Jesus ställer i Bibeln en fråga: Skall människosonen finna tro på jorden när Han återkommer? Och Han talar inte om ordet tro i största allmänhet. Inte om fenomenet Jag tror!, jag tror!!, var det det inte det jag trodde? Han talade om en tro som var djupt förankrad i en personlig gudsrelation. Så djupt att den inte väjde för en verklighet som såg ut att vara otrons seger över tron.
För år sedan såg jag en annons för en teologisk linje på ett svenskt universitet. En studerande lyfte fram som en positiv sak att "genom studierna har jag fått en mer sekulariserad syn på detta med religion". Jag citerar inte ordagrant - men jag minns andemeningen. Det finns en del av vår tids kristendom som skäms över den djupa tron, som ser den som en primitiv form av religion. Biskop Koskinen uttalade sig om sångerskan Carola som i sin tur talat om tecknen för Jesus snara återkomst. Som jag uppfattade det ville biskopen i all vänlighet korrigera henne. Han hänvisade till den frikyrkliga traditionen där sådana tankar förekom. Inte heller detta ett ordagrant citat.
Guds "dårskap" är högre än människors visdom. Förtröstan på en uppstånden frälsare som inte bara är ett gott exempel, utan en reell förbindelse med en levande Gud, som i sin tur är alts ursprung och mening. När denna förtröstan blir relation så växer äkta tro fram. Denna tro besegrar världen och allt det världen kallar visdom. Visdom som vid test kommer visa sig vara mänskliga tankar.
Inom mig brinner en tro som övervinner min svaghet och för mig fram till en relation fylld av liv och låter mig leva ett spännande liv i gemenskap med den helige Ande. Jag går likt profeten Elia och spanar efter det lilla molnet som talar om att regnet snart skall vräka ner över Europa. Nådens regn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar