Vid två tillfällen har jag talat över Jakobs brev här i Fuengirola. Enligt kristen tradition är detta brev skrivet av Jesus bror, Jakob. Brevet är en tidig traktat riktad till de judar som blivit kristna och som spridit sig bortom Jerusalem. Innan de icke-judiska församlingarna vuxit sig starka.
Jakob var en av tre ledande i den första församlingen i Jerusalem. De andra var Petrus och Johannes. Dessa kom att lämna Jerusalem genom de förföljelser som drabbade församlingen, men Jakob blev kvar som församlingens föreståndare till dess att han led martyrdöden.
Genom att Jakob i undervisningen inte nämner resultatet av apostlamötet i Jerusalem år 48 (eller 49), så anser vissa forskare att brevet skrivits innan detta möte. I så fall har vi här Nya Testamentets äldsta skrift.
Vissa anser att brevet är en inlaga riktad mot Paulus undervisning om att det är tron som gäller, inte gärningen. Men tränger vi in i brevet lite djupare ser vi att det inte alls handlar om detta.
Brevet är en praktisk handledning i att leva ut sin tro i handling. Många företeelser som vill hindra oss beskrivs på ett mycket målande vis. Sedan summeras tro, ödmjukhet, kärlek och Jakob visar på att när tro slagit rot i oss så handlar det inte bara om ord, då är det helt naturligt att handla i linje med sin tro.
Jakob ivrade för ett liv i lagens anda. Han kallades av sin samtid för "Jakob den rättfärdige". Men han har inte fastnat i bokstavens lag, utan talar om frihetens lag, d.v.s. lagen i våra hjärtan.
Jakob talar om att vi ska bekänna våra synder för varandra. Ursprunget till bikten. Men hela brevets innehåll går emot en förvanskad bikt, bikten som formell handling.
Frälsningen är helt av nåd, ingen kan prestera något för att få syndernas förlåtelse. Att sedan leva i nåden och vara fylld av den helige Ande leder med nödvändighet till handling, till ett förändrat liv. Hjälparen vi fått, vill forma oss till Jesu efterföljd. Till ett liv i Kristi uppståndelsekraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar