "Herre tag bort min egen vilja den ger mig bara problem".

Problemet är att han inte kan få bönesvar för Gud vill inte umgås med robotar. I så fall hade han skapat sådana. Gud söker vår frivilliga kärlek och från den utgångspunkten vill Han föra in oss i en relation där vår kärlek flödar in i den stora kärleken. Till Gud som är kärlek. Utan Gud fanns inte kärleken eftersom den har sitt ursprung i Honom. Gud är kärlek men det är inte kärleken vi ska tillbedja. Gud är också helighet och vad helighet är har vi svårt att förstå. Ibland får vi smaka på Guds helighet. Då blir vi förstummade.


Vi tror ibland att Guds kärlek är så stor att den tillåter oss att vara fast i synden. Men den är större än så. Den vill ta oss ur syndens grepp.  Guds kärlek är så stor att Han vill föra in oss i en evig kärleksrelation där vi får möta Honom i all Hans storhet. Abba fader. Pappa, pappa betyder det visst. Kan vara svårt att ta till sig för den som har mött en dålig fadersgestalt i sitt liv.

Gud välsigne dig!

Sanningslidelsen fick mig att lämna Gud

Sanningslidelsen fick mig att lämna Gud och samma lidelse fick mig att komma tillbaks till Gud.

Det där lät bra eller hur? Sanningen är dock att det var min synd som fick mig att lämna Gud och att det var Han själv som i sin nåd fångade upp mig igen och förlät mig min synd. Men hela tiden hade jag en sanningslidelse som fungerade i förhållande till det jag upplevde som en verklighet.

Det sägs att det inte finns en sanning, bara subjektiva beskrivningar av vad vi tror vara sanning. Sett ur mänskligt perspektiv kanske det kan vara så. Men jag hävdar att det finns en sanning och jag strävar alltid att utröna den.

Med Gud är det så att antingen finns Han eller så finns Han inte. Det finns ingen väg däremellan. Det är vidare så att om Gud finns så är Han den Han är och inget annat. Att söka sanningen om Gud är viktigt om det är så att Han finns, annars är det helt ointressant. En ateist är en människa som kommit fram till ställningstagandet att Gud inte finns men inte nöjer sig med detta, han vill dessutom tala om för andra att han funnit sanningen beträffande Gud.

En kristen är en person som mött Jesus som frälsare och efter det mötet kan han inte vara tyst med att så är fallet. Jesus säger att Han är vägen, sanningen och livet. Han är vägen till en evighet tillsammans med Gud. Hur ska jag kunna hålla tyst om en sådan verklighet.

Jag hörde en konfirmationsledare i Svenska kyrkan som sa: Låt aldrig någon påverka din gudsbild den är lika bra som någon annans.

Visst är det sant att jag själv är den enda som kan ha en gudsrelation. Ingen annan kan skapa en sådan åt mig. Frälsningen är personligt, ett personligt möte med Gud.

Men Gud är den Han är och det är tur det. Det finns ingen relativ Gud, glöm det. Endera finns Han eller så inte. Och finns Han så är Han den Han är.

Jag säger att Gud finns och att det är viktigt att söka Honom. Han söker oss hela tiden och därför är det inte svårt att nå Honom. Han är hela tiden steget före och söker dig och han söker dig där du är för att visa dig vem Han är. Han söker dig för att upprätta den relation som förstörts genom synden. Det vill säga genom upproret mot Gud. Du är älskad av Gud oavsett var du är, vem du är, hur mycket fel du än gjort. Han vill inte att du ska vara kvar i eländet utan kallar dig till omvändelse.

Tillhör du den som säger att jag är minsann lika god som någon annan så vill Han dessutom hjälpa dig att se över din självbild och pröva ditt jag i sanningen.

Jag har dröjt några dagar

Varför dröjer jag? Inte på grund av bristande kontakt med Herren. Är just nu inne i en mycket intensiv fas av bön och närhet. Upplever starka tilltal som jag tills vidare behåller för mig själv. I Turistkyrkan upplever vi en stark Gudsnärvaro. Det verkar inte spela någon roll vem, hur och när och vilken typ av aktivitet vi har. Gudsnärvaron är stark.

Flera av de som nu reser hem efter en månad här har uttryckt detta: Varför får vi inte vara med om detta hemma i våra hemländer? Visst vi har en verksamhet som den äldre generationen känner igen sig i men det räcker inte bara med detta. Nej det är något mer.

Vår uppgift har varit att få vara en blandning mellan oas och kraftkälla. Vad vi nu ber om är förmåga att mer betjäna den nordiska kolonin här nere på solkusten. Mycket sker men jag tror nya vägar ska öppnas.

Vi ser Alpha kurser som viktiga i det sammanhanget. En kurs pågår nu och fortsättning kommer.

Gud välsigne dig!

Israel rakt igenom mitt hjärta

Det finns skiljelinjer som går rakt igenom kristenheten. De går inte mellan de olika kristna delarna utan de går rakt igenom dessa. Synen på Israel är en sådan fråga.

Till skillnad mot många vänner jag har så har jag aldrig besökt Israel, men Israel är ständigt närvarande i mina böner och jag upplever starkt i mitt inre den kamp som finns runt Israel i vår tid. Den åldrade norska pastorn Emanuel Minos uppmanade mig när vi talade om min böne-hemsida: "Du måste uppmana de kristna att be för Israel".


Strax innan vi åkte ner till Spanien i höst så bjöd vi våra vänner Max och Britta på en måltid hemma. Max är som jag tidigare skrivit en levande del av vår nutidshistoria. Den lilla polska judepojken som inte fick gå in i en kristen kyrka för att han var en judisk pojke. Som ung internerades han i koncentrationsläger tillsammans med sin bror och fick tillbringa sin tonår internerad. Väl ute med en vikt av 21 kilo kom han att så småningom tillhöra de illegala immigranterna till Israel. Han internerades på Cypern och fick så småningom vandra in i Israel. Livet ledde honom till Sverige och där klarade han så sent i sitt liv av att tala om det fruktansvärda han varit med om och arrangerar resor för att undervisa om vad som skett.

Inom kristenheten utvecklades något som kallas ersättningsteologin. Enligt denna teologi hade Guds löften till Israel kommit att överföras till den kristna kyrkan på grund av att judarna inte accepterade Jesus som Messias. En teologi som helt saknar biblisk förankring men som orsakat mycket lidande genom att vara en faktor som bidragit till den historiska antisemitismen. Vi hedna-kristna glömmer så lätt att vi är inympade på det äkta olivträdet, Israel. Även Martin Luther som fick vara Guds redskap för förnyelse hamnade i denna fälla.

Guds löften till Israel är oförändrade och de handlar bland annat om det som sker i vår tid nämligen återkomsten av Israel till sitt land, löfteslandet. Runt denna process finns politisk och andlig oro som ibland når orkanstyrkans nivå. Allt tydligare märks en antisemitisk stämning i Europa. Det skulle inte förvåna mig om detta inlägg på min blogg skulle få sådana antisemitiska kommentarer.

Även i mitt lilla kristna sammanhang finns skiljelinjen tydlig. De flesta är Israel-vänner och vi har haft en underbar norsk förkunnare här som talat om Israel i bibliskt perspektiv. Men vi har även mött Israel-kritiska talare.

Några av mina norska vänner har slutat rösta på Kristligt folkeparti på grund av dess syn på Israel och ser de etablerade norska partierna som Israel-fientliga. Liknande utveckling verkar ske i Sverige.

Enligt Bibeln ska alla nationer vända sig mot Israel och endast Herren själv komma att strida för Israel i de yttersta tiderna. Att vi politiskt är på väg åt detta håll tror jag mig kunna se i nyhetsflödet.

Hur slutar jag detta inlägg som sprängt sig ut ur mitt hjärta? Jo just som som Emanuel Minos sa, med en bön.


Herre hjälp oss att se din väg. Hjälp oss att inte fångas av stämningar som går emot Din vilja. Gode Gud välsigna Israels folk i dess svåra situation med alla dess svåra politiska beslut. Herre välsigna även alla andra som kommit att omfattas av detta svåra skeende. Herre låt om möjligt våldet få ge vika. Herre vi välkomnar din återkomst och ditt fredsrike. Ske din vilja, som vi ber i den bön Du lärde oss.

Låt kärleken strömma in i ditt hjärta!

I går var det min födelsedag och på morgonen skjutsade jag frugan till flyget eftersom hon snabbt skulle resa till Sverige, svärmor hade fått en mindre hjärtattack.

Under våffelträffen sjöng alla för mig för att fira min födelsedag. Jag har haft svårt att ta in när människor visar mig kärlek. Spåren av mobbingen från min ungdom tror jag. Trots att jag fått ett underbart helande av dessa sår. I går kunde jag ta in kärleken och jag märkte att så var fallet. Det känns befriande, något jag önskar alla skadade och tilltufsade människor att få del av.

Ur en petitess-konflikt kom pastorn och jag att ha ett fint samtal nu på förmiddagen. Sådana samtal är guld värda. Vi avslutade i en bön där vi höll om varandra och bad de böner den helige Ande formulerade.

Jag har sett kristna församlingar förstenas av konflikter. Det är en stor sorg att se goda kristna fångas av konflikter. Hur saker får växa till orimliga proportioner. Det är en av motståndarens mest effektiva metoder att slå till emot Guds verk. Det är större risk för konflikt i en kyrka som vill gå Herrens vägar än i andra mänskliga sammanhang. Anledningen till detta är just detta att motståndaren vill använda våra svagheter för att slå till emot Guds verk. Vem har inte svagheter, jo det har vi alla, men i konflikten glömmer vi våra egna svagheter för att hårt attackera motståndarens. Ni vet det där med flisan i nästans öga och bjälken i det egna. Flisan blir stor som ett tretton våningars höghus och bjälken liten som ett tredjedels hårstrå.


Av nåd är jag frälst och genom nådens glasögon ska jag se min omgivning. Låt kärleken flöda.

Jesus höga anspråk

Jag är pinsamt medveten om min egen otillräcklighet. En syndare frälst av nåd. Jag har syndat både före det att jag tagit emot Jesus som min frälsare och efter denna tidpunkt.

Björn Ulveus förkunnar att det inte finns någon gud. Kay Pollak förkunnar att du inte behöver bli förlåten för synder eftersom det inte finns några synder att bli förlåten för. Liberalteologerna förkunnar att vi inte kan vara säkra på att det finns en gud och framför allt inte vara säkra på vem han är, vi måste bedöma allt från vår nuvarande nivå av kunskap. Många förkunnar att det finns en gud men vi kan närma oss honom på många sätt. Det är samme gud vi söker genom olika religioner.

Visst jag tror också att det är samme Gud vi söker men hur är vägen till Honom?

Jag hade förkastat min barndoms kristna uppfostran och levt utan denna i trettio år. Men sedan gjorde jag ett gudsmöte som övertygade mig om att jag varit på fel väg.

Vissa säger att Jesus är en vishetslärare bland många. Han rör om i egoismens begreppssfär. Men hans anspråk är mycket högre än så. Han säger att han är den enda vägen till Gud.

Du har att förhålla dig till detta. Endera är han Guds älskade son som offrar sitt liv för att du och jag ska blir räddade för evigheten, eller så är han en galning som påstår sig vara gud.

Bergspredikan anses vara ett omskakande vishetens förkunnande som bevisar Jesus förmåga som vishetslärare. Men läser du verkligen denna predikan så finner du att Jesus t. ex. när det gäller den sexuella synden skärper upp kraven till att omfatta våra tankar och vår fantasi.

Gud är kärleksfull och helig. Synd är de handlingar och tankar som är upproriska mot Guds karaktär. Han söker relation med varje människa eftersom varje människa är djupt älskad av Honom. Synden hindrar flödet i min gudsrelation. Vissa språkligt kunniga säger att ordet synd betyder att missa målet.
Målet med att vara människa är att vara i relation till Gud. Synden gör att vi missar detta mål.

Men var vid gott mod. Hur stora dina synder än är så finns en kärleksfull Gud som söker en möjlighet att få möta dig med sin kärlek och sin förlåtelse. Inte med acceptens av din synd, Hans heliga karaktär kan inte acceptera synden, men med frälsning och förvandling. Att födas på nytt till att bli den människa du var avsedd att vara. Att leva i en gudsrelation ledd av den helige Ande.

I mitt liv som kristen är jag visserligen inte perfekt men jag har upplevt Guds ledning och Hans närvaro i mitt liv. Därför kan jag anbefalla vägen, som den kallas, vägen till Gud som Jesus undervisar om.

Om Smyrna anmälan

Efter det att jag skrivit dagens inlägg på bloggen kom jag att läsa om DO-anmälan mot Smyrna-församlingen i Göteborg. Anmälan gällde ett nekat medlemskap för en man som är gift med en annan man. Göteborgsposten uppmanar människor att lämna församlingen.

Varför detta utspel från GP? Finns inte religionsfrihet i Sverige och står inte GP för detta? Medlemmar i pingstförsamlingar har säkert inte samma åsikter i allt men de försöker såvitt jag förstått att var bibeltrogna. Uppmanar GP muslimer eller romerska katoliker att lämna sina sammanhang av samma skäl?

Om jag är bajenfans söker jag mig inte till Djurgårdens supporterklubb, om jag är socialist söker jag mig inte till moderaterna. Varför ska då en som inte delar bibeltroende värderingar söka sig till en församling som vill vara bibeltroende?

I ett mångkulturellt samhälle får vi finna oss i att det finns olika värderingar. Tvingas alla in i gemensamma värderingar så talar vi om diktatur.

Den underjordiska, jordiska eller övernaturliga kyrkan.

Den människa som fått ett personligt möte med Jesus till frälsning kan inte kompromissa om sin tro!

Däremot kan den människa som mött kyrkans förkunnelse och tagit ställning till denna förkunnelse överväga och kompromissa. Det intellektuella förhållningssättet ger utrymme för många överväganden.
Vår förkunnelse måste vara trovärdig har jag hört som argument och detta är givetvis sant, men ett mänskligt övertygande om ett övernaturligt förhållningsätt kan lätt bli skevt.

I grunden handlar det trovärdiga om närvaron av den helige Ande. När Han är närvarande och övertygar så vet den människa som kommer in i rummet att här pågår något som är sant. När människor tar ut turerna och försöker vara andliga så inträffar inte samma övertygande atmosfär.

Den västerländska kulturen är mycket präglat av traditionen från det antika Grekland. Denna tradition handlar om att i tänkandet bli övertygad. Även om jag vet att den engelska författaren C.S. Lewis kom till tro genom ett logiskt resonemang och att detta resonemang fått stor betydelse, så är det intuitiva mötet, eller mötet genom den helige Andes beredning det vanligaste mötet med Jesus.

Genom logik kan Guds existens bevisas men mötet med Jesus som frälsare är ett personligt möte. Detta möte leder till insikt om syndens destruktiva verkan i det egna livet och en glädje över att Jesus genom ett ställföreträdande offer tagit bort mina synder och till en glädje över detta faktum. Mötet med heligheten från Gud skapar längtan att vara i denna helighet.

Att den frälste aldrig kan kompromissa om sin tro leder till att denne ibland måste vara underjordisk genom att det inte finns utrymme för den kristna tron i samhället. Den underjordiska kyrkan blir en förändrande kraft och det slutna samhället öppnas för eller senare genom gudomlig kraft.

När kyrkan accepteras möter den frestelsen att bli jordisk eller värdslig, d.v.s. anpassa sig till den rådande värderingen. Men eftersom det personliga mötet med Jesus är övernaturligt så kan den som vill vara kvar i denna relation aldrig kompromissa om sin tro. Kyrkan ska vara ett salt i förruttnelsen och den övernaturliga kyrka är alltid omskakande. Så håll i er, Herren är på gång!

Elida har landat

I går kväll hade vi besök av teamet från Elida här i Turistkyrkan. Inspirerande gäng. Jag talade med en av medlemmarna om hur hon ser på sin kallelse.

Då kunde jag dela med mig av min erfarenhet, att sedan jag mött Herren har livet börjat. Det jag tidigare hade av yrkesmässig och finansiell framgång väger lätt mot det liv jag nu lever. Hon hade gjort samma val tidigt i sitt liv och jag önskade henne styrka att stanna kvar i detta att göra det Herren leder henne till.

Många intressenter kan trycka på och tala om vilka val som är förståndigast men den helige Ande vet bättre än så.

En bönekompis gav Berit och mig en sten från stranden, slipad av vågorna, med bibelordet Johannes 2:5. "Gör vad han än säger till er."
Jag har ett antal tankar, visioner, som pockar på. Det skall bli spännande att se hur de blir verklighet. Under behövs för att de ska bli verklighet. Livet med Herren är spännande.


Ser du mig som naiv så får det vara så. De "kloka" begränsar livet i sin "klokhet". Livet är spännande och fullt av möjligheter säger en gubbe som snart fyller sextioåtta.

Jesus i centrum

Många besökare i Fuengirolas turistkyrka talar om den mäktiga atmosfär som finns i kyrkan och det är något som präglar allt som sker. Själv upplever jag det som en oerhörd gudsnärvaro. När gårdagens sångkväll till minne av sångaren Einar Ekberg avslutades så kunde vi inte applådera efter Bernt Nordströms tolkning av den 32:a psalmen, vi måste sitta stilla. Visst sjöng Bernt bra, men det handlade om något annat som lades till sången, som fullkomnade framförandet.

Så tänker jag, vad är då skillnaden? Denna församling med en liten kärna av långtidsmedlemmar och många återkommande besökare. Visst ber vi, visst har vi en kärleksfull gemenskap, men vad är skillnaden mot andra församlingar?

Jag vet inte skälet, men en sak vet jag att Jesus har varit i centrum för förkunnelsen under många år och under flera pastorer. Ett enkelt budskap om kristendomens kärnämne. En kärleksförklaring till Jesus och Jesus namn nämns i gudstjänsterna jämt och ständigt. I alla slags samlingar.

I gudstjänster hemma i Sverige är så inte alltid fallet. Gud, ja. Goda tankar och fin visdom, ja. Men Jesus, nej.

Men snälla Börge nu tar du väl i! Nog nämns väl Jesus i svenska gudstjänster. Nu får du tagga ner!

Vad jag vill få fram är att när Jesus försoningsverk är i centrum, inget annat. När tacksamheten över denna försoning berör hela hjärtat. När kärleken till vår frälsare uttrycks mångfacetterat. Då händer något i gudstjänsten. Det budskap vi mottagit från vår mästare är så enkelt, missionsbefallningens innehåll är så enkelt. Guds dårskap är större än människors visdom säger skriften. Vi kan alltså inte lägga till något till evangeliet och det behövs inte.

Välsignad i överflöd

Jag satt i kyrkan och hörde sångarna sjunga. Sången strömmade stark och full av tro. Det var som en manifestation inför andevärden.

Hela mitt inre fylldes av glädje och kraft. Varje ord i sången levde i mitt inre. De gamla sångerna har texter som manifesterar tro och glädje.

Så här har det varit denna vecka vi nu tillbringat i Fuengirola. En välsignelse finns påtagligt närvarande i våra gudstjänster. Den pastor vi på fredag sannolikt kommer att kalla är på besök tillsammans med sin hustru.

Som ordförande i församlingen har denna växling varit något jag "levt med" under en lång tid och sedan i våras känt ett absolut lugn inför. Min största uppgift har varit att inte gå i vägen för den helige Ande i det Han vill göra i och genom församlingen och jag är stolt över att jag klarat av detta.

När John, som den nye pastorn heter, skulle inleda bibelstudiet i går så började han med att säga: "Det är inte lätt att börja tala när den helige Ande är så närvarande som vi nu känner. Man blir rädd att förstöra något av den heliga atmosfären. Men det är samme helige ande som talat till mig om vad jag ska säga". Och det var det!

För egen del kan jag bara säga att jag är så glad för vad jag i min ande känner vara på gång.

Att få vara med om att röja väg.

Min uppgift som förebedjare är att vara med och röja väg för det som ska komma. Jag går nu nere i Fuengirola och känner smaken av en kommande tid av beröring från Gud,  ja den är redan här men kommer att blomstra ut stort.

Just nu är jag ordförande i Turistkyrkan i Fuengirola, en position jag inte sökt. Min viktigaste uppgift som ordförande är att inte stå i vägen för det den helige Ande vill leda in församlingen i, det som jag som förebedjare varit med om att bereda väg för.

Jag upplever i mitt inre att när den stora blomstringen på denna ort kommer, då är det inte jag som är ledare utan då har andra tagit över. Så är det att vara i Guds verksamhet. Många pastorer, missionärer och andra kristna kan vittna om detta. Men kan man i tro känna smaken av det Gud kommer att göra då är det inte tungt att vara med om att röja för ny väg.

Under sommaren har min egen kallelse framöver klarnat betydligt. Det känns gott att gå i förberedda vägar. Jag återkommer om detta när tiden är mogen.

Vilken var Eva Brunnes intention?

Jag vet inte vilka intentioner biskop Eva Brunne hade när hon höll sin predikan vid den svenska riksdagens invigning. Var hon en politisk debattör som ville förklara att kyrkan verkligen inte stod för det sverigedemokraterna står för? Eller var hon en herde som hade omsorg om de vilsegångna?

Predikstolen som en plats för talarfrihet, en andlig variant av tidningarnas yttrandefrihet.

Jag har haft den tveksamma förmånen att på nära håll följa en liten del av den svenska integrationspolitiken. Med min bakgrund som chef i näringslivet upplever jag ett nästan upprörande resursslöseri. Statliga medel i mängd in i en kommunal hantering som inte är kapabel att fungera effektivt. Och vilka är målen? Är det sådan erfarenhet som är grogrunden för stödet till sverigedemokraterna?

Tanken att vi som nation kan isolera oss till att bli ett slags "sörgården" där det "onda" stängs ute och där vi som finns i sörgården alla är lika och därmed trygga med varandra, denna tanke fungerar inte i en värld så som vår värld ser ut.

Inte heller fungerar naiv biståndsverksamhet där vi från ett västeuropeiskt perspektiv talar om hur u-landets problem ska lösas.

Jag känner en man som åker ner till Afrika och borrar brunnar som fungerar även när han lämnat landet. Vatten rinner fram. Han har lärt sig att göra det på afrikanskt vis och i afrikanskt tempo.

Min övertygelse är att hernhuttarna, denna intressanta del av den kristna historien, var motståndare till slaveriet. Ändå sägs det att de vara beredda att sälja sig till slavar för att bana väg för evangeliet. För att människor skulle få möta Jesus var de beredda till detta.

Allt vi gör ska prövas med kärleks-testen. Första Korinterbrevets trettonde kapitel. Inget som vi säger eller gör har något värde om det inte det vi gör har sin källa i kärleken.

Ibland hör man tal som låter så bra men så känner man att detta är inte kärleken som talar, det är bara tal om kärlek, inte tal av kärlek.

Guds springpojke

Det har dröjt en tid innan detta inlägg. Är i omställningsfasen mellan Sverige och Spanien. Har träffat många människor de senaste veckorna och det har utvecklat sig till intressanta möten.

Jag var på en konferens om Burundi inom kristna handelskammaren ICCC. Det visade sig att min uppgift i detta var att få med mig min vän Göran till konferensen. Jag lyssnade lagom intresserat men inte mer, men om inte jag anmält mig och ringt upp Göran så hade inte han varit på plats och det var viktigt att han var där. Jag kände mig manad att både att anmäla mig till konferensen och att ringa Göran.

OK, vi hade spännande samtal på väg till och från konferensen Göran och jag.

Men så har det varit de senaste veckorna. Möten som visar sig vara ledda och som har betydelse. Allt ifrån vän-möten till bönesamlingar.

Under mitt återkomst-år till tro, 1994, prövades vid flera tillfällen min villighet att lyda in i minsta detalj och detta är något jag har önskat vara kvar i och fortfarande önskar vara kvar i. Detta förhållningssätt ger ett spännande liv.


Återkommer i bloggen när jag är på plats i Spanien.

Med vilken rätt?

Med vilken rätt ristar en människa in siffror i en annan människa mot dennes vilja?

Ett minne i min nära vän som vittnar om krigsårens koncentrationsläger?

Nej en varning som tillhör oss alla om att även i vår tid ondskan kan fånga oss och föra oss över gränsen till helvetet.

Det börjar i rädsla för det okända, det börjar i tankar att skapa en värld där endast mitt får styra, det börjar i den enkla lösningen att allt är en annans fel.

Så långt borta är detta från Gud som följer oss kärleksfullt, som med respekt avvaktar mitt egna beslut och som med öppen famn möter min luggslitna skepnad.

Jag vill inte vara en grinig gubbe

Denna vecka är jag i Stockholmsområdet och besöker bland annat min "hemförsamling" Centrumkyrkan i Sundbyberg. Jag har också möten med människor och på lördag ska jag vara med på en ICCC-konferens om Burundi.

Den bön jag har är att inte vara en grinig gubbe. Jag vill ha ett öppet kärleksfullt sinne för vad Gud gör genom olika människor. Hur lätt är det inte att lägga till "men så borde det vara" eller "med detta är inte bra". Det lilla tillägget som begränsar mitt stöd och förvandlar mig till en domare över vad människor gör. Visst är det så att urskillning måste till. Allt som sker är inte gott. Alla visioner ska inte genomföras.

Jag talar inte om detta, jag talar om mitt sätt att förhålla sig till vad som sker. Om jag ser till att det inte handlar om att jag måste bekräftas utan att jag i stället är nyfiket, kärleksfullt öppen för vad Gud vill göra, då är mycket vunnet.

Under en lunchbön fick jag visionen att "min hemkyrka" skulle få gå in i en sådan tid att hundraprocentigt stöd för vad Gud gör genom olika människor.

När jag skriver detta så är det inte någon kritik eller motsatsförhållande jag berör. Nej det handlar om en nåd att gå in i en ny dimension av Guds kärlek och rensa bort något de flesta av oss bär inom oss.

Skåne är viktigt - Malmö i mitt hjärta

Det finns en eller kanske flera profetior om väckelsen som kommer i Sverige. Från söder till norr - från väster till öster.

I min förbönstjänst har Skåne en stor plats. Att vara med och bereda starten för profetians väckelse. Jag är inte så ofta i Malmö men staden finns i mitt hjärta. Förra sommaren hade jag ett starkt tilltal om att de kristna måste ta större ansvar för de utslagna i Malmö. Det var så starkt att jag mailade till en stor församling i Malmö om att få komma i en gudstjänst och i denna få ha en bönestund för ett genombrott i omsorgsarbetet. Jag mailade också till en av LP-arbetets företrädare om att de på nytt igen måste bli aktiva i Malmö. För säkerhets skull bifogade jag referenser till båda mottagarna så att de inte skulle uppfatta mig som en galning vilken som helst.

Men till min besvikelse fick jag ingen som helst respons på mina propåer. Jag fortsatte att be enligt de tilltal jag fått men kände sorg i mitt hjärta. Dess större glädje kände jag nu i söndagens LP-gudstjänst i Mullsjö när jag hörde att en nystart av LP-arbetet i Malmö planeras. Nu ska vi be att denna start inte fördröjs, den är viktig för ett andligt genombrott. Väckelse och omsorg om andra går hand i hand.

Skånes andliga klimat beskrivs som hårt och detta är sant. Det är ingen tillfällighet att Sverigedemokraterna har sitt starkaste fäste här. Bläddrar man i gamla tidningar ser man att under 30 och 40-talet så hade nazismen starka fästen i Skåne. Andliga krafter manifesterar sig i på olika sätt under olika tider men det handlar om samma kraft . Vi ska inte angripa människorna utan vår kamp handlar om de andliga makterna bakom manifestationerna. Så lär Bibeln - vi ska be fram frihet och befrielse. Vi ska agera i linje med våra böner.

Men för Herren finns inget som är för svårt. Segern väntar oss! Gud är kärlek, ja kärleken kommer från Gud och den ska flöda fram.

En påminnelse om Guds kärlek

Jag prenumererar på David Wilkerson's uppmuntrande hälsningar över internet (David Wilkerson today). Några tankar med anledning av dagen hälsning.

Wilkerson tror att många kristna inte vågar vara i nära gemenskap med Gud därför att de tror att han (Gud) inte kan acceptera dem p.g.a. deras många misslyckanden.

Gud svar är "Satan må säga att du är värdelös men jag säger dig att du är min glädje".

Wilkerson frågar om jag kan säga:

"Min himmelske fader älskar mig. Han säger att jag är underbar i Hans ögon och jag tror honom. Jag vet att oavsett vad jag går igenom, hur frestad och prövad jag blir så vill han rädda mig. Han följer mig och kommer aldrig att tillåta att jag blir krossad. Han är alltid kärleksfull och hänsynsfull emot mig."

En sådan tillit är grunden för gemenskap med Gud.

Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. (1 Joh 4:16)

Att bekräfta egot slutar i en stor tomhet

Att vakna upp och vara tacksam för dagen som just börjat är fint. Tänk att den komplicerade kemin i dig fungerar, att du kan tänka, känna, ja leva!

När jag hör vissa beskrivningar över hur det är att vara människa så har jag invändningar. Förklaringar typ en reptilhjärna som reagerar genom att sätta oss i stress. Jag är övertygad att förklaringsmodellen har inbyggda felaktigheter. T. ex. tar den inte hänsyn till gudsrelationens inverkan på hur det är att vara människa.

Men snälla Börge nu får du ge dig! Vet du inte att du är på toppen av en utvecklingskedja sedan mycket lång tid och det där med Gud är något du skapat i ditt inre. Du vill bara förklara det svårförklarliga och då tar du till Gud.

Nej Gud är ingen konstruktion. Han är en påtaglig verklighet och jag har upplevt tillräckligt mycket i min gudsrelation för att stå fast i detta. Pastor Stanley Sjöberg rekommenderar människor att testa Gud under 30 dagar för att få hans existens bekräftad. Under dessa 30 dagar måste du vara lyhörd för Guds handlande i ditt liv.

Den moderna människan befinner sig i rum fyllt av ljud och aktiviteter på gränsen till det absurda. Gå ner i varv så ökar din förmåga att lyssna. Att hektiskt söka upplevelser för sitt ego, att söka relationer som ger till ditt ego, det är inte lyckans väg. Att bekräfta egot slutar i en stor tomhet.

Det finns en annan väg.

Överraskad av den helige Ande

Första delen av Jack Deere's bok "Suprised by the power of the Spirit" är något jag gärna läser flera gånger. Jack var en lärare och pastor som var helt övertygad om att Gud inte längre talade direkt till oss och att under och tecken (förutom omvändelseundret) tillhörde apostlarnas tid.  Han och hans församling kom att inbjuda Dr. John White som talare och den helige Ande kom att manifestera sig.

Detta innebar en total förändring för John Deere och vissa avsnitt i berättelsen om hur han av den helige Ande leds in på nya vägar och om de människor som Herren använder för denna omvändelse är fascinerande.

Vi kan alla begränsas av de mänskliga värderingar som vi så gärna lägger till ovanpå den kristna tro vi fått som gåva. Det är en nåd att stilla be om att inte ha en massa otympliga påbyggnader. Jag ser så gärna andras men missar lätt mina egna.

Den stelbenta kristna församlingen har garanterat en mänsklig påbyggnad. Det är denna som gör församlingen stel. Dessutom verkar vi gilla just påbyggnaden, den verkar ge oss någon slags trygghet och vi manifesterar den gärna genom att bygga en kyrkobyggnad.

Låt oss kalla detta "Mitt hus är min borg"-syndromet. Kyrkan mitt i byn kan vara något mycket positivt men också ett tomt skal helt utan liv. Det är mötet med Jesus som utgör skillnaden.

Att vandra med lätt packning genom livet ledd av den helige Ande är mitt ideal. Förvånansvärt ofta tänker jag dock på byggnader i samband med det jag drömmer om ska hända. Bland annat har jag drömmen om ett hus för bön på Österlen. En plats med ständigt pågående bön och lovsång.

Hur skulle du få människor att komma dit för att be säger realisten. Mitt svar är att om jag mänskligt ska syssla med att värva bedjare till ett sådant hus så kan vi lika gärna lägga ner projektet. Annars har vi ett fiasko på gång som bara kostar kraft. Det är bara i det fall den helige Ande öppnar dörrar och välsignar som det kan bli verklighet.

Var rädd om dina drömmar. Respektera dina drömmar, de representerar något gott inför Gud. I den mån de är inom Guds vilja och i hans tidplan kommer de till realitet utan att du blir knäckt (eller går i väggen som vi numera säger).

Människa - inte robot

Som kristen kan jag ibland frestas till att vilja ha svar på allt. Som om vi hade ett kollektivt ansvar för kunna svara på varje frågeställning. Varje kristen har inte ett färdigt svar varje fråga. I varje fall inte jag.

Bibeln har svar på otroligt mycket och när jag läser Bibeln ledd av den helige Ande så lyser Anden upp textavsnitt till en djupare förståelse. De bibliska gestalterna är levande beskrivna med bristerna inkluderade  i beskrivningen.

Jag minns mitt möte med en mulla från Teheran. Det enda möte av detta slag som jag haft och jag hade "halkat in på ett bananskal". Inbjuden av Stanley Sjöberg som jag tror önskade ett stöd vid detta samtal av en bedjare från församlingen. Denne man var skrämmande i hur han på varje punkt i samtalet hade Koranens svar på frågan. Utan en nyans av ofullkomlighet visste han hur allt var. Ett ansikte som inte utstrålade någon eftertänksamhet.

I Bibeln lyfter Herren fram kung David som en man efter sitt sinne. Jag älskar att läsa Davids psalmer. De är så fulla av tilltro till Gud men också fulla av levande mänskliga reaktioner, reflektioner och sann prövning av sig själv. Långt ifrån den perfekta robotmänniskan.

När jag talar om robotmänniskan tänker jag inte bara på mullan för jag har även mött kristna varianter på temat.

Efter det att jag tagit emot frälsningen som en gåva får jag sedan vandra i gemenskap med den helige Ande och jag får tala kunskapens ord till människor. Faktiskt förmedla både kunskap och ibland lämna hälsningar som talar direkt in i människors liv. Men detta är inte grundat i egen förträfflighet utan i livet tillsammans med den helige Ande. Lång ifrån en vetande robot.

Bilden av en frisk ström genom Skåne

Framför datorn och beredd att skriva men jag vill inte bara skriva tankar som pockar på. Jag stannar upp och ber i mitt inre. Efter en stund är det som om jag såg vatten flyta fram, klart vatten som rinner. Vad är det för vatten frågar jag mig och ser att det är ett av alla de diken som omger åkrarna i Skåne. Normalt flyter vattnet sakta och innehåller rester från ett intensivt jordbruk. Samlas sedan upp i en kvävefälla. Men detta vatten flödar friskt som om det var en mellanstor bäck.

Herre detta är inte den dubbla strömmen dit jag vadar ut för att helt omslutas av det levande vattnet.

Men vattnet flödar friskt och och vattennivån är hög, på sina platser, på gränsen till att svämma över. Det samlas upp som i en sjö med kristallklart vatten och jag gläds över att landskapet berikas av friskheten. Det är som om landskapet ändrat karaktär men fortfarande är det ett öppet landskap.

Jag upplever i mitt inre: Kommentera inte bilden utan låt den leva sitt eget liv.

Tänk om det fanns kvalitetskontroll på pastorer

Pastor betyder som vi alla vet herde. I Spanien där jag delvis lever kan jag se "el pastor" dra omkring med sina får uppe i bergstrakterna. Jesus gjorde sig själv till ett föredöme med liknelsen om den gode herden.

Pastor i dagens kristenhet betyder allt ifrån att vara VD för en kyrka till att vara sektledare. Däremellan finns pastorer som fungerar som pastorer. Alltså herdar.

Jag kommer in på dessa tankar på grund av den amerikanske pastor som vill gå in i en personlig vendetta med muslimerna genom att bränna det antal Koranen som motsvarar det antal som dog vid 11 september-attacken. Öga för öga - tand för tand.

När jag följer upp på internet verkar det vara en hatisk man, ledare för en mindre grupp människor. Enligt internet säger han: Generalen kan be dem att hålla käften, muslimerna alltså. Detta med tanke på den stora risken för att amerikanska soldater kommer att dödas i Afghanistan.

Men inte bara soldater kommer att dö. Stanley Sjöberg påpekar att kristna i olika muslimska länder kommer att förföljas på olika vis.

Inte vinns muslimvärlden för Jesus genom mötet med en hatisk amerikansk "pastor". Den vinns genom mötet med den gode herden, Jesus. Profet enligt islam men Guds son och vår frälsare enligt kristendomen. Många Jesus-möten sker i dag i muslimska länder. Gud bevare oss för vissa pastorer.

Det finns en kvalitetskontroll på pastorer. Den kallas urskiljningens gåva. Att kunna skilja på det goda och det onda i andevärlden. O att denna var i funktion överallt.

Jag vill inte bli "normal" igen!

En tid efter det att jag kommit tillbaks till kristen tro började jag att spela i veteranbrasset. Min upplevelse med Gud pockade på att få uttrycka sig. Jag minns att en av grabbarna sa, det är så härligt med nyfrälsta, ett bekräftelsens ord men du kan också se det som ett uppgivenhetens ord. Snart är du inte nyfrälst längre och då blir du normal.

I sin bok "Hungry for more of Jesus" kommer David Wilkerson in på detta. Om du tar din tro på allvar kan du komma att störa din omgivning, ja du kan till om med bli motarbetad. "Kan du inte bli normal sådan du var förut".

Lättvarianten av kristendom är egentligen inte kristendom utan mer en social gemenskap med någon slags gemensam värderingsgrund. Mötet med frälsaren skakar alltid om och om du är i en ärlig gudsrelation kommer du att förr eller senare konfronteras med det i ditt liv som du kanske helst vill undvika att få belyst.

I lättkristendomen förkunnas nåden summariskt och Bibelns ord om en trång port är långt borta. Syndanöd kallades det förr att konfronteras med de mörka delarna i sitt liv. Detta som Herren vill befria dig och mig ifrån.

Försöker jag bygga upp svårigheter för dig att bli en kristen genom att peka på den trånga porten? Nej inte alls! Det är lätt att närma sig Gud. Frälsningen är en gåva att ta emot. Nej jag talar om att det är på riktigt. Jag talar om upprättelse till att bli den människa du är avsedd att vara och för detta krävs överlåtelse. Så länge jag har en fot innanför och en utanför, så länge jag inte tillåter Gud att ta hand om det dolda i mitt liv så finns ingen segerkrans att ta emot.

Gäller majoritetens värderingar?

I dag blir jag politisk. Det är väl influens från valrörelsen som jag inte helt kan undvika.

Som kristen kan jag ha mycket klar bild över vad min tro innehåller av värderingar och beslut. Jag kan bestiga intoleransens väg som innebär att jag inte nöjer mig med att låta min tro influera allt jag gör och därmed föra samhället åt ett visst håll. Nej när jag bestiger intoleransens väg angriper jag människor som inte delar mina värderingar. Detta är en balansgång som är svår.

Friheten begränsas alltid i ett samhälle annars uppstår anarki men när politiker anser att deras värdegrund berättigar dem att detaljreglera andras liv då passeras en gräns. Lars Ohly tydliggjorde detta i sitt uttalande om bröstpumpning. Hans kollegor bland de röd-gröna blev förskräckta. Han talar så det märks vad vi sysslar med, att detaljreglera och styra människor, att ta bort deras ansvar över sitt eget liv. "För din egen skull" som en slogan en gång ljöd.

Som kristen bör jag vara lika hänsynsfull mot andra människor som den helige Ande alltid är. Det fria valet utgör en grund. Det vore att ljuga att säga att kyrkan alltid varit sådan. Speciellt när den varit statsbärande har missbruk förekommit. Hur går jag emot det onda utan att själv bli ond?
Gud har vrede mot ondskan men älskar människan och vill möta även de som går ondskans väg. Han vill inte att de ska fortsätta vandra på ondskans väg. Han vill rädda oss men tar aldrig bort det fria valet.
Kärlek utan fritt val kan aldrig vara kärlek. Då kallar vi det i stället manipulation.

Surfa på Guds kärlek

Inför profeten Elias himlafärd önskade sig hans lärjunge profeten Elisa dubbel arvslott av Elias ande. Om ett sådant val vore möjligt för mig skulle jag välja att önska dubbel arvslott av prästen Sören Stadell. Han är ett stort föredöme för mig. Faktum är att jag för en tid sedan bad Herren att få bli formad till en personlighet med en sådan ständigt strömmande kärlek till Gud och alla människor, en sådan enkel rak tro och alltid närvarande glädje.

Så hände det mig det märkliga att jag under en bilfärd överfölls av en sådan kärlek till vännen Lars Petersson och hans livsverk David Media. Jag fylldes av tacksamhet medan jag hörde en lovsångsskiva.

Vid gårdagens församlingsdag inom Elim Simrishamn så hände det igen. Jag fylldes av en sådan kärlek till några av vännerna som bär Guds verk i Simrishamn att jag bara måste uttrycka detta i samlingen. Väntade bara på tillfället att göra detta och till slut kom möjligheten. Hela mitt inre var fylld av denna kärlek, större än vad jag av egen kraft kan prestera.

Väl hemma inventerade jag alla de vänner jag har och vilka fantastiska människor de är. Hur är det möjligt att just jag fått möta så många underbara människor. Vänner som jag inte möter så ofta men som finns levande inom mig. Tacksamhet till Gud, allas vår skapare.

Jag är troligen inte unik utan det är så att vi alla har en sådan omgivning om vi bara låter den lysa fram i all sin glans.

I mina samtal med Sören Stadell är det just detta jag lagt märke till. Han talar aldrig i värderande omdömen om de människor vi gemensamt känner. Han är alltid fylld av en nyfiken kärlek till vad som hänt dem och genuint hängiven både dem och Herren.

Jag börjar tro att även jag ska få surfa på Guds kärleks vågor.

En andlig kamp pågår

Jag sökte på internet på några kända amerikanska kristna namn och hamnade i en debatt vars eftersmak inte kändes bra. På intet vis vill jag ge mig in i en debatt genom att säga den har rätt eller den har fel. Men jag kan konstatera att vi alla befinner oss i en andlig kamp där fienden vill beröva oss kraften i vår tjänst. Våra val är så viktiga.

Att predika i ett i förväg utannonserat TV-program där tusentals av människor sätter sin tilltro till en viss predikant. Hur gör han den dag gudsrelationen är störd genom en synd som inte klarats upp ännu? Talar han bara på som om allt var bra och hoppas att Gud ska välsigna. Risken finns att han höjer rösten för att det inte ska framgå att allt inte är så bra. Fienden vill givetvis utnyttja en sådan situation. Rätt svar borde vara att säga: Jag kan inte predika i dag eftersom jag inget har att säga. Broder, syster, du får predika i mitt ställe. Men vem har detta mod?

På olika sätt har Herren lett mig in på vikten av det personliga valet i varje situation. Att välja bort (besegra) frestelsen genom att söka Herrens stöd. Att välja att börja dagen med Guds ord i stället för allt annat som pockar på utrymme.

Det finns nåd även för kända predikanter och jag ber att ödmjukhet ska allt mer bli synlig.

Kom och se

Två av profeten Johannes lärjungar hör denne säga: "Se Guds lamm!" Det är Jesus som Johannes talar om. Lärjungarna bestämmer sig för att följa efter Jesus. Jesus märker att de följer efter och frågar dem vad de ville honom.

Det bästa svar de kom på var: "Var bor du?". Jesus svarade "Kom och se".

Denna berättelse ur Johannes evangeliums första kapitel kan ses som en enkel historia ur vardagen med en mycket begränsad dialog eller som en beskrivning av hur det är att följa Jesus.

Någon pekar på att det är något speciellt med Jesus. Intresse väcks och ett sökande får ett hopp. Sökandet fanns redan hos lärjungarna annars hade de inte varit på den plats där de var. Men sedan gäller det att agera och finna ut om det som de hört sägas var något som fungerade i verkligheten, om det var sant med andra ord. Då är det så enkelt: "Följ mig och se hur det är".

Alternativt kunde de beställt in mat på ett närliggande värdshus och suttit en natt och diskuterat huruvida de mött Messias eller inte. Det senare gör vi ofta men det första, att följa, är det som fungerar.

PS Detta med anledning av morgonens bibelläsning. DS

Och kolet fick liv och kunde tänka

I vetenskapsradion hörde jag något som fascinerade. Det finns ett slags solar där processen leder fram till kol och hitintills har man varit säker på att t.ex. vatten inte kan finnas där eftersom processen förbränner syre som är en förutsättning för vatten. Det producerade kolet skulle vara en del av livets hemlighet. Nu har man konstaterat att det finns vatten där. Punkt.

Jag skriver här om något jag i likhet med de flesta människor inte vet något om.  Egentligen kan jag tala om alla människor eftersom även de mest kunniga ställs inför nya utmaningar.

Men medge att tanken svindlar. Någonstans i universum produceras ett material som kan leda till liv. I en slumpartad process leder detta till människor som omvandlar materian till tankar och moraliska ställningstaganden. Fast nu tror jag inte på denna utvecklingslära.

Äkta vetenskap är intressant för den skrapar på ytan till något den inte vet något om. Men upptäckterna berika oftast. Jag vet inte hur Gud bar sig åt men Han säger i sitt tilltal till människan att Han är skaparen och detta litar jag på. Det är inte avgörande för min tro hur skapelsen gick till. Mitt möte med frälsaren är avgörande för min gudsupplevelse och tilltron på Hans ord finns i denna tillit jag där har.

En vän till mig som är forskare och troende fann ingen motsättning mellan tro och vetande. "Tro är tro och vetande vetande". Om tron är äkta så är den inte rädd för vetandet och är vetenskapen äkta så måste den i ödmjukhet bekräfta att den inte vet allt och att det vi nu tror oss veta kan komma att revideras i morgon.

I världen med inte av världen

Klockan är snart midnatt. I dag har jag rest från Stockholm till Skåne i bil. Under bilturen lyssnade jag omväxlande på radions P1 och en samlings-CD med lovsång. När jag kom fram klippte jag gräsmattan och spelade en nio-håls golfrunda. Det gick inta alls bra i dag.

När jag spelade CD:n var jag så tacksam för den livsgärning min vän Lasse Petersson gjort genom att trots svårigheter fortsatt att producera kristen musik på skiva. Jag har följt hans kamp på nära håll under ett antal år.

I morgon bitti, tidigt, drar jag till Simrishamn för en bönestund. Kan jag inte lika gärna be hemma? Det kan man tycka om man tänker praktiskt, men detta att be på plats handlar om att leva ut åtagandet. Inte bara säga det.

Livet innehåller så mycket praktiskt av annat slag. Allt ifrån resor till golf. Förvärvsarbetet är ett avslutat kapitel för mig. Men det som är viktigast för mig är att forsätta att vara i en fungerande gudsrelation. Jag vet min kallelse och ber om kraft att stå kvar i den, att vara den helige Andes tempel. Det låter pretentiöst men så står det i skriften. En god tanke att ha levande med tanke på vad vi tar in av olika slags impulser och vad vi gör.

Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? (1 Kor 6:19)

Gud älskar varje människa

Vi talar oss människor emellan om att personkemin inte stämmer. Visst kan det vara så att jag har svårt med en viss människa eller att den har svårt med mig. Men så är det inte med Gud.

Handlingar byggd på mänsklig egoism eller ofördragsamhet fördömer Han starkt. Olydnad likaså, men människan är i grunden alltid älskad. Det finns alltid en väg tillbaks till Guds famn.

En allsmäktig Gud som tillåter saker som krig och annat elände, om han finns, så är han ond har jag hört människor uttrycka. Beroende på hur människans livsupplevelser är så kan jag förstå att denna fråga uppstår.

En person i min bekantskapskrets hade orsakat sig själv många lidanden att han bad "gode Gud tag ifrån mig min egen vilja". Men Gud tar aldrig bort människans personliga val. Om det personliga valet togs bort vore människan en programmerad robot. Med det personliga valet kan lyfta oss, eller sänka oss. Det påverkar inte bara mig själv, det påverkar mitt närområde, ja kanske stora delar av mänskligheten. Adolf Hitlers personliga val kom att orsaka lidande för millioner människor. Mina felaktiga val har inte berört lika många.

Finns det en ond makt som kopplar greppet över människor som väljer att gå ondskans väg? Både Gud och djävul är avskaffade i det moderna samhället. Den människa som fångats av ondskan förnekar inte dess existens. Finns det en väg bort från ondskan grepp? Ja det är det som förr kallades för frälsning, d.v.s. räddning. Efter det att jag vänt mig till Gud och bett om förlåtelse så får jag ta emot denna förlåtelse och inte bara som ord "du är förlåten" utan som upprättelse till att bli en ny människa, eller snarare till att bli den människa du var avsedd att vara.

Slipper jag att möta misslyckanden efter detta? Hamnar jag i en "gräddfil", detta svenska uttryck som beskriver att slippa alla besvär. Nej, det är inte min erfarenhet. Men Gud finns kvar i min livsvandring och vandringen tillsammans med den helige Ande har gett livet en ny dimension. 

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.  (Joh 3:16-21)

Vind över kontinenten

Efter att ha levt i Spaniens extrema värme under några veckor så deklarerar jag: Aldrig mer ska jag tala om ineffektiva sydeuropéer. Att leva i denna värme handlar om att dricka mycket vatten och om att vila. En överlevnadsstrategi.

På distans hör jag en kyrkklocka. Jag ber för denna stad som är som en skål med många blandade ingredienser. Katolsk traditionalism, modern spansk sekularism, ockultism, turism, festande och fattigdom. Sydamerika, Afrika, Asien och Östeuropa, ja hela världen påverkar gatubilden.

I min stillhet vill jag med värdighet och respekt ta med allt detta inför Gud. Europa från Gibraltar till Nordkapp. Så olika, så lika, vi människor. I mitt inre ser jag den helige Andes vind svepa in över kontinenten. Just nu så stilla men vinden tilltar. Sträck upp armarna och låt vinden omsluta dig.

Tilltro och sorg

Jag reser snart hem till Sverige och den svenska valrörelsen. Här i Spanien märks den inte. I går såg jag ett spanskt tv-program som visade en del av utelivet i min spanska stad, Fuengirola. Inslaget gjord mig ledsen och stridslysten. De krafter som fångar människor till ett så felaktigt liv måste bekämpas i bön.

Samma sak kan säkert sägas om Sverige och jag känner kallelsen till bön för båda mina länder.

Jag har en förkärlek för tydliga politiker som Annelie Enochsson. Hon har också en syn på mellanöstern som jag delar. Om jag vore göteborgare skulle jag kryssa in henne i riksdagen.

Svensk politik är så förutsägbar att inget förloras på en missad valdebatt. Ett samarbete mellan Mona Sahlin och Lars Ohly är ett skräckscenario så på vilken sida jag lägger min röst är klart. Jag behöver därför inte se valdebatterna och detta känns som en befrielse. Mer tydliga politiker som inte bara talar taktiskt och jag blir tittare igen.

Nog om politik. Detta är inte en politisk blogg. Men politiken kommer att forma hur jag kan leva ut min kristna tro. I vilken grad religionsfrihet kommer att finnas. Den kristna församlingen kommer att överleva alla politiska beslut eftersom den har den helige Ande som sin rådgivare. Men politiken styr i vilken grad jag kommer att möta stöd eller förföljelse.

Bibeln uppmanar oss att be för alla makthavare oavsett om de är bra eller dåliga. De dåliga är kanske ändå mer beroende av ett gudsingripande.

Vilken betydelse har Världspingstkonferensen?

Det pågår en världspingstkonferens i Stockholm just nu. De människor som grupperat sig runt en av de andliga erfarenheterna samlas till konferens.

Historiskt sett har dessa konferenser både varit starka andliga manifestationer och platsen där den mänskliga önskan att organisera kommit att leda till samtal där det mänskliga bryts mot det mänskliga.

Tänker på David du Plessis som kallades av Herren att föra pingsterfarenheten in i nya sammanhang och fick vandra denna vandring ensam, i smärta, trots att han haft en central roll i dessa mänskliga manifestationer.

På samma vis tror jag att det är med den just nu pågående konferensen. Den helige Ande leder människor till att mötas och till möten som befruktar. Samtidigt som även det mänskliga får sitt. Det är så enastående att Gud använder sig av ofullkomliga människor och det är tur det eftersom det är så ont om fullkomliga människor ;)

Själv har jag inte längtat till att vara i Stockholm just denna tid, men jag gläds över vad den helige Ande skapar där för Guds rikes framgång i vår tid. Kanske är det inte det som får rubriker i de kristna tidningarna som är de riktigt stora händelserna.

Vilken väg?

Ett bibelord som gång på gång kommit till mig är ur Jeremia bok. Det handlar om en slags förnyad kallelse för profeten när han brottats med profetkallets vånda.

Därför säger HERREN så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka och du skall få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun. Detta folk skall då vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem.  Jag skall göra dig till en fast kopparmur mot detta folk, så att de inte kan besegra dig om de vill strida mot dig.
Ty jag är med dig för att hjälpa dig, och för att rädda dig, säger HERREN.  Jag skall rädda dig ut ur de ondas våld och befria dig ur våldsmännens hand. (JER 15:19-21)

Det är speciellt den första delen som kommer till mig. En förnyad omvändelse som bereder väg för en förnyad tjänst. 

Att ha en längtan och kallelse till bönetjänst i en tid då kyrkorna är verksamhetsinriktade kan upplevas som ensamt, men inte är jag förföljd på det vis Jeremia blev förföljd. Min "vånda" är väl en slags "prinsessan-på-ärten-vånda". 

Men att allvarligt och djupt bearbeta murar som ska raseras kräver sitt pris och en beståndsdel är ärlighet i det egna livet. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun. Jag tror inte detta handlar bara om finna det sanna i tilltalet utan det handlar om profetens hela liv.

Tidigt i morse

Tidigt i morse placerade jag mig i en stol och gick in i bön. Jag upplevde det som så viktigt att i sanning pröva allt som jag tror på. Senare efter frukost läste vi ur Matteus evangelium om Jesus död och uppståndelse. Jag rördes till tårar under denna läsning, just inför det stora med detta offer.

Något senare kom jag att läsa en kommentar från Anders länkat till ett tidigare inlägg från mig och det slår mig då att hela den kristna tron grundar sig på Jesus anspråk på att inte bara vara en som följer lagen utan Han talar om sig själv som den som kan förlåta synder.

Utan detta höga anspråk faller kristendomen platt till marken. I en tid av religionsblandning talas det om att vi kan nå Gud på många olika vägar men detta stämmer inte med Jesus undervisning som talar om en väg. Antingen är detta sant och då kan vi förkunna det med kraft eller så kan vi låta bli att förkunna. Vad däremellan är blir helt ointressant.

Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen* av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. (1 Kor 15:17-21)

Har en generation missat detta?

I ett samtal med en god vän och pastor så sa han: "Börge minns att en hel generation i frikyrkan inte vet vad det handlar om. De har en föreningsverksamhet som de bedriver."

Anledningen till detta yttrande var att vi jämförde intryck från olika kyrkor vi besökt under sommaren.

Så vad handlar det då om?

Om jag utgår från de bibeltexter jag i dag läst så handlar det om Gud, människa, människans slaveri under synden, befrielse från synd genom Jesu död och uppståndelse, upprättelse till ett nytt liv genom och i Honom och till slut ett evigt liv.

Den välmenande förkunnelsen vågar inte möta djupet i konflikten för att detta kan stöta bort människor. Ofta hör man dessa tankar, vackra, visa, men inte livsförvandlande. Efter en predikan säger man: "Vilka fina tankar" med sedan.......

Ibland hör jag beskrivningar av en kristen gemenskap, en församling eller en mindre grupp inom en församling. "Vad fint vi har det, vilken fin gemenskap vi har, vi får vara rädda om denna gemenskap".

Gemenskap är bra och fint. Men se upp. Vill vi då bara ha det på ett visst sätt för att vi ska ha det bra. Är vi beredda att ta in den "besvärliga människan" i vår gemenskap eller stöter vi bort den. De fallna och de svaga ska upprättas i Jesus namn, men det kan också störa vår idealbild när det sker.

Är vår kyrka så prydlig att den icke prydlige vänder i dörren?


En kyrka som är fylld av den helige Andes närvaro stöter aldrig bort utan välkomnar. Den kan vara både vacker och fylld av liv.

Jag läste ett meddelande från en gemenskap jag känner och fokuset i meddelandet låg på "sådana är vi", "så vill vi ha det". Mitt hjärta fylldes av sorg för jag önskade något annat djupare. Om jag skulle ta upp frågeställningen riskerar jag att bli missförstådd för denna typ av insikt kommer inifrån den som upplevt upprättelsen ifrån synd och som vill ge det vidare.

"Men vi vill att människor ska möta Jesus och komma in i vår gemenskap". Ja men vad är det som brinner i hjärtat? Upprättelsen eller den fina gemenskapen?

Det tomma kärlet - egenbilden - ledarskapet

Finns det en motsättning mellan att ha en god självbild och att vara ett tomt kärl. Svaret är nej.

Att vara ett tomt kärl innebär att kunna ta emot välsignelser som sedan kan bjudas ut till en törstig omvärld. Motsatsen till ett tomt kärl är ett fyllt kärl som kan vara att vara fylld av vad som på ytan ser ut att vara helt olika innehåll.

Jag kan vara fylld av både av egen rättfärdighet eller egen bristfällighet så att det inte finns plats för något annat. Egenrättfärdigheten kan i sin tur bero på en dålig självbild som till varje pris måste förbättras på inför andra och egen-bristfälligheten kan ha en rot i överdriven fixering på sig själv.

Så tillåt dig att vara en människa med plus och minus och låt dig omslutas av Guds nåd och erkänn ditt behov av nåd. Vandra sedan glad och stolt över att du är just den du är, det finns inte en människa med samma innehåll i hela världen, och tillåt den helige Ande att "coacha" dig i ditt liv till att bli den människa du är avsedd att vara. Tillåt inte Jantelagen att kväva dig och döm inte andra efter denna lag.


Så sitter jag denna morgon i en tom Turistkyrka och ber. Jag finns här för att jag känner en kallelse till detta och jag har ingen aning om hur jag ska bete mig. Inom mig inser jag att om det bara beror på mig så kan jag lika gärna sätta mig i skuggan och sova en stund. Men nu beror det inte på mig och jag känner en glädje i att vägar ska öppnas, inte för att bekräfta mig, utan för den helige Andes verk och det är en frihet i detta att Han lyfter fram de gåvor som behövs i de människor som tillåter Honom att verka.

Som ledare kan jag bara vandra i Jesu efterföljd och tvätta fötterna på mina "dammiga" medsyskon. Han gjorde detta för att visa på det framgångsrika ledarskapet. Att ha mod att betjäna i stället för att betjänas. I vår invanda norm bekräftas framgång i ledarskap av att vi blir betjänade.

Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. 2 Kor 4:7

Tid för reflektion

En fiskebåt som drar en annan på väg till hamn efter avslutat värv.

I början av min förnyade vandring med Herren upplevde jag i mitt inre en bild där olika kristna jag kände illustrerades med olika typer av båtar på väg över en havsvik. Jag minns att Stanley Sjöberg, som var min pastor vid den tiden, illustrerades av en fullriggare vilken seglade bäst i kraftig vind och att jag själv illustrerades som en fiskebåt. Budskapet var att de fungerar var och en på sitt vis efter den kallelse (och personlighet) som Herren gett.

På plats i Fuengirola så har jag nu två veckor av vila och bön för att hämna rätt inför hösten. Vi ber speciellt för höstens Alpha-kurs här i Fuengirola och för det pastorsbyte vi står inför när höstens tar slut. Men också för ett personligt tilltal som vi upplevt och som handlar om en kallelse i framtiden.

Att be om: Glädje och stolthet att vara den typ av "båt" som jag är och att glädjas över att det finns många olika slags farkoster på Herrens öppna vatten.

Ett slags poem

På skalan liberal fundamental
vill du placera mig

jag vill berätta om ett möte

inte en rikoschett
som sliter upp sidan

utan en träff mitt i hjärtat

som förändrar

det är bara det jag vill

Framtiden för bonehuset.se

Jag har en hemsida som heter bonehuset.se. För ett år sedan investerade jag ganska mycket pengar i att förnya denna sida. Innan denna nysatsning var det jag själv som skrev texter på hemsidan men nu skulle inte jag men många andra skulle skriva. Själv skulle jag skriva personligt i min blogg "borgeatbonehuset". Bonehuset.se skulle också bli en "kunskapsbas" för bönebehov världen över.

Så har det inte blivit. Texterna har uteblivit. Jag var i kontakt med många och en del lovade att skriva men texterna uteblev. Andra var tveksamma och fick se vad det skulle bli av det hela.

Inför förnyelsen av kontraktet med Crossnet prövade jag om det var dags att avsluta projektet och se det som ett personligt hugskott som gick fel. Men jag kan inte se det så. På något sätt sammanfaller detta med min tjänst som förebedjare. Min personliga ekonomi vill helst slippa denna satsning som nu ska förnyas. Detta för att vara det redskap det är avsett att vara. På något vis ger Herren alltid resurser.

Under augusti månad ska jag pröva på vilket vis jag ska gå vidare med hemsidan. Stöd mig i bön inför detta.

Min idealförsamling

Jag ser framför mig ett antal människor samlade. De har det gemensamt att de mött Jesus som personlig frälsare. Ingen känner behov att visa inför de andra att den räcker till i egen kraft. Alla vet att alla i gruppen är lika betydelsefulla oavsett vilken gåva som verkar genom den personen i den helige Andes kraft. Det är viktigare att möta människor för att förmedla evangeliet än att umgås. Umgänget finns i arbetet tillsammans, vi gråter och gläds tillsammans. Vi vet att vi är helt beroende av den helige Andes ledning i allt vad vi gör.  Vi ber, tillbedjer, sjunger, samtalar och uttrycker vår glädje i Gud. Vi vördar Guds ord genom kärlek till Bibelns texter. Vi har tilltro till Guds rikes seger men har en ödmjukhet eftersom vi är medvetna om att vi är syndare frälsta av nåd. Vi möter alla med största respekt eftersom Gud själv visar oss både tilltro och respekt. Vi är Hans barn bara av nåd. Vi påverkar vår omvärld genom vår kärlek, vårt engagemang och agerande grundat på denna kärlek.

Kjell Sjöberg påminner mig

Jag hade tappat bort kanal 10 på TV:n men återfann den efter ett tips från en yngre generation.

Första gången jag slog på kanal 10 igen så var det ett gammalt program från 1994 med Kjell Sjöberg som undervisade i en församling i Västra Frölunda.

Det var det året, 1994, som jag kom till tro igen och kom att vara med i den på den tiden intensiva morgonbönetjänsten i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Kjell mötte jag senare detta år i samband med en stor konferens med Yonggi Sho på Hovet i Stockholm. Jag var ansvarig för kontakten med människor från hela Sverige som önskade förbön i samband med denna konferens. Stanley Sjöberg tyckte att Kjell och jag skulle inleda gemensamt med en bönestund och så blev det. Det blev min enda aktivitet tillsammans med Kjell.

När jag såg TV-programmet så fylldes jag av den helige Ande. Det Kjell talade om gick rakt in. Jag tror jag sett programmet förut men den helige Ande lyfter fram saker så att det blir som nytt. Jag vet att många ställer samma fråga som jag; varför fick inte Kjell vara i tjänst en längre tid och svaret får vi nog först i himmelen.

Några korn från undervisningen. Den ofruktsamma församlingen blir fruktsam genom bön. Våra kyrkor borde vara bönehus för att öppna det som är stängt och stödja predikandet som i sin tur borde ske på gator och torg.

Jag längtar efter att vara en aktiv del av en gemenskap som i bön banar väg och har vissa tankar om när, var och hur detta ska ske. Jag bär detta inom mig och där får det stanna tills vidare.

Efter TV-programmet bad jag en bön om syndaförlåtelse och om förnyad överlåtelse.

Bakom ytan

Vi tog med våra barn till en restaurang i Ystad som vi uppskattat mycket vid tidigare besök. Även nu mötte oss en fin miljö och en trevlig personal. Vi bänkade oss och väntade på maten. Dagen rätt hade alltid varit så bra och nu hade de fler alternativ än vad vi mött tidigare. Så kom maten. Inte alls vad vi varit vana vid, faktiskt riktigt dåligt tillagad. Det som utgavs vara lammspett smakade inte ens lamm. Den vegetariska rätten var kall inuti. Kycklingsalladen  innehöll inte de grönsaker som utlovats. Det visade sig att nya ägare tillträtt i september förra året och en sak är säker att det kommer att dröja innan vi går dit igen.

En arbetskamrat till mig var  sökare och gick till den kristna kyrkan på en ort, men mötte inget som mättade själen. Gick vidare till buddistisk meditation men stannade inte där utan vandrade vidare.

Kännetecknet på en levande kyrka är att där finns levande vatten som gör dig otörstig. Mat som mättar själen. Hos Jesus finns detta att få oavsett omständigheterna, men det kan vara svårt att nå fram när man endast serveras mänskligt hopkokta  plagiat på sin tallriken, och ändå kan det se så bra ut på ytan.

Min bön är; Herre hjälp mig att vara en människa där ditt klara källvatten får flyta. Herre mänskligheten behöver få möta Dig. Herre låt din kyrka vara fylld av märgstarka rätter. Direkt från Dig.

PS Jag föll inte för frestelsen att namnge restaurangen. DS

"Tio steg att bli bättre"

Jag tror inte på givna scheman för att lösa saker. Tio steg att bli en bättre golfare, eller tio steg att bli en effektivare kristen. Dock vet jag att tiostegsmodellen fungerar för missbrukare för att bryta sitt missbruk, men det beror mer på de avgörande punkterna om erkännande av verkligheten och insikt om att ta emot hjälp. Det andra är hjälp för att nå fram.

Visst kan människor i vissa situationer vara i behov av handfasta rekommendationer men detta för att komma fram till ett läge där mer personliga val är möjliga.

En församling har en kallelse till utåtriktad verksamhet, en annan till avskildhet för bön. Grundavsikten borde väl vara att vare kristen församling täcker hela spektrumet när när nu kyrkan är så splittrad som den är mänskligt sett, så får olika gåvor utvecklas på den plats där detta sker allt efter den helige Andes ledning.

Att säga; nu ska vi göra som Willow Creek eller vi ska be som hos Yonggi Sho är ett substitut för att fråga den helige Ande hur ska vi be, hur ska vi göra.

Jag har ställt frågor om mitt eget fortsatta kristna liv och fått svaret att följa kallelsen att vara förebedjare på ett allt mer dedikerat sätt. Be och undervisa allt efter vad den helige Ande leder. Glöm allt som varit, allt som inte blivit vad du trott, och vandra vidare i din kallelse. Inget av de profetior du fått höra om ditt liv ska ramla till marken.

Vad jag saknar är böneteamet som står tillsammans. Allt blir så mycket lättare när man är en del av ett böneteam. Kanske får jag vara med att skapa ett böneteam för Europa. Från Gibraltar till Nordkapp.

Från syndakatalog till insikt om otillräcklighet

Såg ett referat från vad OAS-inspiratören Berit Simonsson sagt i Uppsala. Kvar i mig lever uttrycket "vår otillräcklighet är den helige Andes landningsbana". Jag vet inte om det är rätt citerat med  uttrycket finns kvar i mig.

Hon talade också om synd som skiljer oss från Gud. Numera talas det inte så ofta om synd.

Det är skillnad mellan otillräcklighet och synd. Ibland hör jag människor som viftar bort synd genom att säga "synd betyder att missa målet". Då är det inte värre än ett dåligt skott mot måltavlan. Det ät säkert så att synd är att missa målet, meningen i livet, gemenskapen med Gud. Ett val i livet som skiljer oss från Gud. Det finns alltid en väg tillbaks från det felaktiga valet till Guds kärlek.

Vår inbyggda kompass samvetet kan komma att störas. Ordet samvetslös används för att beskriva ren ondska. Vägen från känslighet till samvetslöshet kan vara slingrig. Men den finns och någonstans på denna "skala" finns jag. Vart jag än finns så är korrigeringen, befrielsen inte längre borta än en bön "förlåt mig mina synder precis som jag ska förlåta andra".

Men insikten om otillräcklighet är så viktig för att kunna ta emot nåden. Inte för att avvisa syndabegreppet som Kay Pollak vill göra i filmen "Så som i himmelen".

Guds älskade barn som fritt rör sig i Hans skapelse i relation till Honom. Detta är det optimala livet.

PS I går hade vi den näst sista samlingen för året på hamnplanen i Simrishamn. Pianisten Lennart Björk från Lund var vår svängiga gäst. DS

Intensiv vecka

En vecka med hela huset full av barn och barnbarn. Ingen vrå att stilla sig och låta tankarna formulera orden. En paus på några timmar innan nästa gäng kommer. Hjärtligt välkomna gäng.

Har tänkt på att Gud aldrig bett någon människa om att vara annat än just det människa. "Övermänniskor" blir ofta en katastrof för sig själva och andra. Religiösa övermänniskor blir en mobil domstol ständigt beredd att slå till. Men det finns också icke religiösa vandrande domstolar.

Jag önskar mig själv och alla andra just detta att vila i Gud, omsluten av Hans kärlek. Precis som i 23:e psalmen.

HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.
 

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.
 
Sanningen och nåden vandrar hand i hand. Sanning utan nåd blir en bödel som i "all välmening" hugger huvuden till höger och vänster. Nåden utan sanning blir ett gungfly som ingen vill vandra på.
 

Att bli ledd på rätta vägar den kärleksfulla frihetens nyckel.

Moln över hamnplanen

När vi kom till hamnplanen var det inte som vanligt. Det saknades människor på bänkarna. Vi är vana att många väntar på oss. Men i dag var molnen tunga över hamnplanen och vi var inställda på att behöva ställa in. Men när tiden för start närmade sig så kom det förvånansvärt många för att lyssna.

Vänner från Ystad var på besök med Anders Mårtensson i spetsen, men även min barndomsvän Lars-Erik Frejman (nu pastor i Ystad) var med.

En av denna bloggs följare hörde av sig under eftermiddagen för att ta reda på vilken tid vi skulle sjunga. Tack för ditt besök det värmde mig att möta en blogg-följare. Det är ett ensamt jobb att skriva blogg, i alla fall när man inte är en blogg-kändis. Jag hör då och då någon som säger att de följer och det är mycket roligare än statistik.


I dag var ljudet min uppgift och med två gitarrer och fyra sångmickar var jag behövd.

Amazing grace sjöngs på engelska. Jag älskar den texten. Ingen av översättningarna har fångat slavskepparen Newtons upplevelse av frälsning så genuint som den engelska texten. Den äkta, inte tillrättalagda berättelsen om fräsning, upprättelse och glädje i Gud knockar mig.