Klockan är snart midnatt. I dag har jag rest från Stockholm till Skåne i bil. Under bilturen lyssnade jag omväxlande på radions P1 och en samlings-CD med lovsång. När jag kom fram klippte jag gräsmattan och spelade en nio-håls golfrunda. Det gick inta alls bra i dag.
När jag spelade CD:n var jag så tacksam för den livsgärning min vän Lasse Petersson gjort genom att trots svårigheter fortsatt att producera kristen musik på skiva. Jag har följt hans kamp på nära håll under ett antal år.
I morgon bitti, tidigt, drar jag till Simrishamn för en bönestund. Kan jag inte lika gärna be hemma? Det kan man tycka om man tänker praktiskt, men detta att be på plats handlar om att leva ut åtagandet. Inte bara säga det.
Livet innehåller så mycket praktiskt av annat slag. Allt ifrån resor till golf. Förvärvsarbetet är ett avslutat kapitel för mig. Men det som är viktigast för mig är att forsätta att vara i en fungerande gudsrelation. Jag vet min kallelse och ber om kraft att stå kvar i den, att vara den helige Andes tempel. Det låter pretentiöst men så står det i skriften. En god tanke att ha levande med tanke på vad vi tar in av olika slags impulser och vad vi gör.
Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? (1 Kor 6:19)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar