En hjälte har gått hem

Trots smärtorna en leende Paul i sjuksängen.

 Ett besked ändrade alla tankar om vad jag ville skriva i dag.

Det finns människor som man är glad att man fick förmånen att träffa. Vännen Paul var en sådan människa. Efter en lång tid av lidande har han nu fått möta sin frälsare. Hela denna tid utstrålande han den glädje och den frid han hade i sin relation med Gud och med sin hustru Birgit. Han var som en bild av kärleken och människor som mötte honom minns detta. Nere i Fuengirola var han i centrum för församlingens omsorg. Vi minns honom alla med glädje.

 "Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd. Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig.  Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem." Johannes Evangelium 17:e kapitlet från vers 24.

Sätt på dig ditt bälte och följ mig

I går var jag på församlingsmöte i Elim, Simrishamn. Jag skyndade mig direkt från Spanien-flyget. Kände bara att jag skulle vara med. Det var ett fint samtal om vad den lilla gruppen vill göra för att människor ska få möta Jesus. Många tankar, en del helt mänskliga och och en del säkert gudsinspirerade.

I dag på morgonen längtade jag intensivt till att vara i bön så jag åkte tidigt in till Simrishamn och var ensam i bön i kyrkan. sedan växlade jag några ord med min vän bagare-Allan och åkte hem till en frukost med Allans goda bröd i påsen. Vilken livskvalitet.

I bönen släppte jag alla ord som sagts till golvet och sökte enbart Herrens ansikte. Jag släppte alla tankar jag har om hur allt ska vara och ske och var enbart inför Hans ansikte. Så starkt kom orden från aposteln Petrus befrielse ur fängelset. Sätt på dig ditt bälte. Tag på dig dina sandaler och tag på manteln och följ mig. Vakt ett passerades, vakt två passerades och den stora järndörren öppnade sig av sig själv. Väl ute insåg Petrus att han befann sig i en verklighet befriad från bojor. Sedan lämnade ängeln honom och han gick själv till sina vänner, som inte fattade vad som hänt. Det omöjliga blev verklighet sedan bojorna lossnat! Detta tog jag till mig av morgonens bön.

Jag har gått in i bön för ett insänt böneämne som har en tungt inslag av andlig kamp runt en synd som döljs av förljugenhet i ett kristet sammanhang. När synden kopplar greppet på någon som på ytan befriad leder den till stor destruktivitet och fienden är mån om detta att mönster inte ska brytas. Det kan jag känna igen från mitt eget liv, mönster av detta slag måste brytas i Jesu Kristi namn. Bojor ska lösas!

Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från Petrus händer, 8 och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och ta på dig sandalerna." Petrus gjorde det, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." 9 Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde att han såg en syn. 10 De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. (APG 12)

Om ni kristna visste

"Om ni kristna visste vilken mäktig Jesus ni har då skulle ni vara i bön jämt". Orden kom i ett samtal som min fru och jag hade med två yngre tjejer. De tillskrivs en person som sysslade med ockulta saker.

Om det är ett äkta citat eller inte saknar för mig betydelse, orden klingar i mig när jag vaknar nu på morgonen. Jag har tillräckligt med egen erfarenhet för att veta att det är sant och åter igen känner jag att det är just där jag vill vara, i bön, i relation med min frälsare. Och det är viktigt att jag är där eftersom Gud gjort sig beroende av dig och mig för sin fortsatta frälsningsplan. Inte för att vi ska ta över och i egen kraft "frälsa människor" för det kan vi inte. Möjligen förvirra deras liv. Nej, men det finns en gudsrelation som är fylld av den helige Andes kraft och som övervinner världen. Där vill jag vara. I en sådan relation.

Jag inte bara vill. Jag längtar. Det är som mästaren säger: Kom låt mig göra dig till en stadig pelare i min församling. Då bryr jag mig inte om att jag är en sextiosjuårig gubbe med den största delen av livet bakom mig. Jag är kallad till ett rikt liv här och nu.

När jag skrivit detta bad jag och bönen formades till att Herren ska låta de människor som behöver det finna denna sida. Och "bonehuset.se". Denna sida ska ledas till att möta verkliga behov. Jag kapitulerar inför Guds kraft. I cybervärlden, i den reella världen, i himmel och över allt. Han är Herren Messias den utvalde. Början och slutet. Evigheten. Tillkomme ditt rike..... ber vi vi den bön Herren lärde oss.

Detta med mysterier

Pastor Sigvard var här på middag och vi berörde detta med mysterierna i Nya Testamentet. Det går inte att möta Gud till frälsning utan att passera mysterierna. Vad menas med detta?

Jo, det till synes oförnuftiga att Gud själv möter oss till frälsning genom att offra sig själv. Jag har full förståelse att detta kan betraktas som dårskap. Tre bibelord om detta med mänsklig visdom och Guds dårskap:
1 Kor 1:18  
Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

1 Kor 1:25
Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
 

1 Kor 2:14

En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.
 
Ju äldre jag blir dess mindre imponeras jag av mänsklig visdom. Hur kan dessa vuxna barn leda stora företag och nationer. När man ser resultatet så kvarstår frågan. Mänskliga teorier förvandlas i vardagen till sanningar att leva efter. För att så småningom förkastas för nya sanningar. Äkta vetenskap närmar sig frågeställningarna i sökande ödmjukhet. Argumentation från ateister, eller humanister som de nu kallar sig, tillhör inte den ödmjuka avdelningen.

Jag har upptäckt en väg som passerar erkännandet av egen begränsning och som går genom det vi kallar mysterier. Min önskan är att alla upptäcker denna väg men jag inser att det finns hinder för detta. Men du, jag kan inte förneka den väg jag upptäckt och minns att jag inte har någon som helst egen fördel av att övertyga dig. Så tag emot mitt vittnesbörd och pröva själv.

Möte med annan tradition

I går kväll gick Berit och jag på engelskt bibelstudium nere i Turistkyrkan. Medan vi skandinaver stänger över sommaren så har den engelsktalande gruppen öppet och söker evangelisera bland människor som passerar på Paseon.


Bibelstudiet handlade om mysterium i Nya Testamentet. Mysteriet i den kristna tron talar vi inte så mycket om i den tradition från svensk frikyrka som jag känner bäst. Mysteriet kan bara tas emot i tro och den som förkastar tron kommer inte åt mysteriets kärna. Jag lyssnade i tro och fann mycket som jag kunde instämma i, men som alltid med tolkningar så är jag på min vakt.

Talade Jesus i profetiska ord när han talade om senapskornet som växte till ett stort träd. Vad jag förstår växer senapen vanligen till en buske och inte till ett stort träd. Men Jesus talar om senapen som ett stort träd där himmelens fåglar bygger bo. Talar han då om kyrkan som från den lilla gruppen av tolv växer till den världsvida kyrka vi ser i dag? Talar han om att många olika element, en del främmande, som bygger bon i kyrkan? Eller talar han om individens växt i tro som når det övernaturliga, det gudomliga.


31 Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. 32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna." Matteus 13

I dagens text i andaktsboken vi läser här i Spanien, så citerar Stig Abrahamsson Lewi Pethrus.
Pethrus talar om det gudomliga elementet som den djupaste hemligheten i Guds församling. Med det uttrycket avsåg han den uppståndne Jesus närvaro och den helige Andes inflytande.


En hälsning till Birgit: Vi bad för Paul även i den engelska gruppen. Guds välsignelse i er kamp.

Tror du på pengar?

Litet lustigt  tyckte kanske vi det var att vissa grupper av människor tyckte att ett snäckskal kunde ha ett värde och vara symbolen för detta värde. Hur förunderligt är det då inte att en liten papperslapp med påtryckta mönster och färger skulle representera ett sådant värde att livet skulle vara värt att kretsa kring denna symbol. Nu ersätts pappersbitar av digital nollor och ettor som i en svindlade fart lagras i ett elektroniskt minne. Ett minne som av misstag kan utplånas på en sekund. Men då finns backuper som säkerställer siffrorna invänder någon. Ja men vem säkerställer att detta värde har ett reellt innehåll?

Det handlar om förtroende. Jag känner människor som lärt sig att skumma på den monetära ytan och därigenom skapat sig mer än ett drägligt liv. Att genomskåda systemet och utnyttja detta till egen fördel. Smart? På ett vis, ja, men på ett annat vis bara att vara fångad av systemet.

I starka vänstergrupper ersatte man bristen på papperssymboler med solidaritet. Ett ord som fått mystisk klang. Men faktum är att solidaritet innebär att en människa är beredd att göra en handling utan att för den skull behöva få en papperssymbol i utbyte. Min kompis Birgit växte upp i Göteborgs revolutionära värld med en far som så starkt stod för detta med solidaritet. När Birgit upptäckte Jesus så tyckte hon att Han är ju som pappa.

Man kan få nobelpris på att berätta om hur ekonomiska lagar fungerar och jag ser framför mig en finansminister med hästsvans som förvånat försöker förklara hur allt ska vara för att fungera till vårt bästa. Jag ser också en sångare som sjunger att de har tagit allt ifrån oss. Nu ska vi ta det tillbaka.

Svart och vitt i papperssymbolernas värld. Det finns inga högar med pengar som tryggar din pension.
Jag tror inte på mammon. Guden Mammon är en falsk avgud som får människor att dansa en desperat dans.

Men kanske du säger: Är inte Jesus också en mänsklig tanke som vissa som kallar sig troende gjort till ett stort värde och som har detta värde eftersom de envisas med att tro på honom? En symbol bland många andra? Ja du, hur ska jag kunna argumentera för detta?


Jag vill inte argumentera. Prova på att vända dig till Jesus. Om det inte innebär en skillnad, om det inte har ett verkligt värde så förkasta det. Min vän pastor Stanley har skrivit en litet bok: Testa Gud, han finns". I denna uppmanar han oss att ge en sådan test sin tid.

Endera befinner jag mig i en utdöende grupp av människor. De som tror på Gud. Eller så befinner jag mig i en mänsklighet som desperat söker värden värda att sträcka sig emot med inte upptäkt det största värdet. Min argumentation har inget värde men mötet med Jesus har stort värde, en livsavgörande betydelse.

Med Herren - i Fuengirola

 Som ett vatten harmoniskt flödande genom ett grönskande landskap. Så kan gudsrelationen vara.



Jag vet inte hur andra människor fungerar. I kontakten med Gud menar jag. För egen del kan det vara så att jag fladdrar iväg och inte odlar relationen. Inte så att jag förlorar min trygga grund i tron, jag vet att jag är en benådad syndare innesluten i Herrens omsorg. Men det kan vara så många andra saker som fångar mitt sinne. Allt ifrån golf till vardagsbekymmer.

Det finns tider då jag är mer noggrann i att vårda relationen. Då flyter livet lättare.

Nu är jag åter i Spanien ett tag. I går natt var jag på väg till flygplatsen. Medan jag körde bilen kom jag in i denna djupa närhet till Herren. Den var kompakt så att jag 'kunde ta på den'. Hela kroppen ställs in som ett instrument som klingar i harmoni med skaparen. Tacksamheten och glädjen strömmar fram samtidigt som allvaret i allt som sker runt omkring blir så påtagligt. Jag vill beskriva det som en närhet till livet, delaktig med något högre men närvarande i livet. Bibeln kallar det att vara i världen men inte av världen. Väl framme på parkeringsplatsen stannade vi ett tag i bilen och spelade en underbar lovsångsalbum som jag fått av min vän Lasse Petersson som har skivbolag i Umeå. Musiken klingade rakt in i min tacksamhet.

Hur kommer jag rätt in i det sammanhang där jag ska vara? Det handlar inte om att anstränga sig för att vara bättre. Det handlar om att vandra i en levande gudsrelation.

Gardell är en auktoritet

Gardell är en mycket kunnig person och en auktoritet i det ämne han är specialist på, nämligen Jonas Gardell. Jag tror man måste se hans undervisning om Jesus i det perspektivet. Allt utgår från Jonas tankevärld och denna värld innehåller många krumsprång och funderingar.

Visst kan dessa tankar vara underhållande i ett avslöjande av den mänskliga naturen men de saknar all relevans till en tolkning av Jesus. Jag har tidigare hänvisat till sagan om kejsarens nya kläder och utropet "Kejsaren är naken".

En slags "nakenhet" ingår i Gardells berättarstil men den stora frågan är varför så många tar till sig Jonas tankar som vishet. Där kommer utropet till sin rätt; upptäck att det handlar om Jonas Gardell själv låt tankarna vara vad de är, krumsprång för att väcka uppmärksamhet. Se mig, Jonas Gardell, det är viktigt att jag syns.

Pastor Holger Nilssons uppmaning till bokbål av Gardells Jesus-bok var inte så vist. Att rensa ut böcker av tveksamt värde är helt OK, men det finns pappersåtervinning. Och beslutet om att rensa ut tillhör individen.

Den lilla människan i den stora staden

Vilket ord; urbanisationsprocessen. Detta att det mänskliga livet koncentreras till allt större orter. Över hela världen växer allt större städer upp. I många delar av världen i form av gigantiska slumområden.

vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?

Strofen ur psalm 8 far igenom huvudet. Kung David skrev det för många tusen år sedan.  I tidig morgonstund sitter jag i min favoritfåtölj och  filosoferar. Mitt inre är fyllt av starka känslor om detta med människan och Gud. En privilegierad människa som har möjlighet att sitta i ett lugnt rum och tänka och be. Så ser inte livet ut för flertalet.

Politikerna är inne i ett valår och talar ord som inget förpliktigar, ett ord-inflationens språk. Jag litar inte på människor som lovar att allt blir bra om bara de får makten.
 

Jag ser människorna i den myllrande staden röra sig i ett virvlande mönster. I mitt inre kan jag se väckelsen strömma fram som en klar vattenström in i ett vatten fyllt av lera och dy. Den bara strömmar in och det bruna vattnet får allt eftersom en klarare färg för att slutligen vara helt klart.

Den enskilda kränkta människan, utsatt för andra människors egoism. Sårad för livet. Överlevande i ett liv mitt i det smutsiga vattnet. Perspektivet omfattar inte hopp, men i den klara rena strömmen finns ett hopp, finns det nytt perspektiv, finns det liv i förening med den levande Guden, alts ursprung.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16

Människor som blommor

Jag tycker om bilden jag tagit på buketten med vitsippor. Jag tog den i ett hem i Skåne.

Runt bordet med vitsipporna satt en grupp människor och talade om tro, livet och när vi sedan bad var Gud så nära.

Jag är för närvarande i min hemstad Stockholm. Medan jag väntade på min fru stod jag lutad mot en kvarglömd sandlåda och tittade på människorna som passerade.

Att uttrycka sin personlighet verkar vara grundtemat i modet. Människor exponerar sig i en tumlande dans.

Jag överfölls av en kärlek till mänskligheten även om jag klart såg skavankerna och såren. Mitt i vimlet stod en kille och delade ut visitkort om Jesus. Bara en av alla tankar och filosofier som blåser igenom stadslandskapet? Något som tas emot eller förkastas. Utgivande kärlek eller konsumtion av identitet?

I debatten försöker humanisterna att skjuta religionerna i sank. Och media spelar med i en falsk vals.
Sorgligt att se hur religionen humanism tas som en sanningskälla.

Jag vet inte vad den ensamme killen med Jesus-visitkorten representerar. Sig själv eller någon grupp.

Däremot vet jag att mötet med Jesus kan bli livsförvandlande. Det vet jag av egen erfarenhet.
I skaparens hand växer människor till och jag ser dem som vackra blommor.