Ovanpå kyrkan

Nu, en vecka innan resan till Sverige, har vi flyttat in i vår nya lägenhet. Denna ligger i samma hus som Turistkyrkan här i Fuengirola.

Vi har upplevt en kallelse till denna flytt men vi ser inte riktigt klart varför just denna lösning. Men vi bär med oss ett antal tankar vad det kan innebära.

Helt klart är att vi känner en stor glädje nu när vi flyttat. Bilden är ett självporträtt när jag sitter i vardagsrummet och skriver i bloggen.

En annan sak som varit till stor glädje är att flera nya människor kommit till vår gemenskap och detta efter att de upplevt kallelse till att vara här. En kyrka som vår är beroende av att detta tillflöde och vi ber ständigt för rätt "nytillskott". När jag summerar detta år känner jag djup glädje och jag ser fram emot det som kommer. det är spännande att leva ledd av Gud.

Kejsarens nya kläder

I sagan om kejsarens nya kläder utropar det lilla barnet: Kejsaren är naken! Med barnets blick avslöjas att ett helt samhälle lurats till att se det som inte finns.

När jag ser det svenska samhällets reaktion på Jonas Gardells beskrivning av Jesus så vill jag ropa på samma sätt, ser ni inte att allt är tomt!

Det är viktigt detta att vi är kallade till frihet!

Min kompis Berno och jag plockade apelsiner i går. Det är glädje som du ser på bilden.

Snart bär det upp genom Europa till Sverige. Har hört talas om att snön smälter undan och att våren närmar sig med stora steg. Får se om detta är sant. Tycker det var nyss vi kom ner till Spanien för vårt övervintrande här. Många tror att det bara är personer med förmögenhet som har vinterboende på detta vis, men jag kan garantera att så inte är fallet, det är jag själv bevis för.

Livet rinner iväg med stormsteg. Knappt hinner säsongen börja innan den är slut och det är dags att summera ännu ett år. Under min livstid har tekniken förändrat världen på ett sätt som måste kallas revolutionerande, men människan är inte förändrad i samma grad. Barnet i vår tid formas mycket snabbt in i olika former av programmerade aktiviteter. Intellektet stimuleras men själen måste hinna med. Vi vill väl inte bli teknikens fångar. En av de största aktiviteterna på internet är pornografi. Att på ett förvrängt sätt fantisera om det som kan vara en underbar del av en man och en kvinnas relation, är en annan fångenskap. Den rika delen av världen konsumerar och även här kan fångenskap stå på lur.

Om mitt liv blir åttio år långt så utgör min livslängd cirka 4% av tiden som förflutit sedan Jesu tid. Full synlig på en måttstock följaktligen. Historien är inte så avlägsen som minnet från historielektionerna i skolan kan få en att tro.

Vi är kallade att leva i frihet i relation med Gud. Då blir det liv vi får något som påverkar historien och det blir också ett spännande liv. Välkommen ut i friheten.

Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. Gal 5:1

Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för att göra det onda utan för att tjäna Gud. 1 Petr 2:16

De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. 2 Petr 2:19

O, hur jag längtar!

Det är tyst i lägenheten. Sent i går kväll pågick ett intensivt samtal, efter en god middag. Livserfarenheter möttes och längtan efter att få vara människor som leder andra människor till frälsning var så starkt i luften.

Nu sitter jag här med en enda önskan. O att denna text jag skriver skulle leda en människa till Gud. Vill du som redan mött Jesus förena dig med mig i denna bön.


Vad förunderligt, detta med att vara människa. Att ha förmåga att tänka, känna och att uttrycka sig och leva i kärlek. Äkta kärlek. Tänker då på ungdomar som lever i längtan till självmord. Livets kärna och nyfikenheten på livet har ersatts med blygrå levnadstristess. Abrupt kastas man in i en vuxenvärld och kanske möter människor som endast söker egots bekräftelse och de egna lustarnas fullföljande.

Djävulen gjorde uppror mot Gud för få att allt rikta mot sig och varje människa som som gör samma misstag, att fokusera och mata sitt ego kommer att hamna på samma ställe.

Va då, tror du på en djävul hör jag någon utropa. Nej inte på en rödglödgad person med svans och eldgaffel i högsta hugg. Jag tror inte heller på Gud som en gammal farbror som sitter bland molnen. Nej andliga sanningar hittar inte sina bilder på ett enkelt vis. Många av de bilder vi av tradition har med oss är besmittade att mänsklig manipulation. Men djävulens, åklagarens roll vill jag få hjälp att avskärma mig mot. Och den ondska egoismen leder till vill jag hålla mig borta från. Så hjälpe mig Gud.

Jesus visar på vem Gud är och säger att Han är vägen till Gud. Sök detta möte, mötet med Jesus, och låt ingen stjäla ditt möte med Honom frälsaren. Detta möte är livets största och viktigaste realitet. Detta möte leder dig in i en livsvandring tillsammans med den helige Ande och väl i denna relation så längtar du till livet och inte bort från livet. Även om en evighet i gudsrelation väntar.

En bild om Gud från Johannes Uppenbarelse älskar jag:


"Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." Upp 21:3


Det är detta Gud vill, inte bara i en framtida evighet. Utan nu i ditt liv. Detta är gudsrikets seger i vår tid.

Gud, Du är större än mina referensramar

Brytningspunkten mellan Guds helighet och Guds längtan till gemenskap med den ofullkomliga människan. Det var detta som var en del av det bibelstudium jag höll i tisdags och något jag längtade att kunna tala om. Många sa vänliga ord till mig efter bibelstudiet men jag kände det som om jag inte nått fram. Men vem klarar att beskriva Gud, Han som är större än alla våra referenspunkter?

Anledningen till att jag vill tala om detta ämne är att jag tycker mig möta människor som lever på "en billig nåd", men nåden var och är aldrig billig. Den kostade Jesus inte bara livet, utan vad värre var, den Helige fick översköljas av all världens ondska, för att besegra denna ondska på korset på Golgata.

Jag tror inte vi kan förstå detta med helighet, hur stort det är och hur viktigt det är. Men vi kan uppleva en kontakt med Guds helighet och då stäms vi i ett ljuvligt tonläge. Efter en sådan upplevelse vill vi bara vibrera i samklang med denne Helige Gud.

Nu kräver inte Gud av oss att vi ska förstå Honom. Han önskar att vi ska vara människor rakt igenom, och att vi ska leva våra liv här på jorden som sådana, men Han kallar oss till att ta emot Hans erbjudande om frälsning från det onda och att vi sedan ska vandra i gemenskap med Honom. Han erbjuder igen "gräddfil" där vi susar vidare utan att möta svårigheter. Det Han erbjuder är en vandring på en smal väg, men vilken vandring. En vandring i gemenskap med universums skapare, i Hans kraft och i Hans stora kärlek. En vandring som förvandlar dig och mig.

Jag känner ödmjukhet då jag här i Fuengirola möter så många människor som levt långa liv i denna gudsgemenskap och kan vittna om Hans godhet.

Bibelstudium om tillbedjan och relation

I dag höll jag ett bibelstudium om bön, eller rättare sagt hur vi förhåller oss till tillbedjan.

Gud skapelsens ursprung och centrum är värd att lovprisas och detta är helt naturligt, eller borde vara naturligt för den som mött Honom. Men anledningen till att människan skapades är snarare Guds önskan till relation. En relation som fick hinder i och med syndafallet.

Men rakt igenom hela Bibeln är det tydligt att Gud söker relation och relationen upprättas i frälsningen och i den fortsatta vandringen i tillsammans med den helige Ande. När Jesus i Johannesevangeliets 17:e kapitel beder för lärjungarna så beskrivs den innerliga relationen tydligt.


20 Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord* kommer att tro på mig. 21 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: 23 jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.

Galaterbrevets 5 kapitel

Nu ska jag göra något jag kanske inte borde göra. Jag ska ta fram vissa meningar i detta kapitel för att uppnå ett koncentrat. Kapitlet handlar egentligen om frihet i Kristus kontra omskärelse. Nu när du vet vad jag gör kan du själv bedöma vad som är rätt.

Ty i Kristus Jesus beror det ..... på om vi har en tro som är verksam i kärlek. (Sammandrag av vers 6)

13 Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.

16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Så här läser jag det: En tro som är verksam. Inte bara inom mig utan i praktisk funktion. Och den är verksam till tjänst för andra. Ingen egotripp med andra ord. Den är verksam genom att jag leds av den helige Ande. Då utvecklas Andens frukter och därigenom har jag en möjlighet till "kvalitetskontroll". Vad ser jag för resultat i mitt liv. Bråkar och debatterar jag. Är min huvuduppgift att vara kritisk till andra eller ser jag min svaghet och låter den helige Ande leda mig till seger.

Läs gärna de ord jag markerat med fetstil. Läs de i ett sammanhang. Så vill jag leva!

Profeten Daniel som föredöme

Jag stillade mig inför Herren nu på morgonen. Tänkte på profeten Daniel som under sin landsförvisning var i ständig bön för en återupprättelse av sitt land. Daniel var ett föredöme med att han var så noga med det liv han levde, att det skulle vara rätt inför Gud. Men jag får inte intrycket att han gjorde det av plikt utan det var hans naturliga sätta att leva.

Han blev tilltalad "Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag vill tala till dig och res dig upp på dina fötter, ty jag har nu blivit sänd till dig." I en annan översättning "du högt benådade man".

Jag är inte landsförvisad, men jag befinner på distans till mitt land. Likt Daniel så bär jag min nation i bön. Bilden av att vi här från Europas sydliga hörn ska omfatta hela Europa i bön växer sig allt starkare i mig. Från Gibraltar till Nordkap. Jag tror att en speciell bönetjänst ska växa fram och är mycket förväntansfull på denna.

Vem vill ha jobbet?

Bild från bildvisning.

 

Vilket jobb talar jag då om? Jo jobbet som premiärminister i Israel.

En vän hade en bildvisning från en pilgrimsresa i Israel. Visade bland annat en bild på den mur som Israel byggt för att skydda sig mot terrorister och kallade den "skammens mur". Min vän hade lånat detta uttryck av den svenske biskopen Lennart Koskinen.

Jag skulle inte vilja använda ordet skam i stället skulle jag vilja tala i ord som sorg och desperation.

Ibland när jag lyssnar på debatten så känns det som ett antal människor sitter på en läktare och ropar kommentarer till de som spelar på planen. När man sitter på en fotbollsläktare så omges man av "de bästa experter" i världen och de talar om hur allt ska ske där nere där 22 spelare springer sig svettiga.

Jag har i bland tänkt tanken vilka beslut skulle jag ta om jag varit premiärminister i Israel. Hur skulle jag bära mig åt för att skydda mitt land från ständigt pågående terrorattacker. Ett litet land omgivet av grannar som vill utplåna mitt land. Jag har inga bra idéer som håller inför en grym verklighet. Sanningsenligt hör jag inte så många bra idéer i den allmänna debatten heller.

Däremot märker jag att ett politiskt rävspel pågår och jag tänker inte gå på detta.

Som hednakristen är jag "inympad på det äkta olivträdet" som Bibeln uttrycker saken. Detta får mig att följa Israels sak med stort hjärta. Allt som sker är inte bra men i förbön får jag stödja Israel.

Varför förhärdar vi oss?

Har just hört en predikan av Sigvard Wallin och denna predikan klingar som malm i mitt inre. Med malm menas samma klang som en kyrkklocka, dov och kraftfull, med en efterklang som känns i kroppen rent fysiskt.

Utgångspunkten var Jesus tårar och stora sorg över Jerusalem som skulle komma att förintas ett antal årtionden framöver eftersom de inte tog emot den gåva från Gud som Jesus var. De förhärdade sig.

Varför väljer vi på det personliga planet att förhärda oss? Jo för att om vi släpper in Jesus så kommer han att ta allt. Han säger detta själv. Det finns ingen "lagomväg" i denna relation.

Men vi är förhärdade också därför att det inte går att förstå Jesus och frälsningen från utsidan. Först när man tar emot Jesus som frälsare är det möjligt att förstå vem han är och varför korset var nödvändigt.

Och att ta emot, ja det är att ta emot som ett barn tar emot en gåva. För att ta emot som barn behöver vi ge upp oss själva.

Vilken glädje att få vara en del av Guds kropp

I går hade vi årsmöte, eller årshögtid, i vår kyrka här i Fuengirola. Under den inledande sången upplevde jag på djupet mig vara en del av kroppen, och jag kände en stor glädje över detta.

Trots att jag är ordförande, och valdes om för ytterligare två år, så är jag helt befriad ifrån att inbilla mig att det är jag som är ledaren. Pastorn är enligt stadgarna vår andlige ledare, men inte heller han leder denna församling. Det är så tydligt hur Herren leder sin församling och det är en förmån att få stå under Hans ledarskap. Kärleken till "min" församling vibrerade i hela min kropp medan jag var i bön under den inledande sången.

Det finns en privatkristendom i vår tid där man väljer att vara kristen som en privatsak. Min tro är min sak och jag vill inte gå med i en församling som ska ställa krav på mig att vara på ett visst vis.

Min fulla övertygelse är att detta innebär en stor förlust för den som gör ett sådant val. Jag kan förstå frestelsen till detta val. Det moderna urbana livet är så intensivt och de mänskliga begränsningar i en församlings agerande kan vara mycket frustrerande. Trots detta säger jag: Missa inte att vara en tydlig del av den kropp som Herren själv leder.

Varför blogga?

Jag är glad när jag skriver mina små texter. Det är inte som att skriva dagbok. Allt som händer i mitt liv nämns inte, men dagens bärande tanke får jag uttrycka. På en dag läser någonstans mellan 20 - 30 människor mina texter. Totalt har cirka 700 olika människor har varit inne och tittat på min profil sedan starten. Om jag då och då får innebära en förändring för någon människa så är det därför jag skriver.

Människan bär kontraster inom sig

Ett möte med en man i går drog igång en massa tankar.

Detta med kontraster. Anledningen till att jag kom tillbaks till tro var att min dåvarande sambo, nuvarande fru, älskade andlig sång. Detta var på ett sätt en logisk kullerbytta eftersom hon var helt övertygad att detta med kristen tro var något helt galet. Hennes släkt var delad i två delar. En del som var troende och en annan del som helt klart inte trodde utan mer låg mer vänsterhållet. Som ni förstår tillhörde hon den senare delen.

Men nu var det så att hon ville höra Nils-Börge Gårdh sjunga och därmed drog hon mig till en kyrka. Jag, som var klar med allt var kristen tro heter och hade lämnat det bakom mig, fick ett starkt möte med Gud och blev frälst. Mannen hon älskade "hade blivit tokig", vad att göra. Hon längtade efter att tro men ville inte kalla sig kristen. Hon lyfte på varje sten för att finna ut att det inte låg något skumt under ytan. Hon tog fram och ställde varje ifrågasättande fråga som hon bar inom sig. Centrumkyrkan i Sundbyberg vart vårt andliga hem och i denna miljö var det helt OK att ställa svåra frågor. Jag som är en intensiv människa (inom mig) blev av den heliga Ande tillsagd att aldrig påverka min hustru och det gjorde jag aldrig. Jag svarade enbart på frågor när de ställdes. Efter tre år avslutade hon sin prövning och fick en bekräftelse som gör att hon nu tror och hennes tro har en stabilitet som jag har stor respekt för.

Kristna vill gärna höra att alla människor bär en gudslängtan inom sig, men min fru hävdar att det hade hon inte. Men hon älskade andliga sånger.

Samarbeta med den helige Ande - del två

För några dagar sedan funderade jag över en hälsning jag fått om att jag skulle samarbeta med den helige Ande. Var det inte just detta jag så gärna ville göra? Varför behövde jag då en hälsning?

I morse slog jag på måfå upp sidan 68 i boken på bilden. Inom parentes har denna bok följt mig nära under ett halvår.

När vi kommer in i boken har den unge David och hans fru Anna kommit i heltidstjänst för Herren och lagt upp ett stort program för att rätt utnyttja varje minut av dagen. Bön, bibelläsning o.s..v.
Men verksamheten hade inga frukter. Bara kamp.

"Vi ber och ber, sa jag, och har inte sett ett enda bönesvar på sex månader."
"Vi blir mer och mer uppbundna av vårt eget system, sa Anna."
"VÅRT EGET SYSTEM!!"

"Utan att säga något mer kröp vi båda ner på knä. Herre vad är det för fel?"


"Svaret kom snart och utan större dramatik. Jag talade de ord som dök upp i min hjärna." "Du tillber mig av lag och inte av nåd. Du har fel när du försöker klara allt med lagträldom. Du gör lagträldom även av bönelivet." Vidare "Jag vill att du ska be utan uppehåll. Jag vill att du ska leva som Anden leder dig att leva. Du är så upptagen med att inruta din dag att du inte lyssnar till den helige Ande när han talar till dig om något annat."


Senare: "Vi var slagna i bojor, trots våra goda avsikter. Herren undervisade oss mycket från skriften:

Romarbrevets 8 kapitel. 26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, 27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.

Varför måste vi anstränga oss så? tänkte vi, när han faktiskt vill leda även våra böneord." Vidare slutet av första Tessalonikerbrevet: 16 Var alltid glada, 17 be oavbrutet 18 och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda, 22 och håll er borta från allt slags ont.
23 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. 24 Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk."

Slut på citat.

Kallade till frihet i gemenskap med Gud. Lyssna. Tillåt andens gåvor att vara i funktion, men pröva allt. Segern i den andliga världen vinns inte av trälar men av vanliga människor, med fel och brister, som öppnar sina liv för den helige Andes ledning.

Så det var nog detta som menades med "Samarbeta med den helige Ande".

Kyrkan som verklighet

P

 På bilden en vän till mig som för ett antal år sedan vittnar om sin väg tillbaks till Gud . Det är Göran Peterson som vittnar och det var en stor stund för honom att få vittna just i Filadelfiakyrkan där hans far Arne Peterson och morfar Lewi Pethrus så länge verkade.



För en tid sedan skrev jag om en upplevelse när jag besökte en kyrka och det var som att jag upplevde mig sitta på en teaterscen. Allt som utspelade sig lät bra men det var som om det var regisserat och att man medvetet utformat allt som skedde. Jag skrev aldrig vilken kyrka det handlade om men det kan jag göra nu, det var Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Så här skriver Thomas Österberg i en ingress i en artikel i Dagen den 9 mars i år: "I min kyrka – Filadelfiaförsamlingen i Stockholm – säger vi numera att nya besökare ska mötas av varma, vuxna, vanliga och vänliga människor. Det är den attityd och den kultur som vi hoppas ska prägla församlingen. Medvetenheten om att vårt bemötande är avgörande för om nya människor ska känna sig hemma i gemenskapen växer steg för steg. Precis som i andra sammanhang lär besökaren inte komma tillbaka igen, om han eller hon inte grundläggande känner sig välkommen och accepterad."

Det är fina tankar men det har ett problem i sig. En församling består inte bara av fullvuxna mogna kristna som lever i en ständigt god gudsrelation som gör dem värdiga att framträda på scenen. Var tar de andra uttrycken vägen? Sorteras de bort? En nyomvänd narkoman som upplevt Guds närvaro i sitt liv behöver kanske ropa rakt ut av glädje och därmed störa ordningen. Den som har en profetisk hälsning till församlingen, kan eller vågar den uttrycka denna hälsning? Passar det in i den önskade mallen?

Jag tror på tanken om församlingen som en verkstad där Gud verkar och uttrycker sig på många olika vis.

Minns med glädje Holy Trinity i Brompton i London. Kyrkan där Alpha-kursen vuxit fram. Det var ett antal år sedan jag besökte dem.

De hade en mer traditionell anglikansk gudstjänst klockan 9 och en mer lovsångsinriktad klockan 11. Människorna var vänliga och kärleksfulla. Hade den attityd som Thomas Österberg talade om, men jag upplevde det aldrig som om det var regisserat. Vi talade med en bänkgranne och fick en underbar berättelse om den helige Andes ledning. Från omvändelse till missionär i mellanöstern och sedan tillbaks till HTB i London igen.

Jag önskar Filadelfia i Stockholm all Guds välsignelse. Må kärnan i tron segra över de mänskliga ambitionerna, så att de senare får underordna sig den helige Andes vilja. Då blir det nog bra.

Jag hade i mitten av nittiotalen en profetisk upplevelse om en kraftig väckelse i Filadelfia, min barndoms församling. Skrev i början av år 2009 till pastor Piensoho om denna upplevelse men fick ej något svar. Kanske passade jag inte in i mallen.

Elida i solljuset utanför mig

Det är fint när "Elida - sailing for Jesus" ankrar utanför vår balkong.


Sol och medelhav är i sig fint men det blir extra "gött" med Elida.

Om helande

Redan Jesus övertygade sin samtid om att Han var Messias genom de under han fick utföra. Förkunnelsen om Messias fanns hos profeterna, men det var som om det behövdes manifestationer i människornas vardag för att de skulle förstå att något ovanligt var på gång.

Vi talar med längtan efter en kristendom som är som i Apostlagärningarna och denna finns i vår tid manifesterad i stora delar av världen. På samma sätt sker det.

I vårt närområde är detta med under en sak som ses med stor skepsis, i vilket fall om det handlar om svar på bön. Vilken journalist utanför den kristna tidningarna vågar skriva om de under som sker i vår tid? Frågeställningen borde vara intressant, men risken är stor att bli töntstämplad.

Jag ställde mig frågan: Hur många under känner jag till - direkt från källan - inte som berättelse.

Svaret blev: Faktiskt ganska många. Min "skånepastor" Bengt Jörnland, har en kallelse till förbönstjänst för sjuka och i samband med hans tjänst har jag flera exempel på omedelbart helande. Kanske har jag själv fått vara med om ett sådant, även om jag avvaktar med detta. Men jag bad om förbön för divertikel inflammationer som regelbundet drabbat mig ett par gånger om året och som brukar vara besvärliga och utdragna. Men efter förbönen har jag inte haft några sådana.


Även här i Fuengirola har vi varit med om omedelbart helande.

Den som inte tror brukar vilja ha bevis för att inte svepas med av något form av önsketänkande. Sådana fall har jag närkontakt med i två fall.
Det ena en man som hade konstaterats ha en utväxt på hjärnan och där några äldre kvinnor i bön fick reda på att han blivit helad. Vid förnyad kontroll visade det sig att utväxten var borta. Dokumenterat.
I det andra fallet besökte en afrikansk kvinna en katolsk bönegrupp i Stockholm. En vän till mig, Pancho Chin A Loi, ledde denna bönegrupp. Han var jazzmusiker och ordnade en stödkonsert för att en stor ryggoperation skulle komma till stånd. Denna konsert inbringade ca 20.000 kr och dessa pengar räckte inte långt men de räckte till röntgenplåtar före och efter ett konstaterat helande som skedde vid ett bönetillfälle i denna gemenskap.

Det jag nämner här är inget unikt, men ibland behöver vi påminna oss vilken Gud vi är i relation till.

Varför inte alla våra böner omedelbart blir besvarade är en helt annan fråga. Även den mycket relevant.

Samarbeta med den helige Ande

Nu är jag åter på benen efter att ha varit helt utslagen i två dygn. Den vila jag talade om i förra inlägget kom att bli en total uttömning av krafter. Men nu orkar jag sitta upp.

Vi hade en bönesamling förra fredagen då uppmaningen om ett böneteam för Europa var starkt närvarande. Efter denna samling, som jag upplevde som en stark bönestund, kom en norsk kvinna fram och sa till mig: "När jag skulle gå upplevde jag ett tilltal till dig om att du ska samarbeta med den helige Ande". Sedan gick hon.

Min mänskliga reaktion blev då, är det inte det jag gör, eller försöker att göra hela tiden. Varför uppmana mig till något jag av hela hjärtat ropar efter?

I Bibeln står det att vi ska söka få Andens gåvor. Det står att den helige Ande fördelar gåvorna som han själv vill, men likaväl står det att vi ska söka gåvorna.

Om jag fick önska mig en tjänst i den helige Andes kraft, så skulle jag vilja ha en stillsam men mycket kraftfull gåva till profetiskt tilltal och helande. Varför? Jo, jag tror vi i vår tid finns många inom kristenheten som bränt sig på stora pretentiösa utrop. Jag skulle vilja vara en stilla röst som som pekar på vår mycket nära och kärleksfulle frälsare. Jag säger inte att stora ord är felaktiga men jag längtar till att vara en klar källa. Enkla men sanna ord och att de bekräftas av den helige Ande genom att under och tecken sker.

Ibland i bön har jag upplevt det som om denna tjänst var min och visst har jag fått bekräftelser på att tilltal varit riktiga, men inte är jag fullt ut i tjänst som jag längtar att vara.

Är det månntro detta det handlar om att samarbeta med den helige Ande för att fullt ut vara i tjänst. Hur det nu går till. Kan börja med att lyssna mer och noggrannare.

Stilla dag

I dag får jag ta det lugnt på grund av en förkylning. Det har varit så många starka intryck den senaste tiden så lite vila och eftertanke är inte helt fel.

Mötet med Jesus är ett verkligt möte. Han stiger in i en människas liv och en förvandling sker. Jag har full förståelse att den moderna västerländska människan vill förvisa detta mötet till fantasins område men den västerländska människan vet inte om att den själv begränsat sig genom att allt ska passera genom hjärnbalkarna.

I Grekland utvecklades det vetenskapliga tänkandet. Teorier ställdes upp och godtogs eller förkastades. Vid en viss tidpunkt anser sig vetenskapen presentera en sanning som senare kommer att förkastas, i vilket fall hänskjutas till historieboken. När ska jag hänga på tåget för att få en stabil grund i livet? Kan människan med sin begränsning förstå vem Gud är?

I går fick jag höra berättelsen om den unga brottslingen som ansågs vara ett hopplöst fall, men som genom mötet med Jesus kom att helt upprättas i sitt liv. Ett av många exempel från Evangeliesentrets arbete. Efter flera årtionden håller det fortfarande.


Jag känner till andra exempel där kampen fortsatt efter mötet med Jesus. Det svåra är att överlåta allt till Honom. Vi vill så gärna rycka tillbaks våra misslyckanden för att bevisa att vi inte duger. Men han säger att för den som tagit emot Honom finns ingen fördömelse.

Världsbönedagen

I går firade vi Världsbönedagen i vår kyrka. I gemenskap med andra kyrkor. En av våra medlemmar, Birgit Petersson, bär visionen om denna bönedag inom sig och har varit motorn för att vi ska vara en del av denna mäktiga manifestation.

Årets böner var formulerade av kvinnor från Kamerun i västra Afrika.

Det var många starka formuleringar och i grunden handlade bönerna om att i glädje och tacksamhet ta emot livet som en gåva från Gud. Samma sol som väcker en del av världen till arbete, låter en annan del av mänskligheten gå till kvällens vila. 

I Kamerun anses inte en ung flicka värd att investera i eftersom denna investering inte gynnar den egna familjen utan den kommer att gynna den man hon kommer att gifta sig med. Detta synsätt skapar ovärdiga handlingar. Kvinnorna i Kamerun hade bland annat valt ett exempel ur Apostlagärningarna där Paulus befriar en slavflicka från en spådomsande och därmed krossar ägarnas möjlighet till stora förtjänster.

Egoistiska perspektiv dominerar en värld där rika nationer lever på lånade pengar för att fortsätta att vara i ett välstånd. Skrapar man bort den välpolerade ytan på världens ledare så finner vi dessvärre inte så många stora män och kvinnor med bärande visioner, utan vi finner mycket egoism och samma snäva tänkande som kvinnorna från Kamerun avslöjar i sin "värld".

Feminismen anser sig vara lösningen på detta men jag betvivlar detta. Att byta ett snävt perspektiv mot ett annat lika snävt tror jag inte är en lösning på världens problem.

Vågar vi se på vår värld med öppna ögon? Vågar vi låta våra liv lämna egoismens fängelsekedjor?

I den takt vi i vår församling varit beredd att stödja olika behjärtansvärda ändamål utanför vår egen församling. I denna takt har välsignelse kommit vår församlings egen ekonomi till del.

Generositet skapar välfärd. Egoism samlar kortsiktigt på hög, men denna hög kommer att mögla och bli obrukbar eftersom frisk luft saknas. Jag ber om rättfärdiga förvaltare av denna Guds värld, så att Guds välsignelser rikt ska flöda till alla.

Malmö i mitt hjärta

I går hörde jag Reidar Tommesen från Evangeliesenter i Norge tala. Det är fantastiskt vilka resultat som uppnås i vård av missbrukare genom organisationer som Evangeliesenter i Norge och LP verksamheten i Sverige.  När Jesus kommer in i en människas liv så sker stora förändringar.

Vid ett tidigare tillfälle har jag nämnt en man som gick på heroin och ofta var förvisad till Malmös parker. När jag som förebedjare och medmänniska var i kontakt med honom så fick jag en inblick i hur negativt de sociala myndigheterna kunde vara till kristen missbrukarvård. Trots att han ville söka hjälp hos LP-verksamheten, så fick han det inte. Detta trots att kristen vård av missbrukare visar skyhögt bättre resultat än den traditionella vården. Jag vet inte om det är fråga om en missriktad "neutralitet" i religiösa frågor eller ren kristendomsfientlighet. En person som vill göra ett sådant val borde inte förhindras att få en vård han önskar.

Malmö är Sveriges tredje stad i storlek men som plats för missbrukare och uteliggare tror jag Malmö ligger i topp sett i förhållande till sin storlek. Tidigare fanns en LP-verksamhet men denna fick lägga ner. Så sent som i somras var det fortfarande så att den saknades.

Under sommaren 2009 var detta ett starkt böneämne för mig och jag tog vissa kontakter för att få vara med och bedja fram en nystart av en LP-verksamhet. Dessa kontakter ledde mig ingenstans utan det rann ut i sanden. Dock kände jag mig starkt manad att be och detta gjorde jag i min ensamhet.

Här nere i Fuengirola har detta behov poppat upp vid flera tillfällen. Jag vet att den helige Ande verkar på det sätt Han vill och kallar ut de människor Han vill, så det skulle inte förvåna mig om en öppning redan är på gång. Om eller om inte, så fortsätter jag att be för detta behov. En vandring genom Malmös parker är tillräcklig för att få varje medmänniska att agera.

Håller fasaden?

Åter i Fuengirola efter tre semesterdagar i Madrid. Det har varit vilsamt att lämna allt som har med verksamheten att göra och bara vara turist.

En morgon i Madrid så hade jag en dröm som var så obehaglig. Jag hade i drömmen försatt mig i en situation, där jag hade att välja på att djupt såra min fru eller att fortsätta att leva i en lögn. Så vaknade jag och upptäckte att allt var en dröm och att jag inte behövde tackla denna svåra fråga. Vilken lättnad!

Nu i vaket tillstånd växte en bild fram i mitt inre. Jag såg mig själv i ett rum möblerat med Carl Malmsten möbler. För dig som inte känner till dessa möbler, så är det möbler skapade i en snickartradition som endast tillåter absolut högsta kvalitet och dessutom är de mycket vackert formgivna. Det är utanför min finansiella möjlighet att äga ett rum fyllt av sådana möbler.

Nåväl tillbaks till bilden. Jag fanns i detta rum fyllt av Carl Malmsten möbler och jag var så prydligt klädd. Dessutom tror jag att jag vägde en del kilo mindre än vad jag nu gör. Sedan var det som om någon sa till mig "Jag vill att du ska vara som dessa möbler. Kvalitet rakt igenom, även i detaljer som inte syns. Och lysande av en skönhet som kommer av att en mästare skapat dig."

Jag ställde då frågan om detta var möjligt och fick svaret "Skulle inte allt vara möjligt för mig, jag som skapat dig?"

Bilden av mig i rummet var mycket inspirerande och jag väckte min fru och berättade både om den onda drömmen och den vackra bilden. Jag frågade henne: "Tror du detta är möjligt, med bilden" och fick svaret sömndrucket "I en vecka i alla fall".

Väl tillbaks på jorden bestämde jag mig för att gå ut på en morgonpromenad i Madrid. Utanför grannhuset var det full pådrag. Polisens och brandkårens blå lampor "flashade" hela omgivningen. En stor bit av grannhusets stuckatur hade lossnat och krossade stenmassor låg på marken. Lyckligtvis hade ingen människa skadats. Det hade varit till döds. Nu undersökte brandmännen om den fasad som fanns kvar skulle hålla och du kan se dem i full aktion på min bild.

Då tänkte jag. Människor kan skadas till döds även när våra fasader rasar. Jag vill försöka ta till mig bilden om kvalitet rakt igenom för att formas till en bärande pelare och inte vara en fasad som är murken bakom den vackra ytan. Men detta klarar jag inte i egen kraft.

En gråzon

Hinner med ytterligare ett inlägg innan vi tar tåget till Madrid. Fick ett exemplar av Torbjörn Freijs bok om Medialitet. Den handlar om gråzonen mellan kristen tro och annan andlighet, ett område de flesta är aningslösa om. Själv har jag erfarenheter av nyandlighet och har mött människor som har svårt att lämna sådana andliga erfarenheter bakom sig när de mött Jesus. Min erfarenhet är att så länge det inte är ett helt avslutat kapitel, så binds den människan och en andlig kamp pågår till allt avslutats inför Herren.

Torbjörns bok släpps nu i början av mars och ger en insikt i dessa frågeställningar.