Ett möte med en man i går drog igång en massa tankar.
Detta med kontraster. Anledningen till att jag kom tillbaks till tro var att min dåvarande sambo, nuvarande fru, älskade andlig sång. Detta var på ett sätt en logisk kullerbytta eftersom hon var helt övertygad att detta med kristen tro var något helt galet. Hennes släkt var delad i två delar. En del som var troende och en annan del som helt klart inte trodde utan mer låg mer vänsterhållet. Som ni förstår tillhörde hon den senare delen.
Men nu var det så att hon ville höra Nils-Börge Gårdh sjunga och därmed drog hon mig till en kyrka. Jag, som var klar med allt var kristen tro heter och hade lämnat det bakom mig, fick ett starkt möte med Gud och blev frälst. Mannen hon älskade "hade blivit tokig", vad att göra. Hon längtade efter att tro men ville inte kalla sig kristen. Hon lyfte på varje sten för att finna ut att det inte låg något skumt under ytan. Hon tog fram och ställde varje ifrågasättande fråga som hon bar inom sig. Centrumkyrkan i Sundbyberg vart vårt andliga hem och i denna miljö var det helt OK att ställa svåra frågor. Jag som är en intensiv människa (inom mig) blev av den heliga Ande tillsagd att aldrig påverka min hustru och det gjorde jag aldrig. Jag svarade enbart på frågor när de ställdes. Efter tre år avslutade hon sin prövning och fick en bekräftelse som gör att hon nu tror och hennes tro har en stabilitet som jag har stor respekt för.
Kristna vill gärna höra att alla människor bär en gudslängtan inom sig, men min fru hävdar att det hade hon inte. Men hon älskade andliga sånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar