En morgon i Madrid så hade jag en dröm som var så obehaglig. Jag hade i drömmen försatt mig i en situation, där jag hade att välja på att djupt såra min fru eller att fortsätta att leva i en lögn. Så vaknade jag och upptäckte att allt var en dröm och att jag inte behövde tackla denna svåra fråga. Vilken lättnad!
Nu i vaket tillstånd växte en bild fram i mitt inre. Jag såg mig själv i ett rum möblerat med Carl Malmsten möbler. För dig som inte känner till dessa möbler, så är det möbler skapade i en snickartradition som endast tillåter absolut högsta kvalitet och dessutom är de mycket vackert formgivna. Det är utanför min finansiella möjlighet att äga ett rum fyllt av sådana möbler.
Nåväl tillbaks till bilden. Jag fanns i detta rum fyllt av Carl Malmsten möbler och jag var så prydligt klädd. Dessutom tror jag att jag vägde en del kilo mindre än vad jag nu gör. Sedan var det som om någon sa till mig "Jag vill att du ska vara som dessa möbler. Kvalitet rakt igenom, även i detaljer som inte syns. Och lysande av en skönhet som kommer av att en mästare skapat dig."
Jag ställde då frågan om detta var möjligt och fick svaret "Skulle inte allt vara möjligt för mig, jag som skapat dig?"
Bilden av mig i rummet var mycket inspirerande och jag väckte min fru och berättade både om den onda drömmen och den vackra bilden. Jag frågade henne: "Tror du detta är möjligt, med bilden" och fick svaret sömndrucket "I en vecka i alla fall".
Väl tillbaks på jorden bestämde jag mig för att gå ut på en morgonpromenad i Madrid. Utanför grannhuset var det full pådrag. Polisens och brandkårens blå lampor "flashade" hela omgivningen. En stor bit av grannhusets stuckatur hade lossnat och krossade stenmassor låg på marken. Lyckligtvis hade ingen människa skadats. Det hade varit till döds. Nu undersökte brandmännen om den fasad som fanns kvar skulle hålla och du kan se dem i full aktion på min bild.
Då tänkte jag. Människor kan skadas till döds även när våra fasader rasar. Jag vill försöka ta till mig bilden om kvalitet rakt igenom för att formas till en bärande pelare och inte vara en fasad som är murken bakom den vackra ytan. Men detta klarar jag inte i egen kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar