Jag tror inte på givna scheman för att lösa saker. Tio steg att bli en bättre golfare, eller tio steg att bli en effektivare kristen. Dock vet jag att tiostegsmodellen fungerar för missbrukare för att bryta sitt missbruk, men det beror mer på de avgörande punkterna om erkännande av verkligheten och insikt om att ta emot hjälp. Det andra är hjälp för att nå fram.
Visst kan människor i vissa situationer vara i behov av handfasta rekommendationer men detta för att komma fram till ett läge där mer personliga val är möjliga.
En församling har en kallelse till utåtriktad verksamhet, en annan till avskildhet för bön. Grundavsikten borde väl vara att vare kristen församling täcker hela spektrumet när när nu kyrkan är så splittrad som den är mänskligt sett, så får olika gåvor utvecklas på den plats där detta sker allt efter den helige Andes ledning.
Att säga; nu ska vi göra som Willow Creek eller vi ska be som hos Yonggi Sho är ett substitut för att fråga den helige Ande hur ska vi be, hur ska vi göra.
Jag har ställt frågor om mitt eget fortsatta kristna liv och fått svaret att följa kallelsen att vara förebedjare på ett allt mer dedikerat sätt. Be och undervisa allt efter vad den helige Ande leder. Glöm allt som varit, allt som inte blivit vad du trott, och vandra vidare i din kallelse. Inget av de profetior du fått höra om ditt liv ska ramla till marken.
Vad jag saknar är böneteamet som står tillsammans. Allt blir så mycket lättare när man är en del av ett böneteam. Kanske får jag vara med att skapa ett böneteam för Europa. Från Gibraltar till Nordkapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar