Religion kan bli så mycket prat. Någon tänker tankar och vill övertyga världen om dess förträfflighet.
Pastor Bengt i Simrishamn och jag hade ett samtal över telefon där vi bland annat berörde detta med de sanna ögonblicken. De ögonblick då man passerar ambitionernas vall och vilar i det som är sant.
Jag minns ett sådant ögonblick nere i Fuengirola. Vi hade en bönesamling, cirka 15 personer var där. En av kvinnorna bad oss att be för hennes man som insjuknat i en sjukdom han då och då drabbades av. Hon inte bara bad om förbön, hon ropade ut sin frustration och vi blev alla delaktiga i en bön från hjärtat.
Vad som hände var att hennes man blev omedelbart helad i samma ögonblick som vi bad.
Jag kan inte skapa en sann delaktighet. Det blir bara vackra ord som möjligen kan trösta den okritiske, men på djupet betyder de inget. Vissa socialt begåvade människor är mästare på de vackra orden. Men jag kan inte se vem människan är bakom alla dessa ord. Och då tvivlar jag eftersom jag inte kan tro. Men givetvis finns det en levande människa bakom ordridån. Det gäller bara att finna den.
Nej sann delaktighet är något annat.
När Jesus talar med den samaritiska kvinnan vid brunnen i Sykar (Joh 4) så blir han delaktig i hennes liv genom att han talar rakt in i hennes verklighet och hennes liv förändras. Samariterna väntade på Messias efter ett bibelställe i 5:e Mosebokens 18 kapitel. I detta kapitel står det också om hur man skiljer en sann profet från en osann.
21 Och om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen det ord som HERREN inte har talat? 22 så vet: När profeten talar i HERRENS namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som HERREN inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom."
Det jag kallar sanningens ögonblick borde vara våra kyrkors vardag, hela tiden. Att i ödmjukhet leva ledd av den helige Ande skapar tillfällen där saker sker. Det sker inte alltid som vi vill med det sker.
lördag 24 april 2010
fredag 23 april 2010
Den mest kända bibelversen och dess fortsättning
Den mest kända versen från Bibeln finns må hända i Johannesevangeliets tredje kapitel.
I bland fortsätter man att läsa även kommande vers.
16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.
I bland fortsätter man att läsa även kommande vers.
18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.
Mer sällan kommer ytterligare verser med.
Mer sällan kommer ytterligare verser med.
19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.
Alla dessa ord kommer från Jesus och sägs i ett sammanhang. Som jag läser det säger Han: Allt är av nåd grundat på Guds kärlek. Det finns en räddning tillgänglig, grundat på tron på att Jesus är Guds son.
Jesus hotar inte i denna text med ett helvete. Han talar om att domen är att vara skild från Gud därför att människan inte vill få sin mörka sida upplyst. Han talar om ett val där frälsningen för in oss på ljusets väg. Han talar inte om en nåd om vi väljer bort Honom och inte om ett liv med Honom där livet fyllt av mörkrets gärningar. En ny väg börjar.
onsdag 21 april 2010
Är politiska partier sekter?
Jag var inne i en diskussion med en person om detta med att Livets Ord anklagas för att vara sekt. Jag vet inte hur Livets Ord var för över tjugo år sedan, men jag tror inte man kan sätta sektstämpel på dem ens på den tiden, även om det finns saker att kritisera.
När en församling är varmt troende finns risker för att vissa människor rusar på på ett sätt som inte är vist och som kan störa andra. Speciellt om dessa är inne i livskriser. Ett entusiastiskt predikande kan förstärka ett sådant drivande beteende.
När jag efter att ha förlorat tron en gång i tiden lämnade den pingstförsamling jag då tillhörde så förlorade jag i ett nu alla mina vänner. Detta kan jag vara kritisk emot, men inte stötte de bort mig. Det var väl så att våra liv inte längre möttes på samma planhalva, men visst skulle en vänskap kunna fortsatt. Men inte var det en sekt som stötte ut.
En person sa till mig; men Ulf Ekman vill starkt påverka i en viss riktning. Javisst, det vill väl alla förkunnare och alla politiker men inte kallar vi politiska partier för sekter. Eller ????
Det stör mig oerhört att media vill ge en bild av Livets Ord idag som en sekt. Det är en levande kristen församling som bär på en börda av smutskastning i media. Någonting jag räknar med i framtiden kommer drabba alla som vill leva i en bibeltroende kristendom. Så låt oss kritiskt granska medias arbetssätt och sluta upp med att stämma in i deras onyanserade kritik.
När en församling är varmt troende finns risker för att vissa människor rusar på på ett sätt som inte är vist och som kan störa andra. Speciellt om dessa är inne i livskriser. Ett entusiastiskt predikande kan förstärka ett sådant drivande beteende.
När jag efter att ha förlorat tron en gång i tiden lämnade den pingstförsamling jag då tillhörde så förlorade jag i ett nu alla mina vänner. Detta kan jag vara kritisk emot, men inte stötte de bort mig. Det var väl så att våra liv inte längre möttes på samma planhalva, men visst skulle en vänskap kunna fortsatt. Men inte var det en sekt som stötte ut.
En person sa till mig; men Ulf Ekman vill starkt påverka i en viss riktning. Javisst, det vill väl alla förkunnare och alla politiker men inte kallar vi politiska partier för sekter. Eller ????
Det stör mig oerhört att media vill ge en bild av Livets Ord idag som en sekt. Det är en levande kristen församling som bär på en börda av smutskastning i media. Någonting jag räknar med i framtiden kommer drabba alla som vill leva i en bibeltroende kristendom. Så låt oss kritiskt granska medias arbetssätt och sluta upp med att stämma in i deras onyanserade kritik.
tisdag 20 april 2010
Hur många gånger hoppar en avhoppare av?
Läste i dagens nätupplaga av Dagens Nyheter ett antal artiklar som handlade om sekter. Rubriken var "Han hoppade av från Livets Ord". Tänkte att något nytt hänt men upptäckte att samme Livets Ord kritiker som kritiserat dem ett antal gånger nu gett ut en bok om saken. Journalisterna skapade med utgångspunkt från detta en samling artiklar där ett antal sekter sammanfördes. Beatels sektledare och sexuellt betonade sekter blandades friskt tillsammans med råd från psykologer om hur man gör för att stödja dem som hoppar av.
Citatet från avhopparen inger inte förtroende: "För tjugo år sedan kunde det hända att alla satt med hinkar i knäet under gudstjänsten för att kräkas ut sina demoner. Sådant förekommer inte numera. Men det är fortfarande en rörelse där medlemmarna manipuleras med hot om helvetet och löften om himmelriket."
Jag ser framför mig en full kyrka där hundratals människor och hundratals hinkar blandas och alla bara spyr. Jag tror aldrig detta har inträffat. Det handlar om en svepande kritisk formulering från en kritiker.
Men det journalistiska upplägget är manipulerande så kritiken om manipulation kan vändas tillbaka mot Dagens Nyheter.
Runt tiden när jag kom till tro 1994 hade vi i Centrumkyrkan i Sundbyberg besök av Runar Sørgaard som vid den tiden verkade i Livets Ord. Detta besök berörde mig mycket negativt och jag minns att jag gick från gudstjänsten och ner i nedre salen och bad förtvivlat. Efter detta har jag haft en tröskel att besöka Livets Ord i Uppsala. Trots att jag är kritisk mot historiska överdrifter så tackar jag Gud för Livets Ord som utgör en front mot ondskan mitt i otrons Uppsala. Ulf Ekman är en karismatisk talare men vad jag hört och läst av honom talar inte om en manipulerande person, möjligen engagerande. När jag var på besök i Kazakstan så mötte jag kristna som inspirerats från Livets Ord, så jag vet att Livets Ord är till stor välsignelse över stora delar av länderna öster om oss.
En stor varningsflagga bör dock hissas för Dagens Nyheter som manipulerar i sin kristendomsfientlighet.
Citatet från avhopparen inger inte förtroende: "För tjugo år sedan kunde det hända att alla satt med hinkar i knäet under gudstjänsten för att kräkas ut sina demoner. Sådant förekommer inte numera. Men det är fortfarande en rörelse där medlemmarna manipuleras med hot om helvetet och löften om himmelriket."
Jag ser framför mig en full kyrka där hundratals människor och hundratals hinkar blandas och alla bara spyr. Jag tror aldrig detta har inträffat. Det handlar om en svepande kritisk formulering från en kritiker.
Men det journalistiska upplägget är manipulerande så kritiken om manipulation kan vändas tillbaka mot Dagens Nyheter.
Runt tiden när jag kom till tro 1994 hade vi i Centrumkyrkan i Sundbyberg besök av Runar Sørgaard som vid den tiden verkade i Livets Ord. Detta besök berörde mig mycket negativt och jag minns att jag gick från gudstjänsten och ner i nedre salen och bad förtvivlat. Efter detta har jag haft en tröskel att besöka Livets Ord i Uppsala. Trots att jag är kritisk mot historiska överdrifter så tackar jag Gud för Livets Ord som utgör en front mot ondskan mitt i otrons Uppsala. Ulf Ekman är en karismatisk talare men vad jag hört och läst av honom talar inte om en manipulerande person, möjligen engagerande. När jag var på besök i Kazakstan så mötte jag kristna som inspirerats från Livets Ord, så jag vet att Livets Ord är till stor välsignelse över stora delar av länderna öster om oss.
En stor varningsflagga bör dock hissas för Dagens Nyheter som manipulerar i sin kristendomsfientlighet.
måndag 19 april 2010
Synd och straff
Den svenske golfaren Alex Noren kom i helgen i en situation där han var osäker på om han rubbat bollen oavsiktligt eller inte. Tydligen såg ingen annan händelsen så han kunde struntat i saken. Men han ville inte leva med känslan att han kanske fuskat, så han tog ett pliktslag. Efter detta spelade han mycket bra och gjorde tre birdies i rad (ett under idealresultatet) på kommande hål. Med lugnt samvete var kan skärpt. Ett pliktslag kostar tusenlappar i proffsgolfen. Hade han struntat i plikten hade han troligen grunnat över detta i stället för att spela bra golf. Så sammantaget vann han på sitt beslut hävdar jag.
Ordet synd leder tankarna till "syndakatalogen" för de som växt upp frikyrkligt i min generation. En praktisk lista som fanns oskriven och talade om vad som var rätt och vad som var fel. I alla fall vad omgivningen tyckte och därför kunde ett "perfekt" levnadsmönster visas upp. Den som visade upp något annat kickades ut ur församlingen. Som om det vore nog att visa upp något.
Den som vill få bort syndakatalogen från medvetandet talar då om att ordet synd i Bibeln betyder att man missar målet och kan "leda i bevis" att det är ungefär som en bågskytt som inte träffar rätt på tavlan. Det är bara att försöka igen så kanske man träffar rätt.
Men det handlar inte heller om detta. Det handlar om att missa avsikten med livet i dess djupaste mening. Skapad till gemenskap med Gud. Synden är som en kraft som vill driva oss bort från Gud. Synden fanns i världen innan människan och bestod av ett uppror i den andliga världen. Människan har frihet att välja bort synden men har begränsade möjligheter till detta. Tänk då på hur en människa formas om den som barn utsätts för övergrepp av olika slag eller om den kommer in under drogers påverkan. På det personliga planet hur lätt hade det inte varit att fatta beslut som gjort mig till brottsling under den tid jag var verksam inom finansvärlden.
Syndens karaktär är egoism. Om det inte finns en Gud kan det väl vara detsamma om mitt livsmål är att förse mig så gott jag kan på alla vis jag kan. Eller......
Vi tycker inte detta är OK. Det beror på att vi har en samvetets lag inbyggd i oss och detta för att vi är skapade till gemenskap med Gud. Väljer vi medvetet en väg skild från Gud så väljer vi att missa målet, avsikten med hela tillvaron. I sådana medvetna uppror kommer andra lagar att gälla men inte harmoni och frid. Hells Angels skapar egna lagar fokuserat på onda gruppmål och lever därigenom upp tills sitt namn. Det var änglar i uppror mot Gud som startade processen.
Människosonen, Jesus, har rätt att förlåta synd och upprätta människor. Detta innebär att efterskänka straffet för synden och att återföra människan till den plats där den ska vara. I gemenskap med Gud.
Ordet synd leder tankarna till "syndakatalogen" för de som växt upp frikyrkligt i min generation. En praktisk lista som fanns oskriven och talade om vad som var rätt och vad som var fel. I alla fall vad omgivningen tyckte och därför kunde ett "perfekt" levnadsmönster visas upp. Den som visade upp något annat kickades ut ur församlingen. Som om det vore nog att visa upp något.
Den som vill få bort syndakatalogen från medvetandet talar då om att ordet synd i Bibeln betyder att man missar målet och kan "leda i bevis" att det är ungefär som en bågskytt som inte träffar rätt på tavlan. Det är bara att försöka igen så kanske man träffar rätt.
Men det handlar inte heller om detta. Det handlar om att missa avsikten med livet i dess djupaste mening. Skapad till gemenskap med Gud. Synden är som en kraft som vill driva oss bort från Gud. Synden fanns i världen innan människan och bestod av ett uppror i den andliga världen. Människan har frihet att välja bort synden men har begränsade möjligheter till detta. Tänk då på hur en människa formas om den som barn utsätts för övergrepp av olika slag eller om den kommer in under drogers påverkan. På det personliga planet hur lätt hade det inte varit att fatta beslut som gjort mig till brottsling under den tid jag var verksam inom finansvärlden.
Syndens karaktär är egoism. Om det inte finns en Gud kan det väl vara detsamma om mitt livsmål är att förse mig så gott jag kan på alla vis jag kan. Eller......
Vi tycker inte detta är OK. Det beror på att vi har en samvetets lag inbyggd i oss och detta för att vi är skapade till gemenskap med Gud. Väljer vi medvetet en väg skild från Gud så väljer vi att missa målet, avsikten med hela tillvaron. I sådana medvetna uppror kommer andra lagar att gälla men inte harmoni och frid. Hells Angels skapar egna lagar fokuserat på onda gruppmål och lever därigenom upp tills sitt namn. Det var änglar i uppror mot Gud som startade processen.
Människosonen, Jesus, har rätt att förlåta synd och upprätta människor. Detta innebär att efterskänka straffet för synden och att återföra människan till den plats där den ska vara. I gemenskap med Gud.
söndag 18 april 2010
Tro och gudsrelation
Jag snubblade över ett avsnitt av en TV serie. Det var en forskare som talade om den evangeliekala kristendomen. Om jag förstått saken rätt så hade han börjat serien med Hernhuttarna och var nu framme vid Koreas pingstunder. Kanske hade serien börjat med protestantismen. I vilket fall skulle nästa avsnitt skulle handla om hur kyrkan hade ett hot hur religionen som bestod i att de hotades av sig själva i västeuropa "en religion som hotas av att religionens företrädare själva förnekar sin religion".
Forskaren hade rätt i att det handlade om den personliga gudsrelationen och att i det han kallade pingströrelsen har detta i centrum. Han talade vidare om att denna kyrka var svår att veta vart den skulle gå eftersom den leddes av den helige Ande. Men det handlar inte om personlig framgång i detta liv, även om detta kan bli resultatet av en ny livsstil. Det handlar om att Guds rike omfattar både nuet och evigheten.
Hernhuttarna var självuppoffrande evangelister och i mötet med Metodismen genom John Wesley så hände något som inspirerats från Gud. Kyrkan är alltid fungerande i nuet och den har Jesus som huvud och den helige Ande som rådgivare. Men den har också alltid en tendens att på mänskligt vis stelna i det som har varit och att längta tillbaka till det den varit med om. "Brytningstider - segertider" heter en bok av Lewi Pethrus, den svenska pingströrelsens "fader" och han har i denna bok många visa tankar.
I kyrkan med personlig gudstron så är vittnesbördet viktigt. Vittnesbördet är ett exempel som pekar på Gud men det är endast ett exempel. Inte en mall som måste följas.
Apropå den västerländska kyrkan. Om man inte tror på Bibelns undervisning varför vill man då över huvud taget kalla sig kristen? Blir man då inte ett slags sjörövare som kapar ett skepp men glömmer att hissa dödskalleflaggan och därmed på håll framstår som ett handelsfartyg? Nej, så enkelt är det givetvis inte.
Det kändes underligt att höra sig själv beskrivas i religionshistoriska termer. Dessa termer innehåller inte tro, men talar om tro. Utan tro så kan givetvis tron inte vara levande. Forskaren var sympatisk men givetvis granskande.
Jag kunde hänföra allt till religionshistoriska termer om inte mötet med Gud fanns. Men jag kan inte förneka detta möte i mitt eget liv. Det kan inte heller andra som fått vara med om ett sådant möte. Men det personliga Gudsmötet får mig inte att springa åt vilket håll som helst bubblande av egna tankar om religion. Bibeln är lagd som en köl som får min farkost att gå rakt. Att upptäcka Bibelns undervisning i en läsning som inspireras av den helige Ande det ger djup och stabilitet.
Bönelivet är inte ett fanatisk mumlande av konstiga ord, vilket det på håll kan framstå som, det är en kraftkälla som ger kraft och näring till hela kroppen, församlingen, kyrkan.
Vi är i förnyad bön för Paul, som jag talat om tidigare. En kris har tillkommit. Han vilar dock i Herrens händer oavsett utgången. Vår Herre följer oss genom livet och för oss så småningom in i evigheten och denna sanning gäller alla. Men vi vill ha våra vänner, nära och kära, nära oss, levande tillsammans med oss här och nu. Det vet Herren för han är också med oss här och nu. I vår vardag. Men Han ser också våra liv i ett evighetsperspektiv. Den eviga relationen.
9 Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. 11 Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. 12 Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas. 13 Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje. 14 Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen. 15 Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 16 De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. 17 Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. 18 Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.
20 Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord* kommer att tro på mig. 21 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: 23 jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.
Johannesevangeliets 17:e kapitel andas inte "dåtid" utan "nutid" och "evigtid". Amen.
Forskaren hade rätt i att det handlade om den personliga gudsrelationen och att i det han kallade pingströrelsen har detta i centrum. Han talade vidare om att denna kyrka var svår att veta vart den skulle gå eftersom den leddes av den helige Ande. Men det handlar inte om personlig framgång i detta liv, även om detta kan bli resultatet av en ny livsstil. Det handlar om att Guds rike omfattar både nuet och evigheten.
Hernhuttarna var självuppoffrande evangelister och i mötet med Metodismen genom John Wesley så hände något som inspirerats från Gud. Kyrkan är alltid fungerande i nuet och den har Jesus som huvud och den helige Ande som rådgivare. Men den har också alltid en tendens att på mänskligt vis stelna i det som har varit och att längta tillbaka till det den varit med om. "Brytningstider - segertider" heter en bok av Lewi Pethrus, den svenska pingströrelsens "fader" och han har i denna bok många visa tankar.
I kyrkan med personlig gudstron så är vittnesbördet viktigt. Vittnesbördet är ett exempel som pekar på Gud men det är endast ett exempel. Inte en mall som måste följas.
Apropå den västerländska kyrkan. Om man inte tror på Bibelns undervisning varför vill man då över huvud taget kalla sig kristen? Blir man då inte ett slags sjörövare som kapar ett skepp men glömmer att hissa dödskalleflaggan och därmed på håll framstår som ett handelsfartyg? Nej, så enkelt är det givetvis inte.
Det kändes underligt att höra sig själv beskrivas i religionshistoriska termer. Dessa termer innehåller inte tro, men talar om tro. Utan tro så kan givetvis tron inte vara levande. Forskaren var sympatisk men givetvis granskande.
Jag kunde hänföra allt till religionshistoriska termer om inte mötet med Gud fanns. Men jag kan inte förneka detta möte i mitt eget liv. Det kan inte heller andra som fått vara med om ett sådant möte. Men det personliga Gudsmötet får mig inte att springa åt vilket håll som helst bubblande av egna tankar om religion. Bibeln är lagd som en köl som får min farkost att gå rakt. Att upptäcka Bibelns undervisning i en läsning som inspireras av den helige Ande det ger djup och stabilitet.
Bönelivet är inte ett fanatisk mumlande av konstiga ord, vilket det på håll kan framstå som, det är en kraftkälla som ger kraft och näring till hela kroppen, församlingen, kyrkan.
Vi är i förnyad bön för Paul, som jag talat om tidigare. En kris har tillkommit. Han vilar dock i Herrens händer oavsett utgången. Vår Herre följer oss genom livet och för oss så småningom in i evigheten och denna sanning gäller alla. Men vi vill ha våra vänner, nära och kära, nära oss, levande tillsammans med oss här och nu. Det vet Herren för han är också med oss här och nu. I vår vardag. Men Han ser också våra liv i ett evighetsperspektiv. Den eviga relationen.
9 Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. 11 Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. 12 Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas. 13 Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje. 14 Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen. 15 Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 16 De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. 17 Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. 18 Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.
20 Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord* kommer att tro på mig. 21 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: 23 jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.
Johannesevangeliets 17:e kapitel andas inte "dåtid" utan "nutid" och "evigtid". Amen.
fredag 16 april 2010
Glädje mitt i vardagen
Den som läser min blogg kan felaktigt få den uppfattningen att jag bara sitter och läser Bibeln och ber. Även om texterna oftast handlar om det andliga livet så lever jag ett helt normalt liv om än ett pensionärsliv. I går spelade jag min första golfrunda sedan jag kom tillbaks till Sverige. Det gick hyfsat bra för att vara en spelare på min nivå, d.v.s. höghandikappare. Jag har som mål att sänka till hcp 24 i år och det är ett stort steg från där jag befinner mig. Tog upp spelet igen efter 30 års uppehåll sistlidna september. Som golfspelare är det arbetet med att förbättra mitt spel som är min glädje plus glädjen att gå ut med kompisar och fightas.
Även Bibelns personligheter levde mitt i en vardag och i denna mötte de Herren. Han har inte skapat oss till religiösa robotar utan till levande människor.
Utanför stugknuten har ett gäng påskliljor trängt upp och det gläder mitt sinne att se dem. Guds skapelse är underbar.
Tummen hamnade i en psalm i dag, noga räknat den 28:e. Med kung David utbrister jag:
6 Välsignad vare HERREN, ty han har hört mina böner om nåd.
7 HERREN är min styrka och min sköld,
på honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig.
Jag vill tacka honom med min sång.
8 HERREN är sitt folks styrka, ett frälsningens värn är han för sin smorde.
Även Bibelns personligheter levde mitt i en vardag och i denna mötte de Herren. Han har inte skapat oss till religiösa robotar utan till levande människor.
Utanför stugknuten har ett gäng påskliljor trängt upp och det gläder mitt sinne att se dem. Guds skapelse är underbar.
Tummen hamnade i en psalm i dag, noga räknat den 28:e. Med kung David utbrister jag:
6 Välsignad vare HERREN, ty han har hört mina böner om nåd.
7 HERREN är min styrka och min sköld,
på honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig.
Jag vill tacka honom med min sång.
8 HERREN är sitt folks styrka, ett frälsningens värn är han för sin smorde.
torsdag 15 april 2010
Gud gör sig beroende av oss
Läser från Apostlagärningarnas 11 kapitel. Petrus förklarar där för församlingen detta att Gud även gett frälsningen till hedningarna. D.v.s. även till mig.
Historien är intressant. En romersk officerare som sökt Gud får änglabesök och uppmanas kontakta en viss Petrus på en viss plats. Samme Petrus förbereds för mötet med denne officerare genom en syn där alla hans religiösa föreställningar utmanas. När Petrus så småningom kommer till officeren så faller den helige Ande över samlingen så fort Petrus börjar tala. Inte bara så att de börjar tala konstiga ord utan som en tydlig manifestation. När Petrus vid ett senare tillfälle skall förklara sitt handlande inför den fundersamma församlingen säger han:
3 Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus. 14 Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj. 15 Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande. 17 Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?" 18 När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."
Lägg märke till att Anden föll så fort Petrus började tala. Gud var alltså inte beroende av det Petrus hade att säga men Han hade valt att göra sig beroende av Petrus handlande. Petrus fick vandra den långa vägen enbart för att markera lydnad under tro. Inte av några som helst praktiska skäl. OK, efteråt fick han säker förklara detta med vägen. Lägg också märke till att Petrus talar om "alldeles som på oss under den första tiden". Han markerar en skillnad, det var något speciellt med hur det var på den första tiden. Vi vet att Anden då manifesterade sig på ett sätt som väckte uppmärksamhet. Här behövdes tydliga händelser för en religiös föreställning skulle raseras. Petrus behövdes även som trovärdigt vittne för att kunna övertyga församlingen om vad Gud gjort.
Det har hänt mig att jag av Anden uppmanats att vara närvarande i ett sammanhang utan att ha varit inbjuden på något vis. Jag visste då att det var viktigt att jag fanns på plats. Mänskligt sett så saknade min närvaro all betydelse, men det har hänt att Herren påpekar att det som nu sker beror på din lydnad. Det har också hänt att jag spontant inbjudits att medverka t.ex. genom att vara med i förbön eller att tala och att jag då fått erfara en speciell smörjelse. Jag har svårt att förstå varför det är på detta vis men jag vet att det är en sanning som inte bara gäller mig.
Så lyssna och följ när du kallas även om ditt handlande mänskligt sett kan verka meningslöst eller svårförståeligt. Herren har valt att göra sig beroende av dig och mig därför att Han vill ha det så. Kanske på grund av sin kärlek till människorna.
Under 1850-talets böneväckelse i USA så hände det att människor åkte många mil enbart för att bedja tillsammans eftersom de känt sig manade till detta. Guds helighet var så närvarande att människor kände syndanöd när de fysiskt kom till en plats. Det finns något att lära av detta!
Birgit, som är hustru till Paul, han som nu tillfrisknar efter lång kamp, hon skriver så här i ett mail till mig. Först ska sägas att hon i Fuengirola fick vara med om en upplevelse av Jesu kamp i Getsemane. Detta under en ensam tyst bön. En tydlig upplevelse av Jesu kamp. Så här skriver hon:
"VAR han ensam den kvällen i Getsemane -? nej han hade HERREN och kunde därför fullfölja den uppgift som var HANS. SÅ, han bar med sig allas bördor, även våra , till KORSET!!"
Historien är intressant. En romersk officerare som sökt Gud får änglabesök och uppmanas kontakta en viss Petrus på en viss plats. Samme Petrus förbereds för mötet med denne officerare genom en syn där alla hans religiösa föreställningar utmanas. När Petrus så småningom kommer till officeren så faller den helige Ande över samlingen så fort Petrus börjar tala. Inte bara så att de börjar tala konstiga ord utan som en tydlig manifestation. När Petrus vid ett senare tillfälle skall förklara sitt handlande inför den fundersamma församlingen säger han:
3 Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus. 14 Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj. 15 Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande. 17 Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?" 18 När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."
Lägg märke till att Anden föll så fort Petrus började tala. Gud var alltså inte beroende av det Petrus hade att säga men Han hade valt att göra sig beroende av Petrus handlande. Petrus fick vandra den långa vägen enbart för att markera lydnad under tro. Inte av några som helst praktiska skäl. OK, efteråt fick han säker förklara detta med vägen. Lägg också märke till att Petrus talar om "alldeles som på oss under den första tiden". Han markerar en skillnad, det var något speciellt med hur det var på den första tiden. Vi vet att Anden då manifesterade sig på ett sätt som väckte uppmärksamhet. Här behövdes tydliga händelser för en religiös föreställning skulle raseras. Petrus behövdes även som trovärdigt vittne för att kunna övertyga församlingen om vad Gud gjort.
Det har hänt mig att jag av Anden uppmanats att vara närvarande i ett sammanhang utan att ha varit inbjuden på något vis. Jag visste då att det var viktigt att jag fanns på plats. Mänskligt sett så saknade min närvaro all betydelse, men det har hänt att Herren påpekar att det som nu sker beror på din lydnad. Det har också hänt att jag spontant inbjudits att medverka t.ex. genom att vara med i förbön eller att tala och att jag då fått erfara en speciell smörjelse. Jag har svårt att förstå varför det är på detta vis men jag vet att det är en sanning som inte bara gäller mig.
Så lyssna och följ när du kallas även om ditt handlande mänskligt sett kan verka meningslöst eller svårförståeligt. Herren har valt att göra sig beroende av dig och mig därför att Han vill ha det så. Kanske på grund av sin kärlek till människorna.
Under 1850-talets böneväckelse i USA så hände det att människor åkte många mil enbart för att bedja tillsammans eftersom de känt sig manade till detta. Guds helighet var så närvarande att människor kände syndanöd när de fysiskt kom till en plats. Det finns något att lära av detta!
Birgit, som är hustru till Paul, han som nu tillfrisknar efter lång kamp, hon skriver så här i ett mail till mig. Först ska sägas att hon i Fuengirola fick vara med om en upplevelse av Jesu kamp i Getsemane. Detta under en ensam tyst bön. En tydlig upplevelse av Jesu kamp. Så här skriver hon:
"VAR han ensam den kvällen i Getsemane -? nej han hade HERREN och kunde därför fullfölja den uppgift som var HANS. SÅ, han bar med sig allas bördor, även våra , till KORSET!!"
onsdag 14 april 2010
Inom mig brinner det en eld
Jesus ställer i Bibeln en fråga: Skall människosonen finna tro på jorden när Han återkommer? Och Han talar inte om ordet tro i största allmänhet. Inte om fenomenet Jag tror!, jag tror!!, var det det inte det jag trodde? Han talade om en tro som var djupt förankrad i en personlig gudsrelation. Så djupt att den inte väjde för en verklighet som såg ut att vara otrons seger över tron.
För år sedan såg jag en annons för en teologisk linje på ett svenskt universitet. En studerande lyfte fram som en positiv sak att "genom studierna har jag fått en mer sekulariserad syn på detta med religion". Jag citerar inte ordagrant - men jag minns andemeningen. Det finns en del av vår tids kristendom som skäms över den djupa tron, som ser den som en primitiv form av religion. Biskop Koskinen uttalade sig om sångerskan Carola som i sin tur talat om tecknen för Jesus snara återkomst. Som jag uppfattade det ville biskopen i all vänlighet korrigera henne. Han hänvisade till den frikyrkliga traditionen där sådana tankar förekom. Inte heller detta ett ordagrant citat.
Guds "dårskap" är högre än människors visdom. Förtröstan på en uppstånden frälsare som inte bara är ett gott exempel, utan en reell förbindelse med en levande Gud, som i sin tur är alts ursprung och mening. När denna förtröstan blir relation så växer äkta tro fram. Denna tro besegrar världen och allt det världen kallar visdom. Visdom som vid test kommer visa sig vara mänskliga tankar.
Inom mig brinner en tro som övervinner min svaghet och för mig fram till en relation fylld av liv och låter mig leva ett spännande liv i gemenskap med den helige Ande. Jag går likt profeten Elia och spanar efter det lilla molnet som talar om att regnet snart skall vräka ner över Europa. Nådens regn.
För år sedan såg jag en annons för en teologisk linje på ett svenskt universitet. En studerande lyfte fram som en positiv sak att "genom studierna har jag fått en mer sekulariserad syn på detta med religion". Jag citerar inte ordagrant - men jag minns andemeningen. Det finns en del av vår tids kristendom som skäms över den djupa tron, som ser den som en primitiv form av religion. Biskop Koskinen uttalade sig om sångerskan Carola som i sin tur talat om tecknen för Jesus snara återkomst. Som jag uppfattade det ville biskopen i all vänlighet korrigera henne. Han hänvisade till den frikyrkliga traditionen där sådana tankar förekom. Inte heller detta ett ordagrant citat.
Guds "dårskap" är högre än människors visdom. Förtröstan på en uppstånden frälsare som inte bara är ett gott exempel, utan en reell förbindelse med en levande Gud, som i sin tur är alts ursprung och mening. När denna förtröstan blir relation så växer äkta tro fram. Denna tro besegrar världen och allt det världen kallar visdom. Visdom som vid test kommer visa sig vara mänskliga tankar.
Inom mig brinner en tro som övervinner min svaghet och för mig fram till en relation fylld av liv och låter mig leva ett spännande liv i gemenskap med den helige Ande. Jag går likt profeten Elia och spanar efter det lilla molnet som talar om att regnet snart skall vräka ner över Europa. Nådens regn.
tisdag 13 april 2010
O vilken glädje...
Fick just reda på att vännen Paul fått kontakt med sin omvärld igen. Efter påsk har han tillfrisknat extremt snabbt. Det värmer extra. Även under påsken bad vi i Turistkyrkan för Paul och vi var sorgsna efter deprimerande rapporter, men vi förlitade oss på Gud. Stor glädje nu när det vänder. Tack till Herren! Tack till alla som varit med i förbön.
Krig och fred
En berömd boktitel men också en verklighet för många på jorden. Att pendla mellan krig och fred, i värsta fall aldrig fred.
Sverige är en nation som levt under fred under så många år att kriget känns som en absurd omöjlighet. Europeiska Unionen är ett fredsprojekt där nationalism ersätts med politiskt samarbete och vid resan genom Europa tänkte jag på att det bara var vid en gränsöverfart som det märktes att en gräns passerades och det var mellan Frankrike och Belgien. Lustigt detta att det var mellan två fransktalande länder som gränsen levde kvar. Vi bodde även en natt i Baskien. I den spanska delen, nära Bilbao. Jag förstår att baskerna inte känner sig som spanjorer. Språket är så annorlunda och visuellt var det mera som att vara i ett alplandskap, typ Österrike. Men att ETA med terror skulle uppnå något som för människornas liv har betydelse, det är svårt att förstå.
Strax innan varje stort krigsutbrott verkar det som om freden var vunnen för evig tid. Inte kan väl vi hamna i krig, detta primitiva vansinne. Så var det i Sverige före andra världskriget. Kriget var absurt lång borta. Nationen balanserade sig igenom krigsåren på slak lina. Mina norska och finska vänner fick uppleva andra verkligheter.
Jag vill det inte, men jag inser att det kan komma farande som en vanvettig vind. Det pyr under ytan och mellanöstern tillsammans med en växande rysk nationalism känns som en obehaglig kemikalieblandning. Vid omskakning uppstår fara. Europeiska unionen är en av aktörerna. Jag bor i denna union. Som varje enskild människa på denna jord kan jag göra så litet men varje min handling har en betydelse.
Jag upplevde i bön en gång detta att min nation påverkades av yttre händelser. Det var som om en gräns uppstod någonstans norr om Gävle och snett upp i nationen. Jag kan inte säga att det var resultatet av ett krig jag upplevde, men det var något som skilde norr från söder.
Kanske dessa tankar om krig och fred kom ur ett samtal jag hade med Stanley, där han berättade om sina barnaår i Finland, just när ryska bombplan fyllde luftrummet. Men även vännen Max som fick leva sin ungdom i tyskt koncentrationsläger dyker upp i mitt inre. Längre borta i tiden är inte vansinnet.
Sverige är en nation som levt under fred under så många år att kriget känns som en absurd omöjlighet. Europeiska Unionen är ett fredsprojekt där nationalism ersätts med politiskt samarbete och vid resan genom Europa tänkte jag på att det bara var vid en gränsöverfart som det märktes att en gräns passerades och det var mellan Frankrike och Belgien. Lustigt detta att det var mellan två fransktalande länder som gränsen levde kvar. Vi bodde även en natt i Baskien. I den spanska delen, nära Bilbao. Jag förstår att baskerna inte känner sig som spanjorer. Språket är så annorlunda och visuellt var det mera som att vara i ett alplandskap, typ Österrike. Men att ETA med terror skulle uppnå något som för människornas liv har betydelse, det är svårt att förstå.
Strax innan varje stort krigsutbrott verkar det som om freden var vunnen för evig tid. Inte kan väl vi hamna i krig, detta primitiva vansinne. Så var det i Sverige före andra världskriget. Kriget var absurt lång borta. Nationen balanserade sig igenom krigsåren på slak lina. Mina norska och finska vänner fick uppleva andra verkligheter.
Jag vill det inte, men jag inser att det kan komma farande som en vanvettig vind. Det pyr under ytan och mellanöstern tillsammans med en växande rysk nationalism känns som en obehaglig kemikalieblandning. Vid omskakning uppstår fara. Europeiska unionen är en av aktörerna. Jag bor i denna union. Som varje enskild människa på denna jord kan jag göra så litet men varje min handling har en betydelse.
Jag upplevde i bön en gång detta att min nation påverkades av yttre händelser. Det var som om en gräns uppstod någonstans norr om Gävle och snett upp i nationen. Jag kan inte säga att det var resultatet av ett krig jag upplevde, men det var något som skilde norr från söder.
Kanske dessa tankar om krig och fred kom ur ett samtal jag hade med Stanley, där han berättade om sina barnaår i Finland, just när ryska bombplan fyllde luftrummet. Men även vännen Max som fick leva sin ungdom i tyskt koncentrationsläger dyker upp i mitt inre. Längre borta i tiden är inte vansinnet.
måndag 12 april 2010
Tänd av Anden
I dag var jag på bibelstudium i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Stanley Sjöberg talade om den övervinnande kyrkan som bar de kännetecken som beskrivs som den karaktär Jesus hade.
Tidigare på dagen hade jag läst förorden i Lewi Pethrus "Brytningstider Segertider".
Pethrus berör där sambandet mellan församlingens förhållningssätt och individens fria av den helige Ande ledda initiativ. Dessa budskap sammanföll på något vis inom mig.
Vännen Bengt Winroth hade läst om Coop Väst planer på att bojkotta varor från Israel och reagerat gentemot Coop och med kontakt till olika tidningar. Själv minns jag ett samtal jag för några år sedan hade med en inköpsansvarig på Coop eftersom jag saknade Jaffa apelsiner som jag tycker om. Denne man talade inte om bojkott utan argumenterade i andra termer, men jag vart inte övertygad. När jag nu ser Coop Väst agerande så blir min slutsats att det pågår ett spel ovanför mitt huvud. Att lämna Coop blir då alternativet. Bibelns undervisning att hela världen ska vända sig mot Israel känns nära.
Jag blev ombedd att tala efter Stanleys bibelstudium. Jag upplevde mig fyllas av den helige Ande och började kraftfullt att tala om att inte gå med på den utveckling som sker i Västeuropa. Att inte bekämpa människor med åsikter, utan som Stanley undervisat vara fylld av Jesus karaktär. Förenklat: Tydlig klarhet men fylld av kärlek till människorna. Mot ondskan men inte mot människorna. Sätt ned foten. Stå för din tro. Förlita dig på Guds väg, undrens väg som öppnar nya portar. Samma kraft som verkade i Jesu Kristi uppståndelse verkar i oss!
PS Jag ska låta detta sjunka in och återkomma mer tydligt om vad som just nu starkt berör mig. DS
Tidigare på dagen hade jag läst förorden i Lewi Pethrus "Brytningstider Segertider".
Pethrus berör där sambandet mellan församlingens förhållningssätt och individens fria av den helige Ande ledda initiativ. Dessa budskap sammanföll på något vis inom mig.
Vännen Bengt Winroth hade läst om Coop Väst planer på att bojkotta varor från Israel och reagerat gentemot Coop och med kontakt till olika tidningar. Själv minns jag ett samtal jag för några år sedan hade med en inköpsansvarig på Coop eftersom jag saknade Jaffa apelsiner som jag tycker om. Denne man talade inte om bojkott utan argumenterade i andra termer, men jag vart inte övertygad. När jag nu ser Coop Väst agerande så blir min slutsats att det pågår ett spel ovanför mitt huvud. Att lämna Coop blir då alternativet. Bibelns undervisning att hela världen ska vända sig mot Israel känns nära.
Jag blev ombedd att tala efter Stanleys bibelstudium. Jag upplevde mig fyllas av den helige Ande och började kraftfullt att tala om att inte gå med på den utveckling som sker i Västeuropa. Att inte bekämpa människor med åsikter, utan som Stanley undervisat vara fylld av Jesus karaktär. Förenklat: Tydlig klarhet men fylld av kärlek till människorna. Mot ondskan men inte mot människorna. Sätt ned foten. Stå för din tro. Förlita dig på Guds väg, undrens väg som öppnar nya portar. Samma kraft som verkade i Jesu Kristi uppståndelse verkar i oss!
PS Jag ska låta detta sjunka in och återkomma mer tydligt om vad som just nu starkt berör mig. DS
söndag 11 april 2010
Älskade Europa
Bilens front är fylld av mosade insekter. Vi har förflyttat oss 3800 kilometer genom Europa och är ännu inte på Europas topp. Det är väl minst 2000 kilometer till. Men dessa kilometer sparar vi till en annan gång. Det är en speciell känsla att bila genom Europa och uppleva hur våren står i skir ljusgrön färg i Frankrike för att vara mer brunt väntande på vårgenombrottet uppe i Sverige.
Jag passerade många kyrkor på vägen med mycket olika utseende på utsidan. Undrar just hur "insidan" av varje kyrka är. Brinner elden? Vi som långa tider finns längst nere på Europas sydudde har tagit som uppgift att be för Europa. Vill vill med våra böner täcka hela ytan ända upp till våra nordliga breddgrader.
Det är alltid samma sak när jag kommer hem och igen ser på svensk TV efter långt uppehåll. "Var det inte bättre än så här. Tydligen inte" Tunna skämt och slitna personligheter. Jag såg en av mina böneämnen, en kvinnlig humorist, i aktion. Ögonen såg sorgsna ut. O vad jag önskar henne ett riktigt förändrande möte med Gud.
David Wilkerson kastade ut TV:n. Vore kanske bäst. Inte ger det speciellt mycket för själen. Men det ger en delaktighet i vad vi står som nation. Som förebedjare är jag delaktig i nationen, ska stå rakt upp och möta det som finns, eller avsaknaden av det som inte finns. Herre förlåt oss, möt oss och börja med mig. Låt mig vara ett föredöme.
Jag passerade många kyrkor på vägen med mycket olika utseende på utsidan. Undrar just hur "insidan" av varje kyrka är. Brinner elden? Vi som långa tider finns längst nere på Europas sydudde har tagit som uppgift att be för Europa. Vill vill med våra böner täcka hela ytan ända upp till våra nordliga breddgrader.
Det är alltid samma sak när jag kommer hem och igen ser på svensk TV efter långt uppehåll. "Var det inte bättre än så här. Tydligen inte" Tunna skämt och slitna personligheter. Jag såg en av mina böneämnen, en kvinnlig humorist, i aktion. Ögonen såg sorgsna ut. O vad jag önskar henne ett riktigt förändrande möte med Gud.
David Wilkerson kastade ut TV:n. Vore kanske bäst. Inte ger det speciellt mycket för själen. Men det ger en delaktighet i vad vi står som nation. Som förebedjare är jag delaktig i nationen, ska stå rakt upp och möta det som finns, eller avsaknaden av det som inte finns. Herre förlåt oss, möt oss och börja med mig. Låt mig vara ett föredöme.
lördag 3 april 2010
Den djupa klyftan
Rakt igenom alla kristna kyrkor går den, klyftan som skiljer. I Lukas evangeliets 18 kapitel står det:
7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"
Här talas det inte om predikanter eller präster som säger vackra tänkvärda ord. Inte heller om biskopar som sår draksådd i form av otrons och ifrågasättandets ord. Inga formella meriter eller självpåtagen tolkningsrätt. Här talas det om tilltro till Gud, en relation som har ett sådan djup i människan att ropet på rättfärdighet skallar dag och natt. Och Jesus säger: Gud kommer att skaffa dem rätt.
En på ytan vacker kyrka som betjänar de värderingar som för tillfället råder i samhället kan få medias applåder men saknar all rätt att existera. Den saknar nämligen grunden till varför den finns till.
När människosonen, ett annat ord för Jesus, kommer tillbaka så kommer våra handlingar att prövas.
Jag talar inte från en hög plattform. Som publikanen i templet bankar jag mig för bröstet och utropar: Förlåt mig arma syndare. Även det i Lukas evangeliums 18 kapitel:
13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet* och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.
Men jag ropar högt till Herren om en tid då den helige Ande fyller våra hjärtan med all sin kraft. En tid då människornas ögon öppnas. En tid då de förkastar det falska och orättfärdiga, då de upptäcker sanningen hos sin frälsare och då söker Hans vägar.
7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"
Här talas det inte om predikanter eller präster som säger vackra tänkvärda ord. Inte heller om biskopar som sår draksådd i form av otrons och ifrågasättandets ord. Inga formella meriter eller självpåtagen tolkningsrätt. Här talas det om tilltro till Gud, en relation som har ett sådan djup i människan att ropet på rättfärdighet skallar dag och natt. Och Jesus säger: Gud kommer att skaffa dem rätt.
En på ytan vacker kyrka som betjänar de värderingar som för tillfället råder i samhället kan få medias applåder men saknar all rätt att existera. Den saknar nämligen grunden till varför den finns till.
När människosonen, ett annat ord för Jesus, kommer tillbaka så kommer våra handlingar att prövas.
Jag talar inte från en hög plattform. Som publikanen i templet bankar jag mig för bröstet och utropar: Förlåt mig arma syndare. Även det i Lukas evangeliums 18 kapitel:
13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet* och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.
Men jag ropar högt till Herren om en tid då den helige Ande fyller våra hjärtan med all sin kraft. En tid då människornas ögon öppnas. En tid då de förkastar det falska och orättfärdiga, då de upptäcker sanningen hos sin frälsare och då söker Hans vägar.
fredag 2 april 2010
I dag långfredag
"Förlåten rämnar" En liten målning jag gjorde för ett antal år sedan.
Med förundran ser jag påskprocessioner dra igenom de spanska städerna. Människor klädda i dräkter liknade Ku Klux Klan kåpor bär stora statyer genom stadens gator till dov trummusik. TV kanalerna fylls även de av bilder på processioner.
I våra nordliga länder har påsken förvandlats till häxornas och kycklingars helg. Här i Spanien handlar påsken och Kristus och Kristus lidande. Respekten för det tunga som skedde Jesus när Han valde att ta på sig offret är hedersvärd. I den nordeuropeiska kulturen saknas denna respekt. Men inte kan vi människor genom att vi identifierar oss med Hans lidande nå frälsning. Frälsningen kommer till oss genom att vi tar emot gåvan som är oss given.
Bouleklubben är nordisk och spelar kula som vanligt i dag. Detta vill jag inte göra, men jag vill inte heller bära en tung staty av min frälsare. Honom vill jag vara nära genom den helige Ande och tacka Honom för allt Han gjort för mig.
Med förundran ser jag påskprocessioner dra igenom de spanska städerna. Människor klädda i dräkter liknade Ku Klux Klan kåpor bär stora statyer genom stadens gator till dov trummusik. TV kanalerna fylls även de av bilder på processioner.
I våra nordliga länder har påsken förvandlats till häxornas och kycklingars helg. Här i Spanien handlar påsken och Kristus och Kristus lidande. Respekten för det tunga som skedde Jesus när Han valde att ta på sig offret är hedersvärd. I den nordeuropeiska kulturen saknas denna respekt. Men inte kan vi människor genom att vi identifierar oss med Hans lidande nå frälsning. Frälsningen kommer till oss genom att vi tar emot gåvan som är oss given.
Bouleklubben är nordisk och spelar kula som vanligt i dag. Detta vill jag inte göra, men jag vill inte heller bära en tung staty av min frälsare. Honom vill jag vara nära genom den helige Ande och tacka Honom för allt Han gjort för mig.
torsdag 1 april 2010
Det mest värdefulla
Jag sökte efter ett ord i Bibeln som handlar om hur värdefull varje människa är som söker sig till Herren. Deras liv och död är betydelsefulla för Honom. Vi lever våra liv och livet innehåller för för alla människor både glädje och sorg, framgångar och misslyckanden. Till slut kommer summeringen av våra liv, ingen kommer undan denna summering.
Runt mig här i Fuengirola finns det människor som är som strålande smycken. Långa liv tillsammans med Jesus har format dem så vackert. Jag fylls av gripenhet och kärlek när jag möter deras livsöden.
Varför har de då fått möta svårigheter och möter sorg. Gud du som är allsmäktig kunde du inte förskona från detta?
Samma fråga ställde Jesus i Getsemane, när Han var i bön inför det stora offret.
"Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." 35 Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. 36 Han sade: "Abba,* Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." Mark 14:34-36
Denna kamp slutfördes och ur Jesus lidanden växte en välsignelse till mänskligheten fram. Allt är möjligt för Dig varför måste jag bära detta lidande?
Även våra sorger har ett innehåll av guld fastän vi inte kan se det när sorgen pågår. Smärtan tar överhanden.
Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. 1 Petr 1:7
Jag vet inte varför jag i dag så starkt grips av kärlek till alla som fått kämpa i sina liv, men så är det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)