Medan jag ber kommer en längtan över mig att böja knä vid fotpallen och utgjuta mig inför Herren.
Väl där kan jag inte annat än formulera ett ord: JESUS.
Jag säger Hans namn och tystnar, säger det igen och tystnar. Så fortsätter det medan tårarna tränger fram. Några korta ord på ett okänt språk.
Sedan kommer det:
Bortom människans alla tankar och funderingar finns något annat. Något som bär rakt igenom mörkret. Gemenskapen med Gud bygger inte på människotankar. Den bygger på Hans namn "Jag är".
Det som är besegrar allt det som synes vara. Tryggheten i att vara, inte i att prestera. Att vara i Hans närhet är att vara befriad.
