Namnet JESUS i centrum

I gårdagens bibelstudie så hade vi kommit fram till den helige Andes verk i våra egna liv. Hur Herren vill låta gåvorna vara verksamma och vi avslutade med att betjäna de behov som fanns hos de människor som var samlade. Jag var mötesledare och när John avslutat bibelstudiet var den helige Ande så nära att jag inte visste vad jag skulle säga. Ord kändes futtiga. Att ta fram oljeflaskan och betjäna i förbön blev rätt avslutning.

Samtidigt bär vi våra nordiska länder inför Herren dagligen. Det klara evangeliet med erbjudandet om syndernas förlåtelse måste få flöda fram. På Gamla Testamentets tid fanns det profeter nära kungamakten som förkunnade att all var väl. Gör vad du tycker är rätt och allt ska gå dig väl.

Men detta var en falsk förkunnelse som gav det budskap som örat ville höra.

I en film som jag tycker om, men som har fel budskap, är det underliggande förkunnelsen: "Det finns ingen synd att be om förlåtelse för". Jag talar om Kay Pollaks film "Såsom i himlen".

Typiskt är att filmens avslutningsscener är inspelade i en kyrka, Filadelfiakyrkan i Stockholm. Kyrkan föreställer en konsertlokal i en helt annan stad. Kyrkoherden i filmen illustrerar dubbelmoral och dom.

Om budskapet i filmen varit att lagisk tro utan kärlek är förkastligt, så hade jag skrivit under budskapet och hela Första Korinthierbrevets trettonde kapitel hade ropat halleluja.

När Filadelfiakyrkan byggdes placerades namnet JESUS mitt i kyrkan fast förankrat. Numera finns det på en mobil talarstol som kan flyttas undan om kyrkan ska användas för andra behov.

Jag använder denna bild inte specifikt för Filadelfia i Stockholm utan detta handlar om stora delar av nordisk kristenhet. Namnet JESUS måste åter få en central plats i våra liv och vara helt orubbligt.

Gud älskar syndaren, men inte synden. Hans helighet kan inte acceptera synd. Förkunnelsen om omvändelse från synd är central i kristendomen.

I sin bok "Hungry for more of Jesus" beskriver David Wilkerson hur det hänt att när han varit förkunnare i andra kyrkor och när förkunnelsen om omvändelse från synd då blivit stark, så har kyrkans pastorn blivit orolig och efter predikan skynda sig fram att säga "att alla är vi syndare och guds nåd täcker all synd".

Men processen att låta den helige Ande avslöja vårt behov av syndernas förlåtelse måste få ta sin tid och är inget att vara rädd för. Den måste till för överlåtelsen ska ske på djupet och inte bli en "quick fix".