Åter igen händer det, jag vet inte för vilken gång i ordningen, ett av David Wilkersons postuma hälsningar stämmer in med det jag är inne på just nu.
I slutklämmen står det, fritt översatt:
Tänk på det här: Om en kyrka har Guds manifestation i sin mitt, så är där inget spektakel, svett eller kamp. Gudstjänsterna blir inte en stressad tillställning med några lovsånger, offer och en kort predikan. I stället finns där en lugn frid, en stillsam vila och alla som kommer in i rummet känner detta.
Jag skrev i går om att utforska Kristi kärlek. När församlingen är i denna fåra så inträffar detta att Guds helighet manifesteras mitt ibland oss. Då blir människor övertygade redan genom atmosfären.
Vi kan i egen kraft ropa hur högt vi vill men ingen hör oss. Gud härlighet kan vara tyst som en susning, men helt omskakande.
Jag menar inte att en gudstjänst måste vara tyst. Den kan ha olika karaktär beroende på de människor som är där. Men allt handlar om Guds närvaro och inte om våra uttryck.
Väckelse = utgjutande av Guds helighet på en plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar