Första vardagen efter jul. Människor i mängd rör sig i den stora staden. Byten av julklappar eller fynd på mellandagsrean hägrar.
Där mitt på plattan vid Sergels torg står han och spelar på sin trumpet och han är riktigt duktig. Julpsalmer och julsånger klingar ut över stadslandskapet. Det ena stycket byts ut mot det andra. Munstycket på trumpeten måste kyla men han spelar bra.
Ett ungdomsgäng står nära mig, det verkar inte vara deras musik. En av killarna verkar bli provocerad och sträcker ut händerna mot den ensamme trumpetaren som om han förbannade.
Jag ber stilla en bön för staden, för människorna, att de ska ta till sig julens budskap om att en frälsare är oss given. Jag låter den helige Ande forma bönen. Killen som blev provocerad lugnar ner sig och går åt ett annat håll.
Jag tänker så här. Den ensamme trumpetaren vill att julens budskap ska vara i centrum och han står mitt i centrum som en hälsning från vår frälsare. Gud välsigne dig och andra som lever ut sin tro, naturligt, mitt i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar