Äntligen fri

Får lämna sjukhuset på Costa del Sol i dag. Inlägg kommer så småningom. Jag har haft en händelserik tid med Herren.

Vad står vi idag?

Den sydafrikanske pingstpastorn David du Plessis levnadsöde har berört mig djupt. Boken om hans liv är vid det här laget rätt sliten. David fick vara redskapet för att öppna upp den ström av den helige Andes välsignelser som kom att gå igenom de traditionella kyrkorna.

Grunden för Davids tjänst var en profetisk hälsning framförd av den legendariske engelske pastorn Smith Wigglesworth. I denna hälsning talades om att Davids tjänst skulle vara att öppna för en stor väckelse som skulle gå igenom alla de traditionella kyrkorna.

Nu, ett halvsekel senare, kan vi fråga oss vad som hänt. Hur ser det ut i våra kyrkor av i dag? Kom väckelsen?

Visst kom en väckelse, visst berördes de traditionella kyrkorna, men inte har den stora väckelsen kommit ännu. Jag strök under ordet ännu för jag är övertygad om att väckelsen kommer. Kanske skriver jag detta ut västvärldens perspektiv, för internationellt har mängder av människor kommit till tro.

I dag går en skiljelinje rakt igenom alla kyrkor. I samma kyrka kan du finna det totala upproret mot Gud jämsides med den ödmjukaste gudsöverlåtelse. Hur förhåller jag mig till detta faktum?

För mig är det enkelt; jag söker gemenskap med kristna av alla de slag där jag känner att den finns en andens gemenskap. Jag ber dessutom om att få en stor dos av kärlek till dem som jag anser hamnat fel. Guds kärlek är så stor till alla sina barn oavsett om de gått på villovägar eller inte. Jag vill få del av denna kärlek.

Stora delar av kristenheten "kristnades" med våld och som en del av en maktstruktur. Detta är klart i strid med evangeliets kärna. "Våldskristendom" öppnade för en allians med de traditionella religionerna. Kristen tro blev sammanlänkad med ockultism.

Så länge det räcker att visa upp en fasad av kristendom så spelar det ingen roll vad som finns bakom fasaden. En bild som även kan gälla det utpräglade frikyrkosamhället.

Men det räcker inte att leva upp till fasaden, att anpassa sig till de givna normerna, det behövs något mer.

Insikten om min egen synd och mitt behov av Guds nåd är en början. Jag kan inte prestera kristendom, men jag kan vandra en ödmjuk väg och förlita mig på Guds kraft. En vandring tillsammans med den helige Ande.

Gud bryr sig inte om vår historiska misslyckanden, vare sig mina som enskild individ, eller kyrkornas. Han söker kontakt med varje människa som vill gå hans väg. HAN VILL ALLTID BÖRJA OM PÅ NYTT! Tack för det.