Segrande bön

Det profetiska tilltalet i Gamla Testamentet riktas i huvudsak till det egna folket, Israels folk.
Visst finns det profetior om de folk som var motståndare till Israel, men framför allt handlar profetian om hur Guds egendomsfolk förhåller sig till Honom och vad detta får för konsekvenser.

Jag funderade över hur Guds folk i vår egen nation förhåller sig till Honom. Vissa ställningstaganden gör mig ledsen, ja rent av upprörd. Det är som om delar av kyrkan är ockuperad av främmande makt.

I min bön är jag beslutsam att be för positiva förändringar och inte rikta böner emot företeelser.
Frestelsen är stor att i upprördhet angripa sådant som jag ser som fel.

Men i ett ögonblick kan människor förändras. Mötet med Gud kan förändra dem helt. Jag tar Paulus som exempel. En person som det säkert inte var lätt att omsluta med positiva böner under den tid han förföljde kristna. Vi har i dag facit av vad han skulle kom att betyda. Men när förföljelserna pågick kunde man inte ana detta och det var säkert inte lätt att vara positiv.

I självprövningen av min förbönstjänst bad jag Herren visa mig hur jag skulle be och hur jag skulle förhålla mig till olika företeelser i kyrkan av i dag. Då uppmanades jag att noga läsa Hesekiels tjugoandra kapitel.

Mycket handlar om orättfärdigheter i nationen. Orättfärdighet i det egna folket. En vers mejslade sig in i mig. Vers 26:

Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.

Att inte undervisa om vad som är rent och vad som är orent. Att omtolka Guds ord så att det passar en livsstil som är upprorisk mot Gud. Att anpassa sig till värderingarna i en nation som inte vill veta av ordets undervisning. Det finns också i texten.

Så följer vers 30:

Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen.

Men han kom, han som kunde stå inför Gud. Utsänd av Gud för våra synders skull. Jag talar nu om Jesus. Han kom inte för att släta över eller bortförklara våra synder. Han kom för att befria oss, frälsa oss till ett nytt liv. Han kallade oss till lärjungar, att vandra med Honom i den helige Andes kraft.

Att i bön stå rakryggad, inte anpassa sig till det onda och samtidigt vara full av kärlek. Övertygad om Guds kärleks seger i mitt sammanhang, i hela kyrkan, i hela nationen.

Detta kan vi göra genom att det inte beror på vår egen förträfflighet, utan på Guds nåd.