Med vilken rätt?

Med vilken rätt ristar en människa in siffror i en annan människa mot dennes vilja?

Ett minne i min nära vän som vittnar om krigsårens koncentrationsläger?

Nej en varning som tillhör oss alla om att även i vår tid ondskan kan fånga oss och föra oss över gränsen till helvetet.

Det börjar i rädsla för det okända, det börjar i tankar att skapa en värld där endast mitt får styra, det börjar i den enkla lösningen att allt är en annans fel.

Så långt borta är detta från Gud som följer oss kärleksfullt, som med respekt avvaktar mitt egna beslut och som med öppen famn möter min luggslitna skepnad.

Jag vill inte vara en grinig gubbe

Denna vecka är jag i Stockholmsområdet och besöker bland annat min "hemförsamling" Centrumkyrkan i Sundbyberg. Jag har också möten med människor och på lördag ska jag vara med på en ICCC-konferens om Burundi.

Den bön jag har är att inte vara en grinig gubbe. Jag vill ha ett öppet kärleksfullt sinne för vad Gud gör genom olika människor. Hur lätt är det inte att lägga till "men så borde det vara" eller "med detta är inte bra". Det lilla tillägget som begränsar mitt stöd och förvandlar mig till en domare över vad människor gör. Visst är det så att urskillning måste till. Allt som sker är inte gott. Alla visioner ska inte genomföras.

Jag talar inte om detta, jag talar om mitt sätt att förhålla sig till vad som sker. Om jag ser till att det inte handlar om att jag måste bekräftas utan att jag i stället är nyfiket, kärleksfullt öppen för vad Gud vill göra, då är mycket vunnet.

Under en lunchbön fick jag visionen att "min hemkyrka" skulle få gå in i en sådan tid att hundraprocentigt stöd för vad Gud gör genom olika människor.

När jag skriver detta så är det inte någon kritik eller motsatsförhållande jag berör. Nej det handlar om en nåd att gå in i en ny dimension av Guds kärlek och rensa bort något de flesta av oss bär inom oss.

Skåne är viktigt - Malmö i mitt hjärta

Det finns en eller kanske flera profetior om väckelsen som kommer i Sverige. Från söder till norr - från väster till öster.

I min förbönstjänst har Skåne en stor plats. Att vara med och bereda starten för profetians väckelse. Jag är inte så ofta i Malmö men staden finns i mitt hjärta. Förra sommaren hade jag ett starkt tilltal om att de kristna måste ta större ansvar för de utslagna i Malmö. Det var så starkt att jag mailade till en stor församling i Malmö om att få komma i en gudstjänst och i denna få ha en bönestund för ett genombrott i omsorgsarbetet. Jag mailade också till en av LP-arbetets företrädare om att de på nytt igen måste bli aktiva i Malmö. För säkerhets skull bifogade jag referenser till båda mottagarna så att de inte skulle uppfatta mig som en galning vilken som helst.

Men till min besvikelse fick jag ingen som helst respons på mina propåer. Jag fortsatte att be enligt de tilltal jag fått men kände sorg i mitt hjärta. Dess större glädje kände jag nu i söndagens LP-gudstjänst i Mullsjö när jag hörde att en nystart av LP-arbetet i Malmö planeras. Nu ska vi be att denna start inte fördröjs, den är viktig för ett andligt genombrott. Väckelse och omsorg om andra går hand i hand.

Skånes andliga klimat beskrivs som hårt och detta är sant. Det är ingen tillfällighet att Sverigedemokraterna har sitt starkaste fäste här. Bläddrar man i gamla tidningar ser man att under 30 och 40-talet så hade nazismen starka fästen i Skåne. Andliga krafter manifesterar sig i på olika sätt under olika tider men det handlar om samma kraft . Vi ska inte angripa människorna utan vår kamp handlar om de andliga makterna bakom manifestationerna. Så lär Bibeln - vi ska be fram frihet och befrielse. Vi ska agera i linje med våra böner.

Men för Herren finns inget som är för svårt. Segern väntar oss! Gud är kärlek, ja kärleken kommer från Gud och den ska flöda fram.

En påminnelse om Guds kärlek

Jag prenumererar på David Wilkerson's uppmuntrande hälsningar över internet (David Wilkerson today). Några tankar med anledning av dagen hälsning.

Wilkerson tror att många kristna inte vågar vara i nära gemenskap med Gud därför att de tror att han (Gud) inte kan acceptera dem p.g.a. deras många misslyckanden.

Gud svar är "Satan må säga att du är värdelös men jag säger dig att du är min glädje".

Wilkerson frågar om jag kan säga:

"Min himmelske fader älskar mig. Han säger att jag är underbar i Hans ögon och jag tror honom. Jag vet att oavsett vad jag går igenom, hur frestad och prövad jag blir så vill han rädda mig. Han följer mig och kommer aldrig att tillåta att jag blir krossad. Han är alltid kärleksfull och hänsynsfull emot mig."

En sådan tillit är grunden för gemenskap med Gud.

Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. (1 Joh 4:16)

Att bekräfta egot slutar i en stor tomhet

Att vakna upp och vara tacksam för dagen som just börjat är fint. Tänk att den komplicerade kemin i dig fungerar, att du kan tänka, känna, ja leva!

När jag hör vissa beskrivningar över hur det är att vara människa så har jag invändningar. Förklaringar typ en reptilhjärna som reagerar genom att sätta oss i stress. Jag är övertygad att förklaringsmodellen har inbyggda felaktigheter. T. ex. tar den inte hänsyn till gudsrelationens inverkan på hur det är att vara människa.

Men snälla Börge nu får du ge dig! Vet du inte att du är på toppen av en utvecklingskedja sedan mycket lång tid och det där med Gud är något du skapat i ditt inre. Du vill bara förklara det svårförklarliga och då tar du till Gud.

Nej Gud är ingen konstruktion. Han är en påtaglig verklighet och jag har upplevt tillräckligt mycket i min gudsrelation för att stå fast i detta. Pastor Stanley Sjöberg rekommenderar människor att testa Gud under 30 dagar för att få hans existens bekräftad. Under dessa 30 dagar måste du vara lyhörd för Guds handlande i ditt liv.

Den moderna människan befinner sig i rum fyllt av ljud och aktiviteter på gränsen till det absurda. Gå ner i varv så ökar din förmåga att lyssna. Att hektiskt söka upplevelser för sitt ego, att söka relationer som ger till ditt ego, det är inte lyckans väg. Att bekräfta egot slutar i en stor tomhet.

Det finns en annan väg.

Överraskad av den helige Ande

Första delen av Jack Deere's bok "Suprised by the power of the Spirit" är något jag gärna läser flera gånger. Jack var en lärare och pastor som var helt övertygad om att Gud inte längre talade direkt till oss och att under och tecken (förutom omvändelseundret) tillhörde apostlarnas tid.  Han och hans församling kom att inbjuda Dr. John White som talare och den helige Ande kom att manifestera sig.

Detta innebar en total förändring för John Deere och vissa avsnitt i berättelsen om hur han av den helige Ande leds in på nya vägar och om de människor som Herren använder för denna omvändelse är fascinerande.

Vi kan alla begränsas av de mänskliga värderingar som vi så gärna lägger till ovanpå den kristna tro vi fått som gåva. Det är en nåd att stilla be om att inte ha en massa otympliga påbyggnader. Jag ser så gärna andras men missar lätt mina egna.

Den stelbenta kristna församlingen har garanterat en mänsklig påbyggnad. Det är denna som gör församlingen stel. Dessutom verkar vi gilla just påbyggnaden, den verkar ge oss någon slags trygghet och vi manifesterar den gärna genom att bygga en kyrkobyggnad.

Låt oss kalla detta "Mitt hus är min borg"-syndromet. Kyrkan mitt i byn kan vara något mycket positivt men också ett tomt skal helt utan liv. Det är mötet med Jesus som utgör skillnaden.

Att vandra med lätt packning genom livet ledd av den helige Ande är mitt ideal. Förvånansvärt ofta tänker jag dock på byggnader i samband med det jag drömmer om ska hända. Bland annat har jag drömmen om ett hus för bön på Österlen. En plats med ständigt pågående bön och lovsång.

Hur skulle du få människor att komma dit för att be säger realisten. Mitt svar är att om jag mänskligt ska syssla med att värva bedjare till ett sådant hus så kan vi lika gärna lägga ner projektet. Annars har vi ett fiasko på gång som bara kostar kraft. Det är bara i det fall den helige Ande öppnar dörrar och välsignar som det kan bli verklighet.

Var rädd om dina drömmar. Respektera dina drömmar, de representerar något gott inför Gud. I den mån de är inom Guds vilja och i hans tidplan kommer de till realitet utan att du blir knäckt (eller går i väggen som vi numera säger).

Människa - inte robot

Som kristen kan jag ibland frestas till att vilja ha svar på allt. Som om vi hade ett kollektivt ansvar för kunna svara på varje frågeställning. Varje kristen har inte ett färdigt svar varje fråga. I varje fall inte jag.

Bibeln har svar på otroligt mycket och när jag läser Bibeln ledd av den helige Ande så lyser Anden upp textavsnitt till en djupare förståelse. De bibliska gestalterna är levande beskrivna med bristerna inkluderade  i beskrivningen.

Jag minns mitt möte med en mulla från Teheran. Det enda möte av detta slag som jag haft och jag hade "halkat in på ett bananskal". Inbjuden av Stanley Sjöberg som jag tror önskade ett stöd vid detta samtal av en bedjare från församlingen. Denne man var skrämmande i hur han på varje punkt i samtalet hade Koranens svar på frågan. Utan en nyans av ofullkomlighet visste han hur allt var. Ett ansikte som inte utstrålade någon eftertänksamhet.

I Bibeln lyfter Herren fram kung David som en man efter sitt sinne. Jag älskar att läsa Davids psalmer. De är så fulla av tilltro till Gud men också fulla av levande mänskliga reaktioner, reflektioner och sann prövning av sig själv. Långt ifrån den perfekta robotmänniskan.

När jag talar om robotmänniskan tänker jag inte bara på mullan för jag har även mött kristna varianter på temat.

Efter det att jag tagit emot frälsningen som en gåva får jag sedan vandra i gemenskap med den helige Ande och jag får tala kunskapens ord till människor. Faktiskt förmedla både kunskap och ibland lämna hälsningar som talar direkt in i människors liv. Men detta är inte grundat i egen förträfflighet utan i livet tillsammans med den helige Ande. Lång ifrån en vetande robot.

Bilden av en frisk ström genom Skåne

Framför datorn och beredd att skriva men jag vill inte bara skriva tankar som pockar på. Jag stannar upp och ber i mitt inre. Efter en stund är det som om jag såg vatten flyta fram, klart vatten som rinner. Vad är det för vatten frågar jag mig och ser att det är ett av alla de diken som omger åkrarna i Skåne. Normalt flyter vattnet sakta och innehåller rester från ett intensivt jordbruk. Samlas sedan upp i en kvävefälla. Men detta vatten flödar friskt som om det var en mellanstor bäck.

Herre detta är inte den dubbla strömmen dit jag vadar ut för att helt omslutas av det levande vattnet.

Men vattnet flödar friskt och och vattennivån är hög, på sina platser, på gränsen till att svämma över. Det samlas upp som i en sjö med kristallklart vatten och jag gläds över att landskapet berikas av friskheten. Det är som om landskapet ändrat karaktär men fortfarande är det ett öppet landskap.

Jag upplever i mitt inre: Kommentera inte bilden utan låt den leva sitt eget liv.

Tänk om det fanns kvalitetskontroll på pastorer

Pastor betyder som vi alla vet herde. I Spanien där jag delvis lever kan jag se "el pastor" dra omkring med sina får uppe i bergstrakterna. Jesus gjorde sig själv till ett föredöme med liknelsen om den gode herden.

Pastor i dagens kristenhet betyder allt ifrån att vara VD för en kyrka till att vara sektledare. Däremellan finns pastorer som fungerar som pastorer. Alltså herdar.

Jag kommer in på dessa tankar på grund av den amerikanske pastor som vill gå in i en personlig vendetta med muslimerna genom att bränna det antal Koranen som motsvarar det antal som dog vid 11 september-attacken. Öga för öga - tand för tand.

När jag följer upp på internet verkar det vara en hatisk man, ledare för en mindre grupp människor. Enligt internet säger han: Generalen kan be dem att hålla käften, muslimerna alltså. Detta med tanke på den stora risken för att amerikanska soldater kommer att dödas i Afghanistan.

Men inte bara soldater kommer att dö. Stanley Sjöberg påpekar att kristna i olika muslimska länder kommer att förföljas på olika vis.

Inte vinns muslimvärlden för Jesus genom mötet med en hatisk amerikansk "pastor". Den vinns genom mötet med den gode herden, Jesus. Profet enligt islam men Guds son och vår frälsare enligt kristendomen. Många Jesus-möten sker i dag i muslimska länder. Gud bevare oss för vissa pastorer.

Det finns en kvalitetskontroll på pastorer. Den kallas urskiljningens gåva. Att kunna skilja på det goda och det onda i andevärlden. O att denna var i funktion överallt.

Jag vill inte bli "normal" igen!

En tid efter det att jag kommit tillbaks till kristen tro började jag att spela i veteranbrasset. Min upplevelse med Gud pockade på att få uttrycka sig. Jag minns att en av grabbarna sa, det är så härligt med nyfrälsta, ett bekräftelsens ord men du kan också se det som ett uppgivenhetens ord. Snart är du inte nyfrälst längre och då blir du normal.

I sin bok "Hungry for more of Jesus" kommer David Wilkerson in på detta. Om du tar din tro på allvar kan du komma att störa din omgivning, ja du kan till om med bli motarbetad. "Kan du inte bli normal sådan du var förut".

Lättvarianten av kristendom är egentligen inte kristendom utan mer en social gemenskap med någon slags gemensam värderingsgrund. Mötet med frälsaren skakar alltid om och om du är i en ärlig gudsrelation kommer du att förr eller senare konfronteras med det i ditt liv som du kanske helst vill undvika att få belyst.

I lättkristendomen förkunnas nåden summariskt och Bibelns ord om en trång port är långt borta. Syndanöd kallades det förr att konfronteras med de mörka delarna i sitt liv. Detta som Herren vill befria dig och mig ifrån.

Försöker jag bygga upp svårigheter för dig att bli en kristen genom att peka på den trånga porten? Nej inte alls! Det är lätt att närma sig Gud. Frälsningen är en gåva att ta emot. Nej jag talar om att det är på riktigt. Jag talar om upprättelse till att bli den människa du är avsedd att vara och för detta krävs överlåtelse. Så länge jag har en fot innanför och en utanför, så länge jag inte tillåter Gud att ta hand om det dolda i mitt liv så finns ingen segerkrans att ta emot.

Gäller majoritetens värderingar?

I dag blir jag politisk. Det är väl influens från valrörelsen som jag inte helt kan undvika.

Som kristen kan jag ha mycket klar bild över vad min tro innehåller av värderingar och beslut. Jag kan bestiga intoleransens väg som innebär att jag inte nöjer mig med att låta min tro influera allt jag gör och därmed föra samhället åt ett visst håll. Nej när jag bestiger intoleransens väg angriper jag människor som inte delar mina värderingar. Detta är en balansgång som är svår.

Friheten begränsas alltid i ett samhälle annars uppstår anarki men när politiker anser att deras värdegrund berättigar dem att detaljreglera andras liv då passeras en gräns. Lars Ohly tydliggjorde detta i sitt uttalande om bröstpumpning. Hans kollegor bland de röd-gröna blev förskräckta. Han talar så det märks vad vi sysslar med, att detaljreglera och styra människor, att ta bort deras ansvar över sitt eget liv. "För din egen skull" som en slogan en gång ljöd.

Som kristen bör jag vara lika hänsynsfull mot andra människor som den helige Ande alltid är. Det fria valet utgör en grund. Det vore att ljuga att säga att kyrkan alltid varit sådan. Speciellt när den varit statsbärande har missbruk förekommit. Hur går jag emot det onda utan att själv bli ond?
Gud har vrede mot ondskan men älskar människan och vill möta även de som går ondskans väg. Han vill inte att de ska fortsätta vandra på ondskans väg. Han vill rädda oss men tar aldrig bort det fria valet.
Kärlek utan fritt val kan aldrig vara kärlek. Då kallar vi det i stället manipulation.

Surfa på Guds kärlek

Inför profeten Elias himlafärd önskade sig hans lärjunge profeten Elisa dubbel arvslott av Elias ande. Om ett sådant val vore möjligt för mig skulle jag välja att önska dubbel arvslott av prästen Sören Stadell. Han är ett stort föredöme för mig. Faktum är att jag för en tid sedan bad Herren att få bli formad till en personlighet med en sådan ständigt strömmande kärlek till Gud och alla människor, en sådan enkel rak tro och alltid närvarande glädje.

Så hände det mig det märkliga att jag under en bilfärd överfölls av en sådan kärlek till vännen Lars Petersson och hans livsverk David Media. Jag fylldes av tacksamhet medan jag hörde en lovsångsskiva.

Vid gårdagens församlingsdag inom Elim Simrishamn så hände det igen. Jag fylldes av en sådan kärlek till några av vännerna som bär Guds verk i Simrishamn att jag bara måste uttrycka detta i samlingen. Väntade bara på tillfället att göra detta och till slut kom möjligheten. Hela mitt inre var fylld av denna kärlek, större än vad jag av egen kraft kan prestera.

Väl hemma inventerade jag alla de vänner jag har och vilka fantastiska människor de är. Hur är det möjligt att just jag fått möta så många underbara människor. Vänner som jag inte möter så ofta men som finns levande inom mig. Tacksamhet till Gud, allas vår skapare.

Jag är troligen inte unik utan det är så att vi alla har en sådan omgivning om vi bara låter den lysa fram i all sin glans.

I mina samtal med Sören Stadell är det just detta jag lagt märke till. Han talar aldrig i värderande omdömen om de människor vi gemensamt känner. Han är alltid fylld av en nyfiken kärlek till vad som hänt dem och genuint hängiven både dem och Herren.

Jag börjar tro att även jag ska få surfa på Guds kärleks vågor.

En andlig kamp pågår

Jag sökte på internet på några kända amerikanska kristna namn och hamnade i en debatt vars eftersmak inte kändes bra. På intet vis vill jag ge mig in i en debatt genom att säga den har rätt eller den har fel. Men jag kan konstatera att vi alla befinner oss i en andlig kamp där fienden vill beröva oss kraften i vår tjänst. Våra val är så viktiga.

Att predika i ett i förväg utannonserat TV-program där tusentals av människor sätter sin tilltro till en viss predikant. Hur gör han den dag gudsrelationen är störd genom en synd som inte klarats upp ännu? Talar han bara på som om allt var bra och hoppas att Gud ska välsigna. Risken finns att han höjer rösten för att det inte ska framgå att allt inte är så bra. Fienden vill givetvis utnyttja en sådan situation. Rätt svar borde vara att säga: Jag kan inte predika i dag eftersom jag inget har att säga. Broder, syster, du får predika i mitt ställe. Men vem har detta mod?

På olika sätt har Herren lett mig in på vikten av det personliga valet i varje situation. Att välja bort (besegra) frestelsen genom att söka Herrens stöd. Att välja att börja dagen med Guds ord i stället för allt annat som pockar på utrymme.

Det finns nåd även för kända predikanter och jag ber att ödmjukhet ska allt mer bli synlig.

Kom och se

Två av profeten Johannes lärjungar hör denne säga: "Se Guds lamm!" Det är Jesus som Johannes talar om. Lärjungarna bestämmer sig för att följa efter Jesus. Jesus märker att de följer efter och frågar dem vad de ville honom.

Det bästa svar de kom på var: "Var bor du?". Jesus svarade "Kom och se".

Denna berättelse ur Johannes evangeliums första kapitel kan ses som en enkel historia ur vardagen med en mycket begränsad dialog eller som en beskrivning av hur det är att följa Jesus.

Någon pekar på att det är något speciellt med Jesus. Intresse väcks och ett sökande får ett hopp. Sökandet fanns redan hos lärjungarna annars hade de inte varit på den plats där de var. Men sedan gäller det att agera och finna ut om det som de hört sägas var något som fungerade i verkligheten, om det var sant med andra ord. Då är det så enkelt: "Följ mig och se hur det är".

Alternativt kunde de beställt in mat på ett närliggande värdshus och suttit en natt och diskuterat huruvida de mött Messias eller inte. Det senare gör vi ofta men det första, att följa, är det som fungerar.

PS Detta med anledning av morgonens bibelläsning. DS

Och kolet fick liv och kunde tänka

I vetenskapsradion hörde jag något som fascinerade. Det finns ett slags solar där processen leder fram till kol och hitintills har man varit säker på att t.ex. vatten inte kan finnas där eftersom processen förbränner syre som är en förutsättning för vatten. Det producerade kolet skulle vara en del av livets hemlighet. Nu har man konstaterat att det finns vatten där. Punkt.

Jag skriver här om något jag i likhet med de flesta människor inte vet något om.  Egentligen kan jag tala om alla människor eftersom även de mest kunniga ställs inför nya utmaningar.

Men medge att tanken svindlar. Någonstans i universum produceras ett material som kan leda till liv. I en slumpartad process leder detta till människor som omvandlar materian till tankar och moraliska ställningstaganden. Fast nu tror jag inte på denna utvecklingslära.

Äkta vetenskap är intressant för den skrapar på ytan till något den inte vet något om. Men upptäckterna berika oftast. Jag vet inte hur Gud bar sig åt men Han säger i sitt tilltal till människan att Han är skaparen och detta litar jag på. Det är inte avgörande för min tro hur skapelsen gick till. Mitt möte med frälsaren är avgörande för min gudsupplevelse och tilltron på Hans ord finns i denna tillit jag där har.

En vän till mig som är forskare och troende fann ingen motsättning mellan tro och vetande. "Tro är tro och vetande vetande". Om tron är äkta så är den inte rädd för vetandet och är vetenskapen äkta så måste den i ödmjukhet bekräfta att den inte vet allt och att det vi nu tror oss veta kan komma att revideras i morgon.

I världen med inte av världen

Klockan är snart midnatt. I dag har jag rest från Stockholm till Skåne i bil. Under bilturen lyssnade jag omväxlande på radions P1 och en samlings-CD med lovsång. När jag kom fram klippte jag gräsmattan och spelade en nio-håls golfrunda. Det gick inta alls bra i dag.

När jag spelade CD:n var jag så tacksam för den livsgärning min vän Lasse Petersson gjort genom att trots svårigheter fortsatt att producera kristen musik på skiva. Jag har följt hans kamp på nära håll under ett antal år.

I morgon bitti, tidigt, drar jag till Simrishamn för en bönestund. Kan jag inte lika gärna be hemma? Det kan man tycka om man tänker praktiskt, men detta att be på plats handlar om att leva ut åtagandet. Inte bara säga det.

Livet innehåller så mycket praktiskt av annat slag. Allt ifrån resor till golf. Förvärvsarbetet är ett avslutat kapitel för mig. Men det som är viktigast för mig är att forsätta att vara i en fungerande gudsrelation. Jag vet min kallelse och ber om kraft att stå kvar i den, att vara den helige Andes tempel. Det låter pretentiöst men så står det i skriften. En god tanke att ha levande med tanke på vad vi tar in av olika slags impulser och vad vi gör.

Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? (1 Kor 6:19)