Finns lokala regler?

I golfens värld finns en slags bibel, golfreglerna. Dessa är visserligen bara en konstruktion för att en annan konstruktion, golfspelet, ska fungera.
Nu har varje golfklubb en möjlighet att skapa lokala regler för att golfspelet ska kunna fungera just i deras miljö.

Det finns människor som påstår att även Gud är en konstruktion av mänskligt tänkande. Efter att ha mött Jesus till frälsning så ber jag att kraftigt få invända mot ett sådant påstående.

Jag växte upp inom svensk pingströrelse på den tid syndakatalogen var en verklighet. Vi visste t.ex. att det var synd att dricka alkohol, även om Bibeln berättade att Jesus, som var utan synd, drack vin. När jag så på en orkesterturné besökte Schweiz kom några grabbar att inkvarteras hos en äldstebroder som ägde en vingård så för honom var inte vinet ett problem. Å andra sidan blev det stor uppståndelse i den lokala församlingen av att några av våra killar spelade mycket svängigt, lite jazzigt.

Då fick min tilltro till de lokala reglerna sig en törn.

Alkohol kan driva människor in i fördärv. En vän till mig, som är med i AA, talar om kung alkohol,d.v.s. något som styr det egna livet på ett katastrofalt vis. Att därför deklarera sig som nykterist, som ett antal pastorer gjort, är en god sak så länge man inte skapar en lokal regel. Det finns frälsta alkoholister som botats från alkoholism och det finns frälsta alkoholister som ständigt brottas med alkoholen. Jag har mött båda delarna.

På medeltiden förekom avlatsbrev där kyrkan erbjöd ett sätt att köpa sig fri från synd. Detta kritiserar vi i dag samtidigt som en förenklad frälsningsbild förkunnas. Hårddrar jag förkunnelsen i dag så innebär den att vi alla är syndare så därför behöver vi inte avlägsna det onda i våra liv. Gud är kärlek och älskar oss just som vi är.

Det är sant att Gud är kärlek och Han älskar oss så djupt att Han vill låta frälsningsverket påverka våra liv till förändring. Dina synder är dig förlåtna. Gå och synda icke mer säger skriften. Det kan innebära ett omedelbart helande eller en fortsatt kamp. Gud är med dig i båda fallen och ger dig styrka om du förlitar dig på Honom.

Ett förvandlande nyår!

För sexton år sedan, dagarna för nyår, så hade jag ingen som helst tanke på att ett gudsmöte skulle vara på gång. Nyår skulle firas på traditionellt vis.

Genom mitt arbete hade jag kommit att utvecklas till en coach. Det utvecklingsprogram som jag gått igenom hade lyft fram sidor i min personlighet som tidigare varit dolda. Mina kollegor uppfattade detta som en tydlig förvandling. Nästan uppseendeväckande.

Träningsprogrammet hade ingen anknytning till kristen tro. Tvärtom fanns det inslag av meditation som mer närmade sig New age-tankar. Någon gång under denna tid formulerade jag min önskan ”To release love as a power in society”.

Så kommer nyårsdagen 1994 och min blivande fru, ateist som hon var vid denna tidpunkt, tar mig med till en frikyrka och gudsmötet var ett faktum. Starkt, livsförvandlande och det berörde hela människan. Jag visste att jag under de trettio år som gått sedan uppbrottet från Gud vandrat åt fel håll. Så nu var det bara att vända om och vandra åt rätt håll.

Nu inför detta nyår tänker jag över vad som hänt. Efter ett första år av total gudsgemenskap, en kärlekens översvallande tid, kom jag att möta andra saker. Kanske var det att konfronteras med den egna personlighetens mörka sidor. Jag skrev efter sommaren i år att jag kommit fram till en ”avskalad tro”. Med detta menar jag att mänskliga påbyggnader på Guds frälsningsverk blivit mig vederstyggliga, för att använda ett gammalt ord. Jag vill hålla mig till kärnan, den är alltid frisk. När jag är där känner jag att kärleken flödar.

Jag ser samtidigt att Gud verkar genom en ofullkomlig kyrka, genom ofullkomliga människor. Den finsk/svenske predikanten Frank Mangs uttryckte det så här år 1951:

”Fick jag inte tro på Guds förmåga att använda bräckliga verktyg och att fylla ut den mänskliga bristen, så skulle jag aldrig mer bestiga en talarstol eller skriva en enda rad i religiösa frågor. Men de många vittnesbörden från sådana som sökt och funnit gör att jag vågar fortsätta min gärning, även om jag gör det med fruktan och bävan.” 1)

Tänk att de mänskliga frågorna är så lika över tiden. Inför 2010 har jag på detta område inga andra föresatser än att försöka hålla mig så nära Herren som jag kan. Sedan har jag en förväntan på vad Han ska göra.

1) Frank Mangs ”Det finns en väg” Gummessons förlag.

Jesus mitt i vår verklighet!

Härom morgonen vaknade jag med en stark önskan att be. Jag gick upp, slog på måfå upp min Bibel och hamnade i Guds utsändande av profeten Jeremia; "Tala till dem alla de ord jag befaller dig att tala. Tag inte bort något från dem".

Jag bad från mitt hjärta över saker som berört mig starkt på senare tid. Så tog den helige Ande över och talade stilla och innerligt till mig. Det slutade med att jag uppmanades att slå upp Johannesevangeliets 17 kapitel och 23 vers. Jag visste redan vad detta kapitel innehåller, men känner inte verserna i detalj. Denna vers sammanfattar gemenskapen mellan Gud, Jesus och människa. Det blev som en bekräftande hälsning; Var kvar i mig, inte bara för din egen skull, utan för din omvärlds skull.

O att bönen fick vara som trumpetsignalen jag talade om i går. Klinga rakt igenom vårt samhälle. Ren och klar genom att den är förankrad i en ren gudsrelation. Att tonen, signalen föds i denna gemenskap.

Den som inte tror kan då invända; talar du inte om en låtsaskompis som du flyr till i stället för att möta din omvärld i ett verkligt skeende? För den som inte mött Jesus är detta möte som en fantasi men för den som verkligen mött Honom är det en realitet som förändrar hela livet.
Där vill jag vara kvar, i det förvandlade livet, i en djup gemenskap, i den gemenskap som Jesus ber för i Johannesevangliets 17:e kapitel.

Min kompis Birgit har haft en tuff höst då hennes make Paul föll, skadade ryggkotor och blev liggande. Njurarna hade nedsatt funktion och medicineringen orsakade mycket negativt. Paul fick ligga stilla två våningar ovanför Turistkyrkan i Fuengirola, men han var i centrum för vår bön och omsorg.

Hon slutar ett mail till mig så här:

"I stallet, när Jesus föddes, var det en Helig stund. Gud var där tillsammans med två människor. Maria var lycklig över sitt barn. Vet ej varför, men jag har tänkt särskilt på Josef denna jul. Han var en man som man så ofta ser i bakgrunden på bilder o.d. Han vågade stå i bakgrunden och stötta Maria!! En modig man trots sin oro. Ja, det var ju hans uppgift som Gud gett honom. Och jag tänker och ber; Gud , hjälp mig att bli en sådan människa som vågar stå i bakgrunden och stötta, men också en sådan som likt Maria kan "bära fram Jesus" till min omgivning. I alla fall så upplevde vi under julhelgen att den helighet (Gud mitt ibland oss och tillsammans med oss) som tog sin början i stallet, den kan vi få uppleva också idag!! Se jag är med er alla (sorts)dagar till tidens slut."

Trumpetklang mitt i komersen

Första vardagen efter jul. Människor i mängd rör sig i den stora staden. Byten av julklappar eller fynd på mellandagsrean hägrar.

Där mitt på plattan vid Sergels torg står han och spelar på sin trumpet och han är riktigt duktig. Julpsalmer och julsånger klingar ut över stadslandskapet. Det ena stycket byts ut mot det andra. Munstycket på trumpeten måste kyla men han spelar bra.

Ett ungdomsgäng står nära mig, det verkar inte vara deras musik. En av killarna verkar bli provocerad och sträcker ut händerna mot den ensamme trumpetaren som om han förbannade.

Jag ber stilla en bön för staden, för människorna, att de ska ta till sig julens budskap om att en frälsare är oss given. Jag låter den helige Ande forma bönen. Killen som blev provocerad lugnar ner sig och går åt ett annat håll.

Jag tänker så här. Den ensamme trumpetaren vill att julens budskap ska vara i centrum och han står mitt i centrum som en hälsning från vår frälsare. Gud välsigne dig och andra som lever ut sin tro, naturligt, mitt i verkligheten.

Fräckhet eller fromhet.

Bilden visar två träfigurer som min far har täljt. Det är två i grunden fromma som tar emot ordet och kommunicerar genom bön. Modeller för träfigurerna var David Blomberg och hans fru. De levde i Älvsjö utanför Stockholm. Inga kändisar inom sin tids väckelserörelse, men goda föredömen.

Fräckhet som livsstil är något annat. Är det inte detta som är ett av idealen i vår tid. Vad får jag ut av det hela? Den blir idol som är duktigast på att förse sig.

En fråga som ibland ställs är vilken nytta har jag av en viss människa. I äktenskapets värld blir frågan vad kan min partner ge mig och kan den inte ge mig det jag vill ha, så gäller det att finna en partner som kan vidareutveckla mig. Givetvis är det sällsynt att någon ständigt kan bidra med något nytt, alltså byter jag. Utgångspunkten att ha egot i centrum leder dock inte till den harmoni jag också önskar bli delaktig. För denna gäller helt andra regler.

När Satan en gång gjorde uppror mot Gud så var det egoismen som var i centrum och detta ledde till hans och många änglars fall. Därför är det inte förvånansvärt att ett samhälle som vänder sig från Gud har egoismen i centrum och till och med beundrar egoismen.

Tränger sig egoismen in i kyrkorna. Ja givetvis gör den det. Detta ser vi med egna ögon. Men det är ingen regel att så måste ske. Det finns en väg nära Gud som för oss förbi egoismen. Denna väg börjar i min medvetenhet om den egna bristen, att jag är en syndare frälst av nåd. För de tomma kärlen finns möjligheten att bli påfyllda. Det är också en glädje att få leva i den helighet som strömmar fram. Skilt från den självpåtagna fromheten som enbart vill dölja bristerna för omvärlden – att framstå som from.

Om den sista tiden i Matteus 24:

"Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" Matt 24:4 Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. Matt 24:5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Matt 24:6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. Matt 24:7 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Matt 24:8 Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'.* Matt 24:9 Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Matt 24:10 Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. Matt 24:11 Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Matt 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Matt 24:13 Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Matt 24:14 Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

Citat ur Folkbibelns översättning.

Vi kan som kristna inte bli älskade av världen. Det ligger i sakens natur. Om eld och vatten förenas så dör elden. Vi kommer att frestas att ge upp rikets värderingar och vår kärlek svalnar snabbt om vi inte är nära vår frälsare.

Den profetiska hälsningen i Matt 24:9 är parallell med profetiska hälsningar om det judiska folket under den sista tiden. Även här talas det om att alla folk ska vända sig mot dem. Är detta på väg att ske i dag?

När jag kom till Sverige nu före jul så upplevde jag i anden en stor vånda. Det var som att gå in i en vägg. Efter en förnyad överlåtelse så släppte denna vånda. Bitterheten över församlingens ofullkomlighet, med tillhörande irritation över enskilda representanter, byttes mot glädjen i frälsningen.

Om Løkken

Jag talade tidigare om Jon och ungdomarna i Løkken. Så här var det.

Løkken är en ort på Jyllands västkust med en fantastisk strand och som kom att utvecklas till en diskoteksmetropol. Droger och annat kom att dominera bilden av Løkken.

Jon fick en kallelse av Herren att verka i staden och runt sig fick han från start ett femtontal ungdomar. De bad och missionerade på gatorna. År ett var djävulen överrumplad och inget motstånd fanns. Det var kö till förbönsplatsen, helande under inträffade.

Från år två hade ett motstånd vuxit fram, men framgången fortsatte. Hundratals under är dokumenterade. Vid ett tillfälle såg de hur ett djupt sår efter en glasflaska läktes. Alltså läktes inför deras ögon och inte ett ärr blev kvar. Vid ett annat tillfälle bad de för en man som på grund av sjukdom och medicinering fått mycket stort omfång. Medan de bad minskade mannens omfång så att byxorna föll av.

En ung norsk man kom att förfölja evangelisterna. Han riktade sig speciellt till de ungdomar som före omvändelsen levt i syndiga sammanhang. Han kunde avslöja saker om dem som de inte talat om för någon, utom Gud. Jon insåg att de var fråga om demonisk verksamhet och beslutade att gå till motattack. När mannen vid ett tillfälle kom så samlades alla förebedjarna i en ring och bad i tungor. Jon sa till anden att nu har attackerat oss och vare sig du vill det eller inte så skall du drivas ut. Mannen kunde inte forcera ringen av bedjande ungdomar och till slut fick anden ge upp och lämna mannen. Denne man kom sedan att vara tillsammans med teamet även om han inte bekräftade en omvändelse. Denna händelse skedde mitt på gatan inför alla människor - tala om mod.

Vid ett annat tillfälle talade den helige Ande om att "i kväll ska ni inte missionera på gatorna". Det visade sig att ett motorcyckelgäng hyrts in för att misshamdla ungdomarna. Men inga kom ut den natten. Så misshandeln uteblev.

Segern vanns. Allt övernaturligt kan jag inte återge här, men Jon ser en Guds kallelse till en ny generation.

Numera finns endast ett diskotek kvar i Løkken och en liten pionjärförsamling har vuxit fram. Jon som är pastor inom danska missionsförbundet leder denna församling. Platsen är en gammal väckelseort och Jon är övertygad att många väckelseorter ska återupprättas av Herren.

Jons vittnesbörd finns inspelat på CD av turistkyrkan i Fuengirola. Vill du köpa en sådan kan du kontakta mig.

Dags igen!

Det har varit tyst på denna sida ett bra tag. Jag skulle kunna ange en massa skäl för detta, men jag avstår.

Häromdagen hade vi ett bibelstudium om Ruts bok. Under och efter detta bibelstudium var det som jag vandrade in i Guds oändliga nåd. Jag såg hur Han i sin helighet sätter upp standarden, beskriver det vi borde vara och hur Han sedan gör allt för att bekräfta sin oändliga kärlek och då verkar "strunta i standarden" bara kärleken finns.

Detta resonemang kan förleda oss att inte söka efter Guds upprättelse i sitt liv, men vem vill sitta kvar mitt ibland soporna på bakgatan när man fått en inbjudan till ett kungligt bröllop.

Vatten och nya kläder väntar så det är bara att stiga in i Guds kärlek.

I går kväll berättade pastor Jon från Løkken i Danmark en underbar berättelse om hur Gud upprättar en gammal väckelseort till ett nytt möte. Till denna återkommer vi snart.