I en dröm i natt så frågade en kvinna mig vilken slags kristen jag var. Då jag dröjde lite med svaret och så fortsatte hon: "Jag har hört att du är pingstvän". Det stämmer svarade jag, att jag är medlem i en pingstförsamling, men jag är också verksam i en ekumenisk evangelikal församling på solkusten i Spanien.
När jag vaknade hade jag det engelska ordet "devoted" i huvudet. "I am a devoted christian". Jag är en hängiven/överlåten kristen.
Det har berättats för mig att när den indiske gudsmannen Sadhu Sundar Singh i början av nittonhundratalet fick studera på ett anglikansk prästskola, så ville han inte anpassa sig till att enbart bli anglikan. Efter ett antal månader lämnade han prästskolan och började en mycket personlig vandring i Jesu efterföljd. Jag är inte säker på att jag delar Singhs teologi på alla punkter. Dock inspireras jag av den sång han skrivit och som ofta sjöngs på dopförrättningar i min ungdom. Jag har beslutat att följa Jesus................. och aldrig mer tillbaka gå.
Att gå den väg jag känner mig kallad till, utan att stängas in i ett teologiskt hörn och samtidigt acceptera och underordna mig andligt ledarskap, det är min motsägelsefulla väg. Att underordna sig det andliga ledarskapet kan formas i ett ord, respekt. Att visa respekt för kristna med delvis olika teologisk uppfattning.
Jag lever i individualismens tidevarv. Att underordna sig är inget modeord. Dock är det nödvändigt eftersom vi som kristna är kallade att betjäna människor. Vi ska inte köra våra egna race, vi ska gå vår väg i Jesus efterföljd som en del av Hans kropp, kyrkan, församlingen.
Det är inte eftersträvansvärt att vara privatkristen. Många väljer att vara privatkristna i Sverige av i dag och visst kan du leva ett sådant kristet liv. Dock är kallelsen till oss alla är att vara en del av Kristi kropp. Så jag uppmanar dig som är privatkristen att finna din andliga gemenskap. Den helige Ande är en och Han tar plats i alla som tar emot Jesus som sin frälsare. I detta förenas vi vare sig vi vill eller inte. Det är samme helige Ande som fyller oss och i honom är vi förenade till en kropp.
Inte alltid, men ofta, känner jag i anden när jag möter en okänd människa att detta är ett syskon i Herren. Så känner vi för att vi är ett i Honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar