I morgon är det den första januari. Då inträffar min tjugonde ny-födelsedag.
I dag för tjugo år sedan hade jag ingen tanke på att återvända till Gud. Men på nyårsdagens kväll, för tjugo år sedan, hade Han återfört mig till sin gemenskap. Detta under är stort. Det står i skriften att hela himmelen jublar över varje syndare som omvänder sig och jag jublar i tacksamhet tillsammans med alla himmelens änglar.
I går var jag på förbönsuppdrag. Först var jag vid en kyrka och bad. En kyrka som står inför tuffa samtal, samtal som kan komma att störa det Herren vill ska ske genom denna kyrka, Jag bad om en kärleksfull ton i alla samtal de har framför sig. Bara genom kärlek segrar vi.
Sedan var jag och bad vid en annan kyrka, en kyrka som sedan många år haft problem med maktsynder. Så även nu. Goda ambitioner får inte kraft genom att de fångas upp av maktstrukturen. En kyrka kan inte ha samma måttstock som ett företag beträffande resurser. Allt guld och silver tillhör Herren. Mänskliga ambitioner måste vika sig för Herrens vilja.
Det var riktigt tungt att be vid den senare kyrkan. Jag bad om välsignelse över kyrkan, medveten om att Herren berör och välsignar, inte efter vad vi förtjänar, utan efter sin nåds storhet.
På samma sätt som jag på en dag fick möta nåden. På samma vis kan en kyrka förändras i ett nu.
En uppmaning till dig: Ge aldrig upp - Guds rika nåd gäller oss alla.
tisdag 31 december 2013
lördag 28 december 2013
Att stå emot den stora tröttheten
Nu har jag varit hemma i Sverige tio dagar. I media av olika slag har jag mött den svenska kristenheten och den stora tröttheten vill ta över mitt inre. Slå igen fönster och dörrar och fly till en privat-kristen ståndpunkt. Bara jag och Herren.
Men denna flykt är inte efter Herrens vilja. Jag har flytt undan tillräckligt i mitt liv. Jag vill inte ha profeten Jona som min förebild i alla avseenden.
Eller så är det så att jag alltför väl känner igen mig i hans sämre sidor och nu får ta till mig hans bättre sidor. Detta att han faktiskt predikade omvändelse för den stora staden Nineve och att han talade så fylld av den helige Ande att de omvände sig efter denna predikan.
Vi är i stort behov av omvändelsens predikan in i vår nation. En omvändelse både innanför och utanför kyrkporten.
En bra predikan riktar sig i lika hög grad till predikanten som till åhöraren. Det börjar alltid hos oss själva. När vi står inför Herren i bön, som förespråkare för nationen, då står vi inte där som någon som är bättre än omvärlden, nej vi står där som en del av vår egen tidsålder, som en del av den nation som är beroende av hans oändliga nåd.
Men denna flykt är inte efter Herrens vilja. Jag har flytt undan tillräckligt i mitt liv. Jag vill inte ha profeten Jona som min förebild i alla avseenden.
Eller så är det så att jag alltför väl känner igen mig i hans sämre sidor och nu får ta till mig hans bättre sidor. Detta att han faktiskt predikade omvändelse för den stora staden Nineve och att han talade så fylld av den helige Ande att de omvände sig efter denna predikan.
Vi är i stort behov av omvändelsens predikan in i vår nation. En omvändelse både innanför och utanför kyrkporten.
En bra predikan riktar sig i lika hög grad till predikanten som till åhöraren. Det börjar alltid hos oss själva. När vi står inför Herren i bön, som förespråkare för nationen, då står vi inte där som någon som är bättre än omvärlden, nej vi står där som en del av vår egen tidsålder, som en del av den nation som är beroende av hans oändliga nåd.
tisdag 24 december 2013
Mitt i Guds kärlek.
I dag är det julafton, dagen före den egentliga julen.
I min tidiga morgonbön hade jag en märklig upplevelse. Bakgrunden är att jag önskar mig ett eget bönerum och att jag tänkte mig att ha ett kollage av foton som skulle täcka den ena väggen. Ett kollage med alla de de människor som finns i mitt bönesamanhang. Detta hade jag på kvällen nämnt för Herren.
På morgonen var det som om denna vägg fanns inom mig under min bönestund och jag befann mig i ett rum som till brädden var fyllt med kärlek. Jag förstod att det inte handlade om min egen kärlek, denna är inte stor nog att fylla ett rum. Nej, jag befann mig mitt i Guds kärlek och det var helt ljuvligt. Olika människor i mitt kollage lyftes fram ur myllret av ansikten. Speciellt människor som jag ber för men där mina känslor är delade. Även den enda människa i mitt liv som på ett tydligt sätt uttryckt hat mot mig lyftes fram.
Efter bönestunden är jag kvar i detta. Det känns underbart befriande. Julen får en djupare dimension för mig. Visserligen vet jag sedan tidigare att julen handlar om Guds kärlek. Men nu känns denna kärlek så otroligt närvarande.
I min tidiga morgonbön hade jag en märklig upplevelse. Bakgrunden är att jag önskar mig ett eget bönerum och att jag tänkte mig att ha ett kollage av foton som skulle täcka den ena väggen. Ett kollage med alla de de människor som finns i mitt bönesamanhang. Detta hade jag på kvällen nämnt för Herren.
På morgonen var det som om denna vägg fanns inom mig under min bönestund och jag befann mig i ett rum som till brädden var fyllt med kärlek. Jag förstod att det inte handlade om min egen kärlek, denna är inte stor nog att fylla ett rum. Nej, jag befann mig mitt i Guds kärlek och det var helt ljuvligt. Olika människor i mitt kollage lyftes fram ur myllret av ansikten. Speciellt människor som jag ber för men där mina känslor är delade. Även den enda människa i mitt liv som på ett tydligt sätt uttryckt hat mot mig lyftes fram.
Efter bönestunden är jag kvar i detta. Det känns underbart befriande. Julen får en djupare dimension för mig. Visserligen vet jag sedan tidigare att julen handlar om Guds kärlek. Men nu känns denna kärlek så otroligt närvarande.
måndag 23 december 2013
Ord och kraft
"Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft." (1 Kor 4:20)
Ett citat från Paulus när han korrigerar för stora ord uttalade i församlingen. Ord verkar ha en tendens att föra oss i fel riktning. Lätta att uttala och lätta att formera för att passa in i det samhällsklimat som råder. Om någon sätter en agenda och kräver att våra ord ska passa in i denna agenda så behöver vi inte anpassa oss till agendan.
Vi kan nöja oss med att vittna om det vi har upplevt och till att framföra det enkla evangeliet. Ett budskap utformat på ett sätt så att ett barn kan ta emot det och vi uppmanas att ta emot det som ett barn. Guds gåva till mänskligheten. Jesus frälsaren.
I den västerländska kulturen strävas på grekiskt vis att förvandla tro till filosofi. Lägg din gudsbild bredvid min så ska vi samtala om saken. Förnuftsmässigt prövar vi sedan våra argument.
Men detta är ord, enbart ord och dessa för oss inte vidare. En kyrka bestående enbart av ord är en stillastående och utan verkligt liv. Kraften behövs och denna får vi av den helige Ande.
Med den helige Ande rakt ut i livets verklighet!
Ett citat från Paulus när han korrigerar för stora ord uttalade i församlingen. Ord verkar ha en tendens att föra oss i fel riktning. Lätta att uttala och lätta att formera för att passa in i det samhällsklimat som råder. Om någon sätter en agenda och kräver att våra ord ska passa in i denna agenda så behöver vi inte anpassa oss till agendan.
Vi kan nöja oss med att vittna om det vi har upplevt och till att framföra det enkla evangeliet. Ett budskap utformat på ett sätt så att ett barn kan ta emot det och vi uppmanas att ta emot det som ett barn. Guds gåva till mänskligheten. Jesus frälsaren.
I den västerländska kulturen strävas på grekiskt vis att förvandla tro till filosofi. Lägg din gudsbild bredvid min så ska vi samtala om saken. Förnuftsmässigt prövar vi sedan våra argument.
Men detta är ord, enbart ord och dessa för oss inte vidare. En kyrka bestående enbart av ord är en stillastående och utan verkligt liv. Kraften behövs och denna får vi av den helige Ande.
Med den helige Ande rakt ut i livets verklighet!
fredag 20 december 2013
Min väg
När jag var ett barn och växte upp inom pingströrelsen så kom tron till mig på ett helt naturligt vis. Med modersmjölken brukar det sägas. Så här efteråt ser jag mig som ett jublande barn som sträcker händerna upp emot Gud. Att teologi kunde se olika ut fanns inte i min värld.
Det mörka molnet på vägen var mina ouppklarade synder. De jag inte ville erkänna för någon. De skulle göra att jag inte fick följa med de andra när Jesus kom för att hämta hem sin församling. Ett trist faktum, men att erkänna synderna var en än värre plåga.
På ungdomsveckorna bads det mycket och på något vis så skulle vi bara bli andedöpta och de flesta blev det också. Tungomålstalet var bekräftelsen på detta. Jag blev aldrig andedöpt, i vilket fall talade jag aldrig i tungor. Min levnadsregel fanns redan på den tiden. Jag prövar gärna, men hjälper själv inte till, för det måste vara sant. Helt sant och komma från Gud.
Så kom uppbrottet där jag tyckte mig kunna konstatera att det jag uppfostrats till inte var sant. Denna åsikt behöll jag i cirka trettio år. Då uppenbarade Gud sig i mitt liv och de oväntade inträffade att jag förvandlades från ifrågasättare till förebedjare på några veckor.
Det var fortfarande gudsmötet som påverkade mig, inte teologin. Jag var öppen för att gå Guds vägar hur de än såg ut och det är jag fortfarande snart tjugo år efter gudsmötet. Nu mer än någonsin. Gemenskap i anden har varit mitt verktyg att pröva vad som är sant.
Herren sände mig tidigt till de karismatiska katolikerna och jag mötte där traditioner som var långt ifrån de jag var van vid. När min vän Pancho Chin A Loi och jag gemensamt fungerade som förebedjare så var vi ett i anden. Ingen tvekan om den saken.
Men det har aldrig funnits i mitt sinne att själv bli katolik. Många saker i katolsk tradition ser jag som omvägar till Herren och vissa företeelser som jag ser i Spanien är värre än så. Men även inom frikyrkligheten möter jag saker som gör mig tveksam.
Genom hela bibelns historia så gör Gud allt för att möta människorna och detta även under tider då de inte följt Hans undervisning. När Israel valde att skaffa sig en kung mot Herrens vilja, så blev de varnade för konsekvensen av detta beslut, men samtidigt blev kungen smord av Herren till sin tjänst.
Så tror jag det är fortfarande. Korrekt teologi är viktig men än viktigare är "hjärtats teologi". Felaktig teologi kan vara förödande därför att den leder människor bort ifrån Guds livsförvandlande frälsning i stället för att leda dem till den.
Där ensam inför Gud, medveten om min egen svaghet, så tackar jag för denna frälsning. Tacksam för mottagen nåd och har inget behov att vara någon annans domare. Jag ber att genom min bönetjänst vara till tjänst för kristna inom alla traditioner och för människor utanför allt vad tro heter. Må så ske!
Det mörka molnet på vägen var mina ouppklarade synder. De jag inte ville erkänna för någon. De skulle göra att jag inte fick följa med de andra när Jesus kom för att hämta hem sin församling. Ett trist faktum, men att erkänna synderna var en än värre plåga.
På ungdomsveckorna bads det mycket och på något vis så skulle vi bara bli andedöpta och de flesta blev det också. Tungomålstalet var bekräftelsen på detta. Jag blev aldrig andedöpt, i vilket fall talade jag aldrig i tungor. Min levnadsregel fanns redan på den tiden. Jag prövar gärna, men hjälper själv inte till, för det måste vara sant. Helt sant och komma från Gud.
Så kom uppbrottet där jag tyckte mig kunna konstatera att det jag uppfostrats till inte var sant. Denna åsikt behöll jag i cirka trettio år. Då uppenbarade Gud sig i mitt liv och de oväntade inträffade att jag förvandlades från ifrågasättare till förebedjare på några veckor.
Det var fortfarande gudsmötet som påverkade mig, inte teologin. Jag var öppen för att gå Guds vägar hur de än såg ut och det är jag fortfarande snart tjugo år efter gudsmötet. Nu mer än någonsin. Gemenskap i anden har varit mitt verktyg att pröva vad som är sant.
Herren sände mig tidigt till de karismatiska katolikerna och jag mötte där traditioner som var långt ifrån de jag var van vid. När min vän Pancho Chin A Loi och jag gemensamt fungerade som förebedjare så var vi ett i anden. Ingen tvekan om den saken.
Men det har aldrig funnits i mitt sinne att själv bli katolik. Många saker i katolsk tradition ser jag som omvägar till Herren och vissa företeelser som jag ser i Spanien är värre än så. Men även inom frikyrkligheten möter jag saker som gör mig tveksam.
Genom hela bibelns historia så gör Gud allt för att möta människorna och detta även under tider då de inte följt Hans undervisning. När Israel valde att skaffa sig en kung mot Herrens vilja, så blev de varnade för konsekvensen av detta beslut, men samtidigt blev kungen smord av Herren till sin tjänst.
Så tror jag det är fortfarande. Korrekt teologi är viktig men än viktigare är "hjärtats teologi". Felaktig teologi kan vara förödande därför att den leder människor bort ifrån Guds livsförvandlande frälsning i stället för att leda dem till den.
Där ensam inför Gud, medveten om min egen svaghet, så tackar jag för denna frälsning. Tacksam för mottagen nåd och har inget behov att vara någon annans domare. Jag ber att genom min bönetjänst vara till tjänst för kristna inom alla traditioner och för människor utanför allt vad tro heter. Må så ske!
tisdag 17 december 2013
Om Sodom varit en demokrati
Om Lot sägs det i Bibeln att han var en rättfärdig man. Han levde i ett samhälle som var mycket orättfärdigt i Guds ögon. Så orättfärdigt att samhället kom att förgöras.
Lot fick ta ansvar för sitt eget handlande i den miljö där han fanns. Det blir väl som det apostlarna sa inför stora rådet, detta "att lyda Gud mer än människor". Ett uttalande som i vårt grannland Finland kom att väcka uppmärksamhet, när det framfördes i modern tid.
Om Sodom varit en demokrati av det slag där majoriteten kräver underkastelse från minoriteter. Då hade Lot hamnat i än större problem och kanske hade han tvingats att flytta från staden för att inte tvingas att sälja sin själ. Jag menar långt innan han leddes ut ur staden av änglar.
En troende människa kan aldrig tvingas att göra ställningstaganden som kränker tron. Apostlarna uppmanade de kristna under den första tiden att lyda överheten. så att vi får leva ett lugnt liv. Det fanns dock brytpunkter då valet var ofrånkomligt och valet innebar martyrskap.
Den kristna församlingen är som starkast då den lever i kärleksfull harmoni med Gud och sin omvärld. När man "älskar ihjäl" motståndarna. Det innebär inte att de viker sig för omvärldens värderingar. Nej de står starka kvar i sin tro, oavsett omvärlden. Men de för inget kring mot människorna i sim omvärld. De för ett kring mot andemakterna bakom det onda i omvärlden.
Om det finns ett livsavgörande val som har betydelse för människan i evighet, så är det mycket kärleksfullt att klargöra detta viktiga val. Att dölja detta val i ett snömos av egen-förkunnelse vore en kärlekslös gärning. Bibeln är tydlig över det viktiga valet varje människa har att ta.
