Olika tolkningar?

Hur kan vi läsa så olika, ärkebiskopskandidaten och jag.

En sak har vi gemensam för hon säger: "det som driver henne är glöden att bära fram evangeliet". Men sedan förstår jag inte hur hon läser Bibeln.

"Antje Jackélen avfärdade tanken på att Jesus hade några exklusivitetsanspråk. Han sade att han var vägen, sanningen och livet, men inte att han var den enda vägen".

Bibelstället hon hänvisade till lyder i sin helhet.

Jesus sade till honom: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig (Joh 14:6)

Är inte detta ett exklusivitetsanspråk som heter duga? Inte heller tar den fortsatta texten bort skärpan i det Jesus säger.

När jag talar om att jag glöder för att bära fram evangeliet, så handlar detta om att föra fram människor till ett livsförvandlande möte med Jesus. Ett förr och ett nu. En uppstånden. levande Jesus som finns att möta i vår tid. En verklighet, inte en symbolisk vishetslärare bland andra lärare. 

Ytterligare ett citat "som också beskrevs bokstavstron som ”ett ganska modernt påfund”. Historiskt sett har Bibeln alltid tolkats, sade hon."

I motsats till detta påstående så påstår jag att bokstavstron var entydig från kristendomens start. Ganska snart kom dock kyrkan att influeras av andra tankegångar t.ex. gnostisimen. Om biskopen menar att detta var olika tolkningar, så bör hon läsa på apostlarnas korrigerande texter till de olika församlingar där sådana företeelser hade uppstått.

Genom hela den kristna historien har nytt liv kommit in i kyrkan när människor sökt sig till de gamla källorna med rent vatten. Däremellan har maktkamp och politik, ofta i förklädnad av teologisk debatt, styrt oss fel.

Biskop Jackélen är säker en fin människa som vill väl, men det hon förkunnar är på denna punkt inte rätt.

Citaten av Biskop Jackélen kommer från en artikel i Världen i Dag.

Jag har valt att kommentera enbart ett av biskopens påståenden. Egentligen är inte debatt mitt område. Jag är förebedjare. 

Inom mig bär jag en övertygelse att Svenska kyrkan kommer att beröras av den väckelse som är på gång och att denna väckelse kommer att radikalisera kyrkan underifrån. Från toppen kan det knappast ske eftersom de viktiga tillsättningarna av ledare fortfarande sker på politiska grunder. Längre än så har inte friheten nått den Svenska Kyrkan.