onsdag 23 december 2009

Fräckhet eller fromhet.

Bilden visar två träfigurer som min far har täljt. Det är två i grunden fromma som tar emot ordet och kommunicerar genom bön. Modeller för träfigurerna var David Blomberg och hans fru. De levde i Älvsjö utanför Stockholm. Inga kändisar inom sin tids väckelserörelse, men goda föredömen.

Fräckhet som livsstil är något annat. Är det inte detta som är ett av idealen i vår tid. Vad får jag ut av det hela? Den blir idol som är duktigast på att förse sig.


En fråga som ibland ställs är vilken nytta har jag av en viss människa. I äktenskapets värld blir frågan vad kan min partner ge mig och kan den inte ge mig det jag vill ha, så gäller det att finna en partner som kan vidareutveckla mig. Givetvis är det sällsynt att någon ständigt kan bidra med något nytt, alltså byter jag. Utgångspunkten att ha egot i centrum leder dock inte till den harmoni jag också önskar bli delaktig. För denna gäller helt andra regler.


När Satan en gång gjorde uppror mot Gud så var det egoismen som var i centrum och detta ledde till hans och många änglars fall. Därför är det inte förvånansvärt att ett samhälle som vänder sig från Gud har egoismen i centrum och till och med beundrar egoismen.


Tränger sig egoismen in i kyrkorna. Ja givetvis gör den det. Detta ser vi med egna ögon. Men det är ingen regel att så måste ske. Det finns en väg nära Gud som för oss förbi egoismen. Denna väg börjar i min medvetenhet om den egna bristen, att jag är en syndare frälst av nåd. För de tomma kärlen finns möjligheten att bli påfyllda. Det är också en glädje att få leva i den helighet som strömmar fram. Skilt från den självpåtagna fromheten som enbart vill dölja bristerna för omvärlden – att framstå som from.


Om den sista tiden i Matteus 24:

"Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" Matt 24:4 Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. Matt 24:5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Matt 24:6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. Matt 24:7 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Matt 24:8 Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'.* Matt 24:9 Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Matt 24:10 Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. Matt 24:11 Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Matt 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Matt 24:13 Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Matt 24:14 Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

Citat ur Folkbibelns översättning.

Vi kan som kristna inte bli älskade av världen. Det ligger i sakens natur. Om eld och vatten förenas så dör elden. Vi kommer att frestas att ge upp rikets värderingar och vår kärlek svalnar snabbt om vi inte är nära vår frälsare.


Den profetiska hälsningen i Matt 24:9 är parallell med profetiska hälsningar om det judiska folket under den sista tiden. Även här talas det om att alla folk ska vända sig mot dem. Är detta på väg att ske i dag?


När jag kom till Sverige nu före jul så upplevde jag i anden en stor vånda. Det var som att gå in i en vägg. Efter en förnyad överlåtelse så släppte denna vånda. Bitterheten över församlingens ofullkomlighet, med tillhörande irritation över enskilda representanter, byttes mot glädjen i frälsningen.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar