Jag talade med en icke troende vän om varför jag bor i Skåne. - Jo, därför att jag har en kallelse till detta. - Men du kan väl säga att du tycker om landskapet eller menar du verkligen vad du säger?
- Ja, det gör jag. Under stora delar av mitt liv har jag inte lyssnat till Guds tilltal, men under resten av mitt liv har det högsta prioritet.
Min väns reaktion gladde mig. När han förstod att jag menade allvar, så respekterade han detta. Detta trots att han inte har en tro på Gud.
Gud kan leda in i minsta detalj i våra liv. Jag lyssnade en gång till Wilgot Fritzon som berättade om hur kinesiska bibelsmugglare leddes detaljerat till att möta människor och hur västerländska kontakter blev förundrade. "Tror ni inte på den helige Andes ledning" blev svaret från den kinesiske mannen.
Att ledas i detalj har ibland slutat i "men vad nu då - detta verkar inte stämma". När vi då tittar fördjupat eller ställer en fråga i linje med vår tro, så finner vi det vi söker. Det har jag varit med om flera gånger.
När jag inspirerad av våra kinesiska syskon testade Gud för att i London hitta en viss kyrka som jag inte funnit med den information jag hade. Då ledde Han mig till kyrkans baksida, där en pytteliten skylt talade om att det var personalingången. Detta ser jag som utslag av Guds humor, för den goda humorn kommer från Gud. Dock inte satiren. Det hör du redan på namnet. Sat-ir.
När Gud lovat något så ska vi stå kvar i detta löfte. Men vårt tålamod räcker ofta inte till.
Även trons fader, Abraham, hade svårt att vänta när löftet såg ut att rinna ut i sanden. Så våra egna utslag av otro är inte så uppseendeväckande. Men stanna till, titta dig noga omkring med trons ögon, svaret kanske finns närmare än vad du för ögonblicket tycks se.
bloggen finns också på
bonehuset.se
tillsammans med annat material
tillsammans med annat material
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar