Nu är jag åter på benen efter att ha varit helt utslagen i två dygn. Den vila jag talade om i förra inlägget kom att bli en total uttömning av krafter. Men nu orkar jag sitta upp.
Vi hade en bönesamling förra fredagen då uppmaningen om ett böneteam för Europa var starkt närvarande. Efter denna samling, som jag upplevde som en stark bönestund, kom en norsk kvinna fram och sa till mig: "När jag skulle gå upplevde jag ett tilltal till dig om att du ska samarbeta med den helige Ande". Sedan gick hon.
Min mänskliga reaktion blev då, är det inte det jag gör, eller försöker att göra hela tiden. Varför uppmana mig till något jag av hela hjärtat ropar efter?
I Bibeln står det att vi ska söka få Andens gåvor. Det står att den helige Ande fördelar gåvorna som han själv vill, men likaväl står det att vi ska söka gåvorna.
Om jag fick önska mig en tjänst i den helige Andes kraft, så skulle jag vilja ha en stillsam men mycket kraftfull gåva till profetiskt tilltal och helande. Varför? Jo, jag tror vi i vår tid finns många inom kristenheten som bränt sig på stora pretentiösa utrop. Jag skulle vilja vara en stilla röst som som pekar på vår mycket nära och kärleksfulle frälsare. Jag säger inte att stora ord är felaktiga men jag längtar till att vara en klar källa. Enkla men sanna ord och att de bekräftas av den helige Ande genom att under och tecken sker.
Ibland i bön har jag upplevt det som om denna tjänst var min och visst har jag fått bekräftelser på att tilltal varit riktiga, men inte är jag fullt ut i tjänst som jag längtar att vara.
Är det månntro detta det handlar om att samarbeta med den helige Ande för att fullt ut vara i tjänst. Hur det nu går till. Kan börja med att lyssna mer och noggrannare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar