En gång i tiden hade jag en bisyssla. I mindre skala sålde jag en artikel på postorder. Av den anledningen registrerade jag ett handelsbolag och hittade på ett riktigt bra namn. Ett så bra namn att en större grupp handlare tog detta namn när det gick ihop och bildade en kedja.
Jag påtalade för företaget att det redan fanns ett företag med detta namn, men fick klart för mig att jag skulle behöva gå till domstol för att få, vad jag tyckte vara, min rätt. Min ekonomi tillät inte ett sådant riskprojekt så jag la ned tanken.
När jag häromdan vandrade i ett köpcentrum så såg jag namnet lysa på en skylt. Jag kan inte påstå att frågan tyngt mig speciellt mycket. Jag har en läggning att inte ägna mig åt saker jag inte kan påverka, men faktum är att jag som kund inte gärna går in i butiker med detta namn.
Är jag då verkligen fri?
Jesus talar i bergspredikan om att älska sin fiende och om att ta kränkningar. Ber någon att du ska gå med en mil så gå då två.
En romersk soldat hade laglig rätt att tvinga en människa att gå med en mil och bära soldatens packning. Men inte längre än en mil.
Så vad Jesus talar om är ett befriat sinne som inte bär med sig en massa bråte av oförrätter. Han säger inte att det är bra att människor kränker varandra, men Han visar på en frihetens väg. Förlåtelsens väg. När Gud förlåter synd så minns Han den inte längre. Om vår förlåtelse har detta djup så blir vi fria och slipper bära på en massa bråte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar