fredag 17 januari 2014

Vad rör det dig - följ du mig!

I kväll tittade vi på en DVD från Ankarstiftelse här nere i Turistkyrkan på Costa del Sol.

Den handlade om väckelsen i Colombias fängelser. Om undren av omvändelse in i starkt kriminella människors liv. Om frälsningsvisshet, förnyade sinnen som återspeglar sig i ansikten strålande av glädje och kärlek. Om insikten att förlåtelse måste ges av den som själv fått ta emot förlåtelse. Att förlåta sin brors mördare och tillsammans med honom, som syskon i Herren, jubla inför Guds tron.

En illustration av att det handlar om nåd. Helt utan egna meriter. Tyngda av mängder av brott får människor vara Guds redskap till andra människors välsignelse.

Som en verklighetsfrämmande kontrast känns då det teologiska "hela havet stormar" som pågår på internet. Hårda ord om andra kristna som inte följer "den rätta teologin". Jag kan dela en kritisk syn på vissa företeelser, men aldrig den kärlekslöshet med vilken kritiken framförs. Inte heller de konspirations-teorier som framförs som om de vore profetiska tilltal.

En kaxig, kärlekslös debatt ger endast sår och skapar en förhårdnad över egna samvetet. En skrällande cymbal vars ljud tonar ut utan att få betydelse för evigheten.

Jesus ord till Petrus när denne ville veta hur det skulle gå med Johannes, dessa ord är så viktiga.
Var rör det dig - följ du mig!

Dessa ord tänker jag leva efter fortsättningsvis. Vårt eget följande är det viktiga i våra liv.
---------------------------------------
Joh 21:22 Jesus svarade: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!"

tisdag 14 januari 2014

Lys over Drammen


Där satt jag och tittade ut över staden som Herren har lagt på mitt hjärta. Jag har varit i bön för Drammen under flera år nu. Åttonde och nionde januari var jag i staden. På ett märkligt vis har jag förts in i en långvarig bönetjänst som kommer att fortsätta framöver.

Den åttonde var jag i bön och samtal men en man vars livsväg ska öppnas på ett nytt sätt, till hela nationens välsignelse. Den nionde var jag i ett projektmöte som vi tror får betydelse för både Spanien och Skandinavien. Det är så spännande att följa Herrens intentioner.

I denna stad finns humanister, en mix av religioner, aktiva satanister, men också kristna förebedjare. "Bønn for Drammen" heter en grupp som jag fått viss kontakt med och Kari från denna grupp fick jag kontakt med när jag kommit åter till Spanien. Hon besökte vår kyrka och i vår gudstjänst manifesterades något vi tror får betydelse i Drammen.

Som en liten människa kan jag inte påverka sammanhang speciellt mycket. Som små människor fyllda av Guds kraft kan vi vara med om stora segrar. "Ge mig en fast punkt i universum och en hävstång så ska mycket förändras". (Slarvig citat från någon tänkare).

Gud är universums enda fasta punkt och han låter oss vara med i att hålla i hävstången ;-)

tisdag 7 januari 2014

Ett levande hjärta eller en betongklump

Är det något som återkommer genom hela Bibeln, så är det detta att Gud söker människors hjärtan och att Han avskyr en munnens bekännelse som inte motsvaras av hjärtats överlåtelse.

Från första Moseboken till Uppenbarelseboken så återkommer detta. Men det återkommer också att Han hela tiden söker upp människan för att denna hjärtats gudsrelation ska upprättas, ja återupprättas när så behövs.

Krukmakaren gjorde ett nytt kärl när lerklumpen förlorade sin avsedda form och i lerkärl förvaras den stora skatt som Herren givit mänskligheten. Den helige Ande ger oss tillgång till alla guds resurser och det är vi som är lerkärlen vari Han har sitt tempel, lerkärlen som innehåller guds gåva till mänskligheten. Den helige Ande pekar på Jesus och det är Jesus som är huvudet för församlingen. Det är Jesus frälsningsverk som församlingen har att förkunna.

Vi får aldrig glömma att församlingen består av många svaga lerkärl som hålls samman i Guds kraft. Minns vi detta så är församlingen stark och fungerar.

Församlingar gjutna i betong, armerade av mänsklig visdom är utan funktion. De står där mitt i mänskligheten som ett monument över misslyckande. En betongklump som människorna går omvägar runt.






måndag 6 januari 2014

En märklig blandning.

Under vår korta vistelse i Sverige, nu över julen, har vi mött många olika människor. Det har varit möten med stor glädje och kärlek.

Samtidigt tränger sig den andliga situationen i Sverige in i mig. Ja, allt dess innehåll finns så nära, som om det tränger in under huden. I ensam bön inför Herren gråter jag ut inför Honom och Han svarar med välsignelse. Så påtagligt att tårar vänds till förväntan.

Min egen förmåga att påverka känns så liten. De makter och tankekonstruktioner som dominerar nationen destruktivt verkar solida. Då påminner Han mig; varje människa som är villig att gå min väg, ger jag kraft att segra. Att vandra i den helige Andes kraft är en segervandring oavsett hur omständigheterna verkar vara. Denna vandring vill jag vandra.

Så får jag se små tecken på uppluckring av den hårda jorden. Små händelser som bevisar att den andliga våren är på gång. En tidig vår-vandring är en glädjens vandring. Förväntan på soliga dagar då naturen jublar. Vi jublar med Jesaja (44:23):

Jubla ni himlar, ty HERREN har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd. Ty HERREN har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel.