Sök Herren medan han låter sig finnas

Min resa har under några dagar varit ställd genom västra Europa. Under tiden har jag varit i bön för vår kontinent.

En natt formulerades det inom mig mycket starkt de ord som är rubrik för detta inlägg.

Sök HERREN medan han låter sig finnas, 
åkalla honom medan han är nära. (Jes 55:6)

Samtidigt kom invändningen. Finns det en tid då Han inte låter sig finnas? I grunden är ju Gud mer intresserad av att möta människan, än vad människan är att möta Gud.

Jag fördjupar mig i Jesajas 55:e kapitel. Hela kapitlet handlar om nåd.

Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, 
och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. 
Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.  

Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, 
era inkomster för det som inte kan mätta? 
Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat. 
Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! 
Jag vill sluta med er ett evigt förbund: 
Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David. (Jes 55:1-3)

Men också om att den som tar emot nåden ska omvända sig.

Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar 
och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, 
och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse. (Jes 55:7)

Efter detta kommer ett viktigt konstaterande.

 Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.  Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar 
och mina tankar högre än era tankar. (Jes 55:8-9)

På senare tid har jag vid flera tillfällen hört "kristna uttolkare" som med akademisk arrogans sågat av Bibelns klara undervisning. De sätter då egna intellektuella analyser högre än Guds ord. Vore de så att det endast handlade om deras egen uppfattning, så vore skadan begränsad. Men de förkunnar sina teser och förleder andra. Sådan förkunnelse är farligare än ateistens förkunnelse, därför att ateisten är tydlig i sin otro. Otro inlindad i förledande filosofiska meningar är farligare.

Sök Herren och han låter sig finnas. Ropa till honom och något nytt ska ske.

Jag längtar efter en tid som då böneväckelsen i Nordamerika bröt ut i mitten av artonhundratalet. Människor kom i syndanöd bara genom att närma sig de orter där väckelsen brann. Detta är fullt möjligt igen.

Låt oss ta slutet av Jesaja 55 som ett löfte även till oss. Texten avser Israels seger, men vi kan även se den som en bild över väckelsens glädjerop.

Med glädje skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram. 
Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er, 
alla markens träd skall klappa i händerna. 
 Där nu törnsnår finns skall cypresser växa upp, 
där nässlor står skall myrten växa upp. 
Detta skall bli HERREN till ära, ett evigt tecken som inte skall utplånas. (Jes 55:12-13)