Om förlåtelse

Jag kan fortfarande minnas den upprörda mannens ord. "Du är en idiot, du talar om saker du inte vet något om. Du vet inte vad jag varit med om. Hur många sömnlösa nätter och timmar tillsammans med psykiatriker jag har bakom mig och du ska snacka om förlåtelse".

Det jag hade gjort var att lyfta fram förlåtelsen som den enda vägen till befrielse. Uppenbarligen hade jag misslyckats i min "mission", i alla fall för tillfället.

Men fortfarande är jag säker på att förlåtelsens väg är den enda möjliga. Vi biter oss fast i de förorättelser vi varit med om - i mitt fall att vara utsatt för mobbing. Jag vet att denna upplevelse påverkat hela mitt liv, men också att risken finns att jag skyller på mobbingen för att inte lösa frågor som beror på andra orsaker.

Häromdagen skrev jag något diktliknande som en hälsning till någon med erfarenheter liknande mina.

Till den mobbade

Lutande mig mot klagomuren

ser jag med grumlad syn

barnet som mötte

muren av hånande ögon

kränkande

det jublande språnget på sommarängen

Tveksamma steg

i skymningslandet

Vem är jag

O Gud visa mig vem jag är

Den öppnade porten i muren

Den doftande trädgården

Blommor jag skapat just till dig

mitt kränkta barn

Upptäck livets innersta hemlighet

Du i mig

Jag i min Far

Han i oss

I skaparens kärleksfulla omsorg

händer allt

------------------------

Det som händer där i skaparens omsorg är bland annat att förmågan till att förlåta växer. Jag kan inte kommendera fram den, den måste växa fram.

Ett tekniskt dilemma

En kvinna besökte Turistkyrkan häromdagen. Snett framför sig i kyrkan såg en man som satt och surfade på sin mobil. Hon blev irriterad. När mannen fortsatte med detta under hela predikan blev hon till sist helt upprörd och tänkte: "Vad är detta för man som är så oförskämd att han går till Herrens hus för att under hela predikan helt demonstrativt sitta och surfa på mobilen"

Mannen ifråga var jag. Jag tillhör den typ av människor som vill följa undervisningen i min Bibel och dessutom tillhör jag dem som minns en predikan i dess delar efter gudstjänsten och ofta bearbetar texten i mitt inre under lång tid.

Vad jag gjorde var att i min I-phone följa predikantens bibeltexter. För i min mobil har jag Bibeln i ett stort antal översättningar och ibland vill jag se hur en text är i en annan översättning. Det är enkelt att finna texterna snabbt i den digitala Bibeln.

Kvinnan hade ingen aning om att man kan läsa Bibeln på nytt vis.

Händelsen blev för mig en predikan i sig. Vad är det jag tycker mig se, bli upprörd över och som jag helt missförstår. Är min uppgift att bevaka andra människor eller kan jag vila vid gröna ängar som psalmisten säger i min digitala psalm 23.

Om att älska och förlåta

Som kristen är jag uppmanad att älska. Inte bara min närmsta vän utan även min fiende. Jag är dessutom uppmanad att förlåta, ja till och med villkorad. Som jag förlåter ska jag bli förlåten.

Under sin läketid, efter en bilolycka i USA, arbetade Herren med David du Plessis, innan han sändes som Mr.  Pingst (med pingsten) till de etablerade samfunden inklusive romerska katoliker. "Du är som en allmän åklagare och jag vill att du ska vara en försvarsadvokat. Predika inte för någon om du inte känner kärlek för den du predikar för".

David hade genom en profetisk hälsning vetat om sin kallelse sedan länge, men trodde att han skulle sändas för att korrigera felaktigheterna i de traditionella kyrkorna. Men det var inte Herrens väg. Han skulle med kärlek undervisa, inget annat. Från denna kärlekens tjänst kom välsignelse att strömma över hela kristenheten.

Studerar vi historien från Abraham och fram till i våra dagar kommer vi att finna att Gud arbetar med bristfälliga människor och att han välsignar in i sammanhang som skapats av människor och som innehåller mänskliga brister.

Jag vill möta Gud under tystnad. Jag vill möta Gud under jublande sång. Jag vill böja knä vi nattvarden. Det ska vara orgel och kör. Det ska svänga i gudstjänsten. Vi ska läsa tidebön för att inte koncentrera oss på egna frågor. Jag vill be med egna ord för att var i gudsrelation. Vi ska ledas av apostlar, nej vi ska välja demokratiskt. Vi möts i hemmen, nej vi måste samlas i en stor katedral.

Så kan vi fightas om allt, men Herren sa om Maria när hon lyssnade vid hans fötter. "Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne."Luk 10:42

Läs hälsningarna till församlingarna i Uppenbarelseboken. Den första kärleken är nödvändig och kampen mot villoläror som vill tränga in i församlingen. Men det är skillnad på villolära och tillämpning av kristendom på annat vis "än det jag gör".

Herren jobbar med mig för att älska alla delarna av den stora globala kroppen. Församlingen eller kyrkan (om det heter så i din tradition). Det går framåt.

Nu händer det ofta att jag välsignar den som gör fel i trafiken. Inte hur kan dom......!!!!!! utan Gud välsigne dig min vän.

Checklista för modernt språk

Mina ögon föll på en debatt om på vilket sätt evangeliet ska presenteras i vår tid. Tanken var att inte tumma på kärnan i förkunnelsen utan enbart se till att den presenterades på ett språk som människor av vår tid förstår.

Mycket bra!

Då kom jag på två checkpunkter som kan vara användbara i ett sådant arbete.

1.) Vilken konsult har jag kopplat in för att bearbeta språket? Är det han som kallas rådgivaren och som jag endast når i bön. Är min språkbearbetning under den helige Andes kontroll?

2.) Sorterar jag bort något med det nya språket, även om jag inte önskar det? Klarar språket testen i Johannes evangeliums 6 kapitel? Står vi ut med evangeliets kraft eller vill vi ordna en motorvägsinfart till kyrkan, där det gäller att gasa upp till 110 km för att kunna falla in i strömmen på motorvägen.

"60 Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?" 61 Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? 62 Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var? 63 Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv."

Smärtans bön

Vi satt i går och talade om erfarenheter genom livet. Jag nämnde att jag aldrig varit på några stora kristna konferenser, med undantag av den stora konferensen på Hovet i Stockholm år 1994. Där var jag engagerad att ansvara för de människor från hela Sverige som av olika skäl kom för att få förbön av pastor David Yonggi Cho.

Bortsett från denna konferens så har jag aldrig längtat till konferenser. Jag vet att många reser till konferenser för att få speciella andliga upplevelser, men för mig har upplevelserna skett i mitt nära liv. Herren finns där så varför resa till annan plats för att finna Honom?

Så mindes jag mitt undantag. Av någon anledning som jag inte nu minns upptäckte jag en konferens ”Europe Awake” som skulle hållas i London på nittiotalet. Initiativtagare var den anglikanske prästen Mark Stibbe, som även besökt Sverige och Norge. Varför jag greps av en längtan att åka till denna konferens minns jag inte. Konferensen riktade sig till människor aktiva i en församling. Min pastor Stanley Sjöberg skrev ett fint introduktionsbrev och så anmälde jag mig.

Tanken var att konferensen skulle hållas i en lokal i Westminster men antagligen anmälde sig inte så många som arrangörerna tänkt sig, så den flyttades till Mark Stibbes hemkyrka i S:t Andrews i Chorleywood en timmes tunnelbana från Londons centrum.

Jag minns ännu hur jag gick backen upp till denna speciella anglikanska kyrka och jag minns att jag steg in i den mest ljudliga bönesamling jag ditintills mött. Det var många talare under konferensens dagar , men det är bönesamlingen jag minns.

Speciellt minns jag en ung kvinna från London, med asiatisk bakgrund, som i smärta och gråt ropade ut den helige Andes förtvivlan över syndens London (eller lika gärna Europa). Smärtan gick rakt igenom min egen kropp. Under bönen kom jag att få en smärta i bröstet. Jag gick fram för att få förbön för min smärta. Det var en medelålders man från värdkyrkan som bad för mig. Han bad för min hälsa, men stoppade plötsligt upp. Han vände sig mot mig och sa ”Den smärta du nu bär kommer du att få bära till dess väckelse bryter ut på den ort du kommer ifrån”.

Vid gårdagens samtal med mina vänner blev det klart för mig att detta blivit sant. Jag bär inom mig en längtan efter väckelse som ibland når smärtans gräns. När jag då kommer nära Herren så smärtar mitt brösts vänstra sida som om det var hjärtat som smärtar. Jag inser nu att bönen under denna konferens fått en påverkan på mitt fortsatta liv större än vad jag hittills förstått.

Undrar om Mark Stibbe vet att konferensen, trots att den fick mindre format än vad de trott på, ändå var betydelsefull. I vilket fall i mitt liv.

Jag är fast besluten att gå den väg Herren visar, för att väckelsen ska bryta fram. Det är allt jag kan göra. Resten beror på Honom (och det är väl att så är fallet).

PS Jag har varit utan Internet ett par veckor. Spanska Telefonica är dåliga på att åtgärda fel. Men nu är jag på gång igen. Vår pastor, som haft samma problem, kallar uppehållet internetfasta. DS