I vetenskapsradion hörde jag något som fascinerade. Det finns ett slags solar där processen leder fram till kol och hitintills har man varit säker på att t.ex. vatten inte kan finnas där eftersom processen förbränner syre som är en förutsättning för vatten. Det producerade kolet skulle vara en del av livets hemlighet. Nu har man konstaterat att det finns vatten där. Punkt.
Jag skriver här om något jag i likhet med de flesta människor inte vet något om. Egentligen kan jag tala om alla människor eftersom även de mest kunniga ställs inför nya utmaningar.
Men medge att tanken svindlar. Någonstans i universum produceras ett material som kan leda till liv. I en slumpartad process leder detta till människor som omvandlar materian till tankar och moraliska ställningstaganden. Fast nu tror jag inte på denna utvecklingslära.
Äkta vetenskap är intressant för den skrapar på ytan till något den inte vet något om. Men upptäckterna berika oftast. Jag vet inte hur Gud bar sig åt men Han säger i sitt tilltal till människan att Han är skaparen och detta litar jag på. Det är inte avgörande för min tro hur skapelsen gick till. Mitt möte med frälsaren är avgörande för min gudsupplevelse och tilltron på Hans ord finns i denna tillit jag där har.
En vän till mig som är forskare och troende fann ingen motsättning mellan tro och vetande. "Tro är tro och vetande vetande". Om tron är äkta så är den inte rädd för vetandet och är vetenskapen äkta så måste den i ödmjukhet bekräfta att den inte vet allt och att det vi nu tror oss veta kan komma att revideras i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar