Drabbad av elden!

I går kväll höll pastor John ett bibelstudie om dopet i den helige Ande. Jag ledde samlingen.

Pastor John glömde tiden och vi glömde tiden. Vi var helt fyllda av Guds helighet.

Jag skulle avsluta mötet och det kändes helt förkrossande. Vem är jag som ska säga något i detta rum. Jag borde slänga mig ner framför korset och be om förlåtelse för min orenhet.

Så mindes jag det bibelstudium om Nehemja som jag höll i förra veckan. När Nehemja slutfört upprustningen av Jerusalems murar och satt istånd templet, så hölls en gudstjänst. Prästen Esra läste ur skrifterna och folket blev helt bedrövat när de insåg sin synd.

Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för HERREN, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. 10 Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet." 
11 Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade." 12 Och allt folket gick då i väg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem. (Neh 8:9-11)

På söndag ska jag predika i kyrkan. Det blir en utmaning att tala på första advent. Att tala om portar som vidgas för att ärans Konung har kommit och om portar som är så trånga att tränga sig igenom att detta endast kan ske genom Guds kraft.

Mitt i visionen

En vision har öppnat sig och vi befinner oss mitt i den. Vi kan inte veta något om utfallet, men vi känner trygghet i att visionen är från Herren.

Så kan jag befinna mig mitt i en osäkerhet och veta att Herren finns totalt närvarande. Många vittnar om samma upplevelse. Det är ett spännande liv att leva nära Herren.

Allt som sker inom visionen måste ske i ödmjukhet för att få kraft. Alla som involveras måste få möta kärleken från Herren, för Herren och för varandra. Vi kände detta och vi var totalt eniga.

En sådan upplevelse lever kvar som starkt inom var och en som var där. En nåd att få vara där.

Frihet ut ur bitterhetens fängelse

Älskade medmänniska!

Jag ber att du ska få vara med om ett stort under. Att en ängel ska ta dig i handen och föra dig ut ur bitterhetens fängelse. Murarna är de tjockaste, dörrarna som spärrar vägen är de massivaste.

Han som spärrade dig in i detta fängelse har inte rätt att stjäla ditt liv. Du är ämnad för ett annat liv. Han som spärrade in dig såg att dina gåvor var många och att ditt liv skulle bli en lovsång till Herren. Detta måste förhindras, ett fängelse måste byggas upp.

Murarna runt dig är inte vallar som andra människor skapat genom sina fel. Genom sina misstag. Det är en mur skapad av Satan för att binda ditt liv. För att förhindra dig att leva ett rikt liv.

Jag vet att det finns de svåraste av upplevelser. Jag vet att det finns de svek som är djupa som vallgravar. Det är därför fängelsets murar kan vara som atombomb-säkra bunkrar och dörren som spärrar vägen i nivå med detta.

Likaväl ber jag om undret. Att du ska föras ut ur fängelset.

Kan bitterhetens triumf ligga i din skrivbordslåda? Skynda dig att förstöra denna triumf. Där finns inte friheten.

Friheten finns hos Jesus Kristus och den förlåtelsens väg han visar. Han lämnar dig inte ensam i kampen. Den heliga Ande följer dig genom livet. Men du måste inse att du finns i ett fängelse och tillåta honom att föra dig ut genom murarna.

Du säger kanske att det är gudomligt att förlåta, men att det inte är lika lätt för en människa. Må så vara, det är ju ett under vi ber om!

Profetiska hälsningar och sorg.

Det har varit tyst på bloggen under några dagar. Beror det på att inget händer, att inget finns att berätta?

Tvärt om, det händer så mycket just nu att jag har svårt att samla mig till att skriva.

Jag är i Sverige några dagar och i går var jag på en bönesamling i Uppsala. En levande samling, fylld av den helige Andes närvaro och profetiskt tilltal. Vi var åtta personer samlade i en kyrka i Uppsala och vi förbereder något som ska ske i framtiden. Något vi tror kommer att vara betydelsefullt. När samlingen var slut vilade guds helighet i rummet. Så där så att det kändes felaktigt att över huvudtaget öppna munnen.

För cirka fem år sedan fick jag en profetisk hälsning in i mitt liv från en man som besökte Elimkyrkan i Simrishamn. Denna hälsning innehöll vissa saker som jag hade svårt att ta till mig, jag fattade inte att det kunde handla om mig.

Sedan dess har mycket hänt och Herren har bearbetat mig. I går fick jag en hälsning som på vissa punkter hade samma ordval, som den tidigare hälsningen. Den innehöll dessutom en uppmaning att våga lita på det Herren vill göra. Gårdagens hälsning mötte klockrent det som händer i mitt inre just nu.

Snart åker jag ner till Fuengirola igen. Även där pågår en process som är viktig. Det är spännande att se hur Herren sammanför människor med olika gåvor för att bereda en väckelse.

Till slut en hälsning till dig som känner en stor sorg över vad som händer i din församling just nu. Visst, det som sker är inte Herrens huvudspår. Ledarna tror de går rätt, men de handlar efter mänsklig visdom och vill inte se att Guds dårskap är visare än mänsklig visdom. Högmod, javisst. Minns dock att när Herrens eld kommer så förbränner den de mänskliga påfunden. I ett ögonblick förbränns allt och nya vägar öppnas.

Du kan inget annat göra än att ta ansvar för ditt eget liv, ödmjuka dig och tillåta att Herren får verka genom dig. Tillåter du detta, så kan du bli en avgörande faktor för att de sammanhang som du nu gråter över kommer att styras rätt.

Herren låter under ske genom enkla människor som Han kallar in i tjänst. Herren är inte beroende av om du har en masterexamen i kristendom eller inte. Han har gjort sig beroende av människor som tror och som är villiga att lyssna till den helige Andes tilltal.

Gud välsigne dig!

bloggen finns också på

bonehuset.se
tillsammans med annat material

Namnet JESUS i centrum

I gårdagens bibelstudie så hade vi kommit fram till den helige Andes verk i våra egna liv. Hur Herren vill låta gåvorna vara verksamma och vi avslutade med att betjäna de behov som fanns hos de människor som var samlade. Jag var mötesledare och när John avslutat bibelstudiet var den helige Ande så nära att jag inte visste vad jag skulle säga. Ord kändes futtiga. Att ta fram oljeflaskan och betjäna i förbön blev rätt avslutning.

Samtidigt bär vi våra nordiska länder inför Herren dagligen. Det klara evangeliet med erbjudandet om syndernas förlåtelse måste få flöda fram. På Gamla Testamentets tid fanns det profeter nära kungamakten som förkunnade att all var väl. Gör vad du tycker är rätt och allt ska gå dig väl.

Men detta var en falsk förkunnelse som gav det budskap som örat ville höra.

I en film som jag tycker om, men som har fel budskap, är det underliggande förkunnelsen: "Det finns ingen synd att be om förlåtelse för". Jag talar om Kay Pollaks film "Såsom i himlen".

Typiskt är att filmens avslutningsscener är inspelade i en kyrka, Filadelfiakyrkan i Stockholm. Kyrkan föreställer en konsertlokal i en helt annan stad. Kyrkoherden i filmen illustrerar dubbelmoral och dom.

Om budskapet i filmen varit att lagisk tro utan kärlek är förkastligt, så hade jag skrivit under budskapet och hela Första Korinthierbrevets trettonde kapitel hade ropat halleluja.

När Filadelfiakyrkan byggdes placerades namnet JESUS mitt i kyrkan fast förankrat. Numera finns det på en mobil talarstol som kan flyttas undan om kyrkan ska användas för andra behov.

Jag använder denna bild inte specifikt för Filadelfia i Stockholm utan detta handlar om stora delar av nordisk kristenhet. Namnet JESUS måste åter få en central plats i våra liv och vara helt orubbligt.

Gud älskar syndaren, men inte synden. Hans helighet kan inte acceptera synd. Förkunnelsen om omvändelse från synd är central i kristendomen.

I sin bok "Hungry for more of Jesus" beskriver David Wilkerson hur det hänt att när han varit förkunnare i andra kyrkor och när förkunnelsen om omvändelse från synd då blivit stark, så har kyrkans pastorn blivit orolig och efter predikan skynda sig fram att säga "att alla är vi syndare och guds nåd täcker all synd".

Men processen att låta den helige Ande avslöja vårt behov av syndernas förlåtelse måste få ta sin tid och är inget att vara rädd för. Den måste till för överlåtelsen ska ske på djupet och inte bli en "quick fix".

Bön för min barndoms församling, Filadelfia i Stockholm.

I kväll bad jag för min barndoms församling. Mycket händer där just nu och jag tror inte allt som sker är bra. Så jag hade svårt att formulera min bön.

När vi inte vet hur vi ska be så får vi fråga den helige Ande, som är vår rådgivare.

När jag gjorde detta så kom det starkt för mig den syn över Filadelfia som jag fick på nittiotalet. Jag var i bön en morgon och fick se kyrkan fylld av människor, från golv och till tak. Jag förstod att detta var en vanlig gudstjänst. Den helige Andes kraft gick över kyrkan på samma vis som vågen kan gå över en idrottsarena. Men det var den helige Ande som skapade vågen. Inte människorna.

I kväll uppmanades jag. "Bed att denna den helige Andes besökelse ska bli en verklighet. Bry dig inte om vad som sker under tiden. Mina vägar är större än dina tankar och din oro. Står kvar i bönen för att det du fick se ska vara en del av crescendot i den väckelse som ska komma över Sverige".

Förlåten rämnade

Från söndagens predikan lever en bild starkt kvar. Mina tankar bearbetar denna bild.

Pastor John talade om Jesus som vår evige överstepräst. Bilden av förlåten för det allra heligaste som rämnade, uppifrån och ned, när Jesus dog på korset blev så starkt.

Denna bild har tidigare berört mig starkt. Jag har även målat en målning där Jesus står och välsignar, mitt i mellan den rämnade förlåten. Men nu fick bilden en ny dimension.

Det tempel som var i funktion vid Jesu tid, byggdes av Herodes den store, på det som fanns kvar av ett förfallet tempel. Inte hade Herodes fått uppdraget att bygga upp templet som en kallelse från Gud. Kanske hade han i förlängd bemärkelse ett uppdrag, men inte en helig kallelse som när Salomo som på sin tid byggde det första templet, eller som när Nehemja senare återupprättade templet.

Det tempel som Herodes byggde var en religiös maskin uppbyggd på traditioner och med maktens behov av att styra över religionen. Bakom förhänget till det allra heligaste dolde sig endast tomhet, sedan länge var de heliga föremålen borta. När förlåtet rämnade avslöjades tomheten.

Innebar detta att de människor som kom till templet inte fick möta Gud? Naturligtvis inte. Varje människa som söker Gud, oavsett religiöst förfall, får möta Gud. I templet väntade dessutom helgade människor på sin förlösare och han kom. Jesus kom!

Även skrifterna och kunskapen om dessa fanns på plats. Många begrundade dessa och berättelsen om Jesus, tolv år gammal, samtalande med de skriftlärda i templet, får belysa detta.

Parallellen med den västerländska kyrkans förfall i vår tid är slående. Även vi har o-auktoriserade  tempelbyggare och maktens människor som vill styra med hjälp av religion. Tomheten döljs bakom religiösa ridåer. Dock finns de längtande människorna kvar och de söker Guds närvaro.

Tack och lov så rämnade förlåten en gång för alla och Jesus steg fram som vår evige överstepräst. Vid Faderns sida, ständigt i bön för oss. Offret har skett och behöver inte upprepas.

PS Jag påstår inte att hela kyrkan är förfallen. Bara att samma företeelser finns. Min uppgift är inte att vara domare över andra människor, bara en domare finns. Tack för nåden som vi alla är beroende av.DS