lördag 12 oktober 2013

Dagarnas matematik

Hur blir det med mitt fortsatta liv? Kommer jag att leva tjugo minuter, tjugo dagar eller tjugo år?

En sak vet jag, att oavsett denna tidsfaktor så vill jag vara en av Jesus lärjungar. Det finns inget viktigare än detta.

Jag tycker han borde tröttnat på mig. Som mycket ung levde jag nära honom, sedan avvisade jag honom och först när han uppsökte mig insåg jag att han var sanningen, vägen och livet.

Min exil varade i trettio år och över denna exilens tid vilar min mors böner. Jag inser att några avgörande händelser i mitt liv under denna tid påverkades av dessa böner.

På samma vis vill jag påverka mitt närområde. Det är det viktigaste jag kan göra för mina nära och kära.

Jag trodde inte min mors böner hade en betydelse under den tid jag var borta från Herren. Ingen kan förvänta sig att den som inte tror ska inse bönens makt.

Intuitivt kan den icke troende människan ropa till Gud när nöden kommer. I det nattsvarta hoppas vi på att det någonstans finns ett ljus.

Jag känner vrede inom för Satans lögner. Att växa upp i dag måste vara svårare än någonsin tidigare. Över allt möter vi dessa lögner, läckert serverade genom massmedia, i en destruktiv spelvärld, ja över allt.

Det lilla barnet får inte tid att leka. Snabbt möter det vuxenvärldens alla frågor. Sexualiteten mognar inte fram, den serveras som livets stora fråga redan innan den borde vara aktuell.

Av slumpen utplacerad på ett jordklot, omgiven av en egoistisk vällevnadskultur, av konsumerande människor som bara söker sitt. Värt att leva detta liv?

Det finns en mening med livet. Det finns en Gud som skapat livet. Livet är avsett att vara något mycket fint. Du är älskad mer än du kan förstå. Du har en uppgift i denna guds värld.

Även du som inser att du är älskad, är älskad mer än du kan förstå. För så stor är Guds kärlek att ingen människa kan förstå hur stor den är.

Oavsett var du befinner dig i livet. Resten av ditt liv kan vara en meningsfull vandring tillsammans men Herren.

För att inte tala om evighetsperspektivet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar