Mitt i strömmen

Jag befinner mig mitt i strömmen och gläds över detta. I detta är jag en del av ett skeende här i Fuengirola. Det är mycket spännande. Vi får det ena starka tilltalet efter det andra. Oavsett vem som predikar, så verkar den helige Ande starkt. Vi gläds över detta. Men Han är också med oss i praktiskt handlande.

En avgörande fråga bearbetas i bön och handling av församlingen just nu. Herren har tydligt klargjort att det är ett viktigt beslut vi har framför oss. Vi vill följa hans väg men väntar på ytterligare en hälsning som ska visa på hur det ska gå till.

En tidig morgon i kyrkan hade Herren och jag en uppgörelse. Jag konstaterade inför Honom att jag behöver få ytterligare doser av tro och tro är en gåva vi får be om. Dessutom vill jag leva ut mer av kärlek. Eftersom jag har tillgång till kärlekens källa så är även detta en realistisk bön.

Herren lovade mig vissa saker som jag behåller för mig själv tills vidare. Allt i linje med vad jag tidigare upplevt. Det fina är att jag kan följa dessa hälsningar utan att det stör någon annan. Jag menar, är jag pastor i en kyrka så har jag att ta hänsyn till min församling. Vad jag i min tur gör berör inte någon annan, det är mellan Herren och mig.

Det är dock viktigt att inte rusa iväg utan kontroll. Jag har begåvats med ett antal pastorer och andra kristna ledare i min vänkrets och dessa är mina kontrollpunkter. Det känns som en underbar nåd att ha fått lära känna så många gedigna kristna vänner. Gud har låtit mig växa genom kontakten med dessa vänner.

Så jag är full av förväntan på att det Herren sagt ska bli verklighet. Det kommer att komma prövningar, det vet jag, men i dessa ska jag få hjälp.

Vad jag nu beskrivit om mig själv är inget märkligt. Det är ett helt normalt skeende i varje kristens liv som överlämnar kontrollen till Herren.