Steget är inte långt.
I en bokstånd på OAS-konferensen köpte jag mig en bok över kristen historia. Boken var vackert utformad. Färgglad och snyggt formgiven. Redan efter några sidors läsande insåg jag att den saknade något. Den saknade helt den profetiska dimensionen.
Om jag ser allt skeende i kristenhetens utveckling, som idéers brytning mot varandra och tar bort Guds handlande med mänskligheten, då blir det inte mycket kvar.
Jag tänker använda mig av boken, men jag får uppenbarligen i varje sida lägga till det profetiska perspektivet. Det hade varit bra med en tom kolumn med plats för egna anteckningar.
Kära vän, du som studerar teologi. Var rädd om din gudsrelation. Hur snabbt bryts tron inte i bitar när den profetiska dimensionen saknas. Förvandlas till mänsklig idéhistoria.
På samma vis kan också predikan förvandlas, från skarp förkunnelse av Guds ord, till mänskliga funderingar över livet. Vackra, ibland poetiska, tankar men helt utan kraft. I bänkarna sitter då människor och längtar efter det levande vattnet som släcker all törst.
"Det var en så fin predikan i dag. Vad handlade den om? Jag minns inte, men den var så vacker."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar