Jag stillade mig inför Herren nu på morgonen. Tänkte på profeten Daniel som under sin landsförvisning var i ständig bön för en återupprättelse av sitt land. Daniel var ett föredöme med att han var så noga med det liv han levde, att det skulle vara rätt inför Gud. Men jag får inte intrycket att han gjorde det av plikt utan det var hans naturliga sätta att leva.
Han blev tilltalad "Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag vill tala till dig och res dig upp på dina fötter, ty jag har nu blivit sänd till dig." I en annan översättning "du högt benådade man".
Jag är inte landsförvisad, men jag befinner på distans till mitt land. Likt Daniel så bär jag min nation i bön. Bilden av att vi här från Europas sydliga hörn ska omfatta hela Europa i bön växer sig allt starkare i mig. Från Gibraltar till Nordkap. Jag tror att en speciell bönetjänst ska växa fram och är mycket förväntansfull på denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar