Du kan ha rätt i sak men hamna fel om hjärtat inte är fullt av kärlek.
Av det skälet har jag med sorg i hjärtat lyft bort ett blogginlägg för en tid sedan. Det handlade om en så viktig fråga, men när jag studerade texter på nätet av den amerikanske förkunnaren, så fann jag flera inlägg där jag saknade andan från Första Korintierbrevets trettonde kapitel.
I Bibeln uppmanas vi att tydligt stå för vår tro men vi uppmanas också att inse att segern endast vinns på Guds vis. Gamla testamentes profeter skräder inte på orden, men i botten finns alltid att Gud ger ett hopp för sitt folk om det omvänder sig.
Uppror mot Guds ord är synd och medvetenheten om synden är så viktig för oss. Den är grunden för omvändelsen. Den väntande fadern står alltid med öppna armar, för att med kärlek möta sin son som kommer tillbaka från främmande land. Utan insikt om sitt felaktiga handlande så vänder sonen inte om. Jesus liknelse är tydlig.
Det är inte kärlek att uppmana sonen i Jesus liknelse att fortsätta sin misslyckade vandring. Det är heller inte kärlek att gå bredvid honom och ständigt hacka på honom. Han behöver en stor kram och ett uppriktigt samtal med en medmänniska som är fylld av kärlek. En som säger: "Gå hem, din Fader väntar på dig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar