torsdag 9 juni 2011

Under och tecken som behövs i vår vardag

Min krönika den 9 juni på www.bonehuset.se
 För ett antal år sedan i en helt vanlig missionsförsamling. En kvinna har varit sjuk under en lång tid och sjukdomstillståndet betraktas som kroniskt. Hon förhindras att leva ett normalt liv. Ett antal vänner till kvinnan, som också varit tillsammans som en bönegemenskap, de grips av en stor längtan att gå till kvinnan för att be för henne. De står i en ring runt kvinnan. Kvinnans make upplever då att någon fysiskt berör honom och passerar in i ringen. Så ser han Jesus fatta kvinnans huvud och undret sker, hon blir helt frisk. Jag kände mannen som såg denna syn och här talar vi inte om en människa med överskottsfantasi, utan vi talar om en mycket jordnära människa som aldrig tog till stora ord, utan hellre var tyst.


Förra året i Turistkyrkan i Fuengirola. En kvinna kommer upprörd till vår fredags-bönesamling. Hennes make har drabbats av en sjukdomsattack som ibland brukade drabba honom. Efter en sådan attack brukar han vara sängliggande under en lång tid. Kvinnans upprörda bön berör oss alla och jag hör hur bönerna inte bara handlar om ord som uttalas för vänskaps skull, utan här finns ett engagemang för de båda makarnas situation och vi är verkligen enade i anden. I samma stund blir mannen helad och någon dag efteråt kommer han till en samling i kyrkan. Vår tro var inte större än att vi uttryckte ”Va, är du här?”

Representanter för den generation som uppfostrats till att avvisa allt övernaturligt skulle säkert tala om önsketänkande och vandringssägner. Men det är just denna generation som behöver uppleva under som ska skaka om deras världsbild. Indoktrinerade till icke-tro och fast övertygade om att de vet sanningen och att människor som kan vittna om något annat därför helt enkelt måste vara mindre tillförlitliga. Utan att veta om det utstrålar de en total arrogans. Arrogansen att sortera ut tillförlitliga människors vittnesbörd därför att de själva vet bättre.

Jag älskar denna generation och känner mitt ansvar eftersom jag är en av dem som inte medverkat till att tala om andliga sanningar.

Mitt bönerop till Herren är därför: ”Herre bekräfta dig genom under och tecken. Annars kommer denna generation inte till tro. Herre låt det ske!”