Vem vill ha jobbet?

Bild från bildvisning.

 

Vilket jobb talar jag då om? Jo jobbet som premiärminister i Israel.

En vän hade en bildvisning från en pilgrimsresa i Israel. Visade bland annat en bild på den mur som Israel byggt för att skydda sig mot terrorister och kallade den "skammens mur". Min vän hade lånat detta uttryck av den svenske biskopen Lennart Koskinen.

Jag skulle inte vilja använda ordet skam i stället skulle jag vilja tala i ord som sorg och desperation.

Ibland när jag lyssnar på debatten så känns det som ett antal människor sitter på en läktare och ropar kommentarer till de som spelar på planen. När man sitter på en fotbollsläktare så omges man av "de bästa experter" i världen och de talar om hur allt ska ske där nere där 22 spelare springer sig svettiga.

Jag har i bland tänkt tanken vilka beslut skulle jag ta om jag varit premiärminister i Israel. Hur skulle jag bära mig åt för att skydda mitt land från ständigt pågående terrorattacker. Ett litet land omgivet av grannar som vill utplåna mitt land. Jag har inga bra idéer som håller inför en grym verklighet. Sanningsenligt hör jag inte så många bra idéer i den allmänna debatten heller.

Däremot märker jag att ett politiskt rävspel pågår och jag tänker inte gå på detta.

Som hednakristen är jag "inympad på det äkta olivträdet" som Bibeln uttrycker saken. Detta får mig att följa Israels sak med stort hjärta. Allt som sker är inte bra men i förbön får jag stödja Israel.