Min väg

När jag var ett barn och växte upp inom pingströrelsen så kom tron till mig på ett helt naturligt vis. Med modersmjölken brukar det sägas. Så här efteråt ser jag mig som ett jublande barn som sträcker händerna upp emot Gud. Att teologi kunde se olika ut fanns inte i min värld.

Det mörka molnet på vägen var mina ouppklarade synder. De jag inte ville erkänna för någon. De skulle göra att jag inte fick följa med de andra när Jesus kom för att hämta hem sin församling. Ett trist faktum, men att erkänna synderna var en än värre plåga.

På ungdomsveckorna bads det mycket och på något vis så skulle vi bara bli andedöpta och de flesta blev det också. Tungomålstalet var bekräftelsen på detta. Jag blev aldrig andedöpt, i vilket fall talade jag aldrig i tungor. Min levnadsregel fanns redan på den tiden. Jag prövar gärna, men hjälper själv inte till, för det måste vara sant. Helt sant och komma från Gud.

Så kom uppbrottet där jag tyckte mig kunna konstatera att det jag uppfostrats till inte var sant. Denna åsikt behöll jag i cirka trettio år. Då uppenbarade Gud sig i mitt liv och de oväntade inträffade att jag förvandlades från ifrågasättare till förebedjare på några veckor.

Det var fortfarande gudsmötet som påverkade mig, inte teologin. Jag var öppen för att gå Guds vägar hur de än såg ut och det är jag fortfarande snart tjugo år efter gudsmötet. Nu mer än någonsin. Gemenskap i anden har varit mitt verktyg att pröva vad som är sant.

Herren sände mig tidigt till de karismatiska katolikerna och jag mötte där traditioner som var långt ifrån de jag var van vid. När min vän Pancho Chin A Loi och jag gemensamt fungerade som förebedjare så var vi ett i anden. Ingen tvekan om den saken.

Men det har aldrig funnits i mitt sinne att själv bli katolik. Många saker i katolsk tradition ser jag som omvägar till Herren och vissa företeelser som jag ser i Spanien är värre än så. Men även inom frikyrkligheten möter jag saker som gör mig tveksam.

Genom hela bibelns historia så gör Gud allt för att möta människorna och detta även under tider då de inte följt Hans undervisning. När Israel valde att skaffa sig en kung mot Herrens vilja, så blev de varnade för konsekvensen av detta beslut, men samtidigt blev kungen smord av Herren till sin tjänst.

Så tror jag det är fortfarande. Korrekt teologi är viktig men än viktigare är "hjärtats teologi". Felaktig teologi kan vara förödande därför att den leder människor bort ifrån Guds livsförvandlande frälsning i stället för att leda dem till den.

Där ensam inför Gud, medveten om min egen svaghet, så tackar jag för denna frälsning. Tacksam för mottagen nåd och har inget behov att vara någon annans domare. Jag ber att genom min bönetjänst vara till tjänst för kristna inom alla traditioner och för människor utanför allt vad tro heter. Må så ske!