Spännande spanienstart

Vi upplever en stark gudsnärvaro vid alla våra samlingar, här i Turistkyrkan på Costa del Sol. Något spännande är på gång. "Den här typen av gudstjänster får jag aldrig uppleva hemma" sa en man till mig.

För egen den predikade jag förra söndagen och denna söndag ledde jag söndagskvällens allsångs-gudstjänst. Nu är jag glad att inte agera på ett tag, utan jag ska förbereda ett bibelstudium den 15 oktober då vi fördjupar oss i Jakobs brev.

Att vara aktiv i en gudstjänst där den helige Ande verkar är enbart en glädje. Allt flyter så bra. Trots detta längtar jag in i bönetjänsten. Det är där jag ska vara. Kallelsen är tydlig.

Fredagsbön

Att vara en i ett böneteam är min största glädje. Fredagskvällarna här i Fuengirola blir därför höjdpunkter. När jag kommer tillbaks till Sverige har Herren lovat mig att jag ska knytas till ett eller flera böneteam, men Han ska öppna vägen. Det blir spännande att se vad det blir.

Må Herren vara med dig i allt! Vi hörs.

Havsviken

I natt prövade jag om det var dags att avsluta mitt skrivande på bloggen. Jag försöker skriva så ärligt jag kan om mina upplevelser i bön och i livet. Jag frågade Herren om detta och kan väl inte säga att jag fick något tydligt svar. Men jag fick en bild.

Jag såg en havsvik och denna var täckt med en vit-gulaktig sörja. Tät sammanhållen som ett tjockt täcke. Här och var blåste vindilar till och frilade en begränsad yta av vatten. När vindilen lagt sig återkom sörjan. Så långt jag såg utöver havet fanns denna sörja.

"Människorna vet inte längre vad rent vatten är. De anpassar sina liv och sina lagar till det de tror vara ett naturligt tillstånd."

"En storm måste komma och bryta detta täcke i små delar. Sedan skall den dubbla strömmen rena vattnet".

Då sade han till mig: "Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet. Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.
 
Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut. (Hes 47:8-9)

Jag såg aldrig sörjan försvinna men visste inom mig att detta skulle ske.

En morgonens vision

Morgonens bönestund var mäktig. På ett påtagligt vis blev vi berörda.

En vision om den helige Andes beröring av Europa kom till mig. Det var stora rörelser i många sammanhang. Kristna kyrkor av olika karaktär var berörda och det fick olika uttryck beroende på traditioner.

Vissa kyrkor gladdes över egna händelser, men såg inte den totala beröringen. Kunde inte förstå att Gud kunde beröra andra traditioner "med felaktig teologi".

Men beröringen är total och vi kommer av omständigheterna att drivas samman till en större och innerligare gemenskap. Det kommer att kosta på att vara kristen.

Europas ekonomi kommer åter igen att skakas om. Vår trygghet ligger hos Herren.

En morgonens vision

Morgonens bönestund var mäktig. På ett påtagligt vis blev vi berörda.

En vision om den helige Andes beröring av Europa kom till mig. Det var stora rörelser i många sammanhang. Kristna kyrkor av olika karaktär var berörda och det fick olika uttryck beroende på traditioner.

Vissa kyrkor gladdes över egna händelser, men såg inte den totala beröringen. Kunde inte förstå att Gud kunde beröra andra traditioner "med felaktig teologi".

Men beröringen är total och vi kommer av omständigheterna att drivas samman till en större och innerligare gemenskap. Det kommer att kosta på att vara kristen.

Europas ekonomi kommer åter igen att skakas om. Vår trygghet ligger hos Herren.

Fortsättning

Till dig min vän, igen.

Har du någon gång mött en tillrättalagd kyrka. Du vet som när en mäklare fixar till ett hus inför försäljningen. De fixar till för att köparen ska kunna se möjligheterna med objektet.

En levande kyrka är inte tillrättalagd. Den består av ett antal människor som befinner sig i en vandring med Gud och på olika stadier i sin gudsvandring.

"Titta på hur de troende är" kan någon utropa med skadeglädje. Javisst ofullkomliga människor som alla andra, men de leds i sin livsvandring att bli allt mer lika Kristus.

Så i den levande kyrkan sitter inte bara helgon, ändå är det dessa människor som i Bibeln kallas för de heliga. Detta under kallas frälsning. Att ta emot guds nåd.

Värdet i Guds ögon handlar inte om hur duktiga vi är. Präktighets-poäng har ingen betydelse.

Den rike eller för all del "den kände" har ingen privilegierad plats i den levande kyrkan. Bibeln kallar sådan särskiljning för synd. Ledarskapet ska vara tjänare för "sin flock". Liknelsen om den gode herden är förebilden.

Hur avslutar jag detta? Jo jag böjer mina knän inför Gud för att ta emot hans nåd. Jag behöver den mer än alla andra. Kanske du också behöver den?

Till en person

Du har läst mina blogginlägg ibland och funderat över vad för slags tro jag har. Är det inte överdrivet att tala om guds tilltal på detta vis. Hur kan du så säkert veta att Gud finns och att han talar direkt till människor.

Då ska du veta att jag inte alltid haft en tro. Jag uppfostrades till tro, men gjorde revolt och lämnade allt vad kristen tro står för. Jag var helt övertygad att om att jag uppfostrats in i något som var helt fel.

Men mitt gudsmöte den 1 januari 1994 förändrade alla perspektiv. I ett ögonblick visste jag att Gud fanns och att jag under trettio år vandrat åt fel håll. Jag vände om.

Även efter detta är jag mycket granskande av religiösa uttryck. Jag är livrädd att falla för mänsklig påverkan och har reagerat starkt (kanske för starkt) när jag tycker att manipulation förekommer. Vad menar jag med  "kanske för starkt"? Jo att jag sorterat bort "äkta vara" för att den hade inslag som kändes tveksamma.

Pastor David du Plessis beskriver i en predikan "kyrkornas barnkammare" som något som måste finnas. Vad är det för familj som inte har en barnkammare, utan bara finrum? Till barnkammaren hör omogna karismatiska uttryck med mycket av "eget kött", som den förr i världen kunde kallas. Det handlar om människor som vill så mycket att de själva måste hjälpa till för att det ska ske. Men det kan också handla om medveten manipulation och det är fruktansvärt.

Men Gud behöver ingen hjälp. Helig Andes närvaro i gudstjänsten kan inte manipuleras fram.

Jag vill inte säga att jag har stark tro, men så mycket har skett i mitt eget liv att jag fått en grundläggande tilltro till Gud. Det finns händelser i mitt liv som jag inte kan bortförklara.

På intet viss är jag unik. Här i Turistkyrkan i Fuengirola möter jag många kristna vänner som har liknande upplevelser. Rika liv i gemenskap med Gud.

Satan uppmanade Jesus att kasta sig utför muren i Jerusalem för att bevisa att Gud skulle rädda honom. Sådana frestelser för att överbevisa sig själv och andra ska vi akta oss för.

Guds kraft verkar mycket starkt genom den kristna församlingen. När ljuset kommer in i ett rum så viker mörkret. Det spelar ingen roll om mörkret var så massivt  att det kändes som om det alltid skulle vara mörkt.

När ljuset belyser våra egna liv blir behovet av omvändelse starkt.

bloggen finns också på

bonehuset.se
tillsammans med annat material

Bönesvar

I dag har jag fått ett bönesvar som var så starkt att jag grät av glädje. På ett förunderligt sätt öppnas något nytt i en människas liv. Vad det handlar om kan jag inte berätta av hänsyn till den person det gäller. Men jag är så glad och förundrad.

I förtvivlan hade jag ropat och hänvisat till alla löften som finns i Guds ord. Så plötsligt bröt något nytt fram.

Det finns ingen hänsynsfullare person än den helige Ande. Tro om än litet som ett senapskorn är också tro. Vad skönt att denne person finns vid vår sida. Följer varje vårt steg. Kallar oss till att bli de människor vi var avsedda att bli.

En gammal man på ett ålderdomshem fick frågan av en pastor om han visste vem den helige Ande var. Javisst sa mannen. Det är min kompis. Jag talar med honom varje dag.

Så full av tillit kan vår livsvandring vara.

En bön

Herre du ser att människor inte mår bra i vår värld

I stora delar av världen kämpar de mot hunger och våld

I andra delar av världen fångas de in i egoism, meningslöshet och likgiltighet

Ondskan finner nya former för att binda och trycka ner

Vi är helt beroende din närvaro

Herre, människan mår inte bra när den avvisar dig

Vi tror oss veta allt, men vi förstår inte bättre

Låt din kärlek flöda över oss, öppna våra ögon för din sanning

Låt din kärlek och din helighet beröra oss

Herre, du som krossat ondskans makt bekräfta Dig i vår tid

Stilla som en susning

Åter igen händer det, jag vet inte för vilken gång i ordningen, ett av David Wilkersons postuma hälsningar stämmer in med det jag är inne på just nu.

I slutklämmen står det, fritt översatt:
Tänk på det här: Om en kyrka har Guds manifestation i sin mitt, så är där inget spektakel, svett eller kamp. Gudstjänsterna blir inte en stressad tillställning med några lovsånger, offer och en kort predikan. I stället finns där en lugn frid, en stillsam vila och alla som kommer in i rummet känner detta.

Jag skrev i går om att utforska Kristi kärlek. När församlingen är i denna fåra så inträffar detta att Guds helighet manifesteras mitt ibland oss. Då blir människor övertygade redan genom atmosfären.

Vi kan i egen kraft ropa hur högt vi vill men ingen hör oss. Gud härlighet kan vara tyst som en susning, men helt omskakande.

Jag menar inte att en gudstjänst måste vara tyst. Den kan ha olika karaktär beroende på de människor som är där. Men allt handlar om Guds närvaro och inte om våra uttryck.

Väckelse = utgjutande av Guds helighet på en plats.

Stark välsignelse

Nu kommer ett inlägg efter några dagars uppehåll.

I söndags predikade jag i Turistkyrkan för första gången under denna säsong. Mötet var välbesökt.
Texten hade jag burit inom mig under i stort sett hela sommaren och det var från Efesierbrevets tredje kapitel, detta om att utforska det totala omfånget i Kristi kärlek.

Det mynnade ut i församlingens / kyrkans enorma möjligheter om vi vandrar i denna kärleks kraft. Varje enskild del tar de små steg som den helige Ande verkar fram och sammantaget lever vi i en segrande kraft.

Församlingen har alltid varit omgiven av en kristendomsfientlig värld. Det ligger i sakens natur. Församlingen är dock segrande om den stannar kvar i den kraft som finns i Kristi kärlek.

Kärleken är inte självisk och inte fegt undanflyende. Att stå kvar i Kristi kärlek är en enorm utmaning och glädje.

Mycket praktiskt har vi haft att ordna i vårt mobila liv, men mitt i detta har jag varit helt fylld av en välsignelse. Jag vet att detta är mitt sista år som ledare i Turistkyrkan och att en ytterligare fördjupad bönetjänst väntar efter detta. Det ska bli spännande att se vad detta innebär i praktiken.

Åter igen har staden Drammen i Norge kommit starkt för mig. Jag fick positiva rapporter därifrån i går. Jag är helt övertygad om att Gud vill beröra Drammen på ett sätt som får betydelse för hela nationen.

Drammen i Norge och Malmö i Sverige har likheter i att de är platser där en tydlig andlig kamp pågår. Mitt i detta vill Gud bekräfta sig.

Det lokala projektets glädje

I natt hade jag en speciell dröm.

Den handlade om ett mindre samhälle som skulle driva ett näringslivsprojekt. Projektet hade kopplingar till en större satsning, kanske nationellt.

Människorna i samhället hade tro och ur tron hade tankar fötts. Dessa tankar symboliserades av en bild på en fiskare som håller upp sin fångst. Ni vet den där bilden där någon som fångat en fisk håller upp den mot kameran och ansiktet strålar av stolthet.

Konsulterna som skulle ge råd, tyckte att de tankar som fötts var för enkla. Vi måste ha något som fungerar internationellt. Det är bra att ni har glädje, men vi måste vara realistiska.

Dock var det så att så länge samhället höll sig till de tankar som fötts och någon "höll upp" projektet med glädje, då fungerade projektet. Människorna såg detta och kände glädje, ja även konsulterna kunde räkna fram att det som fötts blev framgångsrikt ekonomiskt.

Jag kände en maning att skriva ner drömmen. "Uppmana människorna att ta emot de tankar som jag ger. Jag låter tankar födas och ni ska inte låta någon ta ifrån er de tankar som jag ger. Pröva tankarna, men gör det med glädje och förväntan".

Kunde drömmen handla om ett lokalt livsmedelsprojekt. Kanske. I vilket fall kolliderade projektet med strömningar som fanns i samhället i stort.

Minns att de stora multiföretagen bara är förvaltare av en idé som fötts. Dessvärre har de ofta glömt bort detta och förvandlas till finansiella kungariken. Alla stora idéer föddes i enkelhet.

Herren är helig

Jesus guds sons blod renar från all synd.

För att detta påstående ska vara sant krävs för det första att det finns en gud och för det andra att Jesus är guds son. Det tredje som krävs är att det finns något som heter synd.

Jag möter att alla dessa grundläggande begrepp ifrågasätts, eller bortförklaras, även inom den kristna kyrkan.

Det finns en allsmäktig Gud och han är den han är. Han kallar sig själv "Jag är".

En av guds egenskaper är helighet. Den som mött guds helighet vet att då tystnar människan. Upplevelsen blir att heligheten skulle störas om jag sa ett ord. Jag har varit med om detta vid bönetillfällen. Alla närvarande tystnar när guds helighet finns i rummet, så starkt närvarande som om det gick att ta på den.

När Guds helighet finns närvarande så uppkommer syndanöden. Heligheten är som en strålkastare som avslöjar min synd. Den går inte att dölja. Något måste göras.

En annan av guds egenskaper är kärlek. En kärlek mycket djupare än det vad människor normalt kallar kärlek. När min förkrosselse möter guds kärlek så inträffar något. Då händer det jag inledde med; Jesus guds sons blod renar från all synd.

Jesus är inte bara en vishetslärare. "Den finaste människan som funnits" sa någon till mig. Han är mer än så. Han är guds son som gav sitt liv för att mina synder skulle tas bort.

Att möta honom är så enkelt. Du behöver inte kunna allt, men du måste uppge allt.

Väckelse är när guds helighet är så närvarande att det blir helt naturligt att uppge allt. Då tystnar mänsklig argumentation. Då böjs styva nackar. Det går inte att argumentera när guds helighet finns i rummet.

Sök Herren medan han låter sig finnas

Min resa har under några dagar varit ställd genom västra Europa. Under tiden har jag varit i bön för vår kontinent.

En natt formulerades det inom mig mycket starkt de ord som är rubrik för detta inlägg.

Sök HERREN medan han låter sig finnas, 
åkalla honom medan han är nära. (Jes 55:6)

Samtidigt kom invändningen. Finns det en tid då Han inte låter sig finnas? I grunden är ju Gud mer intresserad av att möta människan, än vad människan är att möta Gud.

Jag fördjupar mig i Jesajas 55:e kapitel. Hela kapitlet handlar om nåd.

Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, 
och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. 
Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.  

Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, 
era inkomster för det som inte kan mätta? 
Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat. 
Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! 
Jag vill sluta med er ett evigt förbund: 
Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David. (Jes 55:1-3)

Men också om att den som tar emot nåden ska omvända sig.

Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar 
och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, 
och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse. (Jes 55:7)

Efter detta kommer ett viktigt konstaterande.

 Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.  Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar 
och mina tankar högre än era tankar. (Jes 55:8-9)

På senare tid har jag vid flera tillfällen hört "kristna uttolkare" som med akademisk arrogans sågat av Bibelns klara undervisning. De sätter då egna intellektuella analyser högre än Guds ord. Vore de så att det endast handlade om deras egen uppfattning, så vore skadan begränsad. Men de förkunnar sina teser och förleder andra. Sådan förkunnelse är farligare än ateistens förkunnelse, därför att ateisten är tydlig i sin otro. Otro inlindad i förledande filosofiska meningar är farligare.

Sök Herren och han låter sig finnas. Ropa till honom och något nytt ska ske.

Jag längtar efter en tid som då böneväckelsen i Nordamerika bröt ut i mitten av artonhundratalet. Människor kom i syndanöd bara genom att närma sig de orter där väckelsen brann. Detta är fullt möjligt igen.

Låt oss ta slutet av Jesaja 55 som ett löfte även till oss. Texten avser Israels seger, men vi kan även se den som en bild över väckelsens glädjerop.

Med glädje skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram. 
Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er, 
alla markens träd skall klappa i händerna. 
 Där nu törnsnår finns skall cypresser växa upp, 
där nässlor står skall myrten växa upp. 
Detta skall bli HERREN till ära, ett evigt tecken som inte skall utplånas. (Jes 55:12-13)

Ingen "autostrada-väckelse"

Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem?  Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?" (Luk 18:7)

Denna bibelvers  kommer efter liknelsen om den orättfärdige domaren som ger en änka rätt eftersom hon är så envis och annars skulle vara en plåga i hans liv.

Jesus ifrågasätter inte här att Han ska finna tro vid sin återkomst. Men ska Han finna en "sådan tro"? En tro som ropar efter rättfärdighet, dag och natt. 

Jag tycker mig uppfatta två tydliga strömningar i vår tid, i vår del av världen. En "kyrkopolitisk" strömning som vill anpassa trossatserna till "den moderna människan" och en gräsrötternas längtan efter Guds helighet och beröring. Säkert är allt inte fullt så svartvitt.

Gräsrötternas längtan påminner om det Jesus efterfrågar i den citerade bibelversen. Denna längtan är starten på den väckelse som är på gång. 

I tidningen Dagen såg jag en sammanställning av vart olika intressegrupper i kyrkovalet önskar föra den Svenska Kyrkan. En viss trötthet infinner sig när jag läser om alla mänskliga strävanden. Intressantare är vad Gud vill göra genom den Svenska Kyrkan och om det finns (visst finns det) människor som vill gå Hans väg.

Väckelsen som är på gång blir ingen "autostrada-väckelse". Någonting som sker utan besvär för oss kristna. Det blir en väckelse som prövar sanningshalten i vår tro. Genom svårigheter kommer vi att föras samman. En strid pågår och den kommer att bli allt intensivare. Men segern är redan vunnen.

Segrande bön

Det profetiska tilltalet i Gamla Testamentet riktas i huvudsak till det egna folket, Israels folk.
Visst finns det profetior om de folk som var motståndare till Israel, men framför allt handlar profetian om hur Guds egendomsfolk förhåller sig till Honom och vad detta får för konsekvenser.

Jag funderade över hur Guds folk i vår egen nation förhåller sig till Honom. Vissa ställningstaganden gör mig ledsen, ja rent av upprörd. Det är som om delar av kyrkan är ockuperad av främmande makt.

I min bön är jag beslutsam att be för positiva förändringar och inte rikta böner emot företeelser.
Frestelsen är stor att i upprördhet angripa sådant som jag ser som fel.

Men i ett ögonblick kan människor förändras. Mötet med Gud kan förändra dem helt. Jag tar Paulus som exempel. En person som det säkert inte var lätt att omsluta med positiva böner under den tid han förföljde kristna. Vi har i dag facit av vad han skulle kom att betyda. Men när förföljelserna pågick kunde man inte ana detta och det var säkert inte lätt att vara positiv.

I självprövningen av min förbönstjänst bad jag Herren visa mig hur jag skulle be och hur jag skulle förhålla mig till olika företeelser i kyrkan av i dag. Då uppmanades jag att noga läsa Hesekiels tjugoandra kapitel.

Mycket handlar om orättfärdigheter i nationen. Orättfärdighet i det egna folket. En vers mejslade sig in i mig. Vers 26:

Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.

Att inte undervisa om vad som är rent och vad som är orent. Att omtolka Guds ord så att det passar en livsstil som är upprorisk mot Gud. Att anpassa sig till värderingarna i en nation som inte vill veta av ordets undervisning. Det finns också i texten.

Så följer vers 30:

Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen.

Men han kom, han som kunde stå inför Gud. Utsänd av Gud för våra synders skull. Jag talar nu om Jesus. Han kom inte för att släta över eller bortförklara våra synder. Han kom för att befria oss, frälsa oss till ett nytt liv. Han kallade oss till lärjungar, att vandra med Honom i den helige Andes kraft.

Att i bön stå rakryggad, inte anpassa sig till det onda och samtidigt vara full av kärlek. Övertygad om Guds kärleks seger i mitt sammanhang, i hela kyrkan, i hela nationen.

Detta kan vi göra genom att det inte beror på vår egen förträfflighet, utan på Guds nåd.

Att ledas av Gud

Flera samtal jag haft den senare tiden handlar om hur Gud leder oss i våra liv, i den tid som nu är.

Jag talade med en icke troende vän om varför jag bor i Skåne. - Jo, därför att jag har en kallelse till detta. - Men du kan väl säga att du tycker om landskapet eller menar du verkligen vad du säger?
- Ja, det gör jag. Under stora delar av mitt liv har jag inte lyssnat till Guds tilltal, men under resten av mitt liv har det högsta prioritet.

Min väns reaktion gladde mig. När han förstod att jag menade allvar, så respekterade han detta. Detta trots att han inte har en tro på Gud.

Gud kan leda in i minsta detalj i våra liv. Jag lyssnade en gång till Wilgot Fritzon som berättade om hur kinesiska bibelsmugglare leddes detaljerat till att möta människor och hur västerländska kontakter blev förundrade. "Tror ni inte på den helige Andes ledning" blev svaret från den kinesiske mannen.

Att ledas i detalj har ibland slutat i "men vad nu då - detta verkar inte stämma". När vi då tittar fördjupat eller ställer en fråga i linje med vår tro, så finner vi det vi söker. Det har jag varit med om flera gånger.

När jag inspirerad av våra kinesiska syskon testade Gud för att i London hitta en viss kyrka som jag inte funnit med den information jag hade. Då ledde Han mig till kyrkans baksida, där en pytteliten skylt talade om att det var personalingången. Detta ser jag som utslag av Guds humor, för den goda humorn kommer från Gud. Dock inte satiren. Det hör du redan på namnet. Sat-ir.

När Gud lovat något så ska vi stå kvar i detta löfte. Men vårt tålamod räcker ofta inte till.

Även trons fader, Abraham, hade svårt att vänta när löftet såg ut att rinna ut i sanden. Så våra egna utslag av otro är inte så uppseendeväckande. Men stanna till, titta dig noga omkring med trons ögon, svaret kanske finns närmare än vad du för ögonblicket tycks se.

bloggen finns också på

bonehuset.se
tillsammans med annat material

Självransakan

Det finns bibelord som så tydligt visar hur det borde vara:

En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede.  Ty en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud.  Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.(Jak 1:20-21)

Varför uppkommer vrede? Ofta som en reaktion på egna misslyckanden. Är grundtonen i mitt liv "att jag är misslyckad" så blir vreden stor mot andras "misslyckanden".

Längre fram i Jakobs brev mycket målande:

Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.  Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder.  Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna. (Jak 3:2-6)

Så lätt styr orden oss in i hörn där inga öppningar verkar finnas. Detta kan jag känna igen från mitt liv. Egna ord och andras ord som sårar. Kanske inte menade att såra, men likaväl.

Vi vill få förlåtelse för ord vi sagt, men har svårt att ge förlåtelse för ord riktade mot oss.

Ordens makt att förföra. Jag ser bilden av Adolf Hitler framför mig. Först på ölstugor ibland få människor, sedan på en arrangerad plattform, riktad mot många människor och till en hel nation. Orden styr honom och nationen rakt i den totala galenskapen. Ord antända av Gehenna (helvetet).

Det är lätt att plocka fram det tydliga exemplet där alla är överens om ondskan. Svårare med den ondska som vill krypa under den egna huden. Men det är här vi kan göra något åt saken. I det egna livet.

Hur då? Ta emot ordet som inte förför, utan som befriar. Ordet från Gud. Ordet som frälser.

Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. (1 Joh 1:5-9)

Bönekamp

Jag vet inte hur du som är förebedjare för nationen upplever bönekampen just nu.

Själv upplever jag en kamp runt världssituationen. Samtidigt som solen skiner ute och vi har haft den bästa sommaren på länge, så har jag kamp i mitt inre. Jag kan inte bara njuta av sommaren.
Gärna skulle jag "slappa av" men det går inte. En eld brinner i mitt inre.

Rätt eller fel i världspolitiken? Vad vet jag. Men i bön upplever jag en pågående kamp.

Har mitt ställningstagande någon betydelse? Mänskligt sett knappast någon betydelse alls.

Men så står det i Bibeln att "mycket betyder en rättfärdig mans bön".

Så är det. När vi är tar emot Jesus så blir vi rättfärdiga. Inte som egen prestation utan vi får detta som en gåva och det betyder att våra böner har stor betydelse.

Människor som tar sin tro på allvar innebär en skillnad. Inte genom egen styrka utan genom Jesu kraft.

Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss,  honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef 3:20-21)

Det är menat så, att kyrkan / församlingen ska innebära en skillnad i sin samtid. Genom den kraft som verkar i oss. Jag följer min kallelse och tror att detta har betydelse.

Att verkligen bli fri

En gång i tiden hade jag en bisyssla. I mindre skala sålde jag en artikel på postorder. Av den anledningen registrerade jag ett handelsbolag och hittade på ett riktigt bra namn. Ett så bra namn att en större grupp handlare tog detta namn när det gick ihop och bildade en kedja.

Jag påtalade för företaget att det redan fanns ett företag med detta namn, men fick klart för mig att jag skulle behöva gå till domstol för att få, vad jag tyckte vara, min rätt. Min ekonomi tillät inte ett sådant riskprojekt så jag la ned tanken.

När jag häromdan vandrade i ett köpcentrum så såg jag namnet lysa på en skylt. Jag kan inte påstå att frågan tyngt mig speciellt mycket. Jag har en läggning att inte ägna mig åt saker jag inte kan påverka, men faktum är att jag som kund inte gärna går in i butiker med detta namn.

Är jag då verkligen fri?

Jesus talar i bergspredikan om att älska sin fiende och om att ta kränkningar. Ber någon att du ska gå med en mil så gå då två.

En romersk soldat hade laglig rätt att tvinga en människa att gå med en mil och bära soldatens packning. Men inte längre än en mil.

Så vad Jesus talar om är ett befriat sinne som inte bär med sig en massa bråte av oförrätter. Han säger inte att det är bra att människor kränker varandra, men Han visar på en frihetens väg. Förlåtelsens väg. När Gud förlåter synd så minns Han den inte längre. Om vår förlåtelse har detta djup så blir vi fria och slipper bära på en massa bråte.

Iakttagelser på resa

I helgen har jag besökt min syster i Gideå nära Örnsköldsvik. På något vis representerar denna by utvecklingen i vår nation som helhet.

"Pingstkapellet"

Tidigare fanns tre kyrkor i byn. Svenska kyrkan, Missionskapellet och Pingstkapellet.

Missionskapellet är numera privatbostad och utanför pingstkapellet tronar i ödslig ensamhet en allt mer flagnande annonstavla.

Även här är det numera en bostad och för en tid sedan var det en MC-grupp som firade fest här. Någon sa mig att andra symboler än korset då var aktuella.

En ung kvinna från byn saknade barnsamlingarna som tidigare fanns i pingstkapellet. Men det fanns ingen vilja från pingstförsamlingen i Örnsköldsvik att uppehålla verksamheten. Kvinnan hade frågat, men inte.

Jag skriver inte detta med någon slags värdering. Bara ett konstaterande.

Avfolkningsbyn Gideå har numera många barnfamiljer. Tidigare utflyttade ungdomar kommer tillbaka. Jag vandrade genom byn och tankarna for genom huvudet.

Väckelse över hela landet. Människor som hittar hur fantastiskt gemenskapen i Kristus är.

En ytlig betraktelse utan att ta hänsyn ett övernaturligt ingripande kan var deprimerande. Vi talar då om efterkristen tid. Men jag stannar inte i denna tanke, jag tror på en väckelse. Då allt vänds.

Gideå kyrka

En from dröm?  Nej mer än så!


PS. Svenska kyrkan finns kvar DS