Det finns några bibelverser i Markusevangeliet som berört mig. Det handlar om människors oförmåga att hålla sig vakna i den andliga kampen. Det handlar om min egen oförmåga.
Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Han gick bort igen och bad samma bön. Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. (Mark 14:37-40)
Vi är så upptagna med vårt eget, våra tankar, våra känslor, med vad som är tungt i våra liv. Under tiden kämpar Jesus med hela mänsklighetens samlade synd. På samma vis som Petrus lovar vi att vara trogna in i allt och sedan somnar vi in, trötta av livets svårigheter.
Men vi står i ett bättre läge än vad Petrus gjorde den natten i Getsemane trädgård. Segern på korset är vunnen och ondskans makter är besegrade. Den helige Ande är utgjuten över oss och finns i oss. Pingstdagen ger oss kraft på ett annat vis än vad det egna köttet klarar av.
Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta. Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden." (Luk 24:46-49)
Vi är beklädda med kraft från höjden och vi behöver inte föra en kamp i egen kraft. En sådan kamp i egen kraft tröttar med nödvändighet ut oss.
Visst känns det ibland som om jag befann mig i Getsemane sovande tillsammans med de andra lärjungarna. Men Han som villigt ger gåvor, ger mig kraft att vandra en vandring som lärjunge, i Hans kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar