Mitt i Guds kärlek.

I dag är det julafton, dagen före den egentliga julen.

I min tidiga morgonbön hade jag en märklig upplevelse. Bakgrunden är att jag önskar mig ett eget bönerum och att jag tänkte mig att ha ett kollage av foton som skulle täcka den ena väggen. Ett kollage med alla de de människor som finns i mitt bönesamanhang. Detta hade jag på kvällen nämnt för Herren.

På morgonen var det som om denna vägg fanns inom mig under min bönestund och jag befann mig i ett rum som till brädden var fyllt med kärlek. Jag förstod att det inte handlade om min egen kärlek, denna är inte stor nog att fylla ett rum. Nej, jag befann mig mitt i Guds kärlek och det var helt ljuvligt. Olika människor i mitt kollage lyftes fram ur myllret av ansikten. Speciellt människor som jag ber för men där mina känslor är delade. Även den enda människa i mitt liv som på ett tydligt sätt uttryckt hat mot mig lyftes fram.

Efter bönestunden är jag kvar i detta. Det känns underbart befriande. Julen får en djupare dimension för mig. Visserligen vet jag sedan tidigare att julen handlar om Guds kärlek. Men nu känns denna kärlek så otroligt närvarande.