I två veckor har jag burit den predikan jag ska hålla i morgon. Det är som om det vore den viktigaste predikan som hållits. Sakligt sett en äldre lekman som predikar i en Turistkyrka, mest för personer med ungefär samma värderingar. Men så känns det inte inom mig. Det är som om jag skulle tala till en förlorad västerländsk kristenhet, eller hellre förlorade nationer som måste få upp ögonen för Kristi sanning.
Varje morgon har jag vaknat i dessa tankar. Jag ropar Herre ge mig all den kärlek jag behöver för att budskapet ska skära rakt igenom allt snömos vi bär med oss.
Följ @BorgeSchonbeck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar