Brevet från Jakob

Vid två tillfällen har jag talat över Jakobs brev här i Fuengirola. Enligt kristen tradition är detta brev skrivet av Jesus bror, Jakob. Brevet är en tidig traktat riktad till de judar som blivit kristna och som spridit sig bortom Jerusalem. Innan de icke-judiska församlingarna vuxit sig starka.

Jakob var en av tre ledande i den första församlingen i Jerusalem. De andra var Petrus och Johannes. Dessa kom att lämna Jerusalem genom de förföljelser som drabbade församlingen, men Jakob blev kvar som församlingens föreståndare till dess att han led martyrdöden.

Genom att Jakob i undervisningen inte nämner resultatet av apostlamötet i Jerusalem år 48 (eller 49), så anser vissa forskare att brevet skrivits innan detta möte. I så fall har vi här Nya Testamentets äldsta skrift.

Vissa anser att brevet är en inlaga riktad mot Paulus undervisning om att det är tron som gäller, inte gärningen. Men tränger vi in i brevet lite djupare ser vi att det inte alls handlar om detta.

Brevet är en praktisk handledning i att leva ut sin tro i handling. Många företeelser som vill hindra oss beskrivs på ett mycket målande vis. Sedan summeras tro, ödmjukhet, kärlek och Jakob visar på att när tro slagit rot i oss så handlar det inte bara om ord, då är det helt naturligt att handla i linje med sin tro.

Jakob ivrade för ett liv i lagens anda. Han kallades av sin samtid för "Jakob den rättfärdige". Men han har inte fastnat i bokstavens lag, utan talar om frihetens lag, d.v.s. lagen i våra hjärtan.

Jakob talar om att vi ska bekänna våra synder för varandra. Ursprunget till bikten. Men hela brevets innehåll går emot en förvanskad bikt, bikten som formell handling.

Frälsningen är helt av nåd, ingen kan prestera något för att få syndernas förlåtelse. Att sedan leva i nåden och vara fylld av den helige Ande leder med nödvändighet till handling, till ett förändrat liv. Hjälparen vi fått, vill forma oss till Jesu efterföljd. Till ett liv i Kristi uppståndelsekraft.

Mitt i strömmen

Jag befinner mig mitt i strömmen och gläds över detta. I detta är jag en del av ett skeende här i Fuengirola. Det är mycket spännande. Vi får det ena starka tilltalet efter det andra. Oavsett vem som predikar, så verkar den helige Ande starkt. Vi gläds över detta. Men Han är också med oss i praktiskt handlande.

En avgörande fråga bearbetas i bön och handling av församlingen just nu. Herren har tydligt klargjort att det är ett viktigt beslut vi har framför oss. Vi vill följa hans väg men väntar på ytterligare en hälsning som ska visa på hur det ska gå till.

En tidig morgon i kyrkan hade Herren och jag en uppgörelse. Jag konstaterade inför Honom att jag behöver få ytterligare doser av tro och tro är en gåva vi får be om. Dessutom vill jag leva ut mer av kärlek. Eftersom jag har tillgång till kärlekens källa så är även detta en realistisk bön.

Herren lovade mig vissa saker som jag behåller för mig själv tills vidare. Allt i linje med vad jag tidigare upplevt. Det fina är att jag kan följa dessa hälsningar utan att det stör någon annan. Jag menar, är jag pastor i en kyrka så har jag att ta hänsyn till min församling. Vad jag i min tur gör berör inte någon annan, det är mellan Herren och mig.

Det är dock viktigt att inte rusa iväg utan kontroll. Jag har begåvats med ett antal pastorer och andra kristna ledare i min vänkrets och dessa är mina kontrollpunkter. Det känns som en underbar nåd att ha fått lära känna så många gedigna kristna vänner. Gud har låtit mig växa genom kontakten med dessa vänner.

Så jag är full av förväntan på att det Herren sagt ska bli verklighet. Det kommer att komma prövningar, det vet jag, men i dessa ska jag få hjälp.

Vad jag nu beskrivit om mig själv är inget märkligt. Det är ett helt normalt skeende i varje kristens liv som överlämnar kontrollen till Herren.

Om att hålla sig vaken

Det finns några bibelverser i Markusevangeliet som berört mig. Det handlar om människors oförmåga att hålla sig vakna i den andliga kampen. Det handlar om min egen oförmåga.

 Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Han gick bort igen och bad samma bön. Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. (Mark 14:37-40)

Vi är så upptagna med vårt eget, våra tankar, våra känslor, med vad som är tungt i våra liv. Under tiden kämpar Jesus med hela mänsklighetens samlade synd. På samma vis som Petrus lovar vi att vara trogna in i allt och sedan somnar vi in, trötta av livets svårigheter.

Men vi står i ett bättre läge än vad Petrus gjorde den natten i Getsemane trädgård. Segern på korset är vunnen och ondskans makter är besegrade. Den helige Ande är utgjuten över oss och finns i oss. Pingstdagen ger oss kraft på ett annat vis än vad det egna köttet klarar av.

Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda,  och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.  Ni är själva vittnen om detta.  Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden." (Luk 24:46-49)

Vi är beklädda med kraft från höjden och vi behöver inte föra en kamp i egen kraft. En sådan kamp i egen kraft tröttar med nödvändighet ut oss. 

Visst känns det ibland som om jag befann mig i Getsemane sovande tillsammans med de andra lärjungarna. Men Han som villigt ger gåvor, ger mig kraft att vandra en vandring som lärjunge, i Hans kraft.

Du är kallad till ett rikt liv

Du är älskad med en kärlek mycket större än du kan ta in. Mycket runt omkring oss förvirrar oss och sätter ner vår förmåga att ta emot Guds kärlek.

Troende människor beter sig inte som vi tycker att de ska göra, när de representerar Guds kärlek. Då sätter vi likhetstecken mellan detta och Guds kärlek. Vilket givetvis inte är sant.

I det jag skriver på bloggen betonar jag ofta vikten av att "på riktigt" ta emot syndernas förlåtelse. Inte som en grej i förbifarten på väg till nästa synd, utan som en önskan om ett förändrat liv. Ett liv i gemenskap med Gud. Det bästa liv du kan få.

Du är kallad till ett sådant liv och varje människa som går in i sin kallelse innebär en förändring av det samhälle vi lever i. De innebär en förändring först och främst för sin närmiljö, familj och vänner.

Märks det inte? Tycket omgivningen att du hamnat snett? Omvärlden kan se det så och inget verkar förändras vid en ytlig betraktelse. Men Guds löften finns där och dem kan du lita på.

Ack vore jag en profet

Jag skulle önska att vara en profetgestalt som med stor tydlighet förkunnade Guds vilja in i vår tid. Talade så tydligt att all snömos smälte undan, avslöjade de villfarelser som drabbat kyrkan.
Som talade med en auktoritet given av Gud och på ett sätt som gör att människor lyssnar.

Men nu är jag inte detta. Jag är "Mr Nobody". Norra Europas svagaste man.

Det märkliga är att Gud kallat detta svaga kärl att vara bönekrigare. Att vara med och riva murar.

Svenska språket har inget bra ord för denna tjänst. Förebedjare beskriver den inte helt. Det engelska ordet intercessor kanske är bättre. Översatt: förespråkare, medlare, böneman.

Men det är ju Jesus som är förespråkaren och medlaren. Vad kan läggas till detta? Just det inte mycket alls.

Att vara en i gruppen av människor som på guds kommando vandrar runt muren. Den mur som verkar omöjlig att passera, den mur som omger den stora staden.

Men det har hänt förr att murar rasar av guds kraft. "Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar."(Hebr 11:30)

Så får vi stödja varandra i vår vandring runt muren. Det är inte vi som ska göra det. Det är Han som är alfa och omega, Han som alltid är, som ska göra det.

Modern hungersnöd

En människa som söker sig till kyrkan gör detta för att få andlig näring. Någonstans anar han att det finns något att få och söker detta mitt i sin tomhet.

Det vi då först möter är Guds kärlek som omsluter oss, men denna kärlek vill också föra oss in i något mycket stor, Guds helighet. Denna helighet är så stor att vi förs genom en förkrosselse.

Kristendom som förvandlats till lättköpt nåd kan inte föra fram människan till matbordet av liv. Till Jesus själv. Vi ryggar inför att det är Han själv som är vår föda. Vem orkar höra på honom sa redan hans samtid och många lämnade honom.

Ska också ni lämna mig, frågade Han? Herre till vem ska vi gå blev svaret,

En villolära påstår: Frälsningen är andlig. Vår ande blir frälst. Kroppen får fortsätta att synda. Vi är alla syndare, inget att göra åt den saken. Men anden är frälst. Denna villolära en variant av gnosticismen.

I vår tids kristenhet hittar vi ytterligare en variant av denna tro. Den billiga nåden. Gud ser oss genom Kristus och ser därför inte våra synder. Han ser Jesus. Vårt liv kan sedan vara si och så.

Apostlarnas undervisning talar om frälsning genom tro men också om handlingar i konsekvens av tron. Jakob, Jesus bror, slår fast detta i sitt brev. Han säger sig visa sin tro genom sina handlingar.

Gud ser oss genom Jesus frälsningsunder, Han som dog för våra synder. En väg öppnas för oss som vi inte är värda att vandra, dock kallade till denna vandring som sker i den helige Andes kraft.

Guds kärlek är enorm, större än vad vi kan ana. Hans helighet är också mycket större än vad vi förstår. Han talar ömt till oss om omvändelse. Men Han talar om omvändelse.

bloggen finns också på

bonehuset.se
tillsammans med annat material

Drammen, Drammen älskade stad

Nu på morgonen har den norska staden Drammen kommit starkt för mig. Något viktigt är på väg att hända där. Herren vill ett andligt genombrott, men det är kamp runt detta.

Vad händer just nu? Jag vet inte, men jag vet att det är viktigt att be för Drammen just nu.

Herren månar om allt. Jag var i bön i vår lägenhet och kände mig manad att gå ner i kyrkan för att be. Efter en stunds bön, då jag välsignade Drammen, så manade han mig att gå ut ur kyrkdörren. Precis då kommer två vänner som tagit fel en timme på tiden för den bussutflykt som går av stapeln i dag. De fick komma in och vila i kyrkan.

Visst är Han underbar. Han som följer vad som sker i våra städer och nationer, Han följer vad som sker med två människor som ska åka på bussutflykt i spanska Andalusien.

bloggen finns också på

bonehuset.se
tillsammans med annat material

Spännande tider

Många saker händer här nere i Fuengirola som verkar i linje med det vi tror Herren vill göra med denna församling.

Pastor John mäter "höjden
och bredden"

Ett böneämne som många, liksom jag, haft under lång tid är att grannlokalen till Turistkyrkan ska tillföras kyrkan för att öka möjligheterna till att var en kontaktpunkt för Skandinaver på Solkusten.
Redan på den tid Sven Bergholm var pastor i kyrkan var frågan aktuell. Även senare pastorer har burit samma tanke. För egen del är det nu ett tioårigt böneämne.

Plötsligt sitter jag i samtal med ägaren till lokalen vid ett kaffebord i Turistkyrkan. Är Herrens tid nu? Spännande att få svar på denna fråga. Ekonomin ligger i Herrens hand.

Men det viktigaste är den starka beröring av den helige Ande som vi upplever. "Sök först Guds rike så ska allt det andra tillfalla er". Herren vill på ett speciellt vis använda denna församling.

Pastor John har med sitt andliga ledarskap varit med om att öppna en dörr som framtida ledare (och hela församlingen) kommer att få stiga in i.

Under det bibelstudium jag höll i tisdags kände jag rent fysiskt den helige Andes närvaro. Detta fortsatte efteråt och fortsätter alltjämt.

Mitt sista år som ledare i Fuengirola och övergången till en än mer koncentrerad förbönstjänst.
Herren talar starkt om det jag ska gå in i och beskriver i grova drag en väg att vandra. Jag hör talas om fler människor som kallats in i tjänster liknande den jag fått kallelse till.

Det här är spännande!

Tro och konsekvens

I går höll jag ett bibelstudium över de två första kapitlen i Jakobs brev. I detta bibelstudium upplevde jag den helige Andes närvaro och upplever fortfarande. För det är ju så att förkunnelse i första hand handlar om ett personligt tilltal. Om inte tilltalet är riktat mot mig själv, har jag svårt att få det levande hos åhöraren. Efteråt måste jag bearbeta förkunnelsens betydelse i mitt eget liv.

Jakobs brev är mycket intressant och uppfordrande. Någon sa till mig efteråt att Jakobs brev var ett svårt brev som använts negativt. Jesus bror Jakob, som av den kristna traditionen tillskrevs detta brev, var en mycket nitisk man och kallades Jakob den rättfärdige. Han, lagens ivrare, fick skåda in i det han kallar "frihetens fullkomliga lag". Guds frälsningsplan genom Jesus Kristus.

Men frälsningen stannar inte vid teori utan en lärjungavandring inleds och denna vandring är inte bara ord utan även handling. Tro och konsekvens.

När jag följer svenska tidningar kan jag konstatera att tankekonstruktioner som för mig känns helt felaktiga tagit plats i Svenska kyrkans högsta ledning. I och för sig har de redan sedan länge funnits där, så det som nu sker är endast ett förtydligande.

Att orubbligt gå emot dessa tankekonstruktioner men fortfarande vara helt grundad i Kristi kärlek. Det är en "utmaning av guds nåde" som uttrycket säger. Och Guds nåd och visdom från Honom är det som behövs.

Jakob säger i sitt brev att om vi saknar visdom så ska vi be till Herren och Han vill ge sådan villigt och utan förebråelser. Sådan visdom ber jag om för egen del, men också för de människor som fångas av vår tids tankekonstruktioner.

bloggen finns också på

bonehuset.se
tillsammans med annat material

Orubblig tro

Gud hade lett de tre männen och nu var de i begynnelsen av en välartad karriär. Då kom den stora prövningen. Omvärlden krävde att de skulle ge upp de värderingar som fram till nu burit dem. Ge upp dem eller dö för dina värderingar.

Sadrak, Mesak och Abed-Negos svar till kung Nebudkadnessar är inspirerande ända in i vår tid.

"Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta.  Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung. Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp." (Dan 3:16-18)

Nu kom de tre männen att räddas från den död som sågs oundviklig, men likaväl kunde de kommit att bli martyrer. 

En undervisning om tro som enbart inhöstar materiella välsignelser stämmer inte med Bibelns totala undervisning. 

Materiell välsignelse kommer ut av ett gudfruktigt liv, men det är inte den materiella välsignelsen som är det viktiga. Det är gudsrelationen som är navet vi rör oss kring. Denna relation är viktig.

Denna relation kan komma att prövas till sin yttersta gräns. Som för männen i den brinnande ugnen. 

Talas det här om civilt motstånd mot orättfärdiga lagar? 

Många kristna möter denna typ av frågeställningar beroende på att de lever i ett samhälle som kräver underkastelse, i lika hög grad som Nebudkadnessars samhälle krävde detta.

I de länder jag bor i möter jag inget hot som vill beröva mig livet. Men väl möter jag hot som vill döda min gudsrelation och här har jag samma val att göra som de tre männen i den brinnande ugnen. 

Dagarnas matematik

Hur blir det med mitt fortsatta liv? Kommer jag att leva tjugo minuter, tjugo dagar eller tjugo år?

En sak vet jag, att oavsett denna tidsfaktor så vill jag vara en av Jesus lärjungar. Det finns inget viktigare än detta.

Jag tycker han borde tröttnat på mig. Som mycket ung levde jag nära honom, sedan avvisade jag honom och först när han uppsökte mig insåg jag att han var sanningen, vägen och livet.

Min exil varade i trettio år och över denna exilens tid vilar min mors böner. Jag inser att några avgörande händelser i mitt liv under denna tid påverkades av dessa böner.

På samma vis vill jag påverka mitt närområde. Det är det viktigaste jag kan göra för mina nära och kära.

Jag trodde inte min mors böner hade en betydelse under den tid jag var borta från Herren. Ingen kan förvänta sig att den som inte tror ska inse bönens makt.

Intuitivt kan den icke troende människan ropa till Gud när nöden kommer. I det nattsvarta hoppas vi på att det någonstans finns ett ljus.

Jag känner vrede inom för Satans lögner. Att växa upp i dag måste vara svårare än någonsin tidigare. Över allt möter vi dessa lögner, läckert serverade genom massmedia, i en destruktiv spelvärld, ja över allt.

Det lilla barnet får inte tid att leka. Snabbt möter det vuxenvärldens alla frågor. Sexualiteten mognar inte fram, den serveras som livets stora fråga redan innan den borde vara aktuell.

Av slumpen utplacerad på ett jordklot, omgiven av en egoistisk vällevnadskultur, av konsumerande människor som bara söker sitt. Värt att leva detta liv?

Det finns en mening med livet. Det finns en Gud som skapat livet. Livet är avsett att vara något mycket fint. Du är älskad mer än du kan förstå. Du har en uppgift i denna guds värld.

Även du som inser att du är älskad, är älskad mer än du kan förstå. För så stor är Guds kärlek att ingen människa kan förstå hur stor den är.

Oavsett var du befinner dig i livet. Resten av ditt liv kan vara en meningsfull vandring tillsammans men Herren.

För att inte tala om evighetsperspektivet.

Den gamla bibeln

Orginalets foto:
Jørgen Clauman

Tidigare i dag visade jag en bild.

Bibeln på bilden är inte bara sliten. Den är resultatet av många års arbete från Wycliff's missionärer. Det mannen håller i handen är en översättning till språket Aguaruna.

Gud välsigne Wycliff's viktiga arbete.

Samhörighet över gränser

Originalbilden är fotograferad av Jörgen Clauman.

På vår filmduk i kyrkan dyker bilden upp.

Pastor John berättar om sin och Jörgen Claumans besök i djungelområdet i norra Peru.

Jag känner en stark samhörighet med mannen som dyker upp på bilden. En broder med en sliten bibel i sin hand. Hans tilltro till Herren lyser igenom hela bilden. I mig berörs anden djupt.

Det finns inga gränser inom den globala församlingen. Det är samme helige Ande som finns i oss. Det är inte så att vi var och en har en liten bit av den helige Ande, nej det handlar om en total helhet.

Församlingen, Kristi kropp, är global. Vare sig vi vill det eller inte så är vi förenade med de delar av kyrkan som inte har samma teologi som oss. Har delar av kroppen hamnat fel så får vi dela deras kamp. I bön ska vi försvara kroppen. Bönen stärker kroppens immunförsvar.

Brodern på bilden har jag ingen problem att känna tillhörighet med. Jag känner mig förenad. Samtidigt måste jag erkänna att det kan hända att jag inte känner samma gemenskap med alla företrädare för kyrkan.

Det finns någon vill få mig att tro att mitt ansvar endast gäller min lokala församling. Vi som delar värderingar och delar glädjen av nära gemenskap. Lyckas han med denna lögn så reduceras kroppens kraft.

Utan att vi ber om det utser Herren förebedjare för vår nation, vår stad, ja även för våra individuella tjänster. Dessa förebedjade kan finnas var som helst på vårt klot.

Tack Herre för din stora omsorg. Hjälp oss att i kärlek bära hela kyrkan i våra böner.
Att dela både glädje och smärta.

Grundläggande sanning

Det var bibelstudium i kyrkan i tisdags kväll. Det var många människor samlade.

Pastor John talade på ett grundläggande sätt om den helige Ande. Från skapelsen, fram till den helige Andes närvaro i Jesus vandring i vår värld. Barnet som blev till genom den helige Andes möte med en ung kvinna, en jungfru. Närvaron i Jesus fortsatta livsvandring ända in i döden på Golgata.

Den helige Ande var också påtagligt närvarande i vår samling. I det John talade fördes vi in i en bekräftelse av vad den helige Ande vill utföra även i vår tid.

Jag sa till John efteråt att detta var grundläggande. Vi visste egentligen allt  innan, men ändå blev det så starkt. Som missionär är jag van att undervisa grundläggande, sa John.

Men jag var inte negativ när jag kallade det grundläggande. Det var som om den helige Ande starkt markerade sin närvaro i vår tid. I en tid då många kyrkoföreträdare skärmar sig från de grundläggande andliga sanningarna.

Människan består av kropp, själ och ande.

Visa mig själen och anden säger den som bara tror på det som går att se fysiskt.

Människans ande längtar till att vara i relation med sitt ursprung. Med Gud. Som det var innan synden förstörde relationen med Gud.

Ändå mer längtar Gud efter att vara i relation med människan. Med varje människa.

Mot slutet av bibelstudie-kvällen kände jag mig manad att leda oss in i förbön för vår tid. Med utgångspunkt från bilden i profeten Hesekiels bok. Bilden om de döda benen som sammanfogas till liv när profeten på Guds uppdrag talade till dem.

Herre låt detta ske i vår tid.

Demokratins kärna

Värt en eftertanke

Demokrati är en känslig historia. I grunden handlar det om att olika gruppers värderingar balanseras mot varandra.

Folkets flertal bestämmer vilken politik som ska gälla. Men om majoriteten förtrycker minoriteten så uppstår "demokratisk diktatur".

En svensk socialdemokratisk riksdagsman hade i sin visdom kommit fram till att vi nu vet vi att Gud inte finns, så nu kan vi avskaffa kristendomen i våra beslut.

Det avsåg ett visst område, men bara dumheten att argumentera så är en spegelbild av demokratins balansgång.

En grupp anser sig stå för "hela sanningen" och andra som inte delar dessa värderingar passar inte in i "vårt demokratiska samhälle". Sug på orden vårt demokratiska samhälle.

Vårt demokratiska samhälle reducerar demokratin. I ett demokratiskt samhälle kan finnas grupper som inte delar majoritetens värderingar. I "vårt demokratiska samhälle" hänvisas dessa människor till en gråzon utanför samhället.

I tidningen Dagen tycker en jobbcoach att kristna bör ligga lågt med sin tro vid kontakten med det företag där man önskar anställning.

Det svenska samhället har en lång tradition att vara ett "en-åsikts-land". Så här tycker vi i Sverige. Dessutom tycker vi så bra att vi kan vara ett samvete för hela världen.

Coachens rekommendation grundar sig säker på en korrekt bedömning, men den är samtidigt är det en viktig signal om sakernas tillstånd i nationen.

I det gamla Sverige lydde man kung och annan överhet. När väckelserörelserna på artonhundratalet bröt fram så hamnade företrädarna i fängelse. Att ha åsikten att dop skulle ske genom ett beslut i vuxen ålder och genom nedsänkande i vatten var tillräckligt för att hamna på fästning. Celldörren finns fortfarande kvar i Vallersvik på Sveriges västkust.

Väckelserörelse, nykterhetsrörelse och arbetarrörelse växte fram vid samma tidpunkt.

Nykterhetsrörelsen växte fram därför att supandet var ett nationellt problem. Arbetarrörelsen växte fram därför att den ohämmade kapitalismen förtryckte människor. Artonhundratalets väckelse kom som ett svar på religiöst förtryck och förfall inom kyrkan.

Hur ser det ut i dag? Har du ställt dig den frågan?

Stirra dig inte blind

I går hjälpte jag en vän att flytta in i en ny lägenhet här i Fuengirola. Min vän hade sju tunga väskor att bära. Därför beslöt jag att ta bilen för att få dem på plats.

Till saken hör att det pågår fiesta just nu i Fuengirola. Ortens lokala helgon firas under några intensiva festdagar. Då är det mycket trafik i staden.

Porten till huset dit vi skulle ligger mot en mycket trafikerad gata. Ett fåtal parkeringsplatser finns nära porten. Jag bad till Herren "Hjälp oss finna en parkeringsplats".

Flera vändor på huvudgatan men igen plats fanns. Bakom mig pressade bilar på hela tiden. Det kändes hopplöst. Så fick jag en tanke på att kanske finns någon plats att ställa bilen på baksidan av huset.

Jag kände inte dessa vägar speciellt bra men åkte dit jag trodde att jag skulle finna en infart. Där var vägen. En liten smal gata där jag fick kryssa mellan parkerade bilar. I hörnet, helt bakom huset fanns en stor parkeringsplats som väntade. Där stod till och med en spansk kvinna och dirigerade in bilen på platsen. Allt var förberett.

Nu på natten efteråt talade denna bild till mig. "Du har dina tankar om hur saker ska gå till och du agerar som om detta vore enda vägen. Det finns dock en väg förbered för dig och den ser inte riktigt ut som du trodde. Lyssna på min röst och jag ska leda dig in i förberedda gärningar."

och glädjen kom.......,

Sist skrev jag: "gläd er i Herren, alltid". Helgen blev sådan på ett förunderligt vis.

Som blommor som vänder sig mot solen

Redan på fredagsbönen upplevde vi en stark gudsnärvaro och detta fortsatte under hela söndagen. Söndagskvällen i Turistkyrkan består av en "allsångskväll" och denna blev som ett väckelsemöte i toner. 

Jag fotograferar för Turistkyrkans hemsida vid våra samlingar. Under avslutande lovsånger var jag tvungen att lägga ifrån mig kameran, gudsnärvaron var så stark att jag tänkte "nu fälls jag av den helige Ande". 

Men jag kunde behållit kameran, för jag stod kvar. Det var som att stå rakt inför Guds tron. Vad ska bli framöver? Väckelse tror vi!

Gläd er i Herren, alltid

Den som läst den här bloggen vet att jag uttryckt sorg. Sorg över sakernas tillstånd kan vi kalla det.

Är det meningen att en kristen ska gå  omkring och vara bedrövad hela tiden? Nej inte alls. Vi är kallade att leva i innerlig glädje. Den glädjen som uppstår när gudsrelationen blir klar. Att utrycka denna glädje är viktigare än att uttrycka sorgen. Glädjen är dessutom smittsam.

Både sorg och glädje har sin plats i människors liv. Det vet vi genom vårt förnuft. Då sorgen drabbar en människa så kommer den med stark kraft. I de flesta fall är det inte meningsfullt att möta en sörjande människa med förnuftsargument, nej det är uttryck av kärlek som betyder något.

En människa som bryr sig, kan inte låsa in sig i sitt hus och hålla party när människorna runt omkring lider nöd. Detta gäller fysisk nöd som hunger, törst, sjukdom, förgiftning av miljön och annat som har att göra med vårt liv på jorden. På samma vis är det med den andliga nöden. Även här handlar det om hunger, törst, sjukdom och miljöförstöring.

När vi är i bön så är vi i relation med Gud. I detta möte möter vi guds kärlek, men vi kan också bli delaktiga i hans sorg. Jag minns så väl en bönesamling i London där en ung kvinna starkt uttryckte denna sorg. Det var så starkt och äkta att jag fortfarande bär det i mig.

Sorg över en förlorad anhörig kan förlama en människas liv. Sorgprocessen har sin tid. Enstaka människor fastnar i sorgen. De behöver befrielse.

Sorgen över den andliga misären ska inte förlama oss. Vi har en mäktig Gud som både vill och kan förändra situationer. Kyrkan, församlingen, har fått uppdraget att förkunna evangeliet.

När några fariséer tyckte lärjungarna blev för störande så sa Jesus: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa." (Luk 19:40)

Låt oss inte vara likgiltiga och låt oss inte förlamas. Vi bryr oss och gör det vi kan, vi följer den kallelse Herren ger oss. Vi gläder oss i Honom. Hos Gud är segern.

De fattiga är utvalda

Pastor John har kommit tillbaka till oss efter en resa till sitt gamla missionsfält i norra Perus djungler. Vi är så glada för detta.

Vi talade om en av de ledande bröderna i en församling där. Han är närmast analfabet och tragglar sig sakta igenom bibelverserna. Men inspirerad av den helige Ande predikar han med stor auktoritet Guds ord.

För många år sedan såg jag en annons för prästutbildningen på Lunds universitet. Där gavs ett exempel på en lyckad utbildning. Någon hade lämnat sin naiva barnatro och blivet en sekulär präst. Detta var innehållet som jag minns det. Exakta ordalydelsen minns jag inte.

Av det jag kan följa i media så förstår jag att denna typ av utbildning gjort sin förledande påverkan på kyrkan. Du måste vara stark i din tro och söka dig i närheten av Herren för att inte bli smittad under en lång utbildningstid.

Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Jak 2:5

Texten i Jakobs brev 2 handlar om att inte behandla människor olika beroende på vilken ställning de har i samhället. Men det är också så att evangeliet lades i händerna på enkla troende människor. Den mänskliga visheten räckte inte till för att ta emot trons gåva.

Inte vill jag tala emot att Gud kan förkunnas genom intellektuell argumentation. Inte alls.Jag tycker den engelske författaren C S Lewis är ett bra exempel på denna typ av förkunnelse.

Men i grunden är inte tro en intellektuell övning. Tron får sin kraft vid mötet med frälsaren Jesus. Ett personligt möte som förändrar allt. Ett möte öppet för alla människor oavsett intellektuell kapacitet.

Herren söker alla slags människor på den plats där de är. Oavsett var det är som format deras levnadsväg. Har du fångats i ditt tänkande så att detta måste omformas, så möter han detta. Har du fastnat i onda vanor vill han lösa dig från detta. Är du fast i droger och kriminalitet vill han lösa dig från detta. Frälsningens väg kan se olika ut, men det är samma frälsare.

Låt inte högmod hindra dig från att ta emot gåvan. "Mänsklig visdom" leder lätt till högmod på samma sätt som rikedom. Äkta visdom har sin källa hos Gud.

Upprop till min generation

Smärtan ligger på. Jag känner en sorg över sakernas tillstånd i kyrkan i Sverige.

Varför ska en sjuttioårig man bry sig? Snart väntar himmelen och andra får förhålla sig till de frågeställningar som finns. Om inte Herren kommit tillbaks innan dess.

Jesus ställer frågan om det kommer att finnas engagerad tro när han kommer tillbaka.

Svaret från vår generation måste vara att vi bryr oss. Många i vår generation har i sina liv haft gudsmöten och vet vad det handlar om med kristen tro som helt uppfyller oss. När guds härlighet berör oss så finns inte utrymme för kompromisser med synden. Vi vet att när vi gjort sådana kompromisser så missar vi att vara mitt i kraftens centrum.

Skulle vi ge upp när vi behövs som mest. Svaret är NEJ!!!

Vi kanske inte utan vidare får utrymme i vår lokala kyrka. Men inför Herrens tron finns hur stort utrymme som helst.

En väckelse kommer och denna väckelse kommer att förändra sakernas tillstånd radikalt.Tro på detta, ropa till Herren och under kommer att ske framför våra ögon.

Olika tolkningar?

Hur kan vi läsa så olika, ärkebiskopskandidaten och jag.

En sak har vi gemensam för hon säger: "det som driver henne är glöden att bära fram evangeliet". Men sedan förstår jag inte hur hon läser Bibeln.

"Antje Jackélen avfärdade tanken på att Jesus hade några exklusivitetsanspråk. Han sade att han var vägen, sanningen och livet, men inte att han var den enda vägen".

Bibelstället hon hänvisade till lyder i sin helhet.

Jesus sade till honom: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig (Joh 14:6)

Är inte detta ett exklusivitetsanspråk som heter duga? Inte heller tar den fortsatta texten bort skärpan i det Jesus säger.

När jag talar om att jag glöder för att bära fram evangeliet, så handlar detta om att föra fram människor till ett livsförvandlande möte med Jesus. Ett förr och ett nu. En uppstånden. levande Jesus som finns att möta i vår tid. En verklighet, inte en symbolisk vishetslärare bland andra lärare. 

Ytterligare ett citat "som också beskrevs bokstavstron som ”ett ganska modernt påfund”. Historiskt sett har Bibeln alltid tolkats, sade hon."

I motsats till detta påstående så påstår jag att bokstavstron var entydig från kristendomens start. Ganska snart kom dock kyrkan att influeras av andra tankegångar t.ex. gnostisimen. Om biskopen menar att detta var olika tolkningar, så bör hon läsa på apostlarnas korrigerande texter till de olika församlingar där sådana företeelser hade uppstått.

Genom hela den kristna historien har nytt liv kommit in i kyrkan när människor sökt sig till de gamla källorna med rent vatten. Däremellan har maktkamp och politik, ofta i förklädnad av teologisk debatt, styrt oss fel.

Biskop Jackélen är säker en fin människa som vill väl, men det hon förkunnar är på denna punkt inte rätt.

Citaten av Biskop Jackélen kommer från en artikel i Världen i Dag.

Jag har valt att kommentera enbart ett av biskopens påståenden. Egentligen är inte debatt mitt område. Jag är förebedjare. 

Inom mig bär jag en övertygelse att Svenska kyrkan kommer att beröras av den väckelse som är på gång och att denna väckelse kommer att radikalisera kyrkan underifrån. Från toppen kan det knappast ske eftersom de viktiga tillsättningarna av ledare fortfarande sker på politiska grunder. Längre än så har inte friheten nått den Svenska Kyrkan.