En tid efter det att jag kommit tillbaks till kristen tro började jag att spela i veteranbrasset. Min upplevelse med Gud pockade på att få uttrycka sig. Jag minns att en av grabbarna sa, det är så härligt med nyfrälsta, ett bekräftelsens ord men du kan också se det som ett uppgivenhetens ord. Snart är du inte nyfrälst längre och då blir du normal.
I sin bok "Hungry for more of Jesus" kommer David Wilkerson in på detta. Om du tar din tro på allvar kan du komma att störa din omgivning, ja du kan till om med bli motarbetad. "Kan du inte bli normal sådan du var förut".
Lättvarianten av kristendom är egentligen inte kristendom utan mer en social gemenskap med någon slags gemensam värderingsgrund. Mötet med frälsaren skakar alltid om och om du är i en ärlig gudsrelation kommer du att förr eller senare konfronteras med det i ditt liv som du kanske helst vill undvika att få belyst.
I lättkristendomen förkunnas nåden summariskt och Bibelns ord om en trång port är långt borta. Syndanöd kallades det förr att konfronteras med de mörka delarna i sitt liv. Detta som Herren vill befria dig och mig ifrån.
Försöker jag bygga upp svårigheter för dig att bli en kristen genom att peka på den trånga porten? Nej inte alls! Det är lätt att närma sig Gud. Frälsningen är en gåva att ta emot. Nej jag talar om att det är på riktigt. Jag talar om upprättelse till att bli den människa du är avsedd att vara och för detta krävs överlåtelse. Så länge jag har en fot innanför och en utanför, så länge jag inte tillåter Gud att ta hand om det dolda i mitt liv så finns ingen segerkrans att ta emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar