torsdag 15 april 2010

Gud gör sig beroende av oss

Läser från Apostlagärningarnas 11 kapitel. Petrus förklarar där för församlingen detta att Gud även gett frälsningen till hedningarna. D.v.s. även till mig.

Historien är intressant. En romersk officerare som sökt Gud får änglabesök och uppmanas kontakta en viss Petrus på en viss plats. Samme Petrus förbereds för mötet med denne officerare genom en syn där alla hans religiösa föreställningar utmanas. När Petrus så småningom kommer till officeren så faller den helige Ande över samlingen så fort Petrus börjar tala. Inte bara så att de börjar tala konstiga ord utan som en tydlig manifestation. När Petrus vid ett senare tillfälle skall förklara sitt handlande inför den fundersamma församlingen säger han:

3 Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus. 14 Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj. 15 Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande. 17 Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?" 18 När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."

Lägg märke till att Anden föll så fort Petrus började tala. Gud var alltså inte beroende av det Petrus hade att säga men Han hade valt att göra sig beroende av Petrus handlande. Petrus fick vandra den långa vägen enbart för att markera lydnad under tro. Inte av några som helst praktiska skäl. OK, efteråt fick han säker förklara detta med vägen. Lägg också märke till att Petrus talar om "alldeles som på oss under den första tiden". Han markerar en skillnad, det var något speciellt med hur det var på den första tiden. Vi vet att Anden då manifesterade sig på ett sätt som väckte uppmärksamhet. Här behövdes tydliga händelser för en religiös föreställning skulle raseras. Petrus behövdes även som trovärdigt vittne för att kunna övertyga församlingen om vad Gud gjort.

Det har hänt mig att jag av Anden uppmanats att vara närvarande i ett sammanhang utan att ha varit inbjuden på något vis. Jag visste då att det var viktigt att jag fanns på plats. Mänskligt sett så saknade min närvaro all betydelse, men det har hänt att Herren påpekar att det som nu sker beror på din lydnad. Det har också hänt att jag spontant inbjudits att medverka t.ex. genom att vara med i förbön eller att tala och att jag då fått erfara en speciell smörjelse. Jag har svårt att förstå varför det är på detta vis men jag vet att det är en sanning som inte bara gäller mig.

Så lyssna och följ när du kallas även om ditt handlande mänskligt sett kan verka meningslöst eller svårförståeligt. Herren har valt att göra sig  beroende av dig och mig därför att Han vill ha det så. Kanske på grund av sin kärlek till människorna.

Under 1850-talets böneväckelse i USA så hände det att människor åkte många mil enbart för att bedja tillsammans eftersom de känt sig manade till detta. Guds helighet var så närvarande att människor kände syndanöd när de fysiskt kom till en plats. Det finns något att lära av detta!

Birgit, som är hustru till Paul, han som nu tillfrisknar efter lång kamp, hon skriver så här i ett mail till mig. Först ska sägas att hon i Fuengirola fick vara med om en upplevelse av Jesu kamp i Getsemane. Detta under en ensam tyst bön. En tydlig upplevelse av Jesu kamp. Så här skriver hon:


"VAR han  ensam den kvällen i Getsemane -? nej han hade HERREN och kunde därför fullfölja den uppgift som var HANS. SÅ, han bar med sig allas bördor, även våra , till KORSET!!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar