Förebedjare, tag din plats!

Väckelsen börjar på knä sa Emanuel Minos i sin predikan på OAS-samlingen i Kungälv.

I Världen i Dag läser jag om Elisabeth och Tommy Karlsson som skapat en super-evangelisation-buss och de säger bland annat: "Man behöver också en annan viktig kategori i teamet: förebedjare. Gärna äldre tanter och farbröder med förbönstjänst. De ska inte sitta i kyrkbänken och känna sig förbrukade. Vi behöver dem i det här projektet."

Tittar jag i spegeln så möter mig en bild av en äldre man. Tittar jag innanför spegelbilden så möter jag en man som är mer brinnande än vad han var i sin ungdom. Jag vet min kallelse och går denna kallelsen väg, oavsett omvärldens syn på mitt handlande. Dock skriver jag inte detta för att lyfta fram mig själv utan för att lyfta fram förebedjartjänsten.

Förebedjarna är församlingens spjutspets. När de går i relation med den helige Ande så bryts ny mark. Människor är förblindade av denna tidsålders härskare och onda makters påverkan bryts genom bön. När detta sker så öppnas dörren för evangeliet. Detta är den normala ordningen för evangeliets utbredande. 

Pastor John Agersten, tidigare pionjärmissionär i Peru, berättade att de märkte av på missionsfältet när semestertiden inföll och förebedjarna var mer splittrade.Då blev kampen hårdare.

Bönen och ordet förenade i en kamp. Så kommer väckelsen.

I en församling mötte jag formuleringen. "Vi har bön - församlingsledningen möts i bön flera gånger i veckan." Visst detta är bra, men jag talar om en annan slags bönetjänst. En uppfordrande, hängiven tjänst, en kallelse från den helige Ande att gå in i en närkamp. Inte köttets kamp med stora egna ord, utan en kamp i andens värld, en kamp ledd av den helige Ande.

Förebedjare; tag din plats i församlingen även om den för ögonblicket inte efterfrågas! Du ber aldrig emot församlingens ledarskap, du välsignar dem i deras tjänst och Herren låter sin välsignelse flöda över er alla och över er omvärld. 

bloggen finns också på

bonehuset.se

tillsammans med annat material

Steget mellan tro och otro

Steget är inte långt.

I en bokstånd  på OAS-konferensen köpte jag mig en bok över kristen historia. Boken var vackert utformad. Färgglad och snyggt formgiven. Redan efter några sidors läsande insåg jag att den saknade något. Den saknade helt den profetiska dimensionen.

Om jag ser allt skeende i kristenhetens utveckling, som idéers brytning mot varandra och tar bort Guds handlande med mänskligheten, då blir det inte mycket kvar.

Jag tänker använda mig av boken, men jag får uppenbarligen i varje sida lägga till det profetiska perspektivet. Det hade varit bra med en tom kolumn med plats för egna anteckningar.

Kära vän, du som studerar teologi. Var rädd om din gudsrelation. Hur snabbt bryts tron inte i bitar när den profetiska dimensionen saknas. Förvandlas till mänsklig idéhistoria.

På samma vis kan också predikan förvandlas, från skarp förkunnelse av Guds ord, till mänskliga funderingar över livet. Vackra, ibland poetiska, tankar men helt utan kraft. I bänkarna sitter då människor och längtar efter det levande vattnet som släcker all törst.

"Det var en så fin predikan i dag. Vad handlade den om? Jag minns inte, men den var så vacker."

En levande predikan

Andreas Friberg

Vi var tidiga i möteslokalen, innan kvällsmötet, på OAS-dagarna i Kungälv.

Då kom han där, dragande på en dammsugare och rengjorde mattan i den stora samlingslokalen. Vi började prata och han sprudlade av kärlek till Jesus, frälsaren som helt förvandlat hans liv.

I elva månader har han nu varit drogfri och förväntningarna på den framtida vandringen med Jesus var höga. Det blir ett spännande liv. Jesus ska vara i centrum. Han var med i några olika kyrkliga sammanhang och vi talade om detta. Han sa "Jag skiter i vad det är för kyrkor bara Jesus är i centrum". Det kändes så befriande rakt. Själv skulle jag valt något annorlunda ord men jag håller med till 100%.

Under dessa elva månader har han hunnit resa till Polen för att evangelisera. Ingen i familjen är troende, "men jag är övertygad om att brorsan kommer snart".

Andreas Friberg, som han heter, var en smittande positiv kristen. Både min fru och jag bär med honom i våra hjärtan. En blivande evangelist.

Jag funderade på detta med att återkomma från ett liv i droger. Vissa jag mött har blivit befriade i ett ögonblick och sedan stannat kvar i sin befrielse. Ett omedelbart helande. Andra har fått föra en lång kamp med drogberoendet, kanske en kamp utdragen över många år.

Att Gud kan upprätta människor från drogberoende, och andra beroenden, det är helt klart. Många bevis finns för detta.

Jag fick tillstånd att införa fotot och berätta vittnesbördet. Gud välsigne din fortsatta vandring käre unge broder. Närmast väntar en bibelskola i Kungsängen.

Minos predikan

"Vad är väckelse" var predikans tema och det sa ja och amen inom mig hela tiden. Det jag skriver är inga stenografiska minnesnoteringar, utan det är det som lever i mig två dagar efter predikan.

1) Väckelse är bön. Det börjar här. Väckelse börjar med bedjande kristna, en bedjande församling. Människor som antar Guds utmaning att stå framför Honom som en mur mellan Honom och en syndig värld. Utgångspunkt i Hesekiels bok. Guds rop efter människor som står inför Honom.

2) Väckelse är trohet mot Guds ord. En tilltro till texterna rakt igenom. Både Gamla Testamentets texter och det Nya testamentet. En tilltro och en kärlek till texterna. En Bibel som lever i oss och med oss.

3) Väckelse är omvändelse. Minos svar på frågan, "vad är synd", var att läsa rakt av i ett Paulus-brev och en kung-David psalm, den som hanterar Davids syndanöd efter ett stort syndafall. Skapa i mig Gud ett rent hjärta. Nåd fanns även på Gamla Testamentets tid, för den som sökte nåd. Efter Jesu försoningsgärning är nåden ännu tydligare.

4) Att leva ut evangeliet i Guds kraft inklusive tilltro till att Gud gör under. Att leva i Andens kraft.

Jag tror Minos hade fem punkter, men är osäker på detta. För mig finns en brygga mellan omvändelsen och att leva ut evangeliet. Den bryggan är helgelse. Att låta omvändelsen, den återkommande omvändelsen, föra mig in i en djupare gudsnärvaro. Detta förbereder min tjänst.

Att med ett så stort lugn och med humor, förmedla ett så allvarligt budskap, det var starkt.

Jag minns än i dag en Minos-predikan jag hörde i min ungdom. Däremellan var jag ute och snurrade i många år. Men jag minns än denna predikan. Nu har jag fått en ny predikan att bära i mitt hjärta. Jag förstår varför Herren uppmanade mig att gå till denna samling.

I natt talade Han fortsatt om min egen uppgift. men det är för personligt för att tala om.

bloggen finns också på
bonehuset.se
tillsammans med annat material

Låt den heliga elden falla!

I våras såg jag en notis om att Emanuel Minos skulle tala på OAS-konferensen i Kungälv. Jag fick en stark längtan att åka dit för att lyssna. 

I fredags var jag där och jag blev inte besviken. I en enkel, rak predikan sammanfattade Minos allt vad jag försökt skriva genom många inlägg på bloggen. 

En del av predikan var som en personlig hälsning till mig. Mitt inre vibrerar. Herren använder Minos på ett förunderligt vis, en sådan klarhet vid så hög ålder. Han behövs, må Herren upprätthålla hans livskraft. Jag kommer att återkomma till predikan i annat inlägg.

I bön

Jag vaknar upp i husvagnen, är på Öckerö igen. Det är lätt att be här ute på öarna. Det är fritt i anden. Nere på Österlen känns det hårdare att be.

Frågar Herren varför Han ber mig att resa hit. Det vimlar ju av kristna här. Säkert mer gedigna än jag. 

Mitt inre är fyllt av glädje, men har också ett stråk av sorg. Kanske snarare längtan.

Herren talar till mig om någon som ska läsa denna blogg i dag. Du finns i Ryssland, du är kvinna och använder översättningsverktyg. Herren har bett dig resa till en ort för att be. Det är en ekonomisk uppoffring för dig att göra detta. Gör det. Det finns inget viktigare än att lyda Herren. Ur detta kommer stor välsignelse.

For you in English. Dear sister. Your mission is very important. Our Lord will follow you on your way.

Ännu en båt

Så seglade ytterligare en Jesusbåt in i hamnen.

På plats igen

Nu är jag på plats på

Öckerö igen. Bakom husvagnen skymtar missionsbåten Christina.

Fylld av livskraft

Boken om D.L. Moody

John Pollock har skrivit en biografi över väckelsepredikanten D L Moody. Den finns på mitt nattduks-bord just nu.

En frustande levnadsglad, outbildad ung man möter Jesus och en märkligt levnadsöde formas. Hans omvändelse sker vid de år, i mitten av artonhundratalet,  då böne-väckelsen bröt fram i USA. En väckelse som i sin tur började med en persons stora behov att få Guds hjälp. En man i New York som ställde sig till Guds förfogade, tom på sig själv, sökte han Gud för att fyllas av honom.

Barndomens kyrka för D.L. var lika dränerad på liv som vilken liberal-teologisk kyrka som helst. En unitarisk kyrka som endast såg Jesus som en mänsklig profet. Förnekade Hans gudomlighet.

När D.L. trots detta kom att möta den levande frälsaren, så sa det pang och livet segade över det teologiska fängelset.

Jag gör parallellen till Smith Wigglesworth i England. D.L. övervann brist på utbildning och lyckades som säljare. Smith var analfabet kom att driva ett framgångsrikt rörmockeri.

Båda gav sig ut i slummen för att möta barns behov till ett annat liv. Båda formades till väckelsens redskap, till välsignelse för tusentals människor världen över. Tilltron till Jesus var starkare än allt annat. Starka personligheter med särdrag som andra kunde ha synpunkter på.
De illustrerar möjligheten till livets seger, livet i Jesus seger,  en seger över mänskliga tankekonstruktioner. Ett liv i Jesu uppståndelse-kraft övervinner allt.

Artonhundratal eller tvåtusental spelar ingen roll. Livet i Jesus segrar.

Det är hos individen som det börjar

Från sankt Nicolai kyrka
i Simrishamn

De stora frågorna om vad som händer i kristenheten, världen över, just nu, drev mig in i djupare bön till Herren.

Det märkliga är att när jag gör detta så möter jag frågeställningen. Hur förhåller du dig till mig?

Världsfrågorna suddas inte ut, men kärnfrågan ställs. Är du beredd att fullt ut gå min väg?

Mitt svar blir ja, och jag fylls av Guds kraft. Jag behöver inte bevisa någonting för någon. Herren vet vilket svagt kärl jag är. Trots detta har han en väg för mig, en väg som Han själv banar. Frågan jag får är rak. Är du beredd att gå min väg?

Jag tänker på Jesus och Petrus samtal vid sjöstranden i Gallilen. Där Petrus frågade hur det skulle bli med Johannes. Samtalet som slutade med: "Vad rör det dig? Följ du mig."

Där har vi väckelsens början. Den enskilda människans val. Mitt val och ditt val.

Bilden är från Sankt Nicolai kyrka och visar hur konstnären ser på Johannes. Jag hade hellre sett en bild av en mycket ung man, utan förgyllda tillbehör, en ung man som fullt ut väljer att följa Jesus och som får bli till stor välsignelse för många andra människor.

Bloggfasta pågår

Vissa saker jag mött, i vad som händer andligen just nu, har skakat om mig. Jag upplever ett behov av att gå inför Herren med detta. Så det blir blogguppehåll ett tag, såvida jag inte får något specifikt att dela.

Tala bara om hjärtat är fullt av kärlek

Du kan ha rätt i sak men hamna fel om hjärtat inte är fullt av kärlek.

Av det skälet har jag med sorg i hjärtat lyft bort ett blogginlägg för en tid sedan. Det handlade om en så viktig fråga, men när jag studerade texter på nätet av den amerikanske förkunnaren, så fann jag flera inlägg där jag saknade andan från Första Korintierbrevets trettonde kapitel.

I Bibeln uppmanas vi att tydligt stå för vår tro men vi uppmanas också att inse att segern endast vinns på Guds vis. Gamla testamentes profeter skräder inte på orden, men i botten finns alltid att Gud ger ett hopp för sitt folk om det omvänder sig.

Uppror mot Guds ord är synd och medvetenheten om synden är så viktig för oss. Den är grunden för omvändelsen. Den väntande fadern står alltid med öppna armar, för att med kärlek möta sin son som kommer tillbaka från främmande land. Utan insikt om sitt felaktiga handlande så vänder sonen inte om. Jesus liknelse är tydlig.

Det är inte kärlek att uppmana sonen i Jesus liknelse att fortsätta sin misslyckade vandring. Det är heller inte kärlek att gå bredvid honom och ständigt hacka på honom. Han behöver en stor kram och ett uppriktigt samtal med en medmänniska som är fylld av kärlek. En som säger: "Gå hem, din Fader väntar på dig."

En vandring i kärlek och kraft

Blommor och pittoreska hus

Turister i mängd strömmar igenom Simrishamn nu under semestertid. Även vi var där igår. Medan resten av sällskapet strosade i staden, så gick jag på bönevandring.

Inom mig bär jag en eld, en längtan till att Gud ska bekräfta sig rakt in i vårt sammanhang. Vi vandrar semesterlediga i en stad. En del är tuffa, andra försiktigt undersökande. Alla är vi människor avsedda att leva i relation med den levande Guden.

Under min vandring fylls jag av en kärlek större än min egen. Jag ser människorna så tydligt där de strömmar fram. Jag ber för dig  främling. Vad har präglat ditt liv? Ser du dig själv som lyckad, eller har allt slutat i en katastrof? Är detta din lyckas dag eller har du bestämt dig för att bryta upp? Jag vet inte hur ditt liv är och jag klarar inte av att ta in så många människor i min omsorg. Det finns en som klarar detta. Han vill möta dig. Han väntar på dig med en öppen famn.

En präst fick frågan i ett TV-program om vad som behövs för att komma till "den kristna himlen". Svaret blev: Var den du är, Gud älskar dig.

Visst är det sant att Gud älskar dig just som du är. Men Hans kärlek är så stor att han inbjuder dig till att börja en vandring tillsammans med Honom.  Du föds till ett nytt liv. Han vill inte att du stannar i destruktiva vanor och tankar, han har något bättre berett för dig. För detta livet och för evigheten.

Det är inte kärlek att acceptera ondskans nedbrytande krafter i människors liv. Det är mesighet.

Jag vet inte vad prästen i TV-programmet menade med sitt svar. Jag vet inte ens om jag såg hela svaret eller en nedklippt variant. Men jag vet att det är vanligt i den västerländska kyrkan i dag med intetsägande svar på människors frågor om livet och evigheten.

Jesus var aldrig mesig. Han var mycket tydlig. Läs evangelierna så ser du detta.

De kom till Kapernaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. Folket häpnade över hans lära, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda. Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek: "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige."  Men Jesus sade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!"  Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom.  Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom."  Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.(Mark 1:21-28)

Om du läser bloggen på hemsidan bonehuset.se så kan du även se ett bildspel från Simrishamns-vandringen.

Från frestelse till seger!

När Jesus började den verksamma delen av sitt liv, så skedde detta i och med att  döparen Johannes döpte Jesus i vatten och Guds själv fyllde Jesus med helig Ande. Så började den vandring som Han var kallad till. Kallelsen var Han medveten om tidigare, det visar bibelstället om Jesus besök i templet vid tolv års ålder.

Jesus kom för att bana en ny väg för mänskligheten. Det första som hände, efter den triumferande starten, var att Jesus fördes ut i öknen för att frestas av Satan. Varför?

Av samma skäl som Jesus föddes som ett litet värnlöst barn. Gud själv tog plats i mänskligheten för att uppenbara en väg till gudsrelation. Trons väg.

Jesus sa att en tjänare inte är förmer än sin Herre:

Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord.(Joh 15:20)

Din vandring med Jesus kan komma att ha samma ingredienser som Jesus liv, du är kallad att följa Honom som lärjunge.

Som sagt, Han fördes ut i öknen för att där frestas. Satan ville få Honom att hoppa från tempelmuren, för att därmed bevisa att Gud har omsorg om sin utvalde. Jesus valde att inte hoppa på Satans kommando. Han visste att Guds omsorg var större än provokationen. Satan lovade Jesus all makt på jorden om Jesus underordnade sig Satan. Men Jesus visste att Han var kallad till att besegra Satan, inte att underordna sig honom. I allt hänvisade Jesus till skrifterna, till Guds ord.

Den enskilde kristne, lika lite som kyrkan/församlingen, kan underordna sig världen krav. Kyrkan ska inte vara som ett dresserat djur på cirkus, som hoppar när kommandot kommer, när piskan viner. Det djur som länge gått i dressyr, märker inte att det hoppar på kommando, det lyder av vana, men vi är kallade att gå Guds väg.

Vi har föredömen i de tre män som av en historisk potentat dömdes till att brännas i en het ugn. Läs här: Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego kungen: "O Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta.  Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung.  Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp." (Dan 3:16-18)

Kyrkans väg är trons väg, inte underkastelsens väg. Den är en orubblig väg i kärlek och seger.

När Jesus frestelseperiod var över så kom änglarna och betjänade Honom. Sedan började Hans tjänande väg, Hans segrande väg.

För mig och dig gäller att låta oss bli fyllda av den helige Ande. Till seger över frestelsen, till att betjäna människorna och till att segra tillsammans med vår mästare och Herre.

Jesus utgör skillnaden

Vid några tillfällen på senare tid har jag kommit i samtal med människor som söker efter tro. Gemensamt för dem har varit att när jag lyfter fram namnet Jesus i samtalet, så ryggar de till.
Men det är namnet Jesus som är skillnaden. Det är detta namn jag har att erbjuda och att möta personen Jesus innebär den stora skillnaden i ditt liv.

Inom mig har jag kvar dessa samtal och jag ropar till Gud att få bli en förmedlare av Hans kraft in i människors liv. Att bryta igenom den allmän-religiösa vallen. Att förmedla evangelium med stor kraft. Inte att förväxla med stora ord, eller hög röst. Nej att äkta och rakt förmedla evangelium i Guds kraft, rakt in i människors liv.

När Guds kraft är utgjuten då sker omvändelser, då sker möten med frälsaren Jesus. Jag vill inte nöja mig med mindre. Därför ropar jag till Herren, låt Din väckelse komma och jag tackar Honom för den väckelse som jag redan nu ser begynnelsen av.

Illusionen om det neutrala samhället

De kristna har något att lära av ateisterna. Detta att med stor tillförsikt tro att deras sanning är grundläggande för livets sanning. På annat sätt går det väl inte att tolka ett förslag om att kyrkor inte skulle få påverka barn innan en viss ålder. Ett sådant förslag finns i den svenska debatten.

Du kan möta ett barns barnatro, för att ett antal år senare möta ett vänligt överseende barn, som i skolan lärt sig att tro att Jesus tillhör sagornas värld. Växte detta barn upp i ett neutralt samhälle?

Neutralitet är kännetecknande för Sverige politiskt sett. Vi har varit neutrala så länge att vi tror att det går att vara neutrala. Det går att välja att vara neutral i ett pågående krig, så länge de andra respekterar detta val. Sedan är det kört.

I den andliga världen går det inte att vara neutral. Det finns ingen zon utan andlig strid. Paulus talar om kampen mot andliga makter. Denna strid är inte mot ett fantasifullt sagans andeväsen, så som de kan beskrivas på film. Lika lite som Gud är en gammal man som sitter på ett avlägset moln i fantasins värld. Den andliga kampen är en realitet rakt igenom människors inre.

En människa som genom mötet med Jesus blivit befriad från onda makters påverkan vet vad det handlar om. Illusionen om en neutral zon är ett av satans bästa knep för att avväpna kyrkan.

Ett samhälle där ateisterna skapar spelreglerna för kristna är inget fritt samhälle. Lika lite som ett samhälle där människor med våld tvingas att ansluta sig till en viss religion.

Att leva ut sin tro

Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet - det är för den jag är fånge - och att jag talar som jag bör, när jag avslöjar den. Uppträd förståndigt mot dem som står utanför och ta vara på varje tillfälle. Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en. (Kol 4:2-6)

Jag vaknade med detta: Hur lever jag ut min kristna tro, så att en innebär en skillnad för min omvärld?

Kristen tro, som levs ut i den helige Andes kraft,  har alltid sprängt formarna runt omkring sig. Något annat är inte möjligt. Det finns ingen andligt neutral plats på vårt jordklot.

Paulus lyfter i detta bibelstycke fram att det handlar om att Kristi hemlighet, evangelium, ska förkunnas. Paulus inser också att han behöver hjälp i bön för att föra fram det på rätt sätt. Paulus var en teologiskt mycket kunnig person, hade stor förmåga att strukturera tänkandet och hade dessutom ett intensivt temperament. 

Trots sin, mänskligt sett, stora förmåga så insåg han att Guds hjälp behövdes för att tala på rätt sätt, när evangelium förkunnades. Tala på ett sätt som betydde en skillnad för omvärlden. Han bad om förbön för detta och han fick bönesvar. Han kom att betyda en skillnad i sin omvärld.

Evangelium kan enbart föras fram som Guds gåva till människorna. Varje människa har en möjlighet att ta emot förkunnelsen eller att avvisa den. Den andliga kampen handlar inte om att korrigera människor som hamnat i fel fålla, det handlar om att leva ut sin tro på ett sätt så att den helige Ande genom dig kommer att övertyga din omvärld.

För att leva så behöver vi Guds hjälp. I alla fall behöver jag det. Det gör ont när formar brister. Men det är inte i min kraft de sprängs, det är Guds kraft som förändrar min omvärld.
- - - - - - - - - - - - - -
PS Sakta men säkert växer bonehuset.se fram i sin nya skepnad. Nu finns Indien, Egypten, Etiopien och staden Drammen i Norge på plats i "bönegeografin". Jag är öppen för feed-back. DS

Att vara pensionär eller inte, det är frågan

Ute skiner solen och det är en varm, fin, sommardag. Jag är pensionär i en välfärdsstat och det förväntas inget annat av mig än att jag ska vila. I en predikan jag hörde för en tid sedan uppmanades vi pensionärer att njuta av livet, för nu har en ny generation tagit över ansvaret.

Pensionsbegreppet är en teknisk fråga. Grundtanken är att jag under en viss tid sparar pengar för att senare kunna utnyttja det. I Sverige så skapar det politiska systemet  de fonder som ska täcka pensionerna. Nu är det inte så att en stor hög pengar ligger och väntar på att bli utbetalade, nej pensionssystemet är en del av den totala nationella ekonomin. Har ekonomin problem så har pensionerna problem. Rasar ekonomin totalt så rasar även pensionerna.

Historiskt tog familjerna hand om sina gamla och så är det i stora delar av vår värld även i dag. Omhändertagandet varierar beroende på vilka förutsättningar familjen har. Fattigdomen är stor över världen. När krig kommer raseras det mesta och lidandet blottas som ett naket sår.

Livet har egentligen inget pensionsbegrepp. Vi föds och lever fram till dess vi dör. Vissa drabbas av sjukdomar tidigt, andra klarar sig bättre. I välfärdsstaten utvecklas sjukvården och vi lever längre. För att en välfärdsstat ska kunna existera behövs ett moraliskt ställningstagande hos innevånarna. Om egoismen präglar individerna så fungerar inte gemensamma åtaganden. Men det behövs mer än så, även företagen är en del av moralen. Företag bedrivs för att göra vinst, men vinstmaximering utan ansvar är egoism och på sin spets blir vinstmaximering omoralisk.

Det går inte att lagstifta om moral. Moral växer inifrån människan.

Tekniskt sett är jag pensionär, men inom mig ser jag mig ha en viktig uppgift och jag vill inte vila innan denna uppgift är slutförd. En stor del av mitt liv har jag ägnat åt att maximera företagsvinster och jag är inte på alla punkter stolt över denna insats. Så fick jag möta Gud och ett nytt perspektiv öppnades. Ett evighetsperspektiv.

Inom Kristi kropp finns inga pensionärer. De äldre, som fysiskt inte orkar så mycket, kan som förebedjare vara församlingens spjutspets och bereda vägen för den väckelse som nu är på gång.

Gud är kärlek

När apostens Paulus skriver Första Korinterbrevets trettonde kapitel så är det som om profetisk inspiration lyfter honom till en högre poetisk nivå. Kapitlet citeras gärna i samband med bröllop och det med all rätt.

Men de viktigaste signalen är till den kristna församlingen. Denna signal, att ingen förkunnelse, inget handlande har något värde. om det inte framförs med kärlek. Hela det kristna budskapet grundar sig i Guds enorma kärlek till människorna. Jag kan ha hur rätt som helst i min förkunnelse, men sakna kärlek. Då är den totalt värdelös.

Den kristna församlingen har alltid varit segrande när den är fylld av kärlek. Så lätt tvingar orden människor in i konflikter. I Jakobs brev lyfts detta fram.

Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.  Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder.  Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog.  En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.* (Jak 3:2-6)

Bibelns undervisning stryker inte alltid medhårs, därför är det så viktigt att den som framför budskapet står med båda fötterna i, ja har hela kroppen omsluten av, den stora kärlek som beskrivs i första Korinterbrevets trettonde kapitel.

Bibelns undervisning handlar om ditt eviga väl och det är den viktigaste undervisning du kan möta i denna värld. Den för dig fram till en relation med en Gud som själv bereder den relationen. Gud är inte bara kärleksfull. Han är kärleken. 

Vilken slags kristen är jag?

I en dröm i natt så frågade en kvinna mig vilken slags kristen jag var. Då jag dröjde lite med svaret och så fortsatte hon: "Jag har hört att du är pingstvän". Det stämmer svarade jag, att jag är medlem i en pingstförsamling, men jag är också verksam i en ekumenisk evangelikal församling på solkusten i Spanien.

När jag vaknade hade jag det engelska ordet "devoted" i huvudet. "I am a devoted christian". Jag är en hängiven/överlåten kristen.

Det har berättats för mig att när den indiske gudsmannen Sadhu Sundar Singh i början av nittonhundratalet fick studera på ett anglikansk prästskola, så ville han inte anpassa sig till att enbart bli anglikan. Efter ett antal månader lämnade han prästskolan och började en mycket personlig vandring i Jesu efterföljd. Jag är inte säker på att jag delar Singhs teologi på alla punkter. Dock inspireras jag av den sång han skrivit och som ofta sjöngs på dopförrättningar i min ungdom. Jag har beslutat att följa Jesus................. och aldrig mer tillbaka gå.

Att gå den väg jag känner mig kallad till, utan att stängas in i ett teologiskt hörn och samtidigt acceptera och underordna mig andligt ledarskap, det är min motsägelsefulla väg. Att underordna sig det andliga ledarskapet kan formas i ett ord, respekt. Att visa respekt för kristna med delvis olika teologisk uppfattning.

Jag lever i individualismens tidevarv. Att underordna sig är inget modeord. Dock är det nödvändigt eftersom vi som kristna är kallade att betjäna människor. Vi ska inte köra våra egna race, vi ska gå vår väg i Jesus efterföljd som en del av Hans kropp, kyrkan, församlingen.

Det är inte eftersträvansvärt att vara privatkristen. Många väljer att vara privatkristna i Sverige av i dag och visst kan du leva ett sådant kristet liv. Dock är kallelsen till oss alla är att vara en del av Kristi kropp. Så jag uppmanar dig som är privatkristen att finna din andliga gemenskap. Den helige Ande är en och Han tar plats i alla som tar emot Jesus som sin frälsare. I detta förenas vi vare sig vi vill eller inte. Det är samme helige Ande som fyller oss och i honom är vi förenade till en kropp.

Inte alltid, men ofta, känner jag i anden när jag möter en okänd människa att detta är ett syskon i Herren. Så känner vi för att vi är ett i Honom.

Happening på hamnplan

Det var säsongpremiär på hamnplanen i går kväll i Simrishamn för Elims sånggudstjänster . Det blev en välsignad kväll. Tack för förböner, ni som bad för oss.

Maj-Britt och Sten-Owe Glennemo

Maj-Britt och Sten-Owe Glennemo gästade oss. Sten-Owe, med bakgrund i LP-verksamheten, är sedan en tid pastor i Tomelilla.

Vi medsångare

Vi sjöng sånger ur LP- repertoaren, en del sånger hade vi medsångare aldrig hört. Men det gick "så bra så", som Pippi brukar säga.

Vittnesbörden var omskakande friska. Den helige Ande var verksam, vilket vi märkte vid samtal och förbön efter mötet.

Själv är jag fortfarande uppfylld av glädje, så här dagen efter.

Den omöjliga uppgiften

Nu på morgonen, då jag var i bön för den norska staden Drammen, så uppmanades jag av den helige Ande att läsa Efesierbrevets tredje kapitel och hamnade där i de versar som talar om vår plats i Guds kärleks oändliga rum.

Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen (Ef 3:16-21).

Tankar kom till mig:
Du vet att jag bad profeten Hesekiel att mäta tempelområdet. Här säger jag genom Paulus att ni ska lära känna min kärleks rum. Kan du mäta detta rum?

Herre, när jag stiger in och lär känna din kärleks rum, så inser jag att detta rum inte går att mäta. Herre, jag inser att jag stiger in i ett rum där du finns, in i ett rum utan gränser, ett rum fyllt av din härlighet och kraft. Så som du fanns före allt och efter allt, på samma vis saknar detta rum gränser. Herre, oändlighetens och evighetens begrepp är för stora för mig.

Tack Herre för att jag, tillsammans med alla de heliga, vi dina barn genom din nåd, vi får stiga in i detta rum eftersom du tar din boning i våra hjärtan.

Hjälp oss att på djupet inse att din församling, din kyrka saknar gränser. Att äran endast tillhör dig. Låt oss alla bli uppfyllda av din kraft genom den helige Ande.

Bönerummet på nätet

Ibland känns det ensamt som bedjare. Visst har jag gemenskap i bön många gånger under året, men där emellan kan det kännas ensamt. Så föddes i morse tanken om Bönerummet på nätet.

På nätet finns alla slags rum, fyllda av diverse aktiviteter. En del goda, andra mindre goda, ytterligare andra är fyllda av ondska.

Bönerummet på nätet ligger på min hemsida bonehuset.se. Detta rum är öppet för dig som vill be och för dig som har ett böneämne att lyfta fram. Du finner ett kontaktformulär på bonehuset.se eller sänd ett e-postmeddelande till mig.

Min önskan är att detta forum ska gå över nationsgränserna. Vi får se vad som öppnas.

Aktuellt just nu i Bönerummet på nätet är förbön för staden Drammen i Norge.

Under fliken Israel på bonehuset.se arbetar jag just nu med texter runt förbönen för Israel. Se "Bibelns löften till Israel".

En liten personlig Gud?

I mycket gamla tider var det vanligt förekommande att familjen hade husgudar. Små ting från naturen eller tillverkade gudabilder. Avsikten var att det skulle gå bra i livet, på alla områden.

I och med att samhällena blev större så blev de så gudabilderna större och förvarades i tempel. Att hålla sig väl med gudarna var viktigt för den större gruppen. Olika riter skapades och människan offrade till gudarna, till och med människoliv offrades. Allt för att just vår grupp skulle få framgång.

Han som var verklighet, Alfa och Omega, sökte en relation av ett helt annat slag. Det gick inte att muta Honom för att få välgång. Han ville vara i relation med människan på ett djupare plan. Han gav ett löfte till en man och till ett folk, för att visa på möjligheten till en annan slags gudsrelation än avgudarnas.

Så framträdde Messias den smorde, Gud själv tog på sig alla våra synder i ett offer där ondskans makt bröts. Varje människa som tog emot denna gåva fick personlig upprättelse till ett nytt liv.

Ett liv i en mycket personlig relation med Gud. Inte med en husgud som jag skulle muta genom att försöka vara bättre. Nej denna relation har ett annat djup, en relation med någon som känner dig totalt. Trots att Han vet om din svaghet, så vill Han vara i relation med dig och föra dig in i ett liv med tillgång till en gudomlig kraft.

Denna sanning är för stor för mig att förstå, men likväl sann. Låt det ske, Herre, låt mig vara i ett större sammanhang än mitt personliga egoistiska sammanhang. Du som är Alfa och Omega är ingen liten husgud, men trots din storhet så älskar du varje människa som om denna människa vore det den enda människan på jorden.

----------------------

PS På hemsidan bonehuset.se har jag nu börjat lägga upp en flik med rubriken Israel. DS

Samexistens

Det hettade till i Almedalen. Peter Weiderud angrep Stefan Gustavsson i en debatt om problem runt Islam.

Detta fick mig att reflektera. Alla religioner har i sin historia händelser med rötter i makt, ofta blodiga rötter. Händelser som vi inte vill ha upprepade.

I kristendomens huvudfåra i dag tror jag inte detta finns. Jag känner till någon gerillagrupp i Afrika, kanske finns det fler. Inom Islam förekommer det på flera ställen att konvertering till kristendom är med risk för livet. 

Som kristen vill jag evangelisera, d.v.s. övertyga andra om det kristna budskapets sanning. I detta ligger att jag inte ser Islam som sanning. 

Religionsfrihet innebär rätten att fritt utöva sin religion. Ett värde att slå vakt om. Detta är ett politiskt samexistensval. Inte ett andligt val. Jag kan fortsättningsvis vara kritisk mot företeelser i andra religioner, men visa respekt mot utövarna. 

Jesus uppmanade aldrig till angrepp på andra. Han var dock tydlig i att det bara finns en väg till Fadern. Kristendomen har ingen annan väg att gå än att förkunna detta. När detta tas bort, och det sker på många ställen i vår tid, då förlorar kyrkan sin kraft.

Ny plattform för bonehuset.se

Bild på den nya versionen av bonehuset.se

För en tid sedan prövade jag om jag skulle lägga ner hemsidan bönehuset/bonehuset.se. I den ursprungliga visionen såg jag att ett antal människor skrev texter och att ett aktivt böne-team fungerade med hemsidan. Så har ännu inte blivit fallet och jag tycker det blir väl fokuserat på mig, av naturliga skäl, eftersom det endast blivit ett fåtal i övrigt som medverkat. Kanske inte så konstigt eftersom det är en "icke-officiell hemsida".

Prövningen har dock utfallit i att hemsidan blir kvar och dessutom har jag gått över till Crossnets plattform "Församlingens webbplats". Den finns nu ute på nätet i sin nya version med tillägget "under uppläggning". En del av de gamla texterna har ännu inte överförts, men kommer snart på plats.

Dessutom kommer jag att samla "bönenotiser" från hela världen. Jag kallar det bönegeografi. Nationsvis lyfter jag fram den andliga situationen i notisform. Det får växa fram allt eftersom.

Det finns ett förbönsteam knutet till hemsidan och detta är berett att möta personliga önskningar om förbön.

Jag kommer också på ett speciellt sätt lyfta fram förbönen för Israel och Guds egendomsfolk, det judiska folket. Detta som ett svar på Bibelns uppmaning att vi ska välsigna Israel.

Ni som läst mina texter vet att jag lever i den väckelse som startat i vår nation, öven om den ännu inte blommar för fullt. Men den finns i många människors längtan efter Herren. Jag möter den överallt när jag rör mig i olika bönesammanhang. Detta vill jag spegla på hemsidan.

En annan utvärdering jag flaggat för var om jag skulle åka till en konferens i Korea i början av oktober. Tills vidare får gälla att jag inte ska göra denna resa, såvida inte Herre kommer med tydliga direktiv. Men jag ska be för Stanley Sjöberg som kommer att vara där. Det ömsesidiga internationella förbönstjänsten är så viktig. För Herren finns inga geografiska hinder, Han öppnar strömmar av välsignelse, som strömmar den väg den helige Ande vill. Vi skulle bli förvånade om vi visste hur många olika människor, världen över, som ber just för vår nation, för oss, för mig och dig.

Vi behöver inte skapa detta "nätverkande" själva. Bara lyda den helige Andes tilltal.

Välkommen att följa tillväxten på bonehuset.se . Be för hemsidan är du snäll.

En hälsning från handen till örat

Eller tvärt om, från örat till handen. När aposteln Paulus beskriver församlingen, Herrens kropp, så tar han upp något som vi har svårt att ta till oss. Detta med de olika gåvornas karaktär. Att de är så olika.

Evangelisten säger så här: "Jag kan förstå de som går i kloster. Det finns inget underbarare än att vara i Guds närhet och utforska Hans storhet. Men då blir inga själar frälsta, vi måste gå ut med evangeliet."

Meningen var min sammanfattning av en sentens från en predikan jag hörde i helgen.

Jag minns också ett samtal med en nära vän, som var en handlingens man. Vi måste be för detta, sa jag. Vi kan inte bara be, sa han, vi måste handla.

Är bedjaren en lat person som inte orkar arbeta? Svaret från mig är nej. Jag arbetar när jag är i bön. Ett bönepass som det jag hade i pingstkyrkan i Landskrona i lördags, det är ett arbete. Det tar musten ur mig. Samtidigt som det är en underbar upplevelse. Att vara ledd av Gud in i bönen, att utforska Hans vilja och väg för en stad.

Hur vet jag att jag är i Guds vilja, frågade jag en präst, för många år sedan. Du känner en harmoni inom dig, svarade han. Just så är det.

Från den tiden jag var chef i näringslivet så minns jag att varje avdelning i företaget tyckte att just de var underbemannade. Att vi inte förstod hur mycket de hade att göra och att andra avdelningar inte alls var lika hårt belastade. "Vi i administrationen har en tung börda, men på marknadsavdelningen leker de bara." Men marknadsavdelningen behövde leka. Det var så idéerna föddes. De idéer som sålde produkten.

Församlingen ska inte vara som ett företag och pastorn ska inte vara församlingens verkställande direktör. Förlåt, det heter director i kyrkans värld. "Störst är den som tjänar mest", säger skämtet.

Vi vill att alla gåvor ska vara i tjänst i en församling. Den profetiska gåvan kan vara besvärlig att möta om jag har något att dölja. Profeterna kanske inte passar in i den profil församlingsledningen beslutat om. De passade sällan in i den profil Israels kungar beslutade om på Gamla Testamentets tid.

Hur är det med mig själv? Förstår jag andras kallelse och tjänster? Jag är rädd för att jag inte alltid gör det. Herren har gång på gång korrigerat mig i synen på andra. Herren har humor. När jag har svårt för något, någon, så brukar han låta den personen vara till extra välsignelse för mig. OK, jag fattar vinken brukar jag då svara.

Ni ska hedra varandra säger Paulus på ett annat ställe. Just det, vi ska inse storheten i vad Herren gör genom andra syskon och glädjas över detta.

Låt var och en fungera i sin tjänst. Gläds över detta. Lyft fram det. Då fungerar kroppen i harmoni.

Tänk att jag har ett så lyhört öra, att jag vet åt vilket håll mina ben ska bära mig och där låta händerna utföra det arbete som Herren vill. Till Hans ära som är kroppens huvud.

Blogginlägget finns också på hemsidan bonehuset.se