Ordet, tron och bönen

Vid ett bibelstudie nyligen kom jag att fästa mig vid ett enskilt stycke. Bibelstudiet handlade om det ögonblick då Jesus kommer tillbaks för att hämta sin brud, den kristna församlingen. Det pastorn påpekade var att efter denna uppryckning kom antikrist välde att totalt bre ut sig över hela världen. Han ställde då frågan: Varför blir antikrist välde så totalt? Jo, församlingen som genom sin bön hållit det onda stången, fanns nu inte längre på jorden. Just denna mening blev så stark för mig. Den bedjande församlingens betydelse! Som jag ser det finns det tre grundstenar för de kristna i den sista tiden. 1. Stå stadigt i tron på frälsningens förvandlande betydelse 2. Stå stadigt i tilltron till Bibelns auktoritet 3. Stå stadigt i en bönetjänst Verksamhet kan utformas på olika sätt och anpassas till olika kulturer och generationer. Det är bra om en mångfald finns för att möta olika slags behov. Vi får inte bli stelbenta i tilltron till våra egna vägar. Men ingen verksamhet blir framgångsrik utan ett rikt böneliv och jag talar då om en djup bönerelation. Om denna är tyst eller bullrande spelar mindre roll. Det viktiga är att det handlar om en sann gudsrelation, om en tilltro till att för Gud är allt möjligt. Bönetjänsten bereder väg för förkunnelsen och håller denna ren och skarp. I sin tur stimuleras bönelivet av förkunnelsen och allt landar i ordets sanning. Utan bön kommer förkunnelsen att påverkas av tidsandan och ordets sanningar kommer inte att förkunnas. I stället kommer mänskliga resonemang att dominera. Sanningar undantrycks av rädsla för att provocera någon. Utan förkunnelse inspireras inte till bön. Allt hänger samman som ett kommunicerande kärl. Det är ingen tillfällighet att när arbetet växte i den första församlingen så ville det andliga ledarskapet koncentrera sig på ordet och bönen. Apg 6:2-7 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst." Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Väckelsen är här!

Till dig som misströstar säger jag, gläd dig för väckelsen är här. Vi ser den bara inte för flammorna har inte slagit upp i full storlek. Tusentals kristna över hela Skandinavien bär väckelsen inom sig och söker sig till varandra. Inget kan ta bort Guds löfte från dem. Du som tror att du vet hur den kristna församlingen ska formas för att strömlinjeformas för vår tid. Förvänta dig en överraskning när Herren går de vägar Han väljer. Det blir inte som du tror. Så stor som himmelen är över jorden så mycket större är Herrens tankar än våra tankar. Till dig äldre. Stå kvar i din längtan och tro. Låt inte missmodet av yngre människors agerande på något sätt sänka dina förväntningar på Herren. Inget kan rycka dig ur Hans hand. Inget kan hindra Hans seger. Fienden vill få dig att känna missmod. Till dig som är brinnande ung. Sök de äldre som fortfarande har eld. Bara du ser någon glöd, så låt din kärleks friska syre, genom Guds nåd, möta glöden så att den flammar upp. Herrens hand föser de brinnande kolen samman från många olika kristna sammanhang där de nu glöder och när de kommer samman så slår elden upp till stor styrka.

Brinnande förberedelser

I två veckor har jag burit den predikan jag ska hålla i morgon. Det är som om det vore den viktigaste predikan som hållits. Sakligt sett en äldre lekman som predikar i en Turistkyrka, mest för personer med ungefär samma värderingar. Men så känns det inte inom mig. Det är som om jag skulle tala till en förlorad västerländsk kristenhet, eller hellre förlorade nationer som måste få upp ögonen för Kristi sanning.
Varje morgon har jag vaknat i dessa tankar. Jag ropar Herre ge mig all den kärlek jag behöver för att budskapet ska skära rakt igenom allt snömos vi bär med oss.



Följ @BorgeSchonbeck

En dröm

Från hemsidan www.bonehuset.se:


På morgonen i dag drömde jag en märklig dröm. Den var inte rörig som drömmar ofta kan vara. Nej den var kristallklar och jag minns den efteråt in i minsta detalj.

Jag såg ett bergslandskap, inte som på bilden ovan, utan ett kargt begslandskap. Jag såg ut över en dal, en stenig vid dal. Jag såg människor klädda i den typ av kläder man ser i muslimska länder som Afganistan och Pakistan.

I dalen såg jag många små eldar längs bergsidorna. Inte tätt, men det var kanske en trettio-fyrtio eldar längs dalens sidor. Elden var inte svagt fladdrande som en lägereld kan vara, utan den var intensiv som gnistrande smält malm. Klart brinnande som stjärnor.

Jag bestämde mig för att gå till en av eldarna. En röst frågade mig varför jag valde den elden, den var ju en av de obetydligaste.Jag svarade att det var dit jag ville gå.

Väl framme drabbades jag av Guds helighet. Jag förstod att elden representerade en kristen, eller kanske en kristen familj. De var martyrer och runt dem fanns en sådan helighet att jag förstod att de stod mitt i Guds kärleks centrum.

Själv fylldes jag av denna helighet, det var som om den glödande malmen fyllde min tomma form. När jag vaknade var jag kvar i denna helighet.

Jag tänkte, talar vi om samma slags kristendom? Deras och min. Men jag stannade vid att jag fick ta emot heligheten som en gåva.

Tänkte sedan på texten i Uppenbarelseboken :

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16 Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun (3:4).

13 En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" 14 Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon." (7:13-17)

Börge Schönbeck