En kristen gemenskap som på demokratisk väg avskaffar Guds sanningar utför en nonsenshandling. Om det finns en Gud så kan människor inte besluta om vem han är. Ett sådant beslut kan endast leda människor fel.
"Den helige Ande och vi har beslutat" sa den första församlingen i Jerusalem. Då hade motsatta uppfattningar framförts innan beslutet togs. I samtal och bön hade det prövats.
Profetiska tilltal är viktiga för församlingen även i nutid. Bibeln undervisar att dessa tilltal ska prövas av andra profeter i församlingen, så att det inte är det mänskliga som drar iväg. Problemet i nutid är att profetisk tjänst hamnat i vanrykte genom falska profetior som inte prövats på rätt sätt. Då har sektmiljöer uppstått. Prövning kräver ödmjukhet inför egots svagheter.
Se på frukten vad som är gott. Var öppen för Guds ledning men låt dig inte manipuleras.
Lot fick ta ansvar för sitt eget handlande i den miljö där han fanns. Det blir väl som det apostlarna sa inför stora rådet, detta "att lyda Gud mer än människor". Ett uttalande som i vårt grannland Finland kom att väcka uppmärksamhet, när det framfördes i modern tid.
Om Sodom varit en demokrati av det slag där majoriteten kräver underkastelse från minoriteter. Då hade Lot hamnat i än större problem och kanske hade han tvingats att flytta från staden för att inte tvingas att sälja sin själ. Jag menar långt innan han leddes ut ur staden av änglar.
En troende människa kan aldrig tvingas att göra ställningstaganden som kränker tron. Apostlarna uppmanade de kristna under den första tiden att lyda överheten. så att vi får leva ett lugnt liv. Det fanns dock brytpunkter då valet var ofrånkomligt och valet innebar martyrskap.
Den kristna församlingen är som starkast då den lever i kärleksfull harmoni med Gud och sin omvärld. När man "älskar ihjäl" motståndarna. Det innebär inte att de viker sig för omvärldens värderingar. Nej de står starka kvar i sin tro, oavsett omvärlden. Men de för inget kring mot människorna i sim omvärld. De för ett kring mot andemakterna bakom det onda i omvärlden.
Om det finns ett livsavgörande val som har betydelse för människan i evighet, så är det mycket kärleksfullt att klargöra detta viktiga val. Att dölja detta val i ett snömos av egen-förkunnelse vore en kärlekslös gärning. Bibeln är tydlig över det viktiga valet varje människa har att ta.
En kristen gemenskap som på demokratisk väg avskaffar Guds sanningar utför en nonsenshandling. Om det finns en Gud så kan människor inte besluta om vem han är. Ett sådant beslut kan endast leda människor fel.
"Den helige Ande och vi har beslutat" sa den första församlingen i Jerusalem. Då hade motsatta uppfattningar framförts innan beslutet togs. I samtal och bön hade det prövats.
Profetiska tilltal är viktiga för församlingen även i nutid. Bibeln undervisar att dessa tilltal ska prövas av andra profeter i församlingen, så att det inte är det mänskliga som drar iväg. Problemet i nutid är att profetisk tjänst hamnat i vanrykte genom falska profetior som inte prövats på rätt sätt. Då har sektmiljöer uppstått. Prövning kräver ödmjukhet inför egots svagheter.
Se på frukten vad som är gott. Var öppen för Guds ledning men låt dig inte manipuleras.
måndag 16 december 2013
Stefanus rop
Den stora vreden mot Stefanus bröt ut i det ögonblicket han såg den uppståndne Jesus vid Faderns högra sida, en syn rakt in i himmelen. Folket tvingade honom efter detta ut ur staden och stenade honom.
Han blev martyr och en förföljelse av församlingen startade, men samtidigt startade världsevangelisationen, något som i vår tid är på väg att slutföras.
Även i vår tid är detta skiljelinjen. Tron på Jesus som en realitet, inte som en filosofisk tankegång eller som en symbol inom ett religiöst system.
Tron på en uppstånden frälsare vid faderns högra sida, en realitet även år 2014, året vi har framför oss. Närvarande hos oss genom den helige Andes kraft.
Sannolikt blir du inte stenad om du ropar ut detta. Men kanske förföljd på andra vis.
Han blev martyr och en förföljelse av församlingen startade, men samtidigt startade världsevangelisationen, något som i vår tid är på väg att slutföras.
Även i vår tid är detta skiljelinjen. Tron på Jesus som en realitet, inte som en filosofisk tankegång eller som en symbol inom ett religiöst system.
Tron på en uppstånden frälsare vid faderns högra sida, en realitet även år 2014, året vi har framför oss. Närvarande hos oss genom den helige Andes kraft.
Sannolikt blir du inte stenad om du ropar ut detta. Men kanske förföljd på andra vis.
fredag 13 december 2013
Brinnande!
Blev inte våra hjärtan brinnande när han talade med oss på vägen och öppnade skrifterna för oss?
Emmausvandrarnas konstaterande säger så mycket. Den nyligen uppståndne Jesus vandrade med dem och valde att inte tala om sina egna upplevelser i närtid, utan han satte in allt i Guds stora sammanhang. Lät skriften visa på att händelseförloppet hade ett större syfte.
Den skrift som öppnades för dem var det vi i vår tid kallar Gamla Testamentet, Lagen och profeterna. Det nya hade ännu inte fått sin form.
Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning. Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. (2 Tim 1:6-11)
Även Paulus hälsning till sin andlige son, Timoteus, säger säger oss mycket.
Din nådegåva insatt i ett större sammanhang. Så ser vägen ut. Dina andliga upplevelser finns inte till för ett mindre syfte än att evangelium ska nå din omvärld. Ett evangelium som förberetts från evighet, presenterats i skriften och uppenbarats genom Jesus Kristus.
Emmausvandrarnas konstaterande säger så mycket. Den nyligen uppståndne Jesus vandrade med dem och valde att inte tala om sina egna upplevelser i närtid, utan han satte in allt i Guds stora sammanhang. Lät skriften visa på att händelseförloppet hade ett större syfte.
Den skrift som öppnades för dem var det vi i vår tid kallar Gamla Testamentet, Lagen och profeterna. Det nya hade ännu inte fått sin form.
Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning. Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. (2 Tim 1:6-11)
Även Paulus hälsning till sin andlige son, Timoteus, säger säger oss mycket.
Din nådegåva insatt i ett större sammanhang. Så ser vägen ut. Dina andliga upplevelser finns inte till för ett mindre syfte än att evangelium ska nå din omvärld. Ett evangelium som förberetts från evighet, presenterats i skriften och uppenbarats genom Jesus Kristus.
torsdag 12 december 2013
Från ljumhet till kraft
Att följa svensk kristenhet på distans kan vara förvirrande. Vad händer egentligen?
Jag kan se en mänskliga förnuftets strömning, där det övernaturliga ersätts av mänskliga tankar. Långa tider av ifrågasättande teologi har landat i mänskligt förnuft med en socialt inriktning. I vissa fall politiskt-socialt.
Att Gud säger att hans tankar är mycket högre än de mänskliga tankarna. Ja faktiskt att hans dårskap är större än mänsklig visdom, det bortser denna strömning helt ifrån.
En annan strömning är trötthet på en förenklad undervisning som finns inom frikyrkan ( jag sa inte överallt inom frikyrkan). Då söker man sig till en tydligare strukturerad teologi eller till mystikens väg. Tydligare dogmatik eller ökenfäders djupa tankar.
Det finns också en verksamhetens kyrka som är full sysselsatt med att bedriva verksamhet. Ibland verksamhet för verksamhetens egen skull.
En frestande gemenskap är den slutna varma gemenskapen. Varm atmosfär som bara är riktad mot den egna gruppen. Kristendom för egen upplevelse.
Ser jag då inget bra? Har jag något att erbjuda som är bättre?
Det är nog så att bra och dåligt blandas med varandra i samma sammanhang. Gränsen för tro och otro går rakt igenom kyrkorna.
Herren avskyr ljumheten, likgiltigheten. Läs hälsningen till församlingen i Ladiocea i Uppenbarelsebokens tredje kapitel så ser du själv.
Hur denna fördjupning ser ut hos olika människor vill jag inte recensera. Guds väg är säkert olika med olika människor. Vi kommer dock att föras tillsammans av det yttre trycket. I detta uppstår något fint.
Det tydliga evangeliet har alltid mött motstånd. Andlig kamp är helt naturlig och inget att vara rädd för. Tron på Jesus utgör en skillnad, inte som en religionsstiftare eller vishetslärare, men väl som lammet som offrades för vår synd. Guds son som sänts till världen eftersom Gud är kärlek och denna kärlek är oändlig. Död, uppstånden, nu levande och själva får vi leva och verka i denna uppståndelsens kraft.
Jag kan se en mänskliga förnuftets strömning, där det övernaturliga ersätts av mänskliga tankar. Långa tider av ifrågasättande teologi har landat i mänskligt förnuft med en socialt inriktning. I vissa fall politiskt-socialt.
Att Gud säger att hans tankar är mycket högre än de mänskliga tankarna. Ja faktiskt att hans dårskap är större än mänsklig visdom, det bortser denna strömning helt ifrån.
En annan strömning är trötthet på en förenklad undervisning som finns inom frikyrkan ( jag sa inte överallt inom frikyrkan). Då söker man sig till en tydligare strukturerad teologi eller till mystikens väg. Tydligare dogmatik eller ökenfäders djupa tankar.
Det finns också en verksamhetens kyrka som är full sysselsatt med att bedriva verksamhet. Ibland verksamhet för verksamhetens egen skull.
En frestande gemenskap är den slutna varma gemenskapen. Varm atmosfär som bara är riktad mot den egna gruppen. Kristendom för egen upplevelse.
Ser jag då inget bra? Har jag något att erbjuda som är bättre?
Det är nog så att bra och dåligt blandas med varandra i samma sammanhang. Gränsen för tro och otro går rakt igenom kyrkorna.
Herren avskyr ljumheten, likgiltigheten. Läs hälsningen till församlingen i Ladiocea i Uppenbarelsebokens tredje kapitel så ser du själv.
Hur denna fördjupning ser ut hos olika människor vill jag inte recensera. Guds väg är säkert olika med olika människor. Vi kommer dock att föras tillsammans av det yttre trycket. I detta uppstår något fint.
Det tydliga evangeliet har alltid mött motstånd. Andlig kamp är helt naturlig och inget att vara rädd för. Tron på Jesus utgör en skillnad, inte som en religionsstiftare eller vishetslärare, men väl som lammet som offrades för vår synd. Guds son som sänts till världen eftersom Gud är kärlek och denna kärlek är oändlig. Död, uppstånden, nu levande och själva får vi leva och verka i denna uppståndelsens kraft.
tisdag 10 december 2013
Våra viktiga val.
I sin bok, Den stora skilsmässan, skriver den engelske författaren C.S. Lewis om valsituationer.
Boken är som en dröm där en buss går från helvetet till "himmelens förgårdar". Fritt för vem som vill att resa med för att ta emot nåden. Men det visar sig att valet är svårt. Trots mötet med den himmelska verkligheten vill resenärerna stanna i sin skuggvärld.
Den liberalteologiske biskopen måste tillbaks till sitt viktiga teologiska tisdagsmöte i helvetet. Han har en ny brilliant idé att presentera. Vilken katastrof det var att Jesus korsfästes som en ung människa. Hade Jesus fått tid att växa till i visdom så hade vi fått en helt annan, mer mogen, kristen lära. "Jag tänker be auditoriet att tänka efter vad denna mer mogna lära skulle kunna innehålla".
Inte bara bokens biskop har svårt att ta till sig det enkla erbjudandet om att ta emot nåden från en oföränderlig Gud. Vi finner säkert alla vår stötesten. Han är den han är och har så varit i all tid. Före all tid och efter all tid. I evighet oföränderlig. Helig och kärleksfull söker Han sina barns bästa. Må vi lägga ner våra egna vägar inför Hans kors.
PS C.S. Lewis bok är ingen teologisk bok om helvetet. Det är en bok om våra val här i livet. DS
Boken är som en dröm där en buss går från helvetet till "himmelens förgårdar". Fritt för vem som vill att resa med för att ta emot nåden. Men det visar sig att valet är svårt. Trots mötet med den himmelska verkligheten vill resenärerna stanna i sin skuggvärld.
Den liberalteologiske biskopen måste tillbaks till sitt viktiga teologiska tisdagsmöte i helvetet. Han har en ny brilliant idé att presentera. Vilken katastrof det var att Jesus korsfästes som en ung människa. Hade Jesus fått tid att växa till i visdom så hade vi fått en helt annan, mer mogen, kristen lära. "Jag tänker be auditoriet att tänka efter vad denna mer mogna lära skulle kunna innehålla".
Inte bara bokens biskop har svårt att ta till sig det enkla erbjudandet om att ta emot nåden från en oföränderlig Gud. Vi finner säkert alla vår stötesten. Han är den han är och har så varit i all tid. Före all tid och efter all tid. I evighet oföränderlig. Helig och kärleksfull söker Han sina barns bästa. Må vi lägga ner våra egna vägar inför Hans kors.
PS C.S. Lewis bok är ingen teologisk bok om helvetet. Det är en bok om våra val här i livet. DS
lördag 7 december 2013
Blogga eller inte blogga det är frågan.
Bara sju blogginlägg under november och ändå är denna månad kanske den mest fantastiska jag varit med om hittills i mitt liv.
I min ensamma bön, i den gemensamma bönen, i förkunnelse och i hur vår gemensamma vision i Turistkyrkan formas. I allt detta har jag upplevt en stark gudsnärvaro. Så stark att den är svår att skriva om allt som händer.
Då tänker jag att nu är det dags att sluta med bloggandet. Bara gå Herrens väg utan att formulera denna i ord. Han öppnar de dörrar Han vill. Är bloggandets tid över för mig?
Mitt bloggande har aldrig haft som ambition att möta de stora massorna. Snarare att vara den helige Andes verktyg för möten med enskilda människor. Vilket inte hindrat att jag ibland sneglat på besökarstatistiken och undrar vilka de är, dessa människor i olika delar av världen, som läser bloggen.
Dock har jag inte fått frid i att lägga ner bloggen. Se avsaknaden av nya inlägg som en eftertankens tid. Kanske tar bloggen fart igen på det nya året. Jag tror nog det.
Gud välsigne er alla!
I min ensamma bön, i den gemensamma bönen, i förkunnelse och i hur vår gemensamma vision i Turistkyrkan formas. I allt detta har jag upplevt en stark gudsnärvaro. Så stark att den är svår att skriva om allt som händer.
Då tänker jag att nu är det dags att sluta med bloggandet. Bara gå Herrens väg utan att formulera denna i ord. Han öppnar de dörrar Han vill. Är bloggandets tid över för mig?
Mitt bloggande har aldrig haft som ambition att möta de stora massorna. Snarare att vara den helige Andes verktyg för möten med enskilda människor. Vilket inte hindrat att jag ibland sneglat på besökarstatistiken och undrar vilka de är, dessa människor i olika delar av världen, som läser bloggen.
Dock har jag inte fått frid i att lägga ner bloggen. Se avsaknaden av nya inlägg som en eftertankens tid. Kanske tar bloggen fart igen på det nya året. Jag tror nog det.
Gud välsigne er alla!
onsdag 27 november 2013
Drabbad av elden!
I går kväll höll pastor John ett bibelstudie om dopet i den helige Ande. Jag ledde samlingen.
Pastor John glömde tiden och vi glömde tiden. Vi var helt fyllda av Guds helighet.
Jag skulle avsluta mötet och det kändes helt förkrossande. Vem är jag som ska säga något i detta rum. Jag borde slänga mig ner framför korset och be om förlåtelse för min orenhet.
Så mindes jag det bibelstudium om Nehemja som jag höll i förra veckan. När Nehemja slutfört upprustningen av Jerusalems murar och satt istånd templet, så hölls en gudstjänst. Prästen Esra läste ur skrifterna och folket blev helt bedrövat när de insåg sin synd.
Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för HERREN, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. 10 Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet."
11 Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade." 12 Och allt folket gick då i väg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem. (Neh 8:9-11)
På söndag ska jag predika i kyrkan. Det blir en utmaning att tala på första advent. Att tala om portar som vidgas för att ärans Konung har kommit och om portar som är så trånga att tränga sig igenom att detta endast kan ske genom Guds kraft.
Pastor John glömde tiden och vi glömde tiden. Vi var helt fyllda av Guds helighet.
Jag skulle avsluta mötet och det kändes helt förkrossande. Vem är jag som ska säga något i detta rum. Jag borde slänga mig ner framför korset och be om förlåtelse för min orenhet.
Så mindes jag det bibelstudium om Nehemja som jag höll i förra veckan. När Nehemja slutfört upprustningen av Jerusalems murar och satt istånd templet, så hölls en gudstjänst. Prästen Esra läste ur skrifterna och folket blev helt bedrövat när de insåg sin synd.
Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för HERREN, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. 10 Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet."
11 Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade." 12 Och allt folket gick då i väg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem. (Neh 8:9-11)
På söndag ska jag predika i kyrkan. Det blir en utmaning att tala på första advent. Att tala om portar som vidgas för att ärans Konung har kommit och om portar som är så trånga att tränga sig igenom att detta endast kan ske genom Guds kraft.
lördag 23 november 2013
Mitt i visionen
En vision har öppnat sig och vi befinner oss mitt i den. Vi kan inte veta något om utfallet, men vi känner trygghet i att visionen är från Herren.
Så kan jag befinna mig mitt i en osäkerhet och veta att Herren finns totalt närvarande. Många vittnar om samma upplevelse. Det är ett spännande liv att leva nära Herren.
Allt som sker inom visionen måste ske i ödmjukhet för att få kraft. Alla som involveras måste få möta kärleken från Herren, för Herren och för varandra. Vi kände detta och vi var totalt eniga.
En sådan upplevelse lever kvar som starkt inom var och en som var där. En nåd att få vara där.
Så kan jag befinna mig mitt i en osäkerhet och veta att Herren finns totalt närvarande. Många vittnar om samma upplevelse. Det är ett spännande liv att leva nära Herren.
Allt som sker inom visionen måste ske i ödmjukhet för att få kraft. Alla som involveras måste få möta kärleken från Herren, för Herren och för varandra. Vi kände detta och vi var totalt eniga.
En sådan upplevelse lever kvar som starkt inom var och en som var där. En nåd att få vara där.
fredag 15 november 2013
Frihet ut ur bitterhetens fängelse
Älskade medmänniska!
Jag ber att du ska få vara med om ett stort under. Att en ängel ska ta dig i handen och föra dig ut ur bitterhetens fängelse. Murarna är de tjockaste, dörrarna som spärrar vägen är de massivaste.
Han som spärrade dig in i detta fängelse har inte rätt att stjäla ditt liv. Du är ämnad för ett annat liv. Han som spärrade in dig såg att dina gåvor var många och att ditt liv skulle bli en lovsång till Herren. Detta måste förhindras, ett fängelse måste byggas upp.
Murarna runt dig är inte vallar som andra människor skapat genom sina fel. Genom sina misstag. Det är en mur skapad av Satan för att binda ditt liv. För att förhindra dig att leva ett rikt liv.
Jag vet att det finns de svåraste av upplevelser. Jag vet att det finns de svek som är djupa som vallgravar. Det är därför fängelsets murar kan vara som atombomb-säkra bunkrar och dörren som spärrar vägen i nivå med detta.
Likaväl ber jag om undret. Att du ska föras ut ur fängelset.
Kan bitterhetens triumf ligga i din skrivbordslåda? Skynda dig att förstöra denna triumf. Där finns inte friheten.
Friheten finns hos Jesus Kristus och den förlåtelsens väg han visar. Han lämnar dig inte ensam i kampen. Den heliga Ande följer dig genom livet. Men du måste inse att du finns i ett fängelse och tillåta honom att föra dig ut genom murarna.
Du säger kanske att det är gudomligt att förlåta, men att det inte är lika lätt för en människa. Må så vara, det är ju ett under vi ber om!
Jag ber att du ska få vara med om ett stort under. Att en ängel ska ta dig i handen och föra dig ut ur bitterhetens fängelse. Murarna är de tjockaste, dörrarna som spärrar vägen är de massivaste.
Han som spärrade dig in i detta fängelse har inte rätt att stjäla ditt liv. Du är ämnad för ett annat liv. Han som spärrade in dig såg att dina gåvor var många och att ditt liv skulle bli en lovsång till Herren. Detta måste förhindras, ett fängelse måste byggas upp.
Murarna runt dig är inte vallar som andra människor skapat genom sina fel. Genom sina misstag. Det är en mur skapad av Satan för att binda ditt liv. För att förhindra dig att leva ett rikt liv.
Jag vet att det finns de svåraste av upplevelser. Jag vet att det finns de svek som är djupa som vallgravar. Det är därför fängelsets murar kan vara som atombomb-säkra bunkrar och dörren som spärrar vägen i nivå med detta.
Likaväl ber jag om undret. Att du ska föras ut ur fängelset.
Kan bitterhetens triumf ligga i din skrivbordslåda? Skynda dig att förstöra denna triumf. Där finns inte friheten.
Friheten finns hos Jesus Kristus och den förlåtelsens väg han visar. Han lämnar dig inte ensam i kampen. Den heliga Ande följer dig genom livet. Men du måste inse att du finns i ett fängelse och tillåta honom att föra dig ut genom murarna.
Du säger kanske att det är gudomligt att förlåta, men att det inte är lika lätt för en människa. Må så vara, det är ju ett under vi ber om!
torsdag 14 november 2013
Profetiska hälsningar och sorg.
Det har varit tyst på bloggen under några dagar. Beror det på att inget händer, att inget finns att berätta?
Tvärt om, det händer så mycket just nu att jag har svårt att samla mig till att skriva.
Jag är i Sverige några dagar och i går var jag på en bönesamling i Uppsala. En levande samling, fylld av den helige Andes närvaro och profetiskt tilltal. Vi var åtta personer samlade i en kyrka i Uppsala och vi förbereder något som ska ske i framtiden. Något vi tror kommer att vara betydelsefullt. När samlingen var slut vilade guds helighet i rummet. Så där så att det kändes felaktigt att över huvudtaget öppna munnen.
För cirka fem år sedan fick jag en profetisk hälsning in i mitt liv från en man som besökte Elimkyrkan i Simrishamn. Denna hälsning innehöll vissa saker som jag hade svårt att ta till mig, jag fattade inte att det kunde handla om mig.
Sedan dess har mycket hänt och Herren har bearbetat mig. I går fick jag en hälsning som på vissa punkter hade samma ordval, som den tidigare hälsningen. Den innehöll dessutom en uppmaning att våga lita på det Herren vill göra. Gårdagens hälsning mötte klockrent det som händer i mitt inre just nu.
Snart åker jag ner till Fuengirola igen. Även där pågår en process som är viktig. Det är spännande att se hur Herren sammanför människor med olika gåvor för att bereda en väckelse.
Till slut en hälsning till dig som känner en stor sorg över vad som händer i din församling just nu. Visst, det som sker är inte Herrens huvudspår. Ledarna tror de går rätt, men de handlar efter mänsklig visdom och vill inte se att Guds dårskap är visare än mänsklig visdom. Högmod, javisst. Minns dock att när Herrens eld kommer så förbränner den de mänskliga påfunden. I ett ögonblick förbränns allt och nya vägar öppnas.
Du kan inget annat göra än att ta ansvar för ditt eget liv, ödmjuka dig och tillåta att Herren får verka genom dig. Tillåter du detta, så kan du bli en avgörande faktor för att de sammanhang som du nu gråter över kommer att styras rätt.
Herren låter under ske genom enkla människor som Han kallar in i tjänst. Herren är inte beroende av om du har en masterexamen i kristendom eller inte. Han har gjort sig beroende av människor som tror och som är villiga att lyssna till den helige Andes tilltal.
Gud välsigne dig!
Tvärt om, det händer så mycket just nu att jag har svårt att samla mig till att skriva.
Jag är i Sverige några dagar och i går var jag på en bönesamling i Uppsala. En levande samling, fylld av den helige Andes närvaro och profetiskt tilltal. Vi var åtta personer samlade i en kyrka i Uppsala och vi förbereder något som ska ske i framtiden. Något vi tror kommer att vara betydelsefullt. När samlingen var slut vilade guds helighet i rummet. Så där så att det kändes felaktigt att över huvudtaget öppna munnen.
För cirka fem år sedan fick jag en profetisk hälsning in i mitt liv från en man som besökte Elimkyrkan i Simrishamn. Denna hälsning innehöll vissa saker som jag hade svårt att ta till mig, jag fattade inte att det kunde handla om mig.
Sedan dess har mycket hänt och Herren har bearbetat mig. I går fick jag en hälsning som på vissa punkter hade samma ordval, som den tidigare hälsningen. Den innehöll dessutom en uppmaning att våga lita på det Herren vill göra. Gårdagens hälsning mötte klockrent det som händer i mitt inre just nu.
Snart åker jag ner till Fuengirola igen. Även där pågår en process som är viktig. Det är spännande att se hur Herren sammanför människor med olika gåvor för att bereda en väckelse.
Till slut en hälsning till dig som känner en stor sorg över vad som händer i din församling just nu. Visst, det som sker är inte Herrens huvudspår. Ledarna tror de går rätt, men de handlar efter mänsklig visdom och vill inte se att Guds dårskap är visare än mänsklig visdom. Högmod, javisst. Minns dock att när Herrens eld kommer så förbränner den de mänskliga påfunden. I ett ögonblick förbränns allt och nya vägar öppnas.
Du kan inget annat göra än att ta ansvar för ditt eget liv, ödmjuka dig och tillåta att Herren får verka genom dig. Tillåter du detta, så kan du bli en avgörande faktor för att de sammanhang som du nu gråter över kommer att styras rätt.
Herren låter under ske genom enkla människor som Han kallar in i tjänst. Herren är inte beroende av om du har en masterexamen i kristendom eller inte. Han har gjort sig beroende av människor som tror och som är villiga att lyssna till den helige Andes tilltal.
Gud välsigne dig!
bloggen finns också på
bonehuset.se
tillsammans med annat material
tillsammans med annat material
onsdag 6 november 2013
Namnet JESUS i centrum
I gårdagens bibelstudie så hade vi kommit fram till den helige Andes verk i våra egna liv. Hur Herren vill låta gåvorna vara verksamma och vi avslutade med att betjäna de behov som fanns hos de människor som var samlade. Jag var mötesledare och när John avslutat bibelstudiet var den helige Ande så nära att jag inte visste vad jag skulle säga. Ord kändes futtiga. Att ta fram oljeflaskan och betjäna i förbön blev rätt avslutning.
Samtidigt bär vi våra nordiska länder inför Herren dagligen. Det klara evangeliet med erbjudandet om syndernas förlåtelse måste få flöda fram. På Gamla Testamentets tid fanns det profeter nära kungamakten som förkunnade att all var väl. Gör vad du tycker är rätt och allt ska gå dig väl.
Men detta var en falsk förkunnelse som gav det budskap som örat ville höra.
I en film som jag tycker om, men som har fel budskap, är det underliggande förkunnelsen: "Det finns ingen synd att be om förlåtelse för". Jag talar om Kay Pollaks film "Såsom i himlen".
Typiskt är att filmens avslutningsscener är inspelade i en kyrka, Filadelfiakyrkan i Stockholm. Kyrkan föreställer en konsertlokal i en helt annan stad. Kyrkoherden i filmen illustrerar dubbelmoral och dom.
Om budskapet i filmen varit att lagisk tro utan kärlek är förkastligt, så hade jag skrivit under budskapet och hela Första Korinthierbrevets trettonde kapitel hade ropat halleluja.
När Filadelfiakyrkan byggdes placerades namnet JESUS mitt i kyrkan fast förankrat. Numera finns det på en mobil talarstol som kan flyttas undan om kyrkan ska användas för andra behov.
Jag använder denna bild inte specifikt för Filadelfia i Stockholm utan detta handlar om stora delar av nordisk kristenhet. Namnet JESUS måste åter få en central plats i våra liv och vara helt orubbligt.
Gud älskar syndaren, men inte synden. Hans helighet kan inte acceptera synd. Förkunnelsen om omvändelse från synd är central i kristendomen.
I sin bok "Hungry for more of Jesus" beskriver David Wilkerson hur det hänt att när han varit förkunnare i andra kyrkor och när förkunnelsen om omvändelse från synd då blivit stark, så har kyrkans pastorn blivit orolig och efter predikan skynda sig fram att säga "att alla är vi syndare och guds nåd täcker all synd".
Men processen att låta den helige Ande avslöja vårt behov av syndernas förlåtelse måste få ta sin tid och är inget att vara rädd för. Den måste till för överlåtelsen ska ske på djupet och inte bli en "quick fix".
Samtidigt bär vi våra nordiska länder inför Herren dagligen. Det klara evangeliet med erbjudandet om syndernas förlåtelse måste få flöda fram. På Gamla Testamentets tid fanns det profeter nära kungamakten som förkunnade att all var väl. Gör vad du tycker är rätt och allt ska gå dig väl.
Men detta var en falsk förkunnelse som gav det budskap som örat ville höra.
I en film som jag tycker om, men som har fel budskap, är det underliggande förkunnelsen: "Det finns ingen synd att be om förlåtelse för". Jag talar om Kay Pollaks film "Såsom i himlen".
Typiskt är att filmens avslutningsscener är inspelade i en kyrka, Filadelfiakyrkan i Stockholm. Kyrkan föreställer en konsertlokal i en helt annan stad. Kyrkoherden i filmen illustrerar dubbelmoral och dom.
Om budskapet i filmen varit att lagisk tro utan kärlek är förkastligt, så hade jag skrivit under budskapet och hela Första Korinthierbrevets trettonde kapitel hade ropat halleluja.
När Filadelfiakyrkan byggdes placerades namnet JESUS mitt i kyrkan fast förankrat. Numera finns det på en mobil talarstol som kan flyttas undan om kyrkan ska användas för andra behov.
Jag använder denna bild inte specifikt för Filadelfia i Stockholm utan detta handlar om stora delar av nordisk kristenhet. Namnet JESUS måste åter få en central plats i våra liv och vara helt orubbligt.
Gud älskar syndaren, men inte synden. Hans helighet kan inte acceptera synd. Förkunnelsen om omvändelse från synd är central i kristendomen.
I sin bok "Hungry for more of Jesus" beskriver David Wilkerson hur det hänt att när han varit förkunnare i andra kyrkor och när förkunnelsen om omvändelse från synd då blivit stark, så har kyrkans pastorn blivit orolig och efter predikan skynda sig fram att säga "att alla är vi syndare och guds nåd täcker all synd".
Men processen att låta den helige Ande avslöja vårt behov av syndernas förlåtelse måste få ta sin tid och är inget att vara rädd för. Den måste till för överlåtelsen ska ske på djupet och inte bli en "quick fix".
måndag 4 november 2013
Bön för min barndoms församling, Filadelfia i Stockholm.
I kväll bad jag för min barndoms församling. Mycket händer där just nu och jag tror inte allt som sker är bra. Så jag hade svårt att formulera min bön.
När vi inte vet hur vi ska be så får vi fråga den helige Ande, som är vår rådgivare.
När jag gjorde detta så kom det starkt för mig den syn över Filadelfia som jag fick på nittiotalet. Jag var i bön en morgon och fick se kyrkan fylld av människor, från golv och till tak. Jag förstod att detta var en vanlig gudstjänst. Den helige Andes kraft gick över kyrkan på samma vis som vågen kan gå över en idrottsarena. Men det var den helige Ande som skapade vågen. Inte människorna.
I kväll uppmanades jag. "Bed att denna den helige Andes besökelse ska bli en verklighet. Bry dig inte om vad som sker under tiden. Mina vägar är större än dina tankar och din oro. Står kvar i bönen för att det du fick se ska vara en del av crescendot i den väckelse som ska komma över Sverige".
När vi inte vet hur vi ska be så får vi fråga den helige Ande, som är vår rådgivare.
När jag gjorde detta så kom det starkt för mig den syn över Filadelfia som jag fick på nittiotalet. Jag var i bön en morgon och fick se kyrkan fylld av människor, från golv och till tak. Jag förstod att detta var en vanlig gudstjänst. Den helige Andes kraft gick över kyrkan på samma vis som vågen kan gå över en idrottsarena. Men det var den helige Ande som skapade vågen. Inte människorna.
I kväll uppmanades jag. "Bed att denna den helige Andes besökelse ska bli en verklighet. Bry dig inte om vad som sker under tiden. Mina vägar är större än dina tankar och din oro. Står kvar i bönen för att det du fick se ska vara en del av crescendot i den väckelse som ska komma över Sverige".
Förlåten rämnade
Från söndagens predikan lever en bild starkt kvar. Mina tankar bearbetar denna bild.
Pastor John talade om Jesus som vår evige överstepräst. Bilden av förlåten för det allra heligaste som rämnade, uppifrån och ned, när Jesus dog på korset blev så starkt.
Denna bild har tidigare berört mig starkt. Jag har även målat en målning där Jesus står och välsignar, mitt i mellan den rämnade förlåten. Men nu fick bilden en ny dimension.
Det tempel som var i funktion vid Jesu tid, byggdes av Herodes den store, på det som fanns kvar av ett förfallet tempel. Inte hade Herodes fått uppdraget att bygga upp templet som en kallelse från Gud. Kanske hade han i förlängd bemärkelse ett uppdrag, men inte en helig kallelse som när Salomo som på sin tid byggde det första templet, eller som när Nehemja senare återupprättade templet.
Det tempel som Herodes byggde var en religiös maskin uppbyggd på traditioner och med maktens behov av att styra över religionen. Bakom förhänget till det allra heligaste dolde sig endast tomhet, sedan länge var de heliga föremålen borta. När förlåtet rämnade avslöjades tomheten.
Innebar detta att de människor som kom till templet inte fick möta Gud? Naturligtvis inte. Varje människa som söker Gud, oavsett religiöst förfall, får möta Gud. I templet väntade dessutom helgade människor på sin förlösare och han kom. Jesus kom!
Även skrifterna och kunskapen om dessa fanns på plats. Många begrundade dessa och berättelsen om Jesus, tolv år gammal, samtalande med de skriftlärda i templet, får belysa detta.
Parallellen med den västerländska kyrkans förfall i vår tid är slående. Även vi har o-auktoriserade tempelbyggare och maktens människor som vill styra med hjälp av religion. Tomheten döljs bakom religiösa ridåer. Dock finns de längtande människorna kvar och de söker Guds närvaro.
Tack och lov så rämnade förlåten en gång för alla och Jesus steg fram som vår evige överstepräst. Vid Faderns sida, ständigt i bön för oss. Offret har skett och behöver inte upprepas.
Pastor John talade om Jesus som vår evige överstepräst. Bilden av förlåten för det allra heligaste som rämnade, uppifrån och ned, när Jesus dog på korset blev så starkt.
Denna bild har tidigare berört mig starkt. Jag har även målat en målning där Jesus står och välsignar, mitt i mellan den rämnade förlåten. Men nu fick bilden en ny dimension.
Det tempel som var i funktion vid Jesu tid, byggdes av Herodes den store, på det som fanns kvar av ett förfallet tempel. Inte hade Herodes fått uppdraget att bygga upp templet som en kallelse från Gud. Kanske hade han i förlängd bemärkelse ett uppdrag, men inte en helig kallelse som när Salomo som på sin tid byggde det första templet, eller som när Nehemja senare återupprättade templet.
Det tempel som Herodes byggde var en religiös maskin uppbyggd på traditioner och med maktens behov av att styra över religionen. Bakom förhänget till det allra heligaste dolde sig endast tomhet, sedan länge var de heliga föremålen borta. När förlåtet rämnade avslöjades tomheten.
Innebar detta att de människor som kom till templet inte fick möta Gud? Naturligtvis inte. Varje människa som söker Gud, oavsett religiöst förfall, får möta Gud. I templet väntade dessutom helgade människor på sin förlösare och han kom. Jesus kom!
Även skrifterna och kunskapen om dessa fanns på plats. Många begrundade dessa och berättelsen om Jesus, tolv år gammal, samtalande med de skriftlärda i templet, får belysa detta.
Parallellen med den västerländska kyrkans förfall i vår tid är slående. Även vi har o-auktoriserade tempelbyggare och maktens människor som vill styra med hjälp av religion. Tomheten döljs bakom religiösa ridåer. Dock finns de längtande människorna kvar och de söker Guds närvaro.
Tack och lov så rämnade förlåten en gång för alla och Jesus steg fram som vår evige överstepräst. Vid Faderns sida, ständigt i bön för oss. Offret har skett och behöver inte upprepas.
PS Jag påstår inte att hela kyrkan är förfallen. Bara att samma företeelser finns. Min uppgift är inte att vara domare över andra människor, bara en domare finns. Tack för nåden som vi alla är beroende av.DS
torsdag 31 oktober 2013
Brevet från Jakob
Vid två tillfällen har jag talat över Jakobs brev här i Fuengirola. Enligt kristen tradition är detta brev skrivet av Jesus bror, Jakob. Brevet är en tidig traktat riktad till de judar som blivit kristna och som spridit sig bortom Jerusalem. Innan de icke-judiska församlingarna vuxit sig starka.
Jakob var en av tre ledande i den första församlingen i Jerusalem. De andra var Petrus och Johannes. Dessa kom att lämna Jerusalem genom de förföljelser som drabbade församlingen, men Jakob blev kvar som församlingens föreståndare till dess att han led martyrdöden.
Genom att Jakob i undervisningen inte nämner resultatet av apostlamötet i Jerusalem år 48 (eller 49), så anser vissa forskare att brevet skrivits innan detta möte. I så fall har vi här Nya Testamentets äldsta skrift.
Vissa anser att brevet är en inlaga riktad mot Paulus undervisning om att det är tron som gäller, inte gärningen. Men tränger vi in i brevet lite djupare ser vi att det inte alls handlar om detta.
Brevet är en praktisk handledning i att leva ut sin tro i handling. Många företeelser som vill hindra oss beskrivs på ett mycket målande vis. Sedan summeras tro, ödmjukhet, kärlek och Jakob visar på att när tro slagit rot i oss så handlar det inte bara om ord, då är det helt naturligt att handla i linje med sin tro.
Jakob ivrade för ett liv i lagens anda. Han kallades av sin samtid för "Jakob den rättfärdige". Men han har inte fastnat i bokstavens lag, utan talar om frihetens lag, d.v.s. lagen i våra hjärtan.
Jakob talar om att vi ska bekänna våra synder för varandra. Ursprunget till bikten. Men hela brevets innehåll går emot en förvanskad bikt, bikten som formell handling.
Frälsningen är helt av nåd, ingen kan prestera något för att få syndernas förlåtelse. Att sedan leva i nåden och vara fylld av den helige Ande leder med nödvändighet till handling, till ett förändrat liv. Hjälparen vi fått, vill forma oss till Jesu efterföljd. Till ett liv i Kristi uppståndelsekraft.
Jakob var en av tre ledande i den första församlingen i Jerusalem. De andra var Petrus och Johannes. Dessa kom att lämna Jerusalem genom de förföljelser som drabbade församlingen, men Jakob blev kvar som församlingens föreståndare till dess att han led martyrdöden.
Genom att Jakob i undervisningen inte nämner resultatet av apostlamötet i Jerusalem år 48 (eller 49), så anser vissa forskare att brevet skrivits innan detta möte. I så fall har vi här Nya Testamentets äldsta skrift.
Vissa anser att brevet är en inlaga riktad mot Paulus undervisning om att det är tron som gäller, inte gärningen. Men tränger vi in i brevet lite djupare ser vi att det inte alls handlar om detta.
Brevet är en praktisk handledning i att leva ut sin tro i handling. Många företeelser som vill hindra oss beskrivs på ett mycket målande vis. Sedan summeras tro, ödmjukhet, kärlek och Jakob visar på att när tro slagit rot i oss så handlar det inte bara om ord, då är det helt naturligt att handla i linje med sin tro.
Jakob ivrade för ett liv i lagens anda. Han kallades av sin samtid för "Jakob den rättfärdige". Men han har inte fastnat i bokstavens lag, utan talar om frihetens lag, d.v.s. lagen i våra hjärtan.
Jakob talar om att vi ska bekänna våra synder för varandra. Ursprunget till bikten. Men hela brevets innehåll går emot en förvanskad bikt, bikten som formell handling.
Frälsningen är helt av nåd, ingen kan prestera något för att få syndernas förlåtelse. Att sedan leva i nåden och vara fylld av den helige Ande leder med nödvändighet till handling, till ett förändrat liv. Hjälparen vi fått, vill forma oss till Jesu efterföljd. Till ett liv i Kristi uppståndelsekraft.
söndag 27 oktober 2013
Mitt i strömmen
Jag befinner mig mitt i strömmen och gläds över detta. I detta är jag en del av ett skeende här i Fuengirola. Det är mycket spännande. Vi får det ena starka tilltalet efter det andra. Oavsett vem som predikar, så verkar den helige Ande starkt. Vi gläds över detta. Men Han är också med oss i praktiskt handlande.
En avgörande fråga bearbetas i bön och handling av församlingen just nu. Herren har tydligt klargjort att det är ett viktigt beslut vi har framför oss. Vi vill följa hans väg men väntar på ytterligare en hälsning som ska visa på hur det ska gå till.
En tidig morgon i kyrkan hade Herren och jag en uppgörelse. Jag konstaterade inför Honom att jag behöver få ytterligare doser av tro och tro är en gåva vi får be om. Dessutom vill jag leva ut mer av kärlek. Eftersom jag har tillgång till kärlekens källa så är även detta en realistisk bön.
Herren lovade mig vissa saker som jag behåller för mig själv tills vidare. Allt i linje med vad jag tidigare upplevt. Det fina är att jag kan följa dessa hälsningar utan att det stör någon annan. Jag menar, är jag pastor i en kyrka så har jag att ta hänsyn till min församling. Vad jag i min tur gör berör inte någon annan, det är mellan Herren och mig.
Det är dock viktigt att inte rusa iväg utan kontroll. Jag har begåvats med ett antal pastorer och andra kristna ledare i min vänkrets och dessa är mina kontrollpunkter. Det känns som en underbar nåd att ha fått lära känna så många gedigna kristna vänner. Gud har låtit mig växa genom kontakten med dessa vänner.
Så jag är full av förväntan på att det Herren sagt ska bli verklighet. Det kommer att komma prövningar, det vet jag, men i dessa ska jag få hjälp.
Vad jag nu beskrivit om mig själv är inget märkligt. Det är ett helt normalt skeende i varje kristens liv som överlämnar kontrollen till Herren.
En avgörande fråga bearbetas i bön och handling av församlingen just nu. Herren har tydligt klargjort att det är ett viktigt beslut vi har framför oss. Vi vill följa hans väg men väntar på ytterligare en hälsning som ska visa på hur det ska gå till.
En tidig morgon i kyrkan hade Herren och jag en uppgörelse. Jag konstaterade inför Honom att jag behöver få ytterligare doser av tro och tro är en gåva vi får be om. Dessutom vill jag leva ut mer av kärlek. Eftersom jag har tillgång till kärlekens källa så är även detta en realistisk bön.
Herren lovade mig vissa saker som jag behåller för mig själv tills vidare. Allt i linje med vad jag tidigare upplevt. Det fina är att jag kan följa dessa hälsningar utan att det stör någon annan. Jag menar, är jag pastor i en kyrka så har jag att ta hänsyn till min församling. Vad jag i min tur gör berör inte någon annan, det är mellan Herren och mig.
Det är dock viktigt att inte rusa iväg utan kontroll. Jag har begåvats med ett antal pastorer och andra kristna ledare i min vänkrets och dessa är mina kontrollpunkter. Det känns som en underbar nåd att ha fått lära känna så många gedigna kristna vänner. Gud har låtit mig växa genom kontakten med dessa vänner.
Så jag är full av förväntan på att det Herren sagt ska bli verklighet. Det kommer att komma prövningar, det vet jag, men i dessa ska jag få hjälp.
Vad jag nu beskrivit om mig själv är inget märkligt. Det är ett helt normalt skeende i varje kristens liv som överlämnar kontrollen till Herren.
fredag 25 oktober 2013
Om att hålla sig vaken
Det finns några bibelverser i Markusevangeliet som berört mig. Det handlar om människors oförmåga att hålla sig vakna i den andliga kampen. Det handlar om min egen oförmåga.
Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Han gick bort igen och bad samma bön. Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. (Mark 14:37-40)
Vi är så upptagna med vårt eget, våra tankar, våra känslor, med vad som är tungt i våra liv. Under tiden kämpar Jesus med hela mänsklighetens samlade synd. På samma vis som Petrus lovar vi att vara trogna in i allt och sedan somnar vi in, trötta av livets svårigheter.
Men vi står i ett bättre läge än vad Petrus gjorde den natten i Getsemane trädgård. Segern på korset är vunnen och ondskans makter är besegrade. Den helige Ande är utgjuten över oss och finns i oss. Pingstdagen ger oss kraft på ett annat vis än vad det egna köttet klarar av.
Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta. Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden." (Luk 24:46-49)
Vi är beklädda med kraft från höjden och vi behöver inte föra en kamp i egen kraft. En sådan kamp i egen kraft tröttar med nödvändighet ut oss.
Visst känns det ibland som om jag befann mig i Getsemane sovande tillsammans med de andra lärjungarna. Men Han som villigt ger gåvor, ger mig kraft att vandra en vandring som lärjunge, i Hans kraft.
Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Han gick bort igen och bad samma bön. Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. (Mark 14:37-40)
Vi är så upptagna med vårt eget, våra tankar, våra känslor, med vad som är tungt i våra liv. Under tiden kämpar Jesus med hela mänsklighetens samlade synd. På samma vis som Petrus lovar vi att vara trogna in i allt och sedan somnar vi in, trötta av livets svårigheter.
Men vi står i ett bättre läge än vad Petrus gjorde den natten i Getsemane trädgård. Segern på korset är vunnen och ondskans makter är besegrade. Den helige Ande är utgjuten över oss och finns i oss. Pingstdagen ger oss kraft på ett annat vis än vad det egna köttet klarar av.
Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta. Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden." (Luk 24:46-49)
Vi är beklädda med kraft från höjden och vi behöver inte föra en kamp i egen kraft. En sådan kamp i egen kraft tröttar med nödvändighet ut oss.
Visst känns det ibland som om jag befann mig i Getsemane sovande tillsammans med de andra lärjungarna. Men Han som villigt ger gåvor, ger mig kraft att vandra en vandring som lärjunge, i Hans kraft.
tisdag 22 oktober 2013
Du är kallad till ett rikt liv
Du är älskad med en kärlek mycket större än du kan ta in. Mycket runt omkring oss förvirrar oss och sätter ner vår förmåga att ta emot Guds kärlek.
Troende människor beter sig inte som vi tycker att de ska göra, när de representerar Guds kärlek. Då sätter vi likhetstecken mellan detta och Guds kärlek. Vilket givetvis inte är sant.
I det jag skriver på bloggen betonar jag ofta vikten av att "på riktigt" ta emot syndernas förlåtelse. Inte som en grej i förbifarten på väg till nästa synd, utan som en önskan om ett förändrat liv. Ett liv i gemenskap med Gud. Det bästa liv du kan få.
Du är kallad till ett sådant liv och varje människa som går in i sin kallelse innebär en förändring av det samhälle vi lever i. De innebär en förändring först och främst för sin närmiljö, familj och vänner.
Märks det inte? Tycket omgivningen att du hamnat snett? Omvärlden kan se det så och inget verkar förändras vid en ytlig betraktelse. Men Guds löften finns där och dem kan du lita på.
Troende människor beter sig inte som vi tycker att de ska göra, när de representerar Guds kärlek. Då sätter vi likhetstecken mellan detta och Guds kärlek. Vilket givetvis inte är sant.
I det jag skriver på bloggen betonar jag ofta vikten av att "på riktigt" ta emot syndernas förlåtelse. Inte som en grej i förbifarten på väg till nästa synd, utan som en önskan om ett förändrat liv. Ett liv i gemenskap med Gud. Det bästa liv du kan få.
Du är kallad till ett sådant liv och varje människa som går in i sin kallelse innebär en förändring av det samhälle vi lever i. De innebär en förändring först och främst för sin närmiljö, familj och vänner.
Märks det inte? Tycket omgivningen att du hamnat snett? Omvärlden kan se det så och inget verkar förändras vid en ytlig betraktelse. Men Guds löften finns där och dem kan du lita på.
måndag 21 oktober 2013
Ack vore jag en profet
Jag skulle önska att vara en profetgestalt som med stor tydlighet förkunnade Guds vilja in i vår tid. Talade så tydligt att all snömos smälte undan, avslöjade de villfarelser som drabbat kyrkan.
Som talade med en auktoritet given av Gud och på ett sätt som gör att människor lyssnar.
Men nu är jag inte detta. Jag är "Mr Nobody". Norra Europas svagaste man.
Det märkliga är att Gud kallat detta svaga kärl att vara bönekrigare. Att vara med och riva murar.
Svenska språket har inget bra ord för denna tjänst. Förebedjare beskriver den inte helt. Det engelska ordet intercessor kanske är bättre. Översatt: förespråkare, medlare, böneman.
Men det är ju Jesus som är förespråkaren och medlaren. Vad kan läggas till detta? Just det inte mycket alls.
Att vara en i gruppen av människor som på guds kommando vandrar runt muren. Den mur som verkar omöjlig att passera, den mur som omger den stora staden.
Men det har hänt förr att murar rasar av guds kraft. "Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar."(Hebr 11:30)
Så får vi stödja varandra i vår vandring runt muren. Det är inte vi som ska göra det. Det är Han som är alfa och omega, Han som alltid är, som ska göra det.
Som talade med en auktoritet given av Gud och på ett sätt som gör att människor lyssnar.
Men nu är jag inte detta. Jag är "Mr Nobody". Norra Europas svagaste man.
Det märkliga är att Gud kallat detta svaga kärl att vara bönekrigare. Att vara med och riva murar.
Svenska språket har inget bra ord för denna tjänst. Förebedjare beskriver den inte helt. Det engelska ordet intercessor kanske är bättre. Översatt: förespråkare, medlare, böneman.
Men det är ju Jesus som är förespråkaren och medlaren. Vad kan läggas till detta? Just det inte mycket alls.
Att vara en i gruppen av människor som på guds kommando vandrar runt muren. Den mur som verkar omöjlig att passera, den mur som omger den stora staden.
Men det har hänt förr att murar rasar av guds kraft. "Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar."(Hebr 11:30)
Så får vi stödja varandra i vår vandring runt muren. Det är inte vi som ska göra det. Det är Han som är alfa och omega, Han som alltid är, som ska göra det.
söndag 20 oktober 2013
Modern hungersnöd
En människa som söker sig till kyrkan gör detta för att få andlig näring. Någonstans anar han att det finns något att få och söker detta mitt i sin tomhet.
Det vi då först möter är Guds kärlek som omsluter oss, men denna kärlek vill också föra oss in i något mycket stor, Guds helighet. Denna helighet är så stor att vi förs genom en förkrosselse.
Kristendom som förvandlats till lättköpt nåd kan inte föra fram människan till matbordet av liv. Till Jesus själv. Vi ryggar inför att det är Han själv som är vår föda. Vem orkar höra på honom sa redan hans samtid och många lämnade honom.
Ska också ni lämna mig, frågade Han? Herre till vem ska vi gå blev svaret,
En villolära påstår: Frälsningen är andlig. Vår ande blir frälst. Kroppen får fortsätta att synda. Vi är alla syndare, inget att göra åt den saken. Men anden är frälst. Denna villolära en variant av gnosticismen.
I vår tids kristenhet hittar vi ytterligare en variant av denna tro. Den billiga nåden. Gud ser oss genom Kristus och ser därför inte våra synder. Han ser Jesus. Vårt liv kan sedan vara si och så.
Apostlarnas undervisning talar om frälsning genom tro men också om handlingar i konsekvens av tron. Jakob, Jesus bror, slår fast detta i sitt brev. Han säger sig visa sin tro genom sina handlingar.
Gud ser oss genom Jesus frälsningsunder, Han som dog för våra synder. En väg öppnas för oss som vi inte är värda att vandra, dock kallade till denna vandring som sker i den helige Andes kraft.
Guds kärlek är enorm, större än vad vi kan ana. Hans helighet är också mycket större än vad vi förstår. Han talar ömt till oss om omvändelse. Men Han talar om omvändelse.
Det vi då först möter är Guds kärlek som omsluter oss, men denna kärlek vill också föra oss in i något mycket stor, Guds helighet. Denna helighet är så stor att vi förs genom en förkrosselse.
Kristendom som förvandlats till lättköpt nåd kan inte föra fram människan till matbordet av liv. Till Jesus själv. Vi ryggar inför att det är Han själv som är vår föda. Vem orkar höra på honom sa redan hans samtid och många lämnade honom.
Ska också ni lämna mig, frågade Han? Herre till vem ska vi gå blev svaret,
En villolära påstår: Frälsningen är andlig. Vår ande blir frälst. Kroppen får fortsätta att synda. Vi är alla syndare, inget att göra åt den saken. Men anden är frälst. Denna villolära en variant av gnosticismen.
I vår tids kristenhet hittar vi ytterligare en variant av denna tro. Den billiga nåden. Gud ser oss genom Kristus och ser därför inte våra synder. Han ser Jesus. Vårt liv kan sedan vara si och så.
Apostlarnas undervisning talar om frälsning genom tro men också om handlingar i konsekvens av tron. Jakob, Jesus bror, slår fast detta i sitt brev. Han säger sig visa sin tro genom sina handlingar.
Gud ser oss genom Jesus frälsningsunder, Han som dog för våra synder. En väg öppnas för oss som vi inte är värda att vandra, dock kallade till denna vandring som sker i den helige Andes kraft.
Guds kärlek är enorm, större än vad vi kan ana. Hans helighet är också mycket större än vad vi förstår. Han talar ömt till oss om omvändelse. Men Han talar om omvändelse.
bloggen finns också på
bonehuset.se
tillsammans med annat material
tillsammans med annat material
fredag 18 oktober 2013
Drammen, Drammen älskade stad
Nu på morgonen har den norska staden Drammen kommit starkt för mig. Något viktigt är på väg att hända där. Herren vill ett andligt genombrott, men det är kamp runt detta.
Vad händer just nu? Jag vet inte, men jag vet att det är viktigt att be för Drammen just nu.
Herren månar om allt. Jag var i bön i vår lägenhet och kände mig manad att gå ner i kyrkan för att be. Efter en stunds bön, då jag välsignade Drammen, så manade han mig att gå ut ur kyrkdörren. Precis då kommer två vänner som tagit fel en timme på tiden för den bussutflykt som går av stapeln i dag. De fick komma in och vila i kyrkan.
Visst är Han underbar. Han som följer vad som sker i våra städer och nationer, Han följer vad som sker med två människor som ska åka på bussutflykt i spanska Andalusien.
Vad händer just nu? Jag vet inte, men jag vet att det är viktigt att be för Drammen just nu.
Herren månar om allt. Jag var i bön i vår lägenhet och kände mig manad att gå ner i kyrkan för att be. Efter en stunds bön, då jag välsignade Drammen, så manade han mig att gå ut ur kyrkdörren. Precis då kommer två vänner som tagit fel en timme på tiden för den bussutflykt som går av stapeln i dag. De fick komma in och vila i kyrkan.
Visst är Han underbar. Han som följer vad som sker i våra städer och nationer, Han följer vad som sker med två människor som ska åka på bussutflykt i spanska Andalusien.
bloggen finns också på
bonehuset.se
tillsammans med annat material
tillsammans med annat material
torsdag 17 oktober 2013
Spännande tider
Många saker händer här nere i Fuengirola som verkar i linje med det vi tror Herren vill göra med denna församling.
Ett böneämne som många, liksom jag, haft under lång tid är att grannlokalen till Turistkyrkan ska tillföras kyrkan för att öka möjligheterna till att var en kontaktpunkt för Skandinaver på Solkusten.
Redan på den tid Sven Bergholm var pastor i kyrkan var frågan aktuell. Även senare pastorer har burit samma tanke. För egen del är det nu ett tioårigt böneämne.
Plötsligt sitter jag i samtal med ägaren till lokalen vid ett kaffebord i Turistkyrkan. Är Herrens tid nu? Spännande att få svar på denna fråga. Ekonomin ligger i Herrens hand.
Men det viktigaste är den starka beröring av den helige Ande som vi upplever. "Sök först Guds rike så ska allt det andra tillfalla er". Herren vill på ett speciellt vis använda denna församling.
Pastor John har med sitt andliga ledarskap varit med om att öppna en dörr som framtida ledare (och hela församlingen) kommer att få stiga in i.
Under det bibelstudium jag höll i tisdags kände jag rent fysiskt den helige Andes närvaro. Detta fortsatte efteråt och fortsätter alltjämt.
Mitt sista år som ledare i Fuengirola och övergången till en än mer koncentrerad förbönstjänst.
Herren talar starkt om det jag ska gå in i och beskriver i grova drag en väg att vandra. Jag hör talas om fler människor som kallats in i tjänster liknande den jag fått kallelse till.
Det här är spännande!
.JPG) |
| Pastor John mäter "höjden och bredden" |
Redan på den tid Sven Bergholm var pastor i kyrkan var frågan aktuell. Även senare pastorer har burit samma tanke. För egen del är det nu ett tioårigt böneämne.
Plötsligt sitter jag i samtal med ägaren till lokalen vid ett kaffebord i Turistkyrkan. Är Herrens tid nu? Spännande att få svar på denna fråga. Ekonomin ligger i Herrens hand.
Men det viktigaste är den starka beröring av den helige Ande som vi upplever. "Sök först Guds rike så ska allt det andra tillfalla er". Herren vill på ett speciellt vis använda denna församling.
Pastor John har med sitt andliga ledarskap varit med om att öppna en dörr som framtida ledare (och hela församlingen) kommer att få stiga in i.
Under det bibelstudium jag höll i tisdags kände jag rent fysiskt den helige Andes närvaro. Detta fortsatte efteråt och fortsätter alltjämt.
Mitt sista år som ledare i Fuengirola och övergången till en än mer koncentrerad förbönstjänst.
Herren talar starkt om det jag ska gå in i och beskriver i grova drag en väg att vandra. Jag hör talas om fler människor som kallats in i tjänster liknande den jag fått kallelse till.
Det här är spännande!
onsdag 16 oktober 2013
Tro och konsekvens
I går höll jag ett bibelstudium över de två första kapitlen i Jakobs brev. I detta bibelstudium upplevde jag den helige Andes närvaro och upplever fortfarande. För det är ju så att förkunnelse i första hand handlar om ett personligt tilltal. Om inte tilltalet är riktat mot mig själv, har jag svårt att få det levande hos åhöraren. Efteråt måste jag bearbeta förkunnelsens betydelse i mitt eget liv.
Jakobs brev är mycket intressant och uppfordrande. Någon sa till mig efteråt att Jakobs brev var ett svårt brev som använts negativt. Jesus bror Jakob, som av den kristna traditionen tillskrevs detta brev, var en mycket nitisk man och kallades Jakob den rättfärdige. Han, lagens ivrare, fick skåda in i det han kallar "frihetens fullkomliga lag". Guds frälsningsplan genom Jesus Kristus.
Men frälsningen stannar inte vid teori utan en lärjungavandring inleds och denna vandring är inte bara ord utan även handling. Tro och konsekvens.
När jag följer svenska tidningar kan jag konstatera att tankekonstruktioner som för mig känns helt felaktiga tagit plats i Svenska kyrkans högsta ledning. I och för sig har de redan sedan länge funnits där, så det som nu sker är endast ett förtydligande.
Att orubbligt gå emot dessa tankekonstruktioner men fortfarande vara helt grundad i Kristi kärlek. Det är en "utmaning av guds nåde" som uttrycket säger. Och Guds nåd och visdom från Honom är det som behövs.
Jakob säger i sitt brev att om vi saknar visdom så ska vi be till Herren och Han vill ge sådan villigt och utan förebråelser. Sådan visdom ber jag om för egen del, men också för de människor som fångas av vår tids tankekonstruktioner.
Jakobs brev är mycket intressant och uppfordrande. Någon sa till mig efteråt att Jakobs brev var ett svårt brev som använts negativt. Jesus bror Jakob, som av den kristna traditionen tillskrevs detta brev, var en mycket nitisk man och kallades Jakob den rättfärdige. Han, lagens ivrare, fick skåda in i det han kallar "frihetens fullkomliga lag". Guds frälsningsplan genom Jesus Kristus.
Men frälsningen stannar inte vid teori utan en lärjungavandring inleds och denna vandring är inte bara ord utan även handling. Tro och konsekvens.
När jag följer svenska tidningar kan jag konstatera att tankekonstruktioner som för mig känns helt felaktiga tagit plats i Svenska kyrkans högsta ledning. I och för sig har de redan sedan länge funnits där, så det som nu sker är endast ett förtydligande.
Att orubbligt gå emot dessa tankekonstruktioner men fortfarande vara helt grundad i Kristi kärlek. Det är en "utmaning av guds nåde" som uttrycket säger. Och Guds nåd och visdom från Honom är det som behövs.
Jakob säger i sitt brev att om vi saknar visdom så ska vi be till Herren och Han vill ge sådan villigt och utan förebråelser. Sådan visdom ber jag om för egen del, men också för de människor som fångas av vår tids tankekonstruktioner.
bloggen finns också på
bonehuset.se
tillsammans med annat material
tillsammans med annat material
måndag 14 oktober 2013
Orubblig tro
Gud hade lett de tre männen och nu var de i begynnelsen av en välartad karriär. Då kom den stora prövningen. Omvärlden krävde att de skulle ge upp de värderingar som fram till nu burit dem. Ge upp dem eller dö för dina värderingar.
Sadrak, Mesak och Abed-Negos svar till kung Nebudkadnessar är inspirerande ända in i vår tid.
"Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta. Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung. Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp." (Dan 3:16-18)
Nu kom de tre männen att räddas från den död som sågs oundviklig, men likaväl kunde de kommit att bli martyrer.
En undervisning om tro som enbart inhöstar materiella välsignelser stämmer inte med Bibelns totala undervisning.
Materiell välsignelse kommer ut av ett gudfruktigt liv, men det är inte den materiella välsignelsen som är det viktiga. Det är gudsrelationen som är navet vi rör oss kring. Denna relation är viktig.
Denna relation kan komma att prövas till sin yttersta gräns. Som för männen i den brinnande ugnen.
Talas det här om civilt motstånd mot orättfärdiga lagar?
Många kristna möter denna typ av frågeställningar beroende på att de lever i ett samhälle som kräver underkastelse, i lika hög grad som Nebudkadnessars samhälle krävde detta.
I de länder jag bor i möter jag inget hot som vill beröva mig livet. Men väl möter jag hot som vill döda min gudsrelation och här har jag samma val att göra som de tre männen i den brinnande ugnen.
Sadrak, Mesak och Abed-Negos svar till kung Nebudkadnessar är inspirerande ända in i vår tid.
"Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta. Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung. Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp." (Dan 3:16-18)
Nu kom de tre männen att räddas från den död som sågs oundviklig, men likaväl kunde de kommit att bli martyrer.
En undervisning om tro som enbart inhöstar materiella välsignelser stämmer inte med Bibelns totala undervisning.
Materiell välsignelse kommer ut av ett gudfruktigt liv, men det är inte den materiella välsignelsen som är det viktiga. Det är gudsrelationen som är navet vi rör oss kring. Denna relation är viktig.
Denna relation kan komma att prövas till sin yttersta gräns. Som för männen i den brinnande ugnen.
Talas det här om civilt motstånd mot orättfärdiga lagar?
Många kristna möter denna typ av frågeställningar beroende på att de lever i ett samhälle som kräver underkastelse, i lika hög grad som Nebudkadnessars samhälle krävde detta.
I de länder jag bor i möter jag inget hot som vill beröva mig livet. Men väl möter jag hot som vill döda min gudsrelation och här har jag samma val att göra som de tre männen i den brinnande ugnen.
lördag 12 oktober 2013
Dagarnas matematik
Hur blir det med mitt fortsatta liv? Kommer jag att leva tjugo minuter, tjugo dagar eller tjugo år?
En sak vet jag, att oavsett denna tidsfaktor så vill jag vara en av Jesus lärjungar. Det finns inget viktigare än detta.
Jag tycker han borde tröttnat på mig. Som mycket ung levde jag nära honom, sedan avvisade jag honom och först när han uppsökte mig insåg jag att han var sanningen, vägen och livet.
Min exil varade i trettio år och över denna exilens tid vilar min mors böner. Jag inser att några avgörande händelser i mitt liv under denna tid påverkades av dessa böner.
På samma vis vill jag påverka mitt närområde. Det är det viktigaste jag kan göra för mina nära och kära.
Jag trodde inte min mors böner hade en betydelse under den tid jag var borta från Herren. Ingen kan förvänta sig att den som inte tror ska inse bönens makt.
Intuitivt kan den icke troende människan ropa till Gud när nöden kommer. I det nattsvarta hoppas vi på att det någonstans finns ett ljus.
Jag känner vrede inom för Satans lögner. Att växa upp i dag måste vara svårare än någonsin tidigare. Över allt möter vi dessa lögner, läckert serverade genom massmedia, i en destruktiv spelvärld, ja över allt.
Det lilla barnet får inte tid att leka. Snabbt möter det vuxenvärldens alla frågor. Sexualiteten mognar inte fram, den serveras som livets stora fråga redan innan den borde vara aktuell.
Av slumpen utplacerad på ett jordklot, omgiven av en egoistisk vällevnadskultur, av konsumerande människor som bara söker sitt. Värt att leva detta liv?
Det finns en mening med livet. Det finns en Gud som skapat livet. Livet är avsett att vara något mycket fint. Du är älskad mer än du kan förstå. Du har en uppgift i denna guds värld.
Även du som inser att du är älskad, är älskad mer än du kan förstå. För så stor är Guds kärlek att ingen människa kan förstå hur stor den är.
Oavsett var du befinner dig i livet. Resten av ditt liv kan vara en meningsfull vandring tillsammans men Herren.
För att inte tala om evighetsperspektivet.
En sak vet jag, att oavsett denna tidsfaktor så vill jag vara en av Jesus lärjungar. Det finns inget viktigare än detta.
Jag tycker han borde tröttnat på mig. Som mycket ung levde jag nära honom, sedan avvisade jag honom och först när han uppsökte mig insåg jag att han var sanningen, vägen och livet.
Min exil varade i trettio år och över denna exilens tid vilar min mors böner. Jag inser att några avgörande händelser i mitt liv under denna tid påverkades av dessa böner.
På samma vis vill jag påverka mitt närområde. Det är det viktigaste jag kan göra för mina nära och kära.
Jag trodde inte min mors böner hade en betydelse under den tid jag var borta från Herren. Ingen kan förvänta sig att den som inte tror ska inse bönens makt.
Intuitivt kan den icke troende människan ropa till Gud när nöden kommer. I det nattsvarta hoppas vi på att det någonstans finns ett ljus.
Jag känner vrede inom för Satans lögner. Att växa upp i dag måste vara svårare än någonsin tidigare. Över allt möter vi dessa lögner, läckert serverade genom massmedia, i en destruktiv spelvärld, ja över allt.
Det lilla barnet får inte tid att leka. Snabbt möter det vuxenvärldens alla frågor. Sexualiteten mognar inte fram, den serveras som livets stora fråga redan innan den borde vara aktuell.
Av slumpen utplacerad på ett jordklot, omgiven av en egoistisk vällevnadskultur, av konsumerande människor som bara söker sitt. Värt att leva detta liv?
Det finns en mening med livet. Det finns en Gud som skapat livet. Livet är avsett att vara något mycket fint. Du är älskad mer än du kan förstå. Du har en uppgift i denna guds värld.
Även du som inser att du är älskad, är älskad mer än du kan förstå. För så stor är Guds kärlek att ingen människa kan förstå hur stor den är.
Oavsett var du befinner dig i livet. Resten av ditt liv kan vara en meningsfull vandring tillsammans men Herren.
För att inte tala om evighetsperspektivet.
fredag 11 oktober 2013
Den gamla bibeln
 |
| Orginalets foto: Jørgen Clauman |
Tidigare i dag visade jag en bild.
Bibeln på bilden är inte bara sliten. Den är resultatet av många års arbete från Wycliff's missionärer. Det mannen håller i handen är en översättning till språket Aguaruna.
Gud välsigne Wycliff's viktiga arbete.
Samhörighet över gränser
 |
| Originalbilden är fotograferad av Jörgen Clauman. |
Pastor John berättar om sin och Jörgen Claumans besök i djungelområdet i norra Peru.
Jag känner en stark samhörighet med mannen som dyker upp på bilden. En broder med en sliten bibel i sin hand. Hans tilltro till Herren lyser igenom hela bilden. I mig berörs anden djupt.
Det finns inga gränser inom den globala församlingen. Det är samme helige Ande som finns i oss. Det är inte så att vi var och en har en liten bit av den helige Ande, nej det handlar om en total helhet.
Församlingen, Kristi kropp, är global. Vare sig vi vill det eller inte så är vi förenade med de delar av kyrkan som inte har samma teologi som oss. Har delar av kroppen hamnat fel så får vi dela deras kamp. I bön ska vi försvara kroppen. Bönen stärker kroppens immunförsvar.
Brodern på bilden har jag ingen problem att känna tillhörighet med. Jag känner mig förenad. Samtidigt måste jag erkänna att det kan hända att jag inte känner samma gemenskap med alla företrädare för kyrkan.
Det finns någon vill få mig att tro att mitt ansvar endast gäller min lokala församling. Vi som delar värderingar och delar glädjen av nära gemenskap. Lyckas han med denna lögn så reduceras kroppens kraft.
Utan att vi ber om det utser Herren förebedjare för vår nation, vår stad, ja även för våra individuella tjänster. Dessa förebedjade kan finnas var som helst på vårt klot.
Tack Herre för din stora omsorg. Hjälp oss att i kärlek bära hela kyrkan i våra böner.
Att dela både glädje och smärta.
torsdag 10 oktober 2013
Grundläggande sanning
Det var bibelstudium i kyrkan i tisdags kväll. Det var många människor samlade.
Pastor John talade på ett grundläggande sätt om den helige Ande. Från skapelsen, fram till den helige Andes närvaro i Jesus vandring i vår värld. Barnet som blev till genom den helige Andes möte med en ung kvinna, en jungfru. Närvaron i Jesus fortsatta livsvandring ända in i döden på Golgata.
Den helige Ande var också påtagligt närvarande i vår samling. I det John talade fördes vi in i en bekräftelse av vad den helige Ande vill utföra även i vår tid.
Jag sa till John efteråt att detta var grundläggande. Vi visste egentligen allt innan, men ändå blev det så starkt. Som missionär är jag van att undervisa grundläggande, sa John.
Men jag var inte negativ när jag kallade det grundläggande. Det var som om den helige Ande starkt markerade sin närvaro i vår tid. I en tid då många kyrkoföreträdare skärmar sig från de grundläggande andliga sanningarna.
Människan består av kropp, själ och ande.
Visa mig själen och anden säger den som bara tror på det som går att se fysiskt.
Människans ande längtar till att vara i relation med sitt ursprung. Med Gud. Som det var innan synden förstörde relationen med Gud.
Ändå mer längtar Gud efter att vara i relation med människan. Med varje människa.
Mot slutet av bibelstudie-kvällen kände jag mig manad att leda oss in i förbön för vår tid. Med utgångspunkt från bilden i profeten Hesekiels bok. Bilden om de döda benen som sammanfogas till liv när profeten på Guds uppdrag talade till dem.
Herre låt detta ske i vår tid.
Pastor John talade på ett grundläggande sätt om den helige Ande. Från skapelsen, fram till den helige Andes närvaro i Jesus vandring i vår värld. Barnet som blev till genom den helige Andes möte med en ung kvinna, en jungfru. Närvaron i Jesus fortsatta livsvandring ända in i döden på Golgata.
Den helige Ande var också påtagligt närvarande i vår samling. I det John talade fördes vi in i en bekräftelse av vad den helige Ande vill utföra även i vår tid.
Jag sa till John efteråt att detta var grundläggande. Vi visste egentligen allt innan, men ändå blev det så starkt. Som missionär är jag van att undervisa grundläggande, sa John.
Men jag var inte negativ när jag kallade det grundläggande. Det var som om den helige Ande starkt markerade sin närvaro i vår tid. I en tid då många kyrkoföreträdare skärmar sig från de grundläggande andliga sanningarna.
Människan består av kropp, själ och ande.
Visa mig själen och anden säger den som bara tror på det som går att se fysiskt.
Människans ande längtar till att vara i relation med sitt ursprung. Med Gud. Som det var innan synden förstörde relationen med Gud.
Ändå mer längtar Gud efter att vara i relation med människan. Med varje människa.
Mot slutet av bibelstudie-kvällen kände jag mig manad att leda oss in i förbön för vår tid. Med utgångspunkt från bilden i profeten Hesekiels bok. Bilden om de döda benen som sammanfogas till liv när profeten på Guds uppdrag talade till dem.
Herre låt detta ske i vår tid.
onsdag 9 oktober 2013
Demokratins kärna
.JPG) |
| Värt en eftertanke |
Folkets flertal bestämmer vilken politik som ska gälla. Men om majoriteten förtrycker minoriteten så uppstår "demokratisk diktatur".
En svensk socialdemokratisk riksdagsman hade i sin visdom kommit fram till att vi nu vet vi att Gud inte finns, så nu kan vi avskaffa kristendomen i våra beslut.
Det avsåg ett visst område, men bara dumheten att argumentera så är en spegelbild av demokratins balansgång.
En grupp anser sig stå för "hela sanningen" och andra som inte delar dessa värderingar passar inte in i "vårt demokratiska samhälle". Sug på orden vårt demokratiska samhälle.
Vårt demokratiska samhälle reducerar demokratin. I ett demokratiskt samhälle kan finnas grupper som inte delar majoritetens värderingar. I "vårt demokratiska samhälle" hänvisas dessa människor till en gråzon utanför samhället.
I tidningen Dagen tycker en jobbcoach att kristna bör ligga lågt med sin tro vid kontakten med det företag där man önskar anställning.
Det svenska samhället har en lång tradition att vara ett "en-åsikts-land". Så här tycker vi i Sverige. Dessutom tycker vi så bra att vi kan vara ett samvete för hela världen.
Coachens rekommendation grundar sig säker på en korrekt bedömning, men den är samtidigt är det en viktig signal om sakernas tillstånd i nationen.
I det gamla Sverige lydde man kung och annan överhet. När väckelserörelserna på artonhundratalet bröt fram så hamnade företrädarna i fängelse. Att ha åsikten att dop skulle ske genom ett beslut i vuxen ålder och genom nedsänkande i vatten var tillräckligt för att hamna på fästning. Celldörren finns fortfarande kvar i Vallersvik på Sveriges västkust.
Väckelserörelse, nykterhetsrörelse och arbetarrörelse växte fram vid samma tidpunkt.
Nykterhetsrörelsen växte fram därför att supandet var ett nationellt problem. Arbetarrörelsen växte fram därför att den ohämmade kapitalismen förtryckte människor. Artonhundratalets väckelse kom som ett svar på religiöst förtryck och förfall inom kyrkan.
Hur ser det ut i dag? Har du ställt dig den frågan?
tisdag 8 oktober 2013
Stirra dig inte blind
I går hjälpte jag en vän att flytta in i en ny lägenhet här i Fuengirola. Min vän hade sju tunga väskor att bära. Därför beslöt jag att ta bilen för att få dem på plats.
Till saken hör att det pågår fiesta just nu i Fuengirola. Ortens lokala helgon firas under några intensiva festdagar. Då är det mycket trafik i staden.
Porten till huset dit vi skulle ligger mot en mycket trafikerad gata. Ett fåtal parkeringsplatser finns nära porten. Jag bad till Herren "Hjälp oss finna en parkeringsplats".
Flera vändor på huvudgatan men igen plats fanns. Bakom mig pressade bilar på hela tiden. Det kändes hopplöst. Så fick jag en tanke på att kanske finns någon plats att ställa bilen på baksidan av huset.
Jag kände inte dessa vägar speciellt bra men åkte dit jag trodde att jag skulle finna en infart. Där var vägen. En liten smal gata där jag fick kryssa mellan parkerade bilar. I hörnet, helt bakom huset fanns en stor parkeringsplats som väntade. Där stod till och med en spansk kvinna och dirigerade in bilen på platsen. Allt var förberett.
Nu på natten efteråt talade denna bild till mig. "Du har dina tankar om hur saker ska gå till och du agerar som om detta vore enda vägen. Det finns dock en väg förbered för dig och den ser inte riktigt ut som du trodde. Lyssna på min röst och jag ska leda dig in i förberedda gärningar."
Till saken hör att det pågår fiesta just nu i Fuengirola. Ortens lokala helgon firas under några intensiva festdagar. Då är det mycket trafik i staden.
Porten till huset dit vi skulle ligger mot en mycket trafikerad gata. Ett fåtal parkeringsplatser finns nära porten. Jag bad till Herren "Hjälp oss finna en parkeringsplats".
Flera vändor på huvudgatan men igen plats fanns. Bakom mig pressade bilar på hela tiden. Det kändes hopplöst. Så fick jag en tanke på att kanske finns någon plats att ställa bilen på baksidan av huset.
Jag kände inte dessa vägar speciellt bra men åkte dit jag trodde att jag skulle finna en infart. Där var vägen. En liten smal gata där jag fick kryssa mellan parkerade bilar. I hörnet, helt bakom huset fanns en stor parkeringsplats som väntade. Där stod till och med en spansk kvinna och dirigerade in bilen på platsen. Allt var förberett.
Nu på natten efteråt talade denna bild till mig. "Du har dina tankar om hur saker ska gå till och du agerar som om detta vore enda vägen. Det finns dock en väg förbered för dig och den ser inte riktigt ut som du trodde. Lyssna på min röst och jag ska leda dig in i förberedda gärningar."
måndag 7 oktober 2013
och glädjen kom.......,
Sist skrev jag: "gläd er i Herren, alltid". Helgen blev sådan på ett förunderligt vis.
 |
| Som blommor som vänder sig mot solen |
Redan på fredagsbönen upplevde vi en stark gudsnärvaro och detta fortsatte under hela söndagen. Söndagskvällen i Turistkyrkan består av en "allsångskväll" och denna blev som ett väckelsemöte i toner.
Jag fotograferar för Turistkyrkans hemsida vid våra samlingar. Under avslutande lovsånger var jag tvungen att lägga ifrån mig kameran, gudsnärvaron var så stark att jag tänkte "nu fälls jag av den helige Ande".
Men jag kunde behållit kameran, för jag stod kvar. Det var som att stå rakt inför Guds tron. Vad ska bli framöver? Väckelse tror vi!
söndag 6 oktober 2013
Gläd er i Herren, alltid
Den som läst den här bloggen vet att jag uttryckt sorg. Sorg över sakernas tillstånd kan vi kalla det.
Är det meningen att en kristen ska gå omkring och vara bedrövad hela tiden? Nej inte alls. Vi är kallade att leva i innerlig glädje. Den glädjen som uppstår när gudsrelationen blir klar. Att utrycka denna glädje är viktigare än att uttrycka sorgen. Glädjen är dessutom smittsam.
Både sorg och glädje har sin plats i människors liv. Det vet vi genom vårt förnuft. Då sorgen drabbar en människa så kommer den med stark kraft. I de flesta fall är det inte meningsfullt att möta en sörjande människa med förnuftsargument, nej det är uttryck av kärlek som betyder något.
En människa som bryr sig, kan inte låsa in sig i sitt hus och hålla party när människorna runt omkring lider nöd. Detta gäller fysisk nöd som hunger, törst, sjukdom, förgiftning av miljön och annat som har att göra med vårt liv på jorden. På samma vis är det med den andliga nöden. Även här handlar det om hunger, törst, sjukdom och miljöförstöring.
När vi är i bön så är vi i relation med Gud. I detta möte möter vi guds kärlek, men vi kan också bli delaktiga i hans sorg. Jag minns så väl en bönesamling i London där en ung kvinna starkt uttryckte denna sorg. Det var så starkt och äkta att jag fortfarande bär det i mig.
Sorg över en förlorad anhörig kan förlama en människas liv. Sorgprocessen har sin tid. Enstaka människor fastnar i sorgen. De behöver befrielse.
Sorgen över den andliga misären ska inte förlama oss. Vi har en mäktig Gud som både vill och kan förändra situationer. Kyrkan, församlingen, har fått uppdraget att förkunna evangeliet.
När några fariséer tyckte lärjungarna blev för störande så sa Jesus: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa." (Luk 19:40)
Låt oss inte vara likgiltiga och låt oss inte förlamas. Vi bryr oss och gör det vi kan, vi följer den kallelse Herren ger oss. Vi gläder oss i Honom. Hos Gud är segern.
Är det meningen att en kristen ska gå omkring och vara bedrövad hela tiden? Nej inte alls. Vi är kallade att leva i innerlig glädje. Den glädjen som uppstår när gudsrelationen blir klar. Att utrycka denna glädje är viktigare än att uttrycka sorgen. Glädjen är dessutom smittsam.
Både sorg och glädje har sin plats i människors liv. Det vet vi genom vårt förnuft. Då sorgen drabbar en människa så kommer den med stark kraft. I de flesta fall är det inte meningsfullt att möta en sörjande människa med förnuftsargument, nej det är uttryck av kärlek som betyder något.
En människa som bryr sig, kan inte låsa in sig i sitt hus och hålla party när människorna runt omkring lider nöd. Detta gäller fysisk nöd som hunger, törst, sjukdom, förgiftning av miljön och annat som har att göra med vårt liv på jorden. På samma vis är det med den andliga nöden. Även här handlar det om hunger, törst, sjukdom och miljöförstöring.
När vi är i bön så är vi i relation med Gud. I detta möte möter vi guds kärlek, men vi kan också bli delaktiga i hans sorg. Jag minns så väl en bönesamling i London där en ung kvinna starkt uttryckte denna sorg. Det var så starkt och äkta att jag fortfarande bär det i mig.
Sorg över en förlorad anhörig kan förlama en människas liv. Sorgprocessen har sin tid. Enstaka människor fastnar i sorgen. De behöver befrielse.
Sorgen över den andliga misären ska inte förlama oss. Vi har en mäktig Gud som både vill och kan förändra situationer. Kyrkan, församlingen, har fått uppdraget att förkunna evangeliet.
När några fariséer tyckte lärjungarna blev för störande så sa Jesus: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa." (Luk 19:40)
Låt oss inte vara likgiltiga och låt oss inte förlamas. Vi bryr oss och gör det vi kan, vi följer den kallelse Herren ger oss. Vi gläder oss i Honom. Hos Gud är segern.
lördag 5 oktober 2013
De fattiga är utvalda
Pastor John har kommit tillbaka till oss efter en resa till sitt gamla missionsfält i norra Perus djungler. Vi är så glada för detta.
Vi talade om en av de ledande bröderna i en församling där. Han är närmast analfabet och tragglar sig sakta igenom bibelverserna. Men inspirerad av den helige Ande predikar han med stor auktoritet Guds ord.
För många år sedan såg jag en annons för prästutbildningen på Lunds universitet. Där gavs ett exempel på en lyckad utbildning. Någon hade lämnat sin naiva barnatro och blivet en sekulär präst. Detta var innehållet som jag minns det. Exakta ordalydelsen minns jag inte.
Av det jag kan följa i media så förstår jag att denna typ av utbildning gjort sin förledande påverkan på kyrkan. Du måste vara stark i din tro och söka dig i närheten av Herren för att inte bli smittad under en lång utbildningstid.
Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Jak 2:5
Texten i Jakobs brev 2 handlar om att inte behandla människor olika beroende på vilken ställning de har i samhället. Men det är också så att evangeliet lades i händerna på enkla troende människor. Den mänskliga visheten räckte inte till för att ta emot trons gåva.
Inte vill jag tala emot att Gud kan förkunnas genom intellektuell argumentation. Inte alls.Jag tycker den engelske författaren C S Lewis är ett bra exempel på denna typ av förkunnelse.
Men i grunden är inte tro en intellektuell övning. Tron får sin kraft vid mötet med frälsaren Jesus. Ett personligt möte som förändrar allt. Ett möte öppet för alla människor oavsett intellektuell kapacitet.
Herren söker alla slags människor på den plats där de är. Oavsett var det är som format deras levnadsväg. Har du fångats i ditt tänkande så att detta måste omformas, så möter han detta. Har du fastnat i onda vanor vill han lösa dig från detta. Är du fast i droger och kriminalitet vill han lösa dig från detta. Frälsningens väg kan se olika ut, men det är samma frälsare.
Låt inte högmod hindra dig från att ta emot gåvan. "Mänsklig visdom" leder lätt till högmod på samma sätt som rikedom. Äkta visdom har sin källa hos Gud.
Vi talade om en av de ledande bröderna i en församling där. Han är närmast analfabet och tragglar sig sakta igenom bibelverserna. Men inspirerad av den helige Ande predikar han med stor auktoritet Guds ord.
För många år sedan såg jag en annons för prästutbildningen på Lunds universitet. Där gavs ett exempel på en lyckad utbildning. Någon hade lämnat sin naiva barnatro och blivet en sekulär präst. Detta var innehållet som jag minns det. Exakta ordalydelsen minns jag inte.
Av det jag kan följa i media så förstår jag att denna typ av utbildning gjort sin förledande påverkan på kyrkan. Du måste vara stark i din tro och söka dig i närheten av Herren för att inte bli smittad under en lång utbildningstid.
Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Jak 2:5
Texten i Jakobs brev 2 handlar om att inte behandla människor olika beroende på vilken ställning de har i samhället. Men det är också så att evangeliet lades i händerna på enkla troende människor. Den mänskliga visheten räckte inte till för att ta emot trons gåva.
Inte vill jag tala emot att Gud kan förkunnas genom intellektuell argumentation. Inte alls.Jag tycker den engelske författaren C S Lewis är ett bra exempel på denna typ av förkunnelse.
Men i grunden är inte tro en intellektuell övning. Tron får sin kraft vid mötet med frälsaren Jesus. Ett personligt möte som förändrar allt. Ett möte öppet för alla människor oavsett intellektuell kapacitet.
Herren söker alla slags människor på den plats där de är. Oavsett var det är som format deras levnadsväg. Har du fångats i ditt tänkande så att detta måste omformas, så möter han detta. Har du fastnat i onda vanor vill han lösa dig från detta. Är du fast i droger och kriminalitet vill han lösa dig från detta. Frälsningens väg kan se olika ut, men det är samma frälsare.
Låt inte högmod hindra dig från att ta emot gåvan. "Mänsklig visdom" leder lätt till högmod på samma sätt som rikedom. Äkta visdom har sin källa hos Gud.
torsdag 3 oktober 2013
Upprop till min generation
Smärtan ligger på. Jag känner en sorg över sakernas tillstånd i kyrkan i Sverige.
Varför ska en sjuttioårig man bry sig? Snart väntar himmelen och andra får förhålla sig till de frågeställningar som finns. Om inte Herren kommit tillbaks innan dess.
Jesus ställer frågan om det kommer att finnas engagerad tro när han kommer tillbaka.
Svaret från vår generation måste vara att vi bryr oss. Många i vår generation har i sina liv haft gudsmöten och vet vad det handlar om med kristen tro som helt uppfyller oss. När guds härlighet berör oss så finns inte utrymme för kompromisser med synden. Vi vet att när vi gjort sådana kompromisser så missar vi att vara mitt i kraftens centrum.
Skulle vi ge upp när vi behövs som mest. Svaret är NEJ!!!
Vi kanske inte utan vidare får utrymme i vår lokala kyrka. Men inför Herrens tron finns hur stort utrymme som helst.
En väckelse kommer och denna väckelse kommer att förändra sakernas tillstånd radikalt.Tro på detta, ropa till Herren och under kommer att ske framför våra ögon.
Varför ska en sjuttioårig man bry sig? Snart väntar himmelen och andra får förhålla sig till de frågeställningar som finns. Om inte Herren kommit tillbaks innan dess.
Jesus ställer frågan om det kommer att finnas engagerad tro när han kommer tillbaka.
Svaret från vår generation måste vara att vi bryr oss. Många i vår generation har i sina liv haft gudsmöten och vet vad det handlar om med kristen tro som helt uppfyller oss. När guds härlighet berör oss så finns inte utrymme för kompromisser med synden. Vi vet att när vi gjort sådana kompromisser så missar vi att vara mitt i kraftens centrum.
Skulle vi ge upp när vi behövs som mest. Svaret är NEJ!!!
Vi kanske inte utan vidare får utrymme i vår lokala kyrka. Men inför Herrens tron finns hur stort utrymme som helst.
En väckelse kommer och denna väckelse kommer att förändra sakernas tillstånd radikalt.Tro på detta, ropa till Herren och under kommer att ske framför våra ögon.
onsdag 2 oktober 2013
Olika tolkningar?
Hur kan vi läsa så olika, ärkebiskopskandidaten och jag.
En sak har vi gemensam för hon säger: "det som driver henne är glöden att bära fram evangeliet". Men sedan förstår jag inte hur hon läser Bibeln.
"Antje Jackélen avfärdade tanken på att Jesus hade några exklusivitetsanspråk. Han sade att han var vägen, sanningen och livet, men inte att han var den enda vägen".
Bibelstället hon hänvisade till lyder i sin helhet.
Jesus sade till honom: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig (Joh 14:6)
Är inte detta ett exklusivitetsanspråk som heter duga? Inte heller tar den fortsatta texten bort skärpan i det Jesus säger.
När jag talar om att jag glöder för att bära fram evangeliet, så handlar detta om att föra fram människor till ett livsförvandlande möte med Jesus. Ett förr och ett nu. En uppstånden. levande Jesus som finns att möta i vår tid. En verklighet, inte en symbolisk vishetslärare bland andra lärare.
Ytterligare ett citat "som också beskrevs bokstavstron som ”ett ganska modernt påfund”. Historiskt sett har Bibeln alltid tolkats, sade hon."
I motsats till detta påstående så påstår jag att bokstavstron var entydig från kristendomens start. Ganska snart kom dock kyrkan att influeras av andra tankegångar t.ex. gnostisimen. Om biskopen menar att detta var olika tolkningar, så bör hon läsa på apostlarnas korrigerande texter till de olika församlingar där sådana företeelser hade uppstått.
Genom hela den kristna historien har nytt liv kommit in i kyrkan när människor sökt sig till de gamla källorna med rent vatten. Däremellan har maktkamp och politik, ofta i förklädnad av teologisk debatt, styrt oss fel.
Biskop Jackélen är säker en fin människa som vill väl, men det hon förkunnar är på denna punkt inte rätt.
Citaten av Biskop Jackélen kommer från en artikel i Världen i Dag.
Jag har valt att kommentera enbart ett av biskopens påståenden. Egentligen är inte debatt mitt område. Jag är förebedjare.
Inom mig bär jag en övertygelse att Svenska kyrkan kommer att beröras av den väckelse som är på gång och att denna väckelse kommer att radikalisera kyrkan underifrån. Från toppen kan det knappast ske eftersom de viktiga tillsättningarna av ledare fortfarande sker på politiska grunder. Längre än så har inte friheten nått den Svenska Kyrkan.
En sak har vi gemensam för hon säger: "det som driver henne är glöden att bära fram evangeliet". Men sedan förstår jag inte hur hon läser Bibeln.
"Antje Jackélen avfärdade tanken på att Jesus hade några exklusivitetsanspråk. Han sade att han var vägen, sanningen och livet, men inte att han var den enda vägen".
Bibelstället hon hänvisade till lyder i sin helhet.
Jesus sade till honom: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig (Joh 14:6)
Är inte detta ett exklusivitetsanspråk som heter duga? Inte heller tar den fortsatta texten bort skärpan i det Jesus säger.
När jag talar om att jag glöder för att bära fram evangeliet, så handlar detta om att föra fram människor till ett livsförvandlande möte med Jesus. Ett förr och ett nu. En uppstånden. levande Jesus som finns att möta i vår tid. En verklighet, inte en symbolisk vishetslärare bland andra lärare.
Ytterligare ett citat "som också beskrevs bokstavstron som ”ett ganska modernt påfund”. Historiskt sett har Bibeln alltid tolkats, sade hon."
I motsats till detta påstående så påstår jag att bokstavstron var entydig från kristendomens start. Ganska snart kom dock kyrkan att influeras av andra tankegångar t.ex. gnostisimen. Om biskopen menar att detta var olika tolkningar, så bör hon läsa på apostlarnas korrigerande texter till de olika församlingar där sådana företeelser hade uppstått.
Genom hela den kristna historien har nytt liv kommit in i kyrkan när människor sökt sig till de gamla källorna med rent vatten. Däremellan har maktkamp och politik, ofta i förklädnad av teologisk debatt, styrt oss fel.
Biskop Jackélen är säker en fin människa som vill väl, men det hon förkunnar är på denna punkt inte rätt.
Citaten av Biskop Jackélen kommer från en artikel i Världen i Dag.
Jag har valt att kommentera enbart ett av biskopens påståenden. Egentligen är inte debatt mitt område. Jag är förebedjare.
Inom mig bär jag en övertygelse att Svenska kyrkan kommer att beröras av den väckelse som är på gång och att denna väckelse kommer att radikalisera kyrkan underifrån. Från toppen kan det knappast ske eftersom de viktiga tillsättningarna av ledare fortfarande sker på politiska grunder. Längre än så har inte friheten nått den Svenska Kyrkan.
måndag 30 september 2013
Spännande spanienstart
Vi upplever en stark gudsnärvaro vid alla våra samlingar, här i Turistkyrkan på Costa del Sol. Något spännande är på gång. "Den här typen av gudstjänster får jag aldrig uppleva hemma" sa en man till mig.
För egen den predikade jag förra söndagen och denna söndag ledde jag söndagskvällens allsångs-gudstjänst. Nu är jag glad att inte agera på ett tag, utan jag ska förbereda ett bibelstudium den 15 oktober då vi fördjupar oss i Jakobs brev.
Att vara aktiv i en gudstjänst där den helige Ande verkar är enbart en glädje. Allt flyter så bra. Trots detta längtar jag in i bönetjänsten. Det är där jag ska vara. Kallelsen är tydlig.
Att vara en i ett böneteam är min största glädje. Fredagskvällarna här i Fuengirola blir därför höjdpunkter. När jag kommer tillbaks till Sverige har Herren lovat mig att jag ska knytas till ett eller flera böneteam, men Han ska öppna vägen. Det blir spännande att se vad det blir.
Må Herren vara med dig i allt! Vi hörs.
För egen den predikade jag förra söndagen och denna söndag ledde jag söndagskvällens allsångs-gudstjänst. Nu är jag glad att inte agera på ett tag, utan jag ska förbereda ett bibelstudium den 15 oktober då vi fördjupar oss i Jakobs brev.
Att vara aktiv i en gudstjänst där den helige Ande verkar är enbart en glädje. Allt flyter så bra. Trots detta längtar jag in i bönetjänsten. Det är där jag ska vara. Kallelsen är tydlig.
.JPG) |
| Fredagsbön |
Må Herren vara med dig i allt! Vi hörs.
söndag 29 september 2013
Havsviken
I natt prövade jag om det var dags att avsluta mitt skrivande på bloggen. Jag försöker skriva så ärligt jag kan om mina upplevelser i bön och i livet. Jag frågade Herren om detta och kan väl inte säga att jag fick något tydligt svar. Men jag fick en bild.
Jag såg en havsvik och denna var täckt med en vit-gulaktig sörja. Tät sammanhållen som ett tjockt täcke. Här och var blåste vindilar till och frilade en begränsad yta av vatten. När vindilen lagt sig återkom sörjan. Så långt jag såg utöver havet fanns denna sörja.
"Människorna vet inte längre vad rent vatten är. De anpassar sina liv och sina lagar till det de tror vara ett naturligt tillstånd."
"En storm måste komma och bryta detta täcke i små delar. Sedan skall den dubbla strömmen rena vattnet".
Då sade han till mig: "Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet. Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.
Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut. (Hes 47:8-9)
Jag såg aldrig sörjan försvinna men visste inom mig att detta skulle ske.
Jag såg en havsvik och denna var täckt med en vit-gulaktig sörja. Tät sammanhållen som ett tjockt täcke. Här och var blåste vindilar till och frilade en begränsad yta av vatten. När vindilen lagt sig återkom sörjan. Så långt jag såg utöver havet fanns denna sörja.
"Människorna vet inte längre vad rent vatten är. De anpassar sina liv och sina lagar till det de tror vara ett naturligt tillstånd."
"En storm måste komma och bryta detta täcke i små delar. Sedan skall den dubbla strömmen rena vattnet".
Då sade han till mig: "Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet. Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.
Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut. (Hes 47:8-9)
Jag såg aldrig sörjan försvinna men visste inom mig att detta skulle ske.
lördag 28 september 2013
En morgonens vision
Morgonens bönestund var mäktig. På ett påtagligt vis blev vi berörda.
En vision om den helige Andes beröring av Europa kom till mig. Det var stora rörelser i många sammanhang. Kristna kyrkor av olika karaktär var berörda och det fick olika uttryck beroende på traditioner.
Vissa kyrkor gladdes över egna händelser, men såg inte den totala beröringen. Kunde inte förstå att Gud kunde beröra andra traditioner "med felaktig teologi".
Men beröringen är total och vi kommer av omständigheterna att drivas samman till en större och innerligare gemenskap. Det kommer att kosta på att vara kristen.
Europas ekonomi kommer åter igen att skakas om. Vår trygghet ligger hos Herren.
En vision om den helige Andes beröring av Europa kom till mig. Det var stora rörelser i många sammanhang. Kristna kyrkor av olika karaktär var berörda och det fick olika uttryck beroende på traditioner.
Vissa kyrkor gladdes över egna händelser, men såg inte den totala beröringen. Kunde inte förstå att Gud kunde beröra andra traditioner "med felaktig teologi".
Men beröringen är total och vi kommer av omständigheterna att drivas samman till en större och innerligare gemenskap. Det kommer att kosta på att vara kristen.
Europas ekonomi kommer åter igen att skakas om. Vår trygghet ligger hos Herren.
En morgonens vision
Morgonens bönestund var mäktig. På ett påtagligt vis blev vi berörda.
En vision om den helige Andes beröring av Europa kom till mig. Det var stora rörelser i många sammanhang. Kristna kyrkor av olika karaktär var berörda och det fick olika uttryck beroende på traditioner.
Vissa kyrkor gladdes över egna händelser, men såg inte den totala beröringen. Kunde inte förstå att Gud kunde beröra andra traditioner "med felaktig teologi".
Men beröringen är total och vi kommer av omständigheterna att drivas samman till en större och innerligare gemenskap. Det kommer att kosta på att vara kristen.
Europas ekonomi kommer åter igen att skakas om. Vår trygghet ligger hos Herren.
En vision om den helige Andes beröring av Europa kom till mig. Det var stora rörelser i många sammanhang. Kristna kyrkor av olika karaktär var berörda och det fick olika uttryck beroende på traditioner.
Vissa kyrkor gladdes över egna händelser, men såg inte den totala beröringen. Kunde inte förstå att Gud kunde beröra andra traditioner "med felaktig teologi".
Men beröringen är total och vi kommer av omständigheterna att drivas samman till en större och innerligare gemenskap. Det kommer att kosta på att vara kristen.
Europas ekonomi kommer åter igen att skakas om. Vår trygghet ligger hos Herren.
fredag 27 september 2013
Fortsättning
Till dig min vän, igen.
Har du någon gång mött en tillrättalagd kyrka. Du vet som när en mäklare fixar till ett hus inför försäljningen. De fixar till för att köparen ska kunna se möjligheterna med objektet.
En levande kyrka är inte tillrättalagd. Den består av ett antal människor som befinner sig i en vandring med Gud och på olika stadier i sin gudsvandring.
"Titta på hur de troende är" kan någon utropa med skadeglädje. Javisst ofullkomliga människor som alla andra, men de leds i sin livsvandring att bli allt mer lika Kristus.
Så i den levande kyrkan sitter inte bara helgon, ändå är det dessa människor som i Bibeln kallas för de heliga. Detta under kallas frälsning. Att ta emot guds nåd.
Värdet i Guds ögon handlar inte om hur duktiga vi är. Präktighets-poäng har ingen betydelse.
Den rike eller för all del "den kände" har ingen privilegierad plats i den levande kyrkan. Bibeln kallar sådan särskiljning för synd. Ledarskapet ska vara tjänare för "sin flock". Liknelsen om den gode herden är förebilden.
Hur avslutar jag detta? Jo jag böjer mina knän inför Gud för att ta emot hans nåd. Jag behöver den mer än alla andra. Kanske du också behöver den?
Har du någon gång mött en tillrättalagd kyrka. Du vet som när en mäklare fixar till ett hus inför försäljningen. De fixar till för att köparen ska kunna se möjligheterna med objektet.
En levande kyrka är inte tillrättalagd. Den består av ett antal människor som befinner sig i en vandring med Gud och på olika stadier i sin gudsvandring.
"Titta på hur de troende är" kan någon utropa med skadeglädje. Javisst ofullkomliga människor som alla andra, men de leds i sin livsvandring att bli allt mer lika Kristus.
Så i den levande kyrkan sitter inte bara helgon, ändå är det dessa människor som i Bibeln kallas för de heliga. Detta under kallas frälsning. Att ta emot guds nåd.
Värdet i Guds ögon handlar inte om hur duktiga vi är. Präktighets-poäng har ingen betydelse.
Den rike eller för all del "den kände" har ingen privilegierad plats i den levande kyrkan. Bibeln kallar sådan särskiljning för synd. Ledarskapet ska vara tjänare för "sin flock". Liknelsen om den gode herden är förebilden.
Hur avslutar jag detta? Jo jag böjer mina knän inför Gud för att ta emot hans nåd. Jag behöver den mer än alla andra. Kanske du också behöver den?
torsdag 26 september 2013
Till en person
Du har läst mina blogginlägg ibland och funderat över vad för slags tro jag har. Är det inte överdrivet att tala om guds tilltal på detta vis. Hur kan du så säkert veta att Gud finns och att han talar direkt till människor.
Då ska du veta att jag inte alltid haft en tro. Jag uppfostrades till tro, men gjorde revolt och lämnade allt vad kristen tro står för. Jag var helt övertygad att om att jag uppfostrats in i något som var helt fel.
Men mitt gudsmöte den 1 januari 1994 förändrade alla perspektiv. I ett ögonblick visste jag att Gud fanns och att jag under trettio år vandrat åt fel håll. Jag vände om.
Även efter detta är jag mycket granskande av religiösa uttryck. Jag är livrädd att falla för mänsklig påverkan och har reagerat starkt (kanske för starkt) när jag tycker att manipulation förekommer. Vad menar jag med "kanske för starkt"? Jo att jag sorterat bort "äkta vara" för att den hade inslag som kändes tveksamma.
Pastor David du Plessis beskriver i en predikan "kyrkornas barnkammare" som något som måste finnas. Vad är det för familj som inte har en barnkammare, utan bara finrum? Till barnkammaren hör omogna karismatiska uttryck med mycket av "eget kött", som den förr i världen kunde kallas. Det handlar om människor som vill så mycket att de själva måste hjälpa till för att det ska ske. Men det kan också handla om medveten manipulation och det är fruktansvärt.
Men Gud behöver ingen hjälp. Helig Andes närvaro i gudstjänsten kan inte manipuleras fram.
Jag vill inte säga att jag har stark tro, men så mycket har skett i mitt eget liv att jag fått en grundläggande tilltro till Gud. Det finns händelser i mitt liv som jag inte kan bortförklara.
På intet viss är jag unik. Här i Turistkyrkan i Fuengirola möter jag många kristna vänner som har liknande upplevelser. Rika liv i gemenskap med Gud.
Satan uppmanade Jesus att kasta sig utför muren i Jerusalem för att bevisa att Gud skulle rädda honom. Sådana frestelser för att överbevisa sig själv och andra ska vi akta oss för.
Guds kraft verkar mycket starkt genom den kristna församlingen. När ljuset kommer in i ett rum så viker mörkret. Det spelar ingen roll om mörkret var så massivt att det kändes som om det alltid skulle vara mörkt.
När ljuset belyser våra egna liv blir behovet av omvändelse starkt.
Då ska du veta att jag inte alltid haft en tro. Jag uppfostrades till tro, men gjorde revolt och lämnade allt vad kristen tro står för. Jag var helt övertygad att om att jag uppfostrats in i något som var helt fel.
Men mitt gudsmöte den 1 januari 1994 förändrade alla perspektiv. I ett ögonblick visste jag att Gud fanns och att jag under trettio år vandrat åt fel håll. Jag vände om.
Även efter detta är jag mycket granskande av religiösa uttryck. Jag är livrädd att falla för mänsklig påverkan och har reagerat starkt (kanske för starkt) när jag tycker att manipulation förekommer. Vad menar jag med "kanske för starkt"? Jo att jag sorterat bort "äkta vara" för att den hade inslag som kändes tveksamma.
Pastor David du Plessis beskriver i en predikan "kyrkornas barnkammare" som något som måste finnas. Vad är det för familj som inte har en barnkammare, utan bara finrum? Till barnkammaren hör omogna karismatiska uttryck med mycket av "eget kött", som den förr i världen kunde kallas. Det handlar om människor som vill så mycket att de själva måste hjälpa till för att det ska ske. Men det kan också handla om medveten manipulation och det är fruktansvärt.
Men Gud behöver ingen hjälp. Helig Andes närvaro i gudstjänsten kan inte manipuleras fram.
Jag vill inte säga att jag har stark tro, men så mycket har skett i mitt eget liv att jag fått en grundläggande tilltro till Gud. Det finns händelser i mitt liv som jag inte kan bortförklara.
På intet viss är jag unik. Här i Turistkyrkan i Fuengirola möter jag många kristna vänner som har liknande upplevelser. Rika liv i gemenskap med Gud.
Satan uppmanade Jesus att kasta sig utför muren i Jerusalem för att bevisa att Gud skulle rädda honom. Sådana frestelser för att överbevisa sig själv och andra ska vi akta oss för.
Guds kraft verkar mycket starkt genom den kristna församlingen. När ljuset kommer in i ett rum så viker mörkret. Det spelar ingen roll om mörkret var så massivt att det kändes som om det alltid skulle vara mörkt.
När ljuset belyser våra egna liv blir behovet av omvändelse starkt.
bloggen finns också på
bonehuset.se
tillsammans med annat material
tillsammans med annat material
onsdag 25 september 2013
Bönesvar
I dag har jag fått ett bönesvar som var så starkt att jag grät av glädje. På ett förunderligt sätt öppnas något nytt i en människas liv. Vad det handlar om kan jag inte berätta av hänsyn till den person det gäller. Men jag är så glad och förundrad.
I förtvivlan hade jag ropat och hänvisat till alla löften som finns i Guds ord. Så plötsligt bröt något nytt fram.
Det finns ingen hänsynsfullare person än den helige Ande. Tro om än litet som ett senapskorn är också tro. Vad skönt att denne person finns vid vår sida. Följer varje vårt steg. Kallar oss till att bli de människor vi var avsedda att bli.
En gammal man på ett ålderdomshem fick frågan av en pastor om han visste vem den helige Ande var. Javisst sa mannen. Det är min kompis. Jag talar med honom varje dag.
Så full av tillit kan vår livsvandring vara.
I förtvivlan hade jag ropat och hänvisat till alla löften som finns i Guds ord. Så plötsligt bröt något nytt fram.
Det finns ingen hänsynsfullare person än den helige Ande. Tro om än litet som ett senapskorn är också tro. Vad skönt att denne person finns vid vår sida. Följer varje vårt steg. Kallar oss till att bli de människor vi var avsedda att bli.
En gammal man på ett ålderdomshem fick frågan av en pastor om han visste vem den helige Ande var. Javisst sa mannen. Det är min kompis. Jag talar med honom varje dag.
Så full av tillit kan vår livsvandring vara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)