Bilens front är fylld av mosade insekter. Vi har förflyttat oss 3800 kilometer genom Europa och är ännu inte på Europas topp. Det är väl minst 2000 kilometer till. Men dessa kilometer sparar vi till en annan gång. Det är en speciell känsla att bila genom Europa och uppleva hur våren står i skir ljusgrön färg i Frankrike för att vara mer brunt väntande på vårgenombrottet uppe i Sverige.
Jag passerade många kyrkor på vägen med mycket olika utseende på utsidan. Undrar just hur "insidan" av varje kyrka är. Brinner elden? Vi som långa tider finns längst nere på Europas sydudde har tagit som uppgift att be för Europa. Vill vill med våra böner täcka hela ytan ända upp till våra nordliga breddgrader.
Det är alltid samma sak när jag kommer hem och igen ser på svensk TV efter långt uppehåll. "Var det inte bättre än så här. Tydligen inte" Tunna skämt och slitna personligheter. Jag såg en av mina böneämnen, en kvinnlig humorist, i aktion. Ögonen såg sorgsna ut. O vad jag önskar henne ett riktigt förändrande möte med Gud.
David Wilkerson kastade ut TV:n. Vore kanske bäst. Inte ger det speciellt mycket för själen. Men det ger en delaktighet i vad vi står som nation. Som förebedjare är jag delaktig i nationen, ska stå rakt upp och möta det som finns, eller avsaknaden av det som inte finns. Herre förlåt oss, möt oss och börja med mig. Låt mig vara ett föredöme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar