Den lilla människan i den stora staden

Vilket ord; urbanisationsprocessen. Detta att det mänskliga livet koncentreras till allt större orter. Över hela världen växer allt större städer upp. I många delar av världen i form av gigantiska slumområden.

vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?

Strofen ur psalm 8 far igenom huvudet. Kung David skrev det för många tusen år sedan.  I tidig morgonstund sitter jag i min favoritfåtölj och  filosoferar. Mitt inre är fyllt av starka känslor om detta med människan och Gud. En privilegierad människa som har möjlighet att sitta i ett lugnt rum och tänka och be. Så ser inte livet ut för flertalet.

Politikerna är inne i ett valår och talar ord som inget förpliktigar, ett ord-inflationens språk. Jag litar inte på människor som lovar att allt blir bra om bara de får makten.
 

Jag ser människorna i den myllrande staden röra sig i ett virvlande mönster. I mitt inre kan jag se väckelsen strömma fram som en klar vattenström in i ett vatten fyllt av lera och dy. Den bara strömmar in och det bruna vattnet får allt eftersom en klarare färg för att slutligen vara helt klart.

Den enskilda kränkta människan, utsatt för andra människors egoism. Sårad för livet. Överlevande i ett liv mitt i det smutsiga vattnet. Perspektivet omfattar inte hopp, men i den klara rena strömmen finns ett hopp, finns det nytt perspektiv, finns det liv i förening med den levande Guden, alts ursprung.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16