I mycket gamla tider var det vanligt förekommande att familjen hade husgudar. Små ting från naturen eller tillverkade gudabilder. Avsikten var att det skulle gå bra i livet, på alla områden.
I och med att samhällena blev större så blev de så gudabilderna större och förvarades i tempel. Att hålla sig väl med gudarna var viktigt för den större gruppen. Olika riter skapades och människan offrade till gudarna, till och med människoliv offrades. Allt för att just vår grupp skulle få framgång.
Han som var verklighet, Alfa och Omega, sökte en relation av ett helt annat slag. Det gick inte att muta Honom för att få välgång. Han ville vara i relation med människan på ett djupare plan. Han gav ett löfte till en man och till ett folk, för att visa på möjligheten till en annan slags gudsrelation än avgudarnas.
Så framträdde Messias den smorde, Gud själv tog på sig alla våra synder i ett offer där ondskans makt bröts. Varje människa som tog emot denna gåva fick personlig upprättelse till ett nytt liv.
Ett liv i en mycket personlig relation med Gud. Inte med en husgud som jag skulle muta genom att försöka vara bättre. Nej denna relation har ett annat djup, en relation med någon som känner dig totalt. Trots att Han vet om din svaghet, så vill Han vara i relation med dig och föra dig in i ett liv med tillgång till en gudomlig kraft.
Denna sanning är för stor för mig att förstå, men likväl sann. Låt det ske, Herre, låt mig vara i ett större sammanhang än mitt personliga egoistiska sammanhang. Du som är Alfa och Omega är ingen liten husgud, men trots din storhet så älskar du varje människa som om denna människa vore det den enda människan på jorden.
----------------------
PS På hemsidan bonehuset.se har jag nu börjat lägga upp en flik med rubriken Israel. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